Förväntade avkastningen på riskabla investeringar (t.ex aktier) måste alltid vara högre än riskfria räntan i en rationell marknad.
edit: hittade ett inlägg av @Zino som förklarar saken.
Bra att du skapar en tråd om detta, för det verkar råda förvirring här på forumet! Många trådar nu om att ISK och belåning blir mindre förmånligt när räntan stiger, men man missar att beakta att den förväntade avkastningen också stiger, utan förutsätter felaktigt att aktier avkastar 7% på lång sikt i alla lägen.
Jag skrev detta i en annan tråd om belåning:
Väldigt förenklat kan man ju säga att alla tillgångsslags förväntade avkastning bestäms av: riskfri räntenivå + riskpremie . Riskpremien (överavkastningen ) är konstant. Den riskfria räntenivån är variabel, och beror på centralbankens styrränta.
Om vi tar aktier som exempel, så har den historiska riskpremien legat kring 5-6%.
Säg att styrräntan ligger på 2%. I en rationell marknad avkastar då snittaktien 2% + 5-6% = 7-8% per år (snitt P/E = 12-15 ).
Säg att styrräntan stiger till 10%. I en rationell marknad faller då priset på aktier, tills snittavkastningen blir 10% + 5-6% = 15-16% per år (snitt P/E = 6-7 ).
Samma resonemang som ovan kan förstås appliceras på alla tillgångsslag (obligationer, råvaror, etc). Detta är en förutsättning för att det ska finnas incitament till att investera när räntan är hög.
Ovanstående går även att visa empiriskt, här är en graf som visar hur den historiska 10-årsavkastningen på aktier varit omvänt proportionell mot stigande CAPE ratio (lodräta linjen visar var vi befinner oss nu):
Vi ser att standardavvikelse +/-0 på x-axeln (motsvarande historiska snittet på CAPE ≈ 15) ger den klassiska förväntade avkastningen kring 7%.
Men det kan ju också finnas ett värde i att minska sin risk:
7 gillningar