TLDR; Banker kan skapa pengar bara för att vi definierar bankers skulder till privatpersoner som pengar.
Ojoj, det där är en frågeställning som lätt skapar en väldigt spretig diskussion med inslag av konspirationsteorier och liknande. På nätet hittar man hur mycket som helst som är skrivet på ämnet av personer med en tydlig agenda att sälja in någon teori om att hela det existerande monetära systemet och banksystemet är ett stort bedrägeri. Halvsanningar och lögner blandas med ett och annat korrekt påstående för att det ska låta trovärdigt.
Det brukar vara omöjligt för personer som faktiskt har verklig inblick i hur bankers och centralbankers balansräkningar ser ut och hur kreditgivning fungerar att få sina röster hörda i ett enormt brus av desinformation.
Och de texter som Riksbanken tillhandahåller (se inlägg #6) är väldigt kortfattade och förenklade.
Och det beror på att det skulle bli en lång artikel för att förklara alla nyanser i det hela, men extremt förenklat kan man säga att svaret beror på hur man definierar vad som är pengar. Och därför är frågeställningen egentligen inte så himla viktig.
Alla är nog överens om att sedlar och mynt är pengar. Där har vi ca 56 miljarder SEK.
Utöver det har finansinstitut pengar innestående hos Riksbanken, på “konto” via inlåningsfaciliteten. Den 7 februari hade de ca 142 miljarder sittande där. Utöver det ger riksbanken ut certifikat som löper på en vecka, som bankerna kan köpa på tisdagar och på så sätt placera likviditetsöverskott hos Riksbanken, till styrräntan. Här satt ca 646 miljarder den 7/2.
Tillsammans kallas dessa poster “den monetära basen” eller “centralbankspengar” eftersom det är pengar som helt kontrolleras av Riksbanken. En bank kan inte skapa dessa alls.
Om det är dessa pengar vi menar när vi säger “pengar” så är svaret nej, ett lån skapar inte nya pengar.
Men, sedan finns även bredare definitioner av vad som är pengar.
I dagligt tal skulle nog de allra flesta anse att de “har pengar” när de har avistainlåning i en bank (pengar man har rätt att ta ut omedelbart innestånde på ett konto i en bank). När vi även inkluderar dessa medel i definitionen av pengar, så får vi ett penningmängdsmått som kallas M1. Om vi även inkluderar pengar på konton med viss bindning får vi ett mått vi kallar M2, och sedan kan vi skapa allt bredare definitioner av pengar som inkluderar ännu fler skulder.
När ett lån skapas sker inte något speciellt magiskt egentligen. Varken om vi blandar in en bank i ekvationen eller inte.
Låt säga att ett barn ringer upp sin mamma och frågar om hon kan få låna pengar till att gå på bio i helgen. Mamman säger ja och säger att hon lovar dottern att hon ska få en 200-kr-sedel när de ses. Nu har en kredit skapats. Mamman har nu en skuld till barnet på 200 kr tills sedeln levererats och dottern har en skuld till mamman som ska återbetalas vid odefinierat tillfälle. Netto har inget hänt än, inga centralbankspengar har faktiskt flyttats, men ändå har det på ett sätt skapats mer pengar. Dottern har nu 200 kr mer än innan som hon kan planera att använda, men mamman har inte mindre pengar än hon hade innan.
Skulder mellan privatpersoner definierar vi dock inte som pengar, så vi skulle säga att penningsmängden inte ökat av denna transaktion. Men när precis samma transaktion sker mellan en bank och någon annan så kallar vi verkligen de “nya pengar” som skapats för pengar.
När jag tar upp ett lån i en bank på en miljon så dyker dessa pengar upp på mitt konto. Men ett konto i en bank är bara en bokföringsenhet. Detta innebär bara att banken är skyldig mig en miljon, som jag kan få ut när jag vill (precis som barnet ovan lovats att hon kan hämta ut 200 kr av mamma). Samtidigt är jag skyldig banken en miljon via lånet. Netto har alltså inget hänt, precis som i exemplet med barnen och mamman. Inga centralbankspengar har flyttats eller skapats. Men i och med att vi ser på kontoinnehav som pengar så har nu penningmängsmåttet M1 ökat. Så nya “bankpengar” har skapats, per defintion.
Det finns alltså inget skumt eller mystiskt över detta, utan detta är en ren följd av hur vi väljer att definiera pengar. Att banker kan skapa pengar beror alltså på att vi definierar bankers avistaskulder till allmänheten som pengar.
Sedan finns det skillnader mellan krediter mellan banker och privatpersoner och lån mellan privatpersoner. Banker har lagkrav på sig att hålla eget kapital som skydd för förluster som kan uppstå på lån. Man har också krav på sig att ha likviditetsreserver och en massa annat. Så en bank kan inte bara låna ut pengar i oändlighet på ett sätt som en privatperson faktiskt i teorin kan göra.
Men, för att fortsätta historien så slutar ju sällan händelseförloppet med att den som lånat pengar av banken bara låter dem sitta på sitt konto. Jag som lånat pengarna kanske tänkt köpa ett hus eller aktier. Om jag exempelvis köper aktier för pengarna så behöver pengarna levereras till säljarna av aktierna, via en central motpart, Euroclear Sweden om det är svenska aktier. Så då behöver banken som lånat ut pengar till mig föra över faktiska centralbankspengar från sitt konto i Riksbanken till Euroclears konto i riksbanken. Så där kommer centralbankspengarna in i bilden.
Så, för att inte få slut på centralbankspengar kan inte en bank bara låna ut och låna ut, utan behöver också låna upp pengar, exempelvis via inlåning. Och när det gäller bolån bakar bankerna ihop dessa lån till bostadsobligationer som det säljer till exempelvis räntefonder och därigenom får in likvida medel, så att de inte själva ligger ute med alla pengarna.
Nu har jag kapat en del svängar i det hela, men har säkert ändå gett en onödigt komplicerad förklaring.