Eftersom vi hänger på ‘Rika tillsammans’ så är det knappast till någons förvåning att många trådar i forumet handlar om återhållsamhet, sparande och investerande.
Jag vill dock dela med mig av en personligt erfarenhet och jag vet inte om fler känner igen sig i det jag ska berätta.
Låt mig mig börja. Jag har fått en fin och trygg uppväxt på alla sätt och vis, jag är nu 38 år och har en son som just fyllt 6 år. Ekonomiska svårigheter såg jag aldrig till under min uppväxt och i samband med att jag ville ha dyrare saker såsom cykel, körkort exempelvis fick jag alltid det av mina föräldrar. Sommarjobb har jag knappt haft, trots att jag ville, ni ska bara veta hur gärna jag ville jobba ihop mina egna pengar, för mamma och pappa sa att ‘du har sommarlov av samma anledning som vuxna har semester, man behöver återhämta sig’.
Vad gällde spara och investera var det något som framförallt min pappa pratade varmt om, att slösa kom inte på tal. Det är dock här någonstans, som jag med facit i hand, inser att jag fick ett skevt/skadligt synsätt på pengar. Genom de signaler jag fick som barn/ungdom drog jag FELAKTIGT slutsatsen att ‘pengar är till för att spara och investera, inte använda för konsumption’.
Det gjorde att när jag till slut blev ‘vuxen’ hade jag ångest när jag handlade saker. Jag hade ångest när jag flyttade till Australien och jobbade volontärt i ett år, jag hade ångest när jag utbildade mig eftersom jag såg det som en mycket dålig investering eftersom jag gick miste om lön i så många år osv. Jag vill därför med detta inlägg uppmana alla föräldrar att tillåta era barn köpa saker (om ni har ekonomi till det) och glädjas över vad de köper.
Jag fick en ‘eye opener’ i går när jag sa till min son att ‘jag vill att du ska ha pryl x (jag såg ett behov)’. Jag såg initialt hur glad han blev. När jag sedan sa ‘om du vill ha den, gå nu till din spargris och plocka ut 79kr för det är vad pryl x kostar’. Jag såg hur hela han stelnade till, hur osäkerheten spreds till honom och hur sorgsen han höll på att bli, tårarna var nära. Jag kände då, 'nej har jag gett honom samma syn på ‘håll hårt i pengarna’ som jag fick?" Det här är INTE bra. Istället för att åka direkt till affären satte vi oss ner och pratade om pengar och vad de kan användas till. Efter ett tag såg jag att han slappnade av och jag sa till honom att han själv bestämmer vad han vill göra. Det slutade med att han ville köpa prylen och oj vad han håller den kär eftersom han har köpt den med egna pengar.
Så sammanfattningsvis vill jag bara uppmana er att låta era barn konsumera. Ge dom ekonomiskt kunskap, realistiska förväntningar, självförtroende och kärlek istället för att fokusera allt för mycket pö sparsamhet.
Har själv många syskon och (med svenska mått mätt) ganska många barn… trots att det är samma föräldrar och uppfostran så är man olika lagd när det gäller konsumtion, sparande etc.
Jag har gett min son veckopeng sedan han första gången bad om lördagsgodis. Man behöver öva både på att köpa, spara och investera. Ju bättre man är på alla tre desto bättre prioriteringar kan man göra som vuxen.
Det är lätt att bli “A man with a hammer” på en av dem.
Vilka får problem idag när räntan stiger lite granna?
De som har “spara” eller “slösa” profil?
Under min uppväxt hade jag diverse enkla extraknäck, under studenttiden 2-3 olika extraknäck.
När vi byggde hus var räntan 13% och vi var väldigt försiktiga med tilläggsbeställningar till huspaketet.
Under “The skye is the limit” perioden var husräntan ca 23-24%.
Idag skall många ha allt NU och på kredit, blir lite trixigt när det inte är nollränta.
Hur går “slösa” profilen ihop med att vi behöver leva resurssnålt för att spara på jordens tillgångar?
Går fint att att ge likes till Greta-inlägg men som sagt “walk the talk”
Ts menar ju inte att man ska slösa i meningen att bränna sina pengar så fort man får dem, utan att även om man lever sparsamt och ekonomiskt ändå kunna unna sig att använda sina pengar ibland utan att få ångest, börja räkna på hur mycket pengarna skulle kunna växa istället osv.
I extrema fall lever man hela livet snålt som attans och dör med miljoner på banken, men har i praktiken alltså levt fattigare än den som slösar.
En sund balans imellan sparande och konsumtion är att eftersträva anser jag, sen skiljer det sig hur den balanseringen ser ut för oss alla.
Som jag ser det krävs det tre komponenter för att få balans i livet:
Insikt i vilka områden som ger dig positiv energi
Förmåga att kunna slösa inom dessa områden
Förmåga att kunna snåla inom övriga områden
Om du har förmåga att slösa men inte har reflekterat över vad som är viktigt för dig slutar det med att kontot töms utan att du blir så mycket lyckligare.
Å andra sidan, om du vet vad som är viktigt för dig men saknar förmåga att slösa hamnar du i ångestträsket som TS nämner.
Jag gillar uttrycket
Man ska kunna se på ditt kontoutdrag vad som är viktigt för dig.
Nog svårt att generalisera så där, finns nog en del med spara profil som fortfarande har dåligt med pengar som får problem och sådana med slösa profil som ändå tjänar tillräckligt för att inte hamna i kläm.
Sen som andra sagt, det är “pengar är inte till för att användas” mentaliteten som man inte vill överföra på sina barn, istället vill man lära dem sätta upp mål som kan nås med hjälp av pengar.
Precis som TS säger, spara till att köpa sina egna leksaker.
Gäller inte bara sparande utan mycket annat med, min syster är überpedantisk när det gäller städande, jag är en slarver t.ex.
Vi har tre barn, fullkomligt olika personligheter, intressen och beteenden.
Jag tror att det är viktigt att lära barnen (och säkert många vuxna också) balansen mellan inflödet av pengar och förbrukandet av pengar.
Låt oss ta exemplet från TS med 79 kronor. Om barnet får 100 kronor i veckopeng ska detta ställas i relation till lyckan detta inköp ger. Är det värt att hålla sig från andra inköp under den perioden? Hur snabbt får jag påfyllning i kassan igen?
Om man lär dem korrelationen mellan ansträngning och belöning är det mycket lättare att motivera dem att unna sig något för det man fått/kämpat sig till.
Jag tänker att det är viktigt att låta dem misslyckas med sina pengar i liten skala, tex impulsköpa något som inte sen var så kul. Där är man som vuxen fort framme och petar i deras beslutsfattande. Men tror verkligen att det är viktigt både att öva på att välja och välja bort som barn.
Jag tror detta har lite med personlighet att göra också jag och mitt syskon hade samms uppväxt men han har mycket lättare för att spendera pengar medans jag gärna hamstrar “onödigt” mycket ibland.
Jag är en annars en väldigt “orolig” själ som gillar trygghet lite för mycket ibland och det speglar sig i min ekonomi medans mitt syskon har en mer avslappnad attityd till framtiden och har alltid varit mer risktagande vilket kan vara bra i många delar av livet.
Jag har två tonåriga tjejer hemma, och konsumtion vet dom hur det fungerar……
Håller med om vad du skriver, då livskunskap är det viktiga och lära dom hantera pengar osv.
Det kan vara bra att hålla i huvudet att man kan t ex bli kroniskt sjuk eller av annan anledning inte kan jobba längre.
Eller hamnar i ekonomiska problem pga att man blir bedragen eller pga att man går i borgen för annan person.
Vad händer om ett barn blir kroniskt sjuk?
Då är varje sparpeng oerhört mycket värd.
Jag skulle satsa på tryggheten först. Om det aldrig blir någon jorden-runt-resan, vad är problemet med det? Det finns så mycket annat häftigt att uppleva.
Tror folk generellt är bättre på att slösa än att spara men visst man får väl fundera över vilken typ av barn man har och särskilt lära ut vad man ska spendera pengarna på. Det är lite svårt för det finns inte ETT rätt svar (kan va resor, hobbys, välgörenhet etc) men finns helt klart fel svar (ränta på konsumtionslån, p-böter, knark).
Fast det är ju samma sak, jorden runt var bara ett exempel. Om man skippar allt det häftiga blir det kanske aldrig av, det är det som är min poäng. Och sen när man inser att man aldrig kommer att kunna få uppleva det heller så kanske alla de där pengarna känns rätt meningslöst. Eller inte, det beror som sagt på hur man är som person.
Men det beror ju helt på vad det är, vissa har billiga grejer de vill göra, andra har dyra.
Precis, vi reste mycket när barnen var små, även om vi egentligen inte hade råd med det (eller, råd hade vi, men det resulterade i att vi inte sparade någonting).
Hade vi inte gjort det innan pandemin samt att vårt äldre barn fick cancer, hade det blivit försent, eftersom nu är barnen såpass gamla att det inte riktigt blir samma sak.
