Jag tror bara jag vill att pengarna ska va stående. Har svårt att känna att det är ok att använda buffert osv.
Jadå vi pratar om allt men har försökt i alla år att försöka få henne intresserad av fonder osv men är ett hopplöst fall😅
Jag tror bara jag vill att pengarna ska va stående. Har svårt att känna att det är ok att använda buffert osv.
Jadå vi pratar om allt men har försökt i alla år att försöka få henne intresserad av fonder osv men är ett hopplöst fall😅
Du kan ha ett månadssparande för lite större projekt som du inte behöver skämmas för ett använda. Och ett annat för långsiktigt sparande, “minst tio år”.
Även om din partner är ointresserad av fonder så kan ni ju bestämma att “vi sätter av x kr/månad åt våra barn”. Du som är lite mer intresserad kan också ta upp det ibland: " nu har vi en rejäl buffert så vi behöver inte oroa oss ifall något skulle hända". “Nu har jag startat ett långsiktigt fondsparande så vi tjänar lite pengar på börsen”. “Till det här projektet kommer vi behöva lägga 100t kr och det har vi råd med utan att behöva sälja de långsiktiga fonderna. Men jag vill inte att vi lägger mer än så! Om jag börjar snacka om lyxtapeter så får du stoppa mig”
Jätte bra tips! Tusen tack! Roligt när folk verkligen engagerar sig och svarar! Tack ![]()
Jag har en ADHD-diagnos och för mig är det snarare tvärt om, svårt att hitta saker att spendera saker på för väldigt lite ger några nya sinnesintryck som är värda priset.
Jag förstår t ex inte saker som att byta bil var tredje år då det för mig ger en väldigt liten avkastning i upplevelse och nya sinnesintryck. Samma sak att t ex bygga om ett fungerande kök, det blir inte att man går från Billys Pan Pizzor till Michelinmat i upplevelse bara för att man har lite nya vitvaror, samtidigt som kostnaden för det oftast är väldigt hög.
Det krävs helt enkelt “mer” för att jag ska bli underhållen eller imponerad vilket gör att de inkrementella små “förbättringar” som sker att gå från typ en iPhone 10 till en iPhone 16 eller att gå från en Volvo till en Tesla eller liknande aldrig känns värt besväret och pengarna samlas istället på hög.
Hur gammal är du, för kanske är det en åldergrej? När jag var typ 10 år och uppenbarligen hade ADHD (men ej fått en diagnos) var livet annorlunda, det var livsviktigt att ha ett tv-spel just på dagen det släpptes eller att Skateboarden skulle ha den nyaste typen av hjul eller dylikt, någon slags underliggande tanke om att prylarna skulle ha en större påverkar på ens liv än vad de faktiskt hade. För mig har bara det “gapet” ökat mer och mer, så att t ex betala 150 000 kr emellan för att byta bil efter tre år blir lixom mindre och mindre värt för mig om du förstår mitt resonomang.
Vad skönt att det blivit bättre! Tänker på det du skrev om tv spel osv. Jag kan va så än idag 38 år gammal att jag måste ha det NU och inget kan stoppa mig.
Förstod nyligen att det måste va nån form av diagnos för att det drivet o måstet jag får är liknande en narkoman som inte får sin drog.
Det kan handla om befängda saker, nått jag har bestämt mig för att köpa idag måste va idag. Kan köra många mil om det inte finns just här…
Ska jag renovera så måste jag ha i princip alla saker hemma för att kunna slappna av. Jag kan ju hinna börja med något sent på kvällen o då måste jag ha grejerna hemma. Även fast jag inser att jag inte kommit så långt att detta kommer hinnas med så jagar jag runt på frukost o lunch för att få hem grejerna. Så onödigt!
Jag har bytt bil en gång om året sista 6 åren och det har tagit stryk både ekonomiskt o stress. För att jag tror att den bilen blir mer ekonomisk eller praktisk osv… helt sjukt!
Jag känner igen det du skriver och det är typiska ADHD-drag som jag själv besitter. Får man en fix idé att man t ex ska börja med en sport ska man ha all utrustning direkt och sen tröttnar man efter en dag.
Jag tror att för egen del har bara det rent “rationella” tagit över och jag istället har börjat få kickar av att spara pengar.
När jag pluggade marknadsföring pratade man om termen early adopters och laggards, där early adopters är de som köper t ex de senaste bilarna och drabbas av alla barnsjukdomar dessa har medan laggards är de som idag 2024 funderar på att skaffa Internet.
Med åren har jag börjat se mer av någon slags “skönhet” i att låta någon annan ta smällarna av att vara en early adopter och själv kan man vara en laggard.
Sedan är klischan att den första miljonen är svårast väldigt sant så på något vis handlar det om att komma över en “kulle” sen rullar saker på ett helt annat sätt.
En grej med ADHD är att man tänker mycket mer än många människor. Jag har väldigt mycket tankar som andra anser vara rätt abstrakta och mycket onödig oro. En del människor får t ex en lön och sedan kollar de på vilket lån de kan få för att köpa en bostad. Jag tänker mycket längre banor, typ hur länge kommer detta jobb vara relevant? Vad har man för kunder om 5 år och vad är de villiga att betala? Hur påverkas det egna jobbet av konkurrens från Kina osv?
Alla dessa typer av orostankar gör att jag mår bäst av att ha en starkare ekonomi än gemene man vilket gör att sparandet blir en starkare drivkraft än hos gemene man.
Det låter ju som att du redan hade lite av det tänker att du vill ha trygghet så jag tänker att det borde bli en naturlig drivkraft för sparande.
Tack för bra svar!
Känner igen mig så mkt i den inre oron och att man har ett ”rikt inre liv” som jag alltid kallat det.
Precis det du säger att man ska ha ALLT till den nya sporten eller grejen som man är manisk med just nu. I morgon är det tråkigt o man säljer det för halva priset…
Ska försöka ta till mig detta o förstå att det kanske är bättre för mig att ha lite mer på kontot än för andra pga oro osv.
Det är impulserna jag vill kunna stå emot.
Tack! ![]()
Jag får samma kick av att göra en extra amortering på huslånet som jag får av att köpa nån pryl.
Råkat amortera av 22 tusen i “onödan” så här långt på året haha
En tanke som slog mig är att kolla på någon form av låst sparande. Tror det är möjligt i tex. en kapitalförsäkring. Du åtar dig helt enkelt att inte röra pengarna i n antal år. Kan vara värt lite extra avgifter, ett dyrt sparande som sker är bättre än inget sparande.
Försök att förstå varför du får dina impulser. Vad ligger bakom? Vad är det för känsla som du försöker kontrollera/ta bort med hjälp av dina impulser? Har du något minne förknippat med den känslan?
ADHD osv i all ära. Men oftast är det precis samma problem vi alla har. Svårigheter med att möta oss själva och konfrontera våra känslor. Vi har lärt oss hanteringsmetoder när vi var barn vid jobbiga känslor, som tyvärr inte är så konstruktiva.
Som vuxna behöver våga ifrågasätta dessa metoder/beteenden och gå till roten på dem. En psykolog kan hjälpa med det.
Alltför många vill sätta en titel på det typ ADHD men mest troligt är det dåliga vanor från din barndom kanske något trauma. Där du löste det med dina ”impulser”.
Trauman behöver inte nödvändigtvis ske av en specifik händelse, den sker oftast i brist av stöd från föräldrar, där du som barn fick ”lösa det själv”, trots att du inte var mogen för det.
Man kan lösa det genom att anpassa din omgivning, typ låsa ditt sparande. Men det löser inte grundproblemet. Du behöver gå till roten på beteendet för att få en långvarig förändring.
Vad skulle du göra om jag gav dig en miljon? Om din första tanke är att du då skulle köpa xyz, då vill du inte ha en miljon, du vill spendera en miljon. Det är ok att spendera en miljon, men det är motsatsen till att spara. Ditt case med dina 100k låter snarlikt.
Jag kan själv inte känna att en miljon extra på kontot skulle frambringa någon lust att spendera pengarna. Det kanske är inlärt eller medfött, ingen aning.
Jag skulle betala av en del lån sedan spara o sist kanske köpa något.
Förstår vad du menar… kan säkert vara något som kommer ifrån uppväxten!
Vad har du för lån?
Vi har alla våra utmaningar men om man vill komma framåt behöver man någon gång sätta ned foten, ta ansvar för sina handlingar och gå emot ”impulserna”. Att köpa all utrustning till en sport som man sedan snabbt tröttnar på och vräker iväg för halva priset är inget som sker på ett ögonblick, man har många chanser att stanna upp. Steg ett är att sluta kalla det för ”ett rikt inre liv”, ”avslappnad inställning”, ”YOLO” eller något annat som överhuvudtaget kan tolkas som positivt. I all välmening.
Jag har har ingen adhd diagnos men misstänker att jag mycket väl skulle kunna få en vid utredning. Jag kom fram till att vissa egenskaper klarar jag inte av att få bort så jag rundar problemet eller låter det få utlopp i positiv konstruktiv riktning. Jag gillar att samla på saker så jag arbetade med att få in samlar perspektivet/känslan i investeringar. Istället för att rastlösheten som finns läggs på shoppa och tillförskaffa mig onödig skit som för mig bara skapade stress så lägger jag det på att tillförskaffa färdigheter och kunskap, i mitt fall har det varit språk, kampsort, fysisk förmåga, tagit PPL. Det är lättare att rikta vissa saker i rätt riktning än att försöka få det att försvinna helt enkelt.
Ställ dig frågan hur kan de här egenskaperna jag har ge positiv avkastning istället för hur kan jag eliminera dem? Alltid lättare att arbeta med något istället för mot något.
Meditaion och ordentlig fysisk aktivitet är fantastiska verktyg med!
Det finns helt enkelt vissa känslor, egenskaper, impulser, delar av mig jag inte kan kontrollera till fullt eller få bort, eller så krävs det så mycket energi att det blir orimligt i längden. Men att kanalisera och släppa läs de delarna med full kraft på rätt saker är iallafall just nu skapligt enkelt även om det naturligvis varit en process även det.
Jag menar absolut inte att det är någon positiv inställning
jag vill ändra på mig och kämpa emot impulserna, därav min fråga här och en påbörjad utredning.
Jag vill ha en avslappnad relation till ekonomi och känna mig duktig. Inte som ett dumhuvud som inte kan agera normalt . Jag är väldigt självkritisk o har höga krav på mig själv.
Jag letar efter svar och lösningar som kan förbättra min framtid helt enkelt. Även om det kommer vara en utmaning. Jag är ingen maniana maniana person på något sätt.
Bolån
Billån
Privatleasing
Det gäller att separera känslorna och ekonomi. Jag känner inget om jag sparar 7K eller 14K en månad. Höga krav kanske jag också ha på mig själv. Sparandet är samma sak för mig som att gå upp varje morgon. Jag lägger ingen värdering i det. Jag bara gör.
Tack för en fantastisk inblick i ditt liv o en ögonöppnare för mig:smiling_face_with_three_hearts:![]()
Underbart att få en inblick i andras liv o kunskap! Tack🤗
Guldfeber: Men om han har en sjukdom som gör att hans hjärna fungerar annorlunda så är väll det inte riktigt samma sak? Det är som att säga till någon med cancer att ryck upp dig alla har lite ont ibland, men med lite motion och viljestyrka så ska du se att det ger sig.