Det är precis detta tankesätt man behöver kasta i papperskorgen om man vill komma vidare. Bort med alla ursäkter och hitta strategier istället.
Det är överhuvudtaget inte samma sak. Helt idiotisk jämförelse faktiskt.
1 gillning
Men jag hörde inget om strategier i ditt inlägg. Det är såklart att man har ett ansvar att göra något åt sina problem inte att det var en ursäkt. Har man adhd får man ta emot hjälp och första steget är en utredning vilket han redan funderar på. Sen är det ju medicin eller hjälp med att hitta strategier. Likadant med cancer, man tar hjälp av en läkare och får medicin.
Det lät bara som att det var en skärp till dig stämpel på ditt inlägg som jag gick igång på
1 gillning
Det var absolut ett mått av ”skärp till dig” i mitt inlägg, som i ta tag i dina problem och sluta använda positiva ordalag om ditt beteende.
Hej. Att planera och att ha målsättningar är viktigt. Du kan resa mycket och äta gott utan att det behöver bli dyrt. Vill du ha bilen som status symbol eller bara ett färdmedel om det sistnämnda så blir det billigare. Har själv kört en Toyota aygo årsm.2013 till och från jobbet som jag köpte för 60000kr 2016 när den hade gått 2900mil. 20000mil har det blivit totalt med skattefri milersättning 18,50kr/milen i sju år och 25kr/milen i ett år. Servat och lagat själv kostnad ca.18000kr på nio år snart. Försäkring trafik 1200kr/år, skatt 360kr och bränsleförbrukning vid mest landsväg 0,4l/milen. Reklambladen tittar både jag och frugan igenom varje söndag och planerar kommande matinköp. Reser 5-7 gånger om året utomlands med billigt flyg när få reser och då är hyrbil och boende också billigt. Utomlands hyr vi alltid lägenhet och lever där som den lokala befolkningen. Bestämde mig för drygt 20år sedan att jag aldrig mer tar lån och att ingen bestämmer när jag slutar jobba. Nu 52år gammal behöver jag inte oroa mig för nåt när jag har pengar så att jag klarar mig livet ut. Behöver inte oroa mig för börskrascher eftersom jag inte måste ha mer pengar på sparkontot. Det är kul som en sport att jaga låga priser men självklart har jag lyxat till det innan jag blev 30år utan att det gav mig nån tillfredsställelse en längre tid med ny fin bil tex. Värderar fritiden mest nu.
4 gillningar
Priser har gått ner på fastigheter nu så de som renoverade för ett par år sedan har inte tjänat något om de behöver sälja nu.
Att kunna behärska sig när man egentligen vill spendera pengarna…
Efter att jag för många år sen såg filmen ”En shopaholics bekännelser” började jag tänka efter en gång extra innan köp (trots att jag befinner mig mycket närmare spara än ”slösa” på skalan…).
I filmen fick huvudpersonen i uppgift att tänka ”Do I really need this?” varje gång hon ville köpa något. Jag minns fortfarande detta och ställer fortsatt, efter alla år, ofta frågan till mig själv inför det jag vill/behöver/tror mig behöva köpa.
Vet inte om du testat det eller om det ens kan fungera för dig, men kanske går det att hitta något som stoppar dig för stunden. Sen går livet plötsligt vidare och kanske inser man att man faktiskt inte behövde det man just då trodde.
Gällande sparandet så kanske det kan hjälpa dig att sätta upp mindre sparmål och kanske skriva ut en eller flera bilder på både slutmålet samt delmålen? Och på så vis bli motiverand att spara.
3 gillningar
Flytta pengarna till en annan bank så att där är flera extra steg för att röra dem. Tror att ni behöver vänja er vid konsumptionsvanorna ni vill ha. Annars blir det jojosparande mellan slös och överdrivet spar. Sätt inga pengar i fonder som behövs inom några års tid. Isk/fonder är inte buffert.
Hej där!
Det är inte alls konstigt att man har kunskapen men saknar drivkraften eller disciplinen att låta pengarna vara. Det är helt mänskligt.
En tanke som kanske kan hjälpa handlar om generationer och att vara del av något större än du själv. Mina pengar är inte mina för alltid. Den här planeten, eller den del av planeten som jag lyckats tillskansa mig är ju inte min för all framtid. Jag är är en tillfällig besökare på denna planet. En gäst som absolut inte ska förstöra för andra. På så sätt kan man tänka om sina besparingar eller investeringar. De är till för dina efterkommande, oavsett om du har barn eller inte.
Leende,
Clebo
Vad tjänar du på att få en diagnos som vuxen?
Hörde om en som sökte så många diagnoser som möjligt på sina barn för att få så mycket ersättning som möjligt.
Man hjälper inte barnet på något sätt då allt dokumenteras.
Att handla impulsivt är kanske inte sjukligt?
I Sverige är det populärt att söka diagnoser men är det samma i övriga Europa?
Jag tjänar ingenting så… men det kan räta ut en hel del frågetecken genom livet. Och jag kan anpassa mig i vardagen efter det som funkar…
2 gillningar
Man anpassar sig ändå och försöker lösa problem oavsett om någon sätter ett namn på någons handlingar.
Det många sedan undrar(hoppas jag)är VARFÖR har så många fått dessa diagnoser helt plötsligt?
Tjänar någon pengar på detta?(läkemedelsindustrin)
Det kan vara skönt att veta att ens depression, ätstörning, ångest, utbrändhet, energilöshet, missbruk, sömnlöshet, skolsvårigheter, överlag en kamp livet igenom etc har ett namn.
Det beror alltså inte på att du inte har försökt, att du är dum, misslyckad eller lat. Det är en avvikande hjärnfunktion som ger vissa funktionsnedsättningar. Det kan ge en ökad förståelse både för individen själv och de runt omkring. Det kan leda till en ökad självmedkänsla som kommer hela samhället till del.
Det kan också täppa till truten på “förståsigpåare” (vårdpersonal, släkt, arbetsgivare, lärare, partners) som skuldbelagt, kommenterat och behandlat på negativt vis. “Du kan om du vill”, “Sluta vara lat” osv. Kunskap kan också leda till direkta verktyg att hantera exempelvis svårigheter med impulskontroll gällande inköp.
4 gillningar
Tack som f*n för ett utomordentligt svar! Allt för många förståsigpåare som fäller korkade och nedvärderande kommentarer!
2 gillningar
Har du någon egen erfarenhet av funktionsnedsättning? Eftersom du säger att ” alla anpassar sig”.
Det är hjärnan som fungerar olika inte viljan och vad man ” känner för”.
Det är väldigt svårt att få en fullständigt utredning idag så jag tror inte man gör det i onödan. Det är en jäkla massa resurser som är inblandade.
För min del var det inte min idé utan en psykolog som tyckte att en neuropsykiatrisk utredning borde göras.
Nej, långt ifrån alla anpassar sig och försöker lösa problem utan hjälp utifrån.