Lever ni paycheck to paycheck?

När jag var 20 (för snart 20 år sedan) brukade jag längta till lönen så jag kunde föra över pengar till… wait for it… mitt e-sparkonto :joy::grin::joy::grin:

Tänk om jag hade kommit på det här med att investera då, istället för 5 år sedan…

2 gillningar

Väldigt intressant avsnitt tycker jag. Jag själv sitter med väldigt snäv buffert (20K) och har inte hållit i kontanter på flera år.

Men , som du var inne på så kan jag betala mig själv flera månadslöner från företaget och har också a-kassa med inkomstförsäkring 9 månader om det behövs.

Men det var ett bra resonemang ni hade och jag ska fundera på om jag gör rätt för min situation.

1 gillning

Är du egenföretagare? Både lönebuffert i företaget och a-kassa känns som dubbel försäkring…

Jag har egentligen bara buffert som räcker till 1 lön men i och med att jag har 1 månads uppsägning av mitt avtal så vet jag att det alltid kommer in 2 månaders fakturor när jag får veta att uppdraget inte förlängs. Bufferten är mest om det är något jag behöver köpa (ny dator, telefon, ligga ute med resekostnader, osv).

Försöker att se till att alltid ligga på plus. Min utmaning har varit att min andel likvider har varit alldeles för stor. Så det har tagit ett par år att mata in på VP-kontona, ISK, KF. Kör 2/7 Lysa, 4/7 Nordnet/Avanza/DB och 1/7 likvider.

Buffert eller inte beror väl mycket på ens egen känsla av ekonomisk trygghet.

För mig så var det en trygghetskänsla att ha min buffert liggande under mars 2020. Jag förlorade markant mycket mer än bufferten under krashen men enbart med vetskapen att min buffert fortfarande fanns kvar så kunde jag sova gott om natten. Mitt tankesätt är att visa betalar för trygghetskänslan från ett hemlarm mellans jag istället betalar för trygghetskänslan för en rejäl buffert.

Gällande TS frågeställning så är min frus viktigast KPI att vi går plus varje månad (efter månadssparande). Detta leder till en själv rationalisering där vi inte drar på oss för stora kostnader för att uppnå KPIn, oftast så brukar det vara kvar några tussenlapper varje månad förutom under semestern.

3 gillningar

Det där är en sjukt viktig insikt! Att verkligen bygga sin strategi efter sig själv. Det ger också förutsättningar för att kunna ta bra beslut i investerandet. Grattis till er! :clinking_glasses:

1 gillning

På vilket sätt hjälpte din buffert dig att känna större trygghet, såvida du inte använde den för att öka på aktieexponeringen vid -20% eller -30%? För det argumentet kan jag köpa, att det kan vara enklare att hålla ut om man får känna sig som en vinnare genom att kunna köpa billigt. Annars har ju bufferten ingen som helst koppling till hur portföljen går.

Trygghet = känslan att man klarar sig oavsett vad som händer med börsen. När börsen gick ner i mars så kunde jag gå in med mer pengar (aktielån) då min buffert fanns som en säkerhet i bakgrunden.

Nu är jag oerhört färgad av tidigare krasher som medför att jag vill ha en trygghetskänsla i mitt sparande. Lagomt till jag skulle flytta hemifrån så kom IT-krashen som tog med sig stor del av barnsparandet som jag fick av mina föräldrar. Sen lagomt till jag var färdig med universitetsstudier så kom bankkraschen som tog bort kortsiktiga möjligheter att hitta något arbete. Detta ihop har medfört att jag vill ha en trygghet i mitt sparande.

Men så länge som jag har min buffert så är det bara att starta om även vid en börskrasch på 80-90%.

3 gillningar

Jag har vanligtvis bara ett par tusen kronor på mitt bankkonto. På betalningsdagen betalar jag hyran och kreditkortsräkningen och skickar resten till Avanza.

Jag gillar inte att budgetera, men har en sparbänk för längre semester etc. Annat än att allt sparande går till investeringar.

Den enda budgeten jag tänker på är min totala månatliga kreditkortsutgifter. Jag ser till att hålla det under ett visst belopp för att hålla mitt Avanza-mål på cirka 35%. Det finns naturligtvis också en nödfond.

1 gillning

Väldigt intressant det där med hur man upplever/ser på risk. Jag tänker att väldigt, egentligen skrämmande många knappt har en hundring kvar på lönekontot i slutet av månaden och inte ens hört talas aktiefonder men klarar sig galant ändå.

Eller som en kollega som sade upp från ett fast arbete på stående fot uttryckte det: de kommer åtminstone inte skicka tillbaka mig till [hans hemland]. Vår lägstanivå är så pass hög att jag anser att förhållandet mellan nedsidan och den potentiella uppsidan är väldigt asymmetrisk.

Även om ens aktieportfölj åker (tillfälligt, om man ser till historien) ner i källaren är det inget som påverkar ens vardag mer än den ocean av människor som inte ens är i startgroparna av ett sparande.

Man blir väldigt fri av att inte gå runt och tänka ”what if” hela tiden.

Ja, jag brukar tänka att worst-case är skuldsanering i 5 år. Man kommer alltid ha tak över huvudet och mat på bordet. Gav mig sjukt mycket perspektiv att resa i områden runt om i världen som är fattiga på riktigt. En kvinna jag träffade hade gett bort sitt barn för att hon inte kunde försörja det med mat.

Det är därför jag brukar påminna mig själv om att hur man än vänder och vrider på det så har vi som bor i Sverige vunnit i “Livets lotteri”. Vi som hänger i det här forumet tillhör högst sannolikt dessutom världens 0.5 % rikaste procent.

6 gillningar

Känner igen mig :slight_smile:
Färdig med gymnasiet 2000, efter lump/jobb/studier hade jag master examen 2009.

“Barnsparandet” låg på minus 50 i stort sett. När jag väl fick jobb 2010 la jag allt på sparkonto i 6 år. 2016 började jag fondspara och försöker trycka in extra varje månad men det rar emot i den höga värdering på börsen. Önskar jag var hetare i våras.

Har 50% I cash just nu då hoppas på en börs eller bostadskrash. Ja, jag vet att det inte går att timea marknaden och att det är bättre att investera allt direkt, men när jag ser mig i spegeln ser det ut som en människa. :slight_smile:

3 gillningar

Det är alltid bra att tänka på vad worst-case är. Det är även sunt att tänka på att man tillhör bland den rikaste procenten i världen. I Sverige är det ganska svårt att hamna långt utanför systemet med all hjälp som finns att få, jag är evigt tacksam för att ha växt upp i detta landet.

Men som med mycket annat här i världen är det väldigt enkelt att säga så. Det är nog inte så att man kommer sitta där när man hamnat i den sitsen och få ryggdunkar av frugan och barnen för man gjorde vissa val. Det kommer vara jobbigt. Är man införstådd med det och ens närmaste också, så kör på.

Det finns också många som verkligen uppskattar tryggheten i att ha alldeles för mycket pengar på ett konto (enligt alla Investeringsortodoxer©). Min sambo är sådan, hade jag varit ensam hade jag sannolikt gått mer bananas än jag gör nu. Jag gjorde det tidigare, då hade jag mindre att förlora. Om jag gör mer risky saker nu så gör jag det så att det inte drabbar någon annan än mig själv. D.v.s. jag investerar pengar jag tycker jag har råd att förlora.

Det är sant att många lever väldigt nära bristningsgränsen i Sverige, med konsumtionslån, paycheck-to-paycheck utan buffert med mera. Mår majoriteten bra av det? Nej absolut inte. Ekonomiska problem är nog en stor källa till att folk mår dåligt, separerar med mera.

Sen är det så att livet nästan alltid kommer gå vidare och det mesta löser sig, absolut. Men alla är vi olika och det är bara att respektera.

Det där skulle jag säga har / är den största utmaningen för mig. Att hela tiden hålla emot känslan ”det kommer gå åt helvete” och förflytta fokus från:

  • trygghet i pengar på kontot
  • trygghet i känslan att kunna skapa pengar

(Eftersom jag de facto inte har fått några start pengar. Rationellt känns det ju också som att andra gången borde gå snabbare än första. Man borde ju ha mindre otur i tänkandet. :slightly_smiling_face:)

Absolut ligger det mycket i detta du skriver. Det är ju också ett klokt sätt att tänka på det och ett sätt att skifta sinnet, som kan skapa en helt annan ro. Något som Naval Ravikant också säger/skriver i boken The Almanack of Naval Ravikant att bygga en förmögenhet handlar mer om inställning. Att han sannolikt skulle kunna bygga upp ett bra liv om han blev helt utslagen eller bara inkastad i ett nytt land utan pengar…

Sen är inte alla som dig, eller Naval, eller mig. Tur det kanske. :sweat_smile:

1 gillning

Kul och intressant tråd att följa, framörallt för att jag hade en helt annan definition av att “leva paycheck to paycheck”.

I mitt huvud har den frasens definition varit om ens passivainkomster ej överstiger utgifterna man har så lever man paycheck to paycheck.

För att svara på frågorna:

  • När sätter ni undan pengar för erat sparande/investerande (direkt efter lön eller senare)?
    Direkt vid löning, sparkvot på ca 40%

  • Lever ni paycheck to paycheck? (Att ni inte har några pengar kvar på slutet av lönen).

På lönekontot dagen före löning brukar de vara 1-5% av tidigare lön kvar (Efter sparande och alla utgifter som varit under månaden) och de åker oftas in på sparande. Att de inte är mer eller mindre anser jag vara ett gott tecken på att ekonomin går runt.

Hade de varit mer kvar på lönekontot så tänker jag att det innebär att min sparkvot är för liten.

Enligt min definition av paycheck to paycheck, Nej mina passivainkomster överstiger inte utgifterna

1 gillning

Ytterst intressant sätt att tänka! Om jag slutar jobba (och inte får bidrag m.m.) så kommer jag gå back. Vilket innebär att jag behöver min lön. Så det bevisar ju egentligen att man lever p.t.p.

3 gillningar

Det förutsätter ju att du inte har något att sälja heller… Annars kan du ju nalla av det sparade ett tag…

Måste fråga dig Jan: menar du att du går in och köper det dyraste Inet har att sälja? Låter lite väl riskfyllt och konsumtionistiskt! :slight_smile: