Jag känner igen mig ganska väl i din beskrivning! Livet har blivit lite mer inrutat och lite mindre spännande än man har tänkt sig. Vardagen är förutsägbar och förutsättningarna fasta och tydliga. Det är bra, men trist.
Jag tänker lite på maslows behovstrappa, där det nu handlar om självförverkligande. Ganska få anställningar erbjuder möjlighet till självförverkligande.! Jag tror detta är jättevanligt och jag upplever att många av mina vänner brskriver samma tristess.
Lösningen för mig brukar vara att ta mig an något nytt projekt. Lärorikt, kul och dämpar ångesten för en stund 
Om du vill prata med likasinnade så kan jag vara på.!