Absolut. Det är ju det här som jag tror krockar för många. Att det är en fråga som skär både det emotionella OCH det rationella. Jag tänker ju att det korrekta många gånger är:
Ja, det är skönt att vara obelånad. Att göra rätt för sig. Att inte vara satt i skuld.
Ja, det är dumt från ett ekonomiskt, rationellt och nyttomaximerande perspektiv att inte vara belånad.
Sedan kan man ju landa i: “Därför väljer jag att göra X” där t.ex. jag försöker hålla mig till “amortera enliga amorteringskravet”. Men jag tänker att det blir knasigt när man låter det ena ta överhanden och t.ex. inte räkna med det om man ska ha en objektiv, rationell bild på var man är på resan.
Sedan får man ju ocskå vara medveten om alternativkostnaden för känslan. T.ex.:
Är det värt att jobba X antal år EXTRA för att ha känslan, eller skulle känslan av att kunna gå i pension tidigare vara bättre?
För det torr jag att man kan tappa ibland när man bara går på det emotionella och gör missaen som många gör att inte ha livkiditet inför pension.
OK, försöker igen, mest för att jag “känslomässigt” inte håller med dig
Du tar upp exemplet med hur företag ser på pengar. Om man tittar på hur företag ser på framtida kassaflöden så kan vi dra en parallell. Skulle säga att det typiska (stor-)företaget använder typ 10% diskonteringsränta på framtida kassaflöden. Om vi antar att bostaden kommer att öka i pris med inflationen 2% per år och vi diskonterar med 10% i 30 år då vi räknar med att bostaden säljs, så blir NUVÄRDET av att man har 2 mkr i övervärde i en bostad:
(2000000*1.02^30)/(1.1^30)=208 000 kr…
Därtill förstås ett värde av att man betalar mindre räntor o.s.v. och framförallt konsumerar en trevlig bostad och får tak över huvudet.
Då och då kan funka, typ en gång per kvartal. Men regeln tar väl höjd för att ens kapital inte ska påverkas (minska i värde) ens om ett 0.01% köp görs dagligen?
Detta stämmer såklart i teorin, men i verkligheten så skulle jag behöva sluta betala för det mesta utöver mina fakturor, sluta månadsspara och även varje månad nalla från först bufferten och sen från mitt isk och till sist så ryker stugan.
Så om 0.01% regeln körs 1-2 gånger per kvartal funkar det, med pension inräknat. Men känns som det inte behövs någon regel för det.
Men räknar jag på mitt tillgängliga kapital och samma regel, då funkar det mer ok med verkligheten.
Men som sagt, det beror främst på mina små marginaler och att pensionen inte kan nås innan 55.
Man kan ju på något sätt jämföra med bolag där man pratar om resultaträkning och balansräkning och sen även ofta pratar resultatbudget och likviditetsbudget.
Balansräkningen är väldigt långsiktig och många tänker nog inte på den som en långsiktig likviditetsbudget.
Jag själv har t ex alltid haft en uppdaterad likviditetsbudget närmaste året. För att kunna hantera stora/ojämna intäkter och olika skatteinbetalningar både privat och för företaget. MEN! jag har också alltid haft det för att se vilka summor jag kan låsa på fasträntekonton under 3/6/12 månader.
Grunden är nog att jag större del av livet varit skogsägare och där är det långsiktig planering och att se till att pengar finns när de ska ut och försöka avverka när det är bra timmerpriser och att man inte tvingad återföra skogskonton vid fel tillfällen/fel år.
Jag tror att de många familjer/hushåll skulle kunna få en bättre ekonomisk situation och trygghet om de hade koll på:
Balansräkningen - Rikedomslinjen
Resultaträkningen - Inkomster och utgifter “budget”
Likviditetsbudget - tillgång till pengar “buffert”
Skulle man sen ha en detaljerad plan för närmaste året, en lite mindre detaljerad plan för de närmaste 5-10 åren samt en långsiktig plan för resten av livet, så tror jag många skull vinna mycket i sitt liv
Varför diskontera? En balansräkning eller nettoförmögenhetsbetäkning ser jag som en ögonblicksbild av nuläget till dagens värdering av de olika tillgångarna. Som t ex ett bankkonto, värdet på ISK, aktuellt bostadsvärde, aktuellt pensionskapital osv.
Sen om tillgången är ”illikvid” t ex låst sparkonto på 3 år, pensionskapital som kan röras först om 11år, bostaden måste säljas/belånas för att få ut övervärdet osv är liksom en annan/ytterligare dimension men själva ”Värderingen” är ju ändå vad det är och gäller idag tänker jag.
Framtida kassaflöden handlar ju också främst om NYA INTJÄNADE pengar i framtiden medan dagens värde är REDAN INTJÄNADE pengar som är ”mina” även om de är inlåsta. Ungefär som framtida intjänande av tjänstepension om jag jobbar mer kontra det som redan är intjänat och mitt men låst för uttag.
Så lönge du tar upp realistiska avyttringskostnader, latenta skatteskulder och rimliga värden så tycker jag de ska med. Personligen räknar jag det ”Egna kapitalet -minus uttagsskatt” som värdet i mitt AB. (Inga tillgångar av värde)
Anledningen till att det kan finnas en poäng i att diskontera är ju att man inte kommer åt pengarna idag. Svaret på frågan “Vad är det värt idag att jag om 20 år kan plocka ut ett [inflationsjusterat] tjänstepensionskapital om X kr” är väl ändå väsentligt lägre än om pengarna varit tillgängliga idag?
Fast tjänstekapitalet HAR ju redan ett givet värde IDAG tänker jag🤔 Dvs du har ju ett ”NU-värde” på det vilket är det man normalt är ute efter då man diskonterar.
OT, men det här är ett feltänk jag ser en hel del häromkring. Folk verkar livrädda att sälja om inte börsen råkar vara på sin historiska högstanivå. Om jag investerar hundratusen och de först dubblar i värde och sedan faller med 25 % så riskerar jag att ”sälja när börsen är nere”, medan om de växer långsamt med 50 % över samma period så är det inget problem att sälja, trots att jag i bägge fallen har precis lika mycket pengar.
Hur börsen har gått är irrelevant för om man ska sälja eller inte. Det är bara marknadstajming och leder till att folk sitter med en massa pengar i oproduktiva tillgångar för att slippa ”sälja när börsen är nere”.
Det som spelar roll är hur mycket pengar man har och hur mycket man behöver ta ut. Inte vad börsen har gjort i närtid. Behöver man ta ut en stor del av sitt investerade kapital så är det såklart ett problem. Och har börsen kraschat så har man antagligen mindre investerat kapital. Men har man rejält med kapital och behöver plocka ut lite av det så är det inte ett problem, oavsett om börsen förra månaden var värd dubbelt så mycket eller hälften så mycket som idag.
Om bostaden är helt obelånad p.g.a. en framgångsrik bokarriär där man svingat sig från vinst till vinst tycker jag nog man har rätt att vara självbelåten. Ett ägt boende till inget annat än löpande självkostnadspris för underhåll som dessutom inte belastar din löpande likviditet med ränte- och amorteringsutgifter är riktigt gott.
Se det så här: du befinner dig på ett forum där folk regelbundet går upp i varv över tiondels procentenheters skillnad i fondavgifter. Här har den obelånade möjlighet att spara in på flera procent på stora belopp årligen. Mycket oklart om detta skall ses som en “sämre sits”. I all synnerhet om det är kompletterat med en hyggligt likvid primär och säkundärbuffer.
Det har ju länge funnits ett ideal i sverige om att va skuldfri. Den som är satt i skuld är inte fri. Amortera på huset för att bli av med räntan är bästa sättet att framtidssäkra sin likviditet med varierande inkomster. Att ha köpt saker för lånade pengar ses också som fusk i status spelet och ses ner på som skryt av många.
Hela resonemanget kommer från ett nivå 1 tänk där investeringsavkastning och alternativkostnad aldrig varit del i beräkningen. Och då är det inte konstigt om man är lite självgod när man uppnått detta idealtillstånd som fri och ofuskande. Du kanske har finare grejer, men mina är betalda.
Jag tror att detta är en av lärdommarna som behöver förmedlas på nivå 2 och 3. Att det är inte fusk och fult att ha genomtänkta lån. Och inte ekonomiskt dåligt heller. Du jämför inte räntekostnanden med att ha pengarna på ett inflationskompenserande konto utan med vad du förlorar på att ta ut dem från sin investering. Ett bättre mål än skuldfrihet kan tex va balans mellan inlåning och investering så att du skulle kunna sälja av allt och betala av lånet om du ville. Det ger iallafall en skön känsla även om det heller inte ger bättre ekonomi i sig. Detta är tankegångar som någon på väg upp från nivå 1 aldrig har handskats med eftersom det inte funnits något att investera.
Bra formulerat. Stor skillnad i tänk och bara titta på utgifter där ett betalt boende blir billigt eftersom räntekostnader eller underhåll/slitage saknas. Däremot ur ett perspektiv där kostnader ur ett ekonomiskt perspektiv beaktas är det i mitt tycke ingen större skillnad på hur mycket lån man har. Det som spelar roll är räntekostnad och kapitalkostnad som kan vara en form av alternativkostnad för bundet kapital. Eftersom räntekostnad är subventionerat av staten kan det mycket väl ekonomiskt vara så att särskilt när räntorna är låga att räntekostnaden netto är lägre än kapitalkostnaden/alternativkostnaden dvs det är ofördelaktigt att amortera. Detta är effekter som jag tror på lång sikt och på stora belopp gör stor skillnad på förmögenheternas utveckling. Detta eftersom det sänker den förväntade avkastningen på en stor del i balansräkningen.
Ja. I den riktiga balansräkningen ingår värdet på huset, så där liggen man ju plus så länge huset inte tokrasat i värde. Men i balansen mellan inlåning och utlåning så blir det en en hygglig summa man behöver. Man får göra vad man kan för att börsen ska hjälpa till.
Ja jag tror vi är många som fått den övertygelsen med oss från tidigare generationer. Men fått den sönderslagen av någon som kommit längre på sin resa. I mitt fall en kompis som sa att han absolut inte ville amortera mer än tvunget, för varför betala med dyra pengar nu när man kan betala med billiga pengar sen, när inflationen gjort pengarna små och huset är sålt så man har gott om pengar att betala med. Nu måste man ju jobba mycket för att betala samma pengar. Då hade han inte ens några investeringinkomster att jämföra alternativkostnad med.
Fast om räntan på kreditkortet är hög så att det hinner kosta en 30% av lånebeloppet innan man betalar av, då borde det vara nära sak samma om man realiserar nedgången på aktierna och säljer av (30% nedgång) eller betalar räntan (30% kostnad på samma belopp.)
jag har också alltid haft det för att se vilka summor jag kan låsa på fasträntekonton under 3/6/12 månader.
Ibland pratas det om kopplingen till att:
