Hej! Kan någon förklara hur försäkringsbolagen tänker kring hur självrisken påverkar prissättningen av hemförsäkringar?
Inspirerad av “försäkra bara det du inte har råd att förlora” började jag nämligen fundera på självrisken i ens hemförsäkring. Har för närvarande 1500 kr i självrisk men det är ju egentligen onödigt lågt sett till vad man försäkrar sig mot - om det verkligen skiter sig så att jag behöver använda en hemförsäkring (dvs utgiften blir så hög att det skulle bli svårt att ta av bufferten) så rör det sig ju om betydligt högre belopp. Jag har ju inte försäkringen för att lösa utgifter på någon tusenlapp, snarare har jag ju den för utgifterna som skulle kunna landa på 100 000+.
Dock: även om man maxar självrisken verkar inte kostnaden för försäkringen minska särskilt mycket? Exempel (lägenhet), lite avrundade:
Självrisk 1500, årspremie 1200
Självrisk 3000, årspremie 1000
Självrisk 5000, årspremie 900
Självrisk 10 000, årspremie 800
Självrisk 60 000 (!), årspremie 600
60 000 är väl ungefär där det skulle bli trist att ta av sparpengarna, men jag skulle då bara spara 600 kr/år. I gengäld är självrisken då 58 500 kr högre - det skulle alltså krävas 98 skadefria år för att inte gå back på den förändringen? 60 000 är kanske extremt, men även de andra alternativen verkar ju kräva ganska lång tid för att gå plus. Så även om jag i teorin borde ha en ganska mycket högre självrisk har jag svårt att se att det vore något annat än dumsnålt så som prissättningen ser ut. Det känns liksom som att skillnaderna borde vara större.
Men jag missar säkert något fundamentalt här, så upplys mig gärna.
Jag höjde självrisken för hem å villa försäkringen mer än 20 år sen å de va efter dyningar av 11 september när försäkringar gick upp ganska mycke… Räknade då att efter 3 år så va de jämt upp om de skulle bli någon skada…
Försäkringsbolaget resonerar väl på samma sätt som dig helt enkelt. Dvs, den stora kostnaden de ibland måste täcka är just den stora kostnaden, så att du har högre självrisk minskar inte risken de tar för dig så mycket.
Helt ponduspostulerat, men känns rimligt åtminstone.
Det finns hemförsäkringar (och andra försäkringar med) av olika typ. Vissa har mycket lull-lull och andra har mest det grundläggande. I teorin borde en försäkring med bara det grundläggande vara mest prisvärd. Företaget Gjensidige är inriktat på sådana försäkringar.
Jag gjorde för några år sedan en jämförelse mellan olika bolag. Finalisterna blev Folksam (som jag har nu), If och just Gjensidige. If och Folksam var likvärdiga men If var dyrare. Gjensidige var billigare men inte tillräckligt mycket billigare i relation till allt lull-lull som skalats bort. Det blev att jag behöll Folksam. Detta resultat är nu inte generellt så för dig kan det falla ut annorlunda. Rabatter ingick i mitt underlag och rabatterna ser olika ut.
Med lull-lull menar jag alla typer av mindre ersättningar som utgår i olika situationer såsom försenat bagage på flyget. Dessa ersättningar kan du helt klart klara dig utan. Samtidigt är det dessa ersättningar som du i normalfallet kan komma att utnyttja. De förutsätter inte att något verkligt allvarligt har hänt.
Ja detta slog mig strax efter jag postat, dvs att man kanske borde se det som att alternativen med låg självrisk mest är ett sätt att - mot en något högre premie - få möjlighet att utnyttja försäkringen vid många fler tillfällen och därmed få känslan av att “man får något för pengarna”, även om det rör sig om små utgifter som man egentligen inte behöver försäkra sig mot. Och ur försäkringsbolagets perspektiv ett enkelt sätt att dra in några extra kronor per månad utan att behöva betala ut särskilt mycket mer i ersättning. Känns dock likväl som att återbetalningstiden vid högre självrisker är förvånansvärt lång, så det är något jag inte greppar med det hela.
Hemförsäkringen gäller ju för en hel del saker som man vill ha ganska låg självrisk på. Exempelvis innehåller många hemförsäkringar drulle eller någon form av skydd vid resa.
Vi har nyttjat vår försäkring vid sjukdom på resa samt en telefon som for rakt ner på en grusväg. Med högre självrisk hade det knappt varit värt att använda försäkringen och besparingen att ha lägre självrisk hade inte täckt ersättningen vi fått totalt sett.
Om jag tittar i backspegeln så skulle alltså “normal” självrisk + premie vara det bästa.
Du sparar ex 400/år men får 8500 i självrisk. Det tar alltså nästan 20 år att spara in en enda självrisk. Behöver du då nyttja försäkringen en enda gång på dessa 17-20 år så går allt jämnt ut ungefär… Plus att det blir helt meningslöst att använda försäkringen vid mindre skador (även om du har 400/år extra). Men en enda spräckt mobilskärm eller spilld kaffe i datorn så räcker inte 400/år långt.
Man bör nog räkna på alternativkostnaden också, men det ändrar inte matten jättemycket. Håller med om att för 400 spänn om året är det inte värt att höja självrisken.
Om man vänder på det så innebär kanske en lägre självrisk att du kan ha mindre buffert och tjäna mer på att ha mer pengar investerade.
Hursom, så hamnar man i en fråga om chans/risk. Sweet-spoten? Jag vet inte, jag har nog aldrig använt en hemförsäkring vad jag kan komma ihåg… Kanske 5000 ↔ 900? Ganska lite prisskillnad sen mot 10000 och 60000.
Samtidigt tänker jag att det är just detta man inte ska behöva försäkring mot, att det i längden bör vara billigare att se till att ha tillräcklig buffert för sådana utgifter (då försäkringsbolagen också ska göra vinst). Och att det därför endast är katastrofskyddet i försäkringen som behövs, och att det då inte gör något med en hög självrisk.
Men i praktiken verkar det svårt att räkna hem.
Ja det är kanske där någonstans jag landar också, men även det är ju egentligen en låg självrisk i förhållande till vad man försäkrar sig mot. Och jo det är sant, men de små skillnaderna på de lägre självriskerna gör också att det man kan tjäna på att investera mellanskillnaden inte blir så mycket att bry sig om.
Jag satsar på de mest omfattande försäkringarna och använder dem ofta. Det går inte med hög självrisk. Och en skada om året räcker för att det ska betala av sig. När jag jobbade på försäkringsbolag var min erfarenhet att höga självrisker åt upp ersättningarna. Det är sällan ett hus för 4 miljoner brinner ner. Det är ofta en spis, kylskåp, gräsklippare, mobil elelr dator går sönder. Hemförsäkringen ersätter även säng om barn kissar i den eller mat i frysen om det blir strömavbrott. Jag tror inte heller på strategin att endast försäkra det man behöver. Ha ett bra försäkringsskydd lönar sig alltid om något händer. Om inget händer för man vara glad för det i stället.
PS. Jag har aldrig ens hört talas om att det finns den här typen av individuell självrisk i hemförsäkringen så jag undrar vilket bolag du har? Jag har haft Trygg Hansa, LF och Folksam och aldrig sett det mer än att man kan välja mellan 1 500 och 3 000 för villan hos något bolag.
LF var de som hade alternativ upp till 60k, men det syntes nog inte på hemsidan utan framkom när jag pratade med dem. Men Trygg Hansa och If hade åtminstone alternativ upp till 10k.
Hur är det nu, visst bestäms premierna på grupp och inte individnivå så att ens premie ska inte påverkas av hur ofta man behöver använda den? Iaf inte så länge det i sig gör att man hamnar i en annan riskgrupp men det tilhör väl inte det vanliga.
