Poängen var att, lite raljant, påpeka att vid slutet av total fokus på sin egen och närståendes lycka i ständigt ackumulerande av tillgångar och skapande av värde – samt egna förkortningar – finns en tidpunkt då man antagligen börjar fundera lite vad poängen är med allt.
Sedan driver jag med mig själv för jag vet att jag skriver detta på ett ekonomiforum.
Problemet med det där är väl att så länge man är beroende på någon/något så har man, per definition, inte full kontroll?
Själv kör jag BELL, Beginner Economics Living Large 
Livsfilosofi: Det gäller att leva medan man kan för man vet aldrig när det tar slut (på ett eller annat sätt).
För mig innebär det prioritera allt jag tycker ger mig ett värde, minska/skär bort allt som dränerar mig.
Värde = resor, träning, mat, bilar 
Dränerar = bo stort (mycket att städa, höga kostnader i underhåll osv), lantställe
Se till att anpassa kostnaderna efter inkomst så är livet gott, alt se till att öka inkomsten så du har råd med det som ger dig energi i livet (positiv spiral).
Ok.
Köps något med ändamål, eller baktanke, om att det ska öka i värde?
Det är en bra poäng!
Men, vad ska man annars fokusera på? 
Det är en tolkning man kan göra. Jag hävdar dock motsatsen. Att ha full kontroll över något som man är beroende av är möjligt.
Härligt!
Men varför beginners? Jag tycker det låter som du är rätt bevandrad och har erfarenhet.
Ja, ska vi märka ord så kan man väl påstå att man är “beroende” av något som man kan kontrollera, jag är ju tex beroende av att jag stoppar i mig mat, annars svälter jag, men det kan jag ju också ha kontroll över. Det är väl dock i normalt språkbruk inte i sådana sammanhang ordet “beroende” (och dess motsats “oberoende”) används.
Jämför tex inom matematik uttrycken “beroende variabel” och “oberoende variabel” där definitionen är att en kan man kontrollera och den andra kan man inte.
Eller tex det vanliga svaret på en fråga, “det beror på”, som används för att uttrycka att svaret inte är upp till en själv utan påverkas av andra faktorer.
Om du hävdar motsatsen i den här diskussionen om ekonomi så skulle jag gärna vilja se ett konkret exempel som visar på vad du menar.
Sedan så är det väl sant att det inte finns någon som är 100% ekonomiskt oberoende eftersom även om man är vad man normalt kallar FI så är man ju fortfarande i praktiken beroende av att det ekonomiska systemet i sig fortsätter fungera. Men då är man ju mer i prepper-territorium.
Inte i pengar. Det har jag akierna till. Visst, en badrumsrenovering ökar värdet på huset just nu. Men bor jag kvar tills det också är gammalt var det bara underhåll.
Däremot kan köpen ha stigande värde i socialt umgänge, eller nöje i att man blir bättre och bättre på något kul. Det är ju möjligt att det lönar sig ekonomiskt så småningom. Men det är inget jag har för avsikt.
Lägg nu till ett O så blir vi mello-älskare glada!! 
Det räcker ju att peta in ett Obviously på slutet så är det fixat. 
Så länge man slipper HELP får man vara glad.
Hopeless Economics, Living Planless
Det räcker ju att peta in ett Obviously på slutet så är det fixat.
Nja känns lite för obvious… Master Economics - Living Large Orally (för gourmanderna), Ornot? (för tvivlarna som föredrar felaktigt hopskrivna ord), October (för de som vill spendera planlöst resten av året), eller varför inte Oktavianus-inspirerat (för historikerna)?
Är det verkligen så? Känner inte igen mig i den beskrivningen.
Vuxet barn-biten var kul
Folk på ekonomiforum och folk som läser ekonomibloggar har läst så mycket om FIRE att de har blivit tokiga (detta inkluderar ofta mig) och tror att FIRE är mer mainstream än vad det är. Det traditionella och fortfarande vanligare sättet att hantera sitt liv på är: “Försök bli lite rik och se vad som händer”.
Att läsa om FIRE under de senaste femton åren eller så har för mig varit fantastiskt, just för att rörelsen rymmer väldigt specifika mallar för hur man tänka kring att leva på kapital. Samtidigt levde ju minst en person i alla 1800-talsromaner du har läst på kapital och bodde på hotell sedan många år.
Men de flesta av oss siktar ju inte direkt på FIRE utan på “Försök bli lite rik och se vad som händer,” även om vi numera har FIRE-kunskap i ryggen. Vad är skillnad på MELL och “Försök bli lite rik och se vad som händer”?
Mja, det är nog känslan när man läser på detta forumet. Jag känner mig som en tonåring i ett rum fullt av gamla kloka gubbar 
Nu har jag livserfarenhet nog att veta vad jag vill, men gällande ekonomi så kommer jag nog aldrig bli aldrig annat än nybörjare, fast jag har lärt mig att globala indexfonder är det som gäller
Eller kanske rättare sagt, jag tror att det finns en ekonomisk modell för varje människa, vi är alla mer eller mindre unika och varför då försöka leva som “alla andra”.
Ja, en diskussion kring vad ord betyder kan bli lång, känner jag.
Som konkret exempel kring vad jag här menade så tar vi då t.ex. FI (från FIRE). Financial Independence/ Finansiellt oberoende. Som du säger är vi fortfarande beroende, men om vi förutsätter att begreppet (independence) här ska betyda att vi inte är beroende av traditionell intjäning/ förvärvsarbete, utan kan fokusera på annat. Så menar jag att, som utgångspunkt till denna tråd, att jag inte vill vara “independent” utan förbli “dependent”. Fast med full kontroll.
Så, jag är alltså fullt beroende/dependent av ekonomi (begreppet ekonomi här blir vansinnigt brett och fullt av tolkningar) och strävar efter att med mindset och agerande ha full kontroll över situationen, som jag är beroende av.
Skillnaden enligt mig är avsikterna. Hur pass planerande man är.
Jag har inte grävt genom hela forumet men har förstått att index-rörelsen är stor.
Det finns nog inget säkrare sätt att tvinga in sig i genomsnittet än att ha en övertygelse om att indexfonder är lösningen.
Indexfonder är nog raka motsatsen till att bemästra sin ekonomi och istället vid dörren kapitulera. Jag har läst och lyssnat tillräckligt på podden för att förstå vad argumenten är. Jag säger inte att det är fel, bara att det är väldigt fel.
Visst, om historiken får lov att upprepa sig i någorlunda intakt format så har man en förväntad positiv avkastning. Men en relativt låg sådan. Och kanske viktigast, man ger inte sig själv chansen att överprestera. Det är väl det som skaver hos mig.
”Läst men inte förstått” 