Hjälper min far som är 70+ att se över sin ekonomi. Hans tjänstepension kommer sluta betalas ut nästa år och han kommer få en tajt budget men det kommer nog gå runt precis.
Han har idag ett sparande i kapitalförsäkring hos Swedbank med några Robur Fonder på 1 - 1,5% i avgift. Värdet idag är några hundratusen totalt på ISK:n.
Jag funderar på att hjälpa honom att flytta över kapitlet till Lysa och använda deras funktion för automatisk månatlig utbetalning. Då skulle han kunna dryga ut pensionen litegrann. Men två frågor som jag brottas med för att få det att funka:
Hur ska fördelningen vara mellan räntor och aktier? Sparhorisonten är ju okänd då vi inte vet om han lever 5 eller 30 år till.
Hur stor andel av det sparade kapitalet kan man ta ut? En tanke vara att sikta på att ta ut 4% av kapitalet varje år men det kanske är dumt och inte applicerbart när han är så gammalt?
Spontant tänker jag en 50/50 fördelning mellan aktier och räntor samt att ta ut 4% av kapitalet dividerat med 12 varje månad.
Är det en vettig strategi tror ni? Vill ju inte sabba för honom utan se till att han få ut mesta värde för sin pengar och kan unna sig lite saker trots sämre pension nästa år
Jag hade nog lutat åt “die with zero” snarare än 4-procentsregeln. Dessutom har han förmodligen bara fem, i bästa fall tio bra år framför sig. Sedan kommer några år av “avtrappning” innan det oundvikliga slutet.
Nu vet jag inte den exakta sparade summan, men rent spontant 2000 - 2 500 kr (eller något annat) per månad, så länge pengarna räcker.
Ja det är ju faktiskt sant att bättre ta ut mera nu än sen faktiskt för troligen så är man ju skröplig mot slutet och har mer nytta av pengarna nu
Ja die with zero låter ju inte fel. Men hur tänker man då? Att man tar ut pengar verkar på att se ska räcka i 10 år? Eller ska man kanske skippa börsen helt och låta de stå på ett sparkonto?
Lite som att slå vad om när döden kommer. Ingen vet, varken när slutet kommer eller vad avkastningen på sparandet blir. Lite psykologiskt tungt om pengarna är slut vid 80 års ålder dessutom.
50/50 aktier/räntor låter spontant bra. Den försiktige säger 25/75. Här finns ju inga rätta svar.
OM hen anser att han behöver pengarna bäst i hyfsad närtid skulle jag inte ha dom på börsen alls.
“satsa inte pengar du behöver på en möjlighet att tjäna pengar du inte behöver”
Det du betalar bättre chans till avkastning med är risk att pengarna du behöver i vissa fall inte finns när du behöver dom.
Att plocka ut dom på 10 år kanske är vettigt. Dvs medeltiden för pengarna i förvaltning är då ca 5 år. Ta ut 10% varje år.
Glöm heller inte att när sparpengarna går under 100.000 SEk kan man normalt få flera avsevärda tillägg utan reduktion pga förmögenhet som gör att man hamnar ekonomiskt på same same ekonomi som en svensk medelpensionär.
Man måste dock se till att inte ha förmögenhet som ger avdrag.
Ett boende där du är skriven räknas inte.
En sommarstuga eller liknande sänker bidragen.
Samtidigt, han är 70 år idag och 80 år nu förtiden är ingen ålder. Han kan bli både 85 och 90 år.
Jag är 75 år. Tanken på att jag om fem (!) år skulle vara meddellös fyller mig uppriktigs sagt med rysningar. 80 år och inga marginaler vore fruktansvärt.
Hans budget går precis runt. Jag vidhåller, om inte annat av psykologiska skäl, att lyft runt ett par 1000-lappar varje månad och kör så länge det räcker.
Rent statistiskt, en 65-åring förväntas leva tills runt 85. Han är 70 och förväntas levs tills någonstans mellan 85 och 90 år. Vi pratar om en tidsperiod på 15-20 år. Att då ha 25-50 procent aktier i sitt sparande finner jag inte orimligt.
Ps. Vi har inte alla uppgifter så detta är givetvis bara allmänna funderingar. Rent allmänt tycker jag dock att mina generationskamrater har alldeles för mycket räntor och för lite aktier i sitt sparande.
Min fru är lika gammal som mig. Att någon av oss lever runt 15 år till är högst rimligt. Det vore något av ett svek mot våra barn, om vårt sparande låg på ett bankkonto.
