Jag förstÄr inte varför sÄ mÄnga mÄste dra det till sin spets? Vad dÄ inte behöver Àta eller ha vÀrme eller ha ett tak över huvudet? Det Àr inte svart eller vitt, inget eller allt!
Jag har flera Àldre slÀktingar som levt ett gott liv utan att spara lÄngsiktigt. De sparar till semester och ibland behöver de lÄna pÄ huset för att köpa en bil eller en vÀrmepanna. Men de kan hantera sin ekonomi och de har en god pension som de kan leva pÄ. Dessa slÀktingar har inga aktiefonder eller fastigheter eller nÄgot annat och ÀndÄ Àr de lyckliga.
Det blir sÄ tydligt för mig att vissa som har det gott stÀllt inte lyckas greppa att man inte mÄste ha en massa tillgÄngar undanstoppade nÄgonstans för att leva ett drÀgligt liv.
Det kan ju gÄ bra ÀndÄ. Lite som att man oftast inte behöver bilbÀlte eller cykelhjÀlm.
Men den som har ont om pengar vid fel tillfĂ€lle tycker nog att det Ă€r vĂ€ldigt lĂ€tt att greppa att pengar kan vara skillnaden mellan âleva ett gott livâ och ren och skĂ€r misĂ€r.
Absolut Ă€r det, men jag upplever att vi pratar om olika saker. Det Ă€r stor skillnad mellan âmĂ„steâ och âbordeâ. Jag hĂ„ller med om att livet blir lĂ€ttare om man har ett bra sparande, men det betyder inte att livet Ă€r en misĂ€r om man inte har det.
Man ska vara försiktig med att blicka bakÄt i dessa frÄgor, inte alls samma förutsÀttningar. Var inte sÀrskilt mÄnga Är sedan man kunde köpa sig en kÄk med 100% belÄning. Utsatta omrÄden som inte gick att bo i med familj kunde man rÀkna pÄ ena handens fingrar. VÄrdnadstvister dÀr man riskerar att bli ruinerad hade ingen hört talas om, antingen gjorde man upp pÄ familjerÀtten eller sÄ var man en runda i lokala tingsrÀtten. Ingen blev stÀmd pÄ 100k för att ha delat vidare ett inlÀgg frÄn en journalist i sociala medier. Blev du arbetslös behövde du inte vÀnta nio mÄnader pÄ att kanske fÄ a-kassa utbetald.
Du berör en viktig frĂ„ga hĂ€r. I takt med att priserna för Ă€gt boende blir mer och mer upptrissat blir det ocksĂ„ sĂ„ att livet för mĂ„nga âstĂ„r och faller med det Ă€gda boendetâ. Innan har förstĂ„s Ă€gda boenden ocksĂ„ haft betydande vĂ€rden men nĂ€r vĂ€rdena som skapas av âbostadskarriĂ€rerâ Ă€r lika stora, eller större, Ă€n vad husĂ€garna haft i lön under tiden de bott dĂ€r sĂ„ Ă€r nĂ„got snett i hela systemet.
Sparande och investering och medvetna ekonomiska strategier kan ge en sÄ stor fördel att vissa anser att det Àr som att fuska i livet. Att en god ekonomisk strategi nÀstan upplevs som nÄgot fult av mÄnga. Trots att de kanske skulle kunna nÄ sina egna mÄl bÀttre och lÀttare om de anvÀnde verktygen som finns.
Men nej, rent krasst mÄste man ju typ inget om man inte vill eller bryr sig.
MÄnga Àr dock mycket less pÄ sina jobb och hade enklare kunnat Àndra sin relation till jobb om de bÀttrat sin relation till ekonomi.
Investera vet jag inte om man mÄste men hur mÄnga vet nÀr man Àr 25 om/hur less man kommer att vara pÄ jobbet nÀr man Àr 55, det Àr för kommande möjligheter man investerar.
Tycker man att jobbet Àr skitkul fram till 67 sÄ behöver man ju inga investeringar för man har inte haft tid att sÀtta sprÀtt dem och man fÄr en bra pension (nu raljerar jag lite)
Jag tror att livet för mÄnga under 40 Är handlar om ett stÀndigt sparande till ett bÀttre boende. Sparhorisonten Àr sÀllan tillrÀckligt lÄng för att motivera nÄgra större investeringar pÄ börsen, utan istÀllet köper man upp sig successivt sÄ snart man har möjlighet tills man nÄtt sitt mÄl. (I synnerhet i Stockholm)
Det Ă€r först nĂ€r man har âhittat hemâ och skapat grunden för det liv man vill leva som man börjar tĂ€nka mer lĂ„ngsiktigt och strategiskt kring sitt sparande. Med dagens bostadspriser tar det för mĂ„nga vĂ€ldigt lĂ„ng tid att âhitta hemâ⊠I synnerhet för de som Ă€r nya pĂ„ bostadsmarknaden. Flertalet av mina vĂ€nner som bor kvar i Stockholm och Ă€r 40+ Ă„r gamla Ă€r inte dĂ€r Ă€n⊠(att jĂ€mföra med mina förĂ€ldrar som kunde köpa bĂ„de hus och sommarstuga som 25-Ă„ringar).
Det dÀr lÄter för optimistiskt i min vÀrld. För mÄnga yngre Àr sparande:
à ena sidan nÄgot man Àr tvungen att göra i form av amorteringar.
à andra sidan nÄgot man anstrÀnger sig att göra med de smÄ pengar som blir över.
Det finns sĂ€kert de som har tillrĂ€ckligt höga löner för att kunna ha ett mer âmatematisktâ synsĂ€tt men för mĂ„nga ligger nog fokus mer pĂ„ att hĂ„lla nĂ€san över vattenytan Ă€n pĂ„ att planera för âbĂ€ttre boendeâ. För att amorteringarna och det övriga mĂ„nadssparandet tillsammans ska skapa ett utrymme som mer pĂ„ allvar ger möjligheter pĂ„ bostadsmarknaden behöver man spara vĂ€ldigt lĂ€nge.
Nej, man kan ha ett hyggligt liv och leva lön-till-lön.
Men jag gillar att sova gott om natten, i vetskapen om att jag skulle kunna be min chef dra Ät h-e imorgon om jag sÄ skulle vilja.
Min poÀng var att mÄnga tvingas bo dÀr de egentligen inte vill bo eftersom att de inte har rÄd med nÄgot bÀttre. Jag tror att vÀldigt mÄnga drömmer om ett bÀttre boende, inte minst för sina barns skull, och har man utrymme till sparande utöver buffert sÄ Àr det primÀrt till en kontantinsats och inte nÄgot lÄngsiktigt sparande.
VĂ€rst Ă€r det att fastna i âandrahands-trĂ€sketâ och riskera att aldrig komma oss eftersom skyhöga hyror hindrar tillrĂ€ckligt sparande.
Litet sidospÄr men allt sparande Àr vÀl i grunden till för uppskjuten konsumtion. Om sÄ det Àr för att man sparar för att kunna köpa en tv om tre mÄnader, köpa bostad, kunna konsumera Àven om flödet in av pengar stannar (buffert) eller kunna köpa mat nÀr man Àr pensionÀr.
Ăven för den som investerar pengarna för att lĂ€mna efter sig ett arv Ă€r vĂ€l tanken att den som Ă€rver pengarna ska kunna konsumera.
Pengar Àr endast ett verktyg för att kunna konsumera.
Ja, men det innebÀr inte att all uppskjuten konsumtion Àr sparande. Tar pengarna slut efter halva mÄnaden, pÄstÄr nog ingen att man sparat, Àven fast man hade skjutit upp konsumtion till nÀr en halv mÄnad gÄtt. Sen kan det ju diskuteras var grÀnsen ska gÄ.
NĂ€tverk gĂ€ller frĂ„gan om uppskjuten konsumtion sĂ„ tycker jag att âkortsiktigt sparandeâ vore ett bĂ€ttre sammanfattande begrepp. Om det Ă€r sparande till TV, körkort eller kontantinsats spelar inte sĂ„ stor roll.
Under tidiga faser i livet Àr det för mÄnga sÄ att det naturliga Àr att allt sparande Àr kortsiktigt. Senare, nÀr alla basbehov Àr tÀckta, kan man börja pÄ allvar med lÄngsiktigt sparande.
För min del tror jag att det delvis (eller rent av mycket) handlar om den andra sidan av myntet: Konsumtion.
Om jag inte skulle investera, och inte lÄta pengar ackumuleras pÄ lönekontot bör de rimligtvis spenderas. Och Àven om Finansministern skulle bli glad Àr frÄgan vad mer prylar alt. dyrare vanor ger mig?
jag tror att en del mĂ„r bra av att investera och fĂ„r en sorts av kick av det, utan att för den sakens skull behöva ta âförâ stor risk.
tror faktiskt man kan dra det sĂ„ lĂ„ngt att investeringar kan hjĂ€lpa en ut ur andra missbruk, just för att man kan hitta âkickarâ inom andra omrĂ„den, som att se sitt kapital vĂ€xa men Ă€ven sjunka dĂ„ och dĂ„. SpĂ€nningen ska inte underskattas! och det behöver inte vara enorma belopp, speciellt inte i början!
Undrar hur mÄnga 16 Äringar som ens har en buffert?
Kanske borde rÀknat frÄn 18 Är, eller 20 Är. Vet inte nÀr de flesta skaffar eget boende, men det Àr nog i samband med det som det börjar bli tal om buffert för mÄnga. Men jag kanske tÀnker fel?
