Bah, är något galen på mig själv och behöver skriva av mig. Tog mc-kort 2018, köpte en Kawasaki ER6N och upptäckte efter ett år att jag totalt hade kört 5 ggr. Skulle bli farsa så gjorde slag i saken och sålde hojen.
Likt förbenat sitter man och suktar efter alla scramblers och brat bikes som fyller Blocket.
Det är ju ett undermåligt transportmedel, osäkert och väderberoende. Men ack så lockande 
Hur förklarar ni det?
Four wheels moves the body. Two wheels moves the soul
Tveka inte.
Finns absolut inget rationellt argument för att köpa en hoj. Köp en trampbåt och en bastuflotte istället.
Alltid vid den här årstiden funderar jag på ett återfall. Men så kommer de rationella tankarna. Och det blir inget…
Men när det väl blir så blir det en HD har jag bestämt:)
Eftersom man kör elbil nu så vore det kul med nåt som brummar o ryker:)
Jag hade ifrågasatt min egen psykologi och preferenser innan jag hade gjort ett investeringsbeslut på dessa premisser. Om du blir gammal nog så kommer det vara du som brummar. Rökandet kan du säkert hitta annorstädes.
Hmm. för mig var motorcykeln aldrig ett transportmedel från A till B efter något ungdomsår då jag inte hade bil. Användes när jag senare även hade bil bara för turer varm årstid på upp till max tre-fyra timmar och bara från garaget hemma och tillbaka igen.
Provat att köra till arbetet och i storstadstrafik fåtal gånger men det känns som man volonterar sig aktivt till en viktig organdonationsgrupp då bilisterna inte ser oss bra nog. 
När jag passerade 60 sålde även jag min MC (för sista gången) pga lite faktiskt användning. Slutat sukta efter mer MC-körning.
Frihetskänslan på 2 hjul är härlig! Men i många fall blir det som med en cabriolet. Drömmen/känslan är ofta större än det faktiska användandet/utnyttjandet när den väl finns tillgänglig i garaget.
Så turerna sker allt för sällan och till slut känns/gnager ”besväret” och tankarna på att sälja börjar gnaga.
Haft 8 mc och 5 cabbar så mönstret känns igen OCH det går inte över med tiden.
Intressant att läsa. Jag har ingen mc men har tänkt att det kanske kunde vara praktiskt transportmedel under sommaren. Billig att köpa, låg bränsleförbrukning (antar jag?) och tar inte så stor plats att parkera (man kanske till och med slipper betala p-avgift?). Låter ju som ett perfekt färdmedel att pendla till jobbet med.
Du är helt rätt ute, men det är väl en smaksak.
Jag bor utanför Stockholm och jobbar i stan. Det finns inget som slår en motorcykel maj-oktober.
Enligt mig iaf.
Skulle funnits någon slags sommaruthyrning av MC? Sen är ju halva nöjjet att meka och pula med cyckeln i garaget.
Får citera min gamle vän på gatan: “Det är ett härligt sätt att få i sig mycket frisk luft!”
Håller med honom fullt ut! Men har du barn under 10 år får du låta bli moppen, alldeles för farligt!
För mig är motorcykel till 95% persontransport. Jo, jag tycker det är kul att köra och det är inte alltid jag tar den snabbaste vägen mellan A och B, utan det är mer att förena nytta med nöje. Men alternativet att sitta i köerna tär på psyket, så det blir motorcykel från tidig vår fram tills halkan sätter in på hösten. Något år åkte jag till och med och julhandlade på hojen.
Nästa år är det 40-årsjubileum med hoj för min del. Kör nog 500-800 mil per säsong.
Typ en motorcyklist per vecka kör ihjäl sig i Sverige under sommarhalvåret.För att det är så tufft att köra max hastighet.
Och där jag bor så kör de omkring i bostadsområden och för ett H-e liv.
I mitt fall har investeringsbeslutet varit odramatiskt när ekonomin varit i normalt läge. Billigt nöje faktiskt.
Man köper ex en äldre japansk MC som gått så lite att inga nämnvärda problem är att vänta. <3000 mil inte ovanliga ex en 1995-2000. dvs ca 25-30 år gammal och som har stått i garage 99% av tiden. Jag körde typiskt 200 mil per år. totalt 100 liter bensin per år.
Då kan man som äldre person i villa ofta få helförsäkringen för en glidarhoj för 2500 Per helår och den kanske kostar 25.000 som jag oftast fått igen efter säg 5 år. Kostnaden för försäkringen på bara några hundralappar extra för vagnskadan indikerar att det relativt sällan sker olyckor med dessa maskiner. Kläder och hjälm mm klarar många års användning.
Jag som gillar intressant motorljud gillar mullret från en stor V-twin typ HD eller något japanskt motsvarande. Klart njutbart. Öppnar sidorutan om dom står i närheten vid rödljuset för att höra dom bättre.
Även jag gjorde uppehåll i MC-ägandet när barnen var ca 0- 13 år Mest för att inte stressa ekonomi eller fruns nerver i onödan den perioden.
Fast det är en sanning med extremt mycket modifikation. Det är en faktor, men det finns väldigt många andra. Precis som med cyklar så ser inte biltrafiken dig. Eller så ser de, men skiter i dig. Infrastrukturen är inte heller anpassad för motorcyklar, 2:1-väg med vajerräcken t ex, är fantastiskt för nollvisionen för bilism, men en direkt dödsfälla för MC. Hala delar av körbanan, t ex nyritade väglinjer, eller sand/grus på asfalten, är oftast inget du märker i bil, men kan betyda vurpa på hoj.
Sen, jag kör inte motorcykel själv, men jag har vänner och bekanta som gör. Flera där, som kör rätt extrema sporthojar, med mycket erfarenhet från bana m m, säger att de tillfällen som varit farligast på väg inte är när de buskört, utan när de suttit och nött landsväg/motorväg och kopplat av/släppt fokus. I o m att sporthojjar är instabila (avvägning för att vara manövrerbara och rappa), kan det snabbt börja kasta/wobbla om man inte hela tiden aktivt håller hojen under kontroll. Så det beror en del på kombinationen erfarenhet och MC-val med.
Gasa, bromsa, svänga och sånt är kul på en MC. Ska man transportera sig längre än några mil är det inte svinkul. Man sitter inte jättebra, vindbrus och det är ett jäkla på och av med kläder. Sen har man bara mottrafikanter och man får va beredd på att bromsa för folk som kör ut framför en.
När man för en gång kört motorcykel å gillar de så sitter det i hela livet.. Frihet på två hjul..
Jag har flera olika motorcyklar för olika körningar, å den som körs mest är den man kör i skogen med året runt..
Hur ofta man kör spelar ingen roll för de gäller att njuta av körningen.. Har haft hojar för endast nöjes körning, inge pendlande till jobbet eller så.. Har haft jobbet hemma så behovet har inte funnits..
Jag förordar att ha minst en hoj hemma för att köra när andan faller på…
Jag pendlade med hoj till jobbet under kanske 5 års tid. Från april när frosten släppte till i november när frost var ett problem igen.
Otroligt praktiskt, ingen parkeringsavgift. Köer ett icke-problem och ingen trängelskatt (vilket blir en del pengar i Stockholm).
Köper argumentet att det kan vara ett bra fordon, jag har en elcykel för jag behöver inte transportera mig längre än så och bil är en utgift per användning som inte är försvarbar för mig. Så jag accepterar att det finns undantag, men undantagstillstånd krävs likväl.
En man på hoj är 
. Skriker omoget pojkigt töntigt eller mid life crisis, vilket är ungefär lika osexigt som en man som gillar att mucka gräl på krogen, eller har en comb over.
Sorry 