“Think and grow rich” rekommenderas ibland på RT.
Själv har jag inte läst den. Men jag utgick från att det är en bra bok av en seriös författare.
Till min förvåning verkar det som att författaren var en bedragare.
Poddtips: Spotify
Vad tycker ni som läst boken, finns något vettigt i den trots lögner?
Har inte läst boken, men smålog åt detta på wikipediasidan om när han separerade från sin fru Rosa:
“The couple divorced around 1940. With much of the wealth from the book going to Rosa, Napoleon returned to his pursuit of success. Rosa proceeded to marry her divorce lawyer. Rosa would later write a self-help book entitled ‘How to Attract Men and Money’.” 
Här har vi en bok som väcker nyfikenhet!
Har inte läst boken men det går att vara en allmänt kass och moraliskt förkastlig människa och faktiskt vara kunnig kompetent, och att ha vettiga tankar och åsikter om specifika ämnen och saker, på samma sätt som man kan vara en toppen härlig, fin och snäll person och vara fullständigt inkompetent!
Bedöm boken på dess innehåll inte författarens karaktär!
Vad i boken är vettiga tankar och åsikter?
Enligt podden jag tipsade om är huvudspåret att manifestera pengar. Samt att råd valideras genom påstådd koppling till framgångsrika personer.
Lite nyfiken på att läsa men orkar inte läsa om det bara är flum och hittepå.
Jag känner till boken och jag har hört väldigt smarta personer älska den. Jag tror att för all typ av litteratur som syftar till att ge verktyg för personlig framgång är det högst subjektivt om man tycker det är bluff eller fantastiskt. Alla texter om personlig utveckling är i grunden bluff, men vissa kan ibland vara användbara för att man kan få sig att tro på att de ändrar en själv.
Är Tony Robinson en bluff? Han säger ju bara trams, men man kan ju få kraft av att lyssna på någon som är entusiastisk.
Är inte all självhjälp egentligen en bluff?
Känns som regnmakeri. Lyckas du beror det på boken. Går det inte vägen så följde du inte råden och då är det bara köpa ”motivationsboken”.
Jag kan ha fel men finns det några studier på området?
Fake it til you make it.
I min erfarenhet ser amerikaner sällan förbi ytan. En McMansion byggd med pappväggar som stryker med vid första vindpust.
En president som skriker att han vann när allt gått honom mot.
Är den här mannen en bluff? Verkar så, men för amerikaner är “rik” och “bluff” självmotsägelser.
Jag har läst den. Det finns några vettiga idéer om målsättning, disciplin, uthållighet och att ta ansvar för sitt eget agerande. Problemet är att Hill blandar det med en massa anekdoter, tveksamma framgångshistorier och nästan magiskt tänkande kring “tankar attraherar rikedom”.
Jag skulle säga att boken är historiskt intressant och har påverkat många senare självhjälpsböcker, men vill man ha praktiska råd om ekonomi eller karriär finns det betydligt bättre och mer evidensbaserade alternativ idag.
Forbes denna månad, om hur många som idag har billioner, men i början varit utsatta, hemlösa och levt på marginalerna.
Tycker sådana kontraster säger mycket.
Sällsynt med skolade akademiker som når hissnande höjder, snarare verkar udda fåglar nå större framgångar än övriga.
Lite skojigt att föreställa sig varför inte flertalet med hög IQ har enorma rikedomar.
VSOMM
De kanske tenderar att värderar annat? Jag hade förväntat mig ungefär samma IQ fördelning bland ultra rika som bland vanligt folk, dvs ett snitt på 100.
Mina fördomar säger att det primärt är folk med rika föräldrar, som har ngt att bygga från. Och de har tveklöst inte högre IQ. Givetvis kan man anekdotiskt visa att undantag finns.
Jag har läst boken för rätt många år sen.
Jag kan ha fel , men som jag minns den så har den ett par poänger. Tex att sikta högt, lev och tänk som att det är möjligt att nå dit, gör det som går att göras, sök upp de som kan hjälpa dig, mm.
Sen har den en hel del hokus pokus om att ditt tänkande på framgång besvaras av kosmos och attraherar framgången till dig och liknande.
Ska man snälltolka det så kan man tänka att han menade att ambitiösa, människor med entusiastiska, stora planer tenderar att hitta och hjälpa varandra. Men det är nog mer själva jobbandet på planen än tänkandet som gör det. Rena drömmare brukar inte få mycket hjälp till framgång.
Med tanke på när den kom ut och vad som fanns att tillgå då så förstår jag att den blev storsäljare trotts att han hittade på sina storys. Och det är väl att hitta på bra storys som gör en bra författare tänker jag.
Som med alla sånahär böcker: De är inte helgjutna sanningar att svälja hela. Och många har känt sig hjälpta av boken. Så strunta i författaren. Om du är sugen så läs den och plocka russinen. Den torra degen runt kan du spotta ut.
Lyssnade också på avsnittet om boken i podden ”If books could kill”. Mycket underhållande
Gav väl aldrig någon teknisk förklaring till något. Mer en bok om inställning än konkreta metoder.
Att saker “magiskt” sker för att man visualiserar dem funkar väl genom hjärnans förmåga att tänka bort allt oväsäntligt, så man ser inte möjligheter om man inte aktivt visualiserar och fokuserar på vad man vill uppnå. Det är såklart mycket lägre sannolikhet att lyckas om man inte ens försöker eller bara gör något halvhjärtat.
Men det är inget som beskrivs i boken, vad jag minns. I den lät det mer som magi, vilket säkert gett någon falskt självförtroende.
Säkert svårt att nå ut med den tekniska sanningen, och kanske även att lura hjärnan med en torr, oinspirerad, vetenskapligt förankrad förklaring. Det övertygar kanske 1-2%, men bland religiösa amerikaner på 30-talet skulle det nog inte sålt många böcker. Eller hjälpt särskilt många.
Kan tänka mig att ”If books could kill” inte direkt gör en snälltolkning utan snarare fnissar åt varandras kommentarer? Ad Hominem? Säger inte att de har fel, bara att de lägger fram det så jäkla osympatiskt. Ragebaitpodd på flera plan.
Men själva boken är nog bara för någon som verkligen famlar efter halmstrån när det kommer till hopp, ambition och mening.
(Kom en minut in i podden innan de började håna författarens namn 
. Japp, saklig kritik)
Ja de kan ha en ganska raljant ton.
