Om företaget där den anställda arbetar äger försäkringen innebär det i regel att pensionsrättigheten ej går att överlåta och att den därmed inte ingår i en bodelning. I vissa fall kan dock pensionsrättigheten bodelas trots att den ägs av företaget och är oöverlåtbar. Det är själva medbestämmanderätten och inflytandet över pensionssparandet som gör att en pensionsrättighet som vanligtvis inte bodelas istället ska bodelas. Exempel på när detta kan bli aktuellt är om du har en ledande position i företaget med extra pensionsavsättning, att du har hög lön och löneväxlar eller att du är verksam i ett fåmansbolag* med rätt att själv sätta av det du vill i pensionssparande. Observera att redan utbetald tjänstepension alltid bodelas om inte parterna genom ett äktenskapsförord kommit överens om annat.
Finns fler källor som säger i princip samma sak, inklusive jurister. Man ska akta sig för att göra “blanket statements” vilket jag nog tycker att du gjorde i ditt svar som jag citerade. Risken är annars att någon läser och tar fasta på det som står “utan att ha koll på detaljerna”.
Min sambo har flyttat till Sverige i vuxen ålder. Hon har förvisso ett visst kapital med sig men det ligger ändå på en lägre nivå än vad som är normalt i Sverige. Jag vill absolut försöka hjälpa henne att få till ett bra sparande och möjlighet att gå i pension på rimligt sätt men jag varken vill eller kan “kompensera” fullt ut för vår skillnad i ekonomiska förutsättningar.
Jag ser inte själv att mitt mål är att “bli rik” utan mer att bygga stabilitet och trygghet. Den stabiliteten kommer förstås att spilla över på min sambo men jag ser det ändå som väsentligt att hennes ekonomi hålls isär från min. Jag ser inte detta som snålhet eller oginhet utan som något mer grundläggande.
Både jag och min sambo har tydliga egna intressen som vi lägger pengar på. Det handlar inte om några enorma summor för någon av oss men det är ändå fint att inte behöva kompromissa med de egna prioriteringarna i livet. Jag skulle teoretiskt kunna önska att hon skulle dra ner på ett och annat och hon skulle kunna ha motsvarande önskemål gentemot mig. Det är helt legitimt och bra men jag kan se ett värde i att kunna sätta gränsen själv.
Om jag hypotetiskt levde tillsammans med någon med förutsättningar mer lika mina egna skulle det kännas mer relevant att ha gemensamt sparande och/eller helt gemensam ekonomi. Jag menar då inte främst någon som skulle vara rik och ha ett stort intresse för att “tjäna pengar” utan mer någon med ett liknande upparbetat kapital från bostadskarriär (och framtida arv) och där vi skulle vara ömsesidigt beroende av varandra för att upprätthålla vår gemensamma livstil och boende. Det här är inte alls något ovanligt scenario i svensk medelklass men i vårt fall äger jag vårt gemensamma boende helt själv.
Jag uppskattar mycket att min sambo har ett pragmatiskt förhållningssätt till pengar och är villig att spara ordentligt. När hon flyttade hit var jag orolig att hon skulle börja slösa pengar men så har det inte blivit. Jag tror att allt kommer att gå bra och att hon kommer att ha ett rejält kapital när det blir dags att gå i pension. Jag räknar med att hon kommer att behöva jobba till åtminstone 70 år och förmodligen lite till men ser det inte som hela världen. Det kan gå att gå ner på deltid och om man bara har en hyggligt hög lön blir det ändå ganska bra. Min mor jobbar i samma yrke som min sambo och jobbade “frivilligt” till en bit över 70 så att göra det behöver inte alls vara något dåligt.
Makes two of us. Min bättre hälft är helt ointresserad, jag får pusha för att det öht ska sparas nånting eller ens bli tal om en tjänstepension osv. : Skulle önska att vi var något mer lika vad gäller ekonomin, jag tror egentligen att vi är det, men hen vill inte befatta sig med det, har mer strutsmentalitet o skjuter på framtiden. Har blivit att vi numera har separat ekonomi, med äktenskapsförord mm. För det gemensamma boendet och våra gemensamma barn sätter vi av knappt halva nettolönen, resten får vi göra vad vi vill med. Jag sparar så mkt jag kan, men är också dem som unnar oss. Är väl i en bättre ekonomisk situation för det, men skulle som sagt önska att min äkta hälft också ville förbättra sin sits eftersom jag tror det skulle gynna oss alla.
Lite fördomsfullt efter hur personer i min omgivning prioriterar så vill män slösa pengar på personliga intressen och teknik medan kvinnor vill slösa pengar på barnen, hemmet och gemensamma aktiviteter.
Det blir då lättare om det är kvinnan som vill snåla för man kan lätt skilja på gemensamma och egna utgifter. Värre om mannen vill snåla för då tycker kvinnan att det snålas in på det gemensamma.
Tur att det är jag som kvinna som är den snåla i vår familj. Likadant i de flesta andra jag känner. Å andra sidan har vi helt gemensam ekonomi så det kanske kvittar.
Jag skulle rekommendera att ni sätter en ungefärlig budget för allt det gemensamma, kategori för kategori. Tex vad får kläderna till barnen kosta? Är det viktigt att barnen har vattentäta vinterskor eller räcker det med fodrade stövlar osv.
Viktigt att du då visar intresse och sätter dig in i vad som är bra grejer och vad det faktiskt kostar. Så att du inte blir som jag som tror att man kan få en bra bil för 10 000 kr (nej det tror jag inte men min man använder det som överdrift).
Konsumentverket kan ju ge en indikation på vad som anses vara en “normal” summa att lägga i olika kategorier. Ni kanske kan utgå från den?
Och sen som någon sa ovan, det är bra att vara lite olika ekonomiskt. Det skapar balans. Men det gäller att ha förmågan att kompromissa åt alla håll.
: Skulle önska att vi var något mer lika vad gäller ekonomin, jag tror egentligen att vi är det, men hen vill inte befatta sig med det, har mer strutsmentalitet o skjuter på framtiden. Har blivit att vi numera har separat ekonomi, med äktenskapsförord mm. För det gemensamma boendet och våra gemensamma barn sätter vi av knappt halva nettolönen, resten får vi göra vad vi vill med. Jag sparar så mkt jag kan, men är också dem som unnar oss. Är väl i en bättre ekonomisk situation för det, men skulle som sagt önska att min äkta hälft också ville förbättra sin sits eftersom jag tror det skulle gynna oss alla.