Hej!
Jag har en fråga kring privat- och samboekonomi jag bara velat ha ett tyckande om.
Lite bakgrund:
Jag och min sambo har varit tillsammans i 4 år, har två små barn tillsammans och förhållandemässigt är allt prima, vi älskar varandra och våra två små grabbar över allt annat och är lyckliga tillsammans. Vi bor idag i en hyresrätt (varit på husjakt men inte slagit till, sen chockhöjdes räntorna så vi avvaktar i nuläget).
I dagsläget är min sambo hemma med vår yngste son, och kommer så vara tills hans är dryga året, medan jag pluggar på heltid (distans, så jag är hemma stora delar av veckan ändå), jobbar lite extra och är föräldraledig en dag i veckan.
Då mitt CSN tar slut i sommar och jag har ett års studier kvar kommer nästa läsår bli tufft för oss, vi behöver klara oss på ”bara” föräldrapenning och min lilla lön från de dagar jag jobbar (blir ca 20%, en dag i veckan alltså).
Till ämnet vi diskuterat men inte är helt överens om: Vi båda har ett privat sparande vid sidan av, investerat på Avanza. Min sambo har drygt 50’ och jag drygt 170’ kronor. Mina pengar har jag fått ihop dels från en lägenhet jag sålde innan vi träffades och inkomst från jobb, som jag placerat i aktier och fonder då det är ett stort intresse för mig.
När vi båda börjar jobba om ca ett år från nu, efter studier och föräldraledighet, ska vi köra med gemensam ekonomi. Inget konstigt med det, det känns fair för oss båda trots att en av oss troligen kommer tjäna mer än den andre.
Min sambo argumenterar för att vi ska slå ihop alla våra besparingar (även de pengar vi hade sparat ihop innan vi träffades, på varsitt håll), till en stor summa och börja vår gemensamma ekonomi därifrån. Jag känner att det är lite orättvist, då jag ”puttar in” över 100’kr mer än sambon i vår gemensamma ekonomi. Det är trots allt pengar jag själv sparat ihop sedan tidigare och kanske vill ha till något större köp jag själv vill göra i framtiden, eller bara ha som lite extra ”ekonomisk frihet”. Försökt diskutera detta, men vi är inte helt överens och vet inte riktigt hur vi ska ta oss vidare i diskussionen.
Har någon av er där ute varit i samma situation? Eller ni kanske har idéer på hur vi kan gå tillväga?
Jag vill inte känna mig snål, som jag känner mig när det ”bara” handlar om pengar, men det är trots allt en summa jag själv kämpat med att spara ihop under ett par år innan vi träffades.
Allt gott och tack på förhand, allihop!