100k är ju typ ingenting, när ni börjar jobba igen sparar ni ihop det på nolltid. Jag tycker du ska slå ihop dem med hennes pengar och bl.a. använda till kontantinsats till ert hus. Inte värt att skapa problem i förhållandet för så lite pengar.
Då skulle han ha tänkt på det från början, inte synat sin hand. Jag förstår inte varför folk ska dela med sig så mycket om sina tillgodohavanden, samtidigt som alla säger att pengar inte spelar någon roll… då kan man lika gärna hålla det för sig själv?
Men gjort är gjort i detta fall.
1 gillning
Det viktiga är att ni har det bra och älskar varandra hela familjen 
Jag sällar mig till skaran som menar att skillnaden i kapital inte är så stor sett över ett liv tillsammans.
Däremot förstår jag din kanske emotionella bit. Pengar du sparat och investerat och har som ett intresse! I vårt fall, för många många år sedan, så var det min numera fru som hade investering som hon ville behålla. Jag hade bara skulder 
Det är väl där jag tycker diskussionen ska vara. Hur ska ni tillsammas se till att det som år investerat kan - så mycket som möjligt - vara investerat?
Det är det viktigaste för er ekonomiska framtid tillsammans. Om 10 år med 7% snitt tillväxt på börsen så dubblas beloppet! Det är där jag hade lagt krutet.
Först räkna på hur er ekonomi kommer att se ut under det tuffa året. Vad kan ni dra ner på/offra. Finns det något sätt att tjäna lite lite mer. Hur mycket diffar kostnaderna sedan mot inkomsterna? Går ni förväntat ”runt” på de låga inkomsterna så kan ni ju låta pengarna vara investerare. Om inte, se till att sälja av en del som ni har som buffert men håll resten investerat.
Hur ni sedan exakt gör det med tillgång till konto, om ni ger varandra tillgång till varandras konton för att de ska kännas gemensamma eller om ni tvunget ska slå ihop på ett nytt gemensamt konto, det får ni väl komma överens om. Nackdelen är väl att om du ska flytta dina investeringar till ett nytt konto så tappar du ju historiken hur de gått vilket känns tråkigt.
Eftersom du har intresset för ekonomi så tycker jag väl det är rimligt att du fortsätter vara den som sköter era investeringar.
För att få känslan av en 100% gemensam ekonomi så gjorde vi så att jag som ekonomiansvarig varje månad gjorde en översikt på inkomster, kostnader och spar/investeringskonton som vi gick igenom före vi gjorde ev flyttar av pengar (till/från sparkonto).
Att jag blev ekonomiansvarig var mest för att jag mest behövde det Min fru har alltid varit bra på att spara medan hon tyckte jag behövde det Sant!
Vi håller fortfarande så är 25+ år senare på med månadssammanställningen och tar gemensamma beslut på det (om det är några beslut att ta). Funkar skitbra för oss.
Blev tidigt ”Familjen AB” trots att vi knappt hade några pengar och inte heller mycket inkomster. Kanske ännu viktigare just pga det!
Lycka till, framförallt håll kärleken vid liv och gör kul saker tillsammans även under det ekonomiskt tuffa året tillsammans 
3 gillningar
Du skriver att du har tagit fullt CSN. Är det även med lånedelen? Om ni skall slå ihop er ekonomi gäller det även skulder så som CSN?
Jag hade tyckt att går man ihop med allt sparkapital gäller det även skulder (gemensam balansräkning).
Klokaste svaren ovan tycker jag är i linje med att ta steg på steg in i en helt gemensam ekonomi skulder och tillgångar. Men det behöver ju inte ske över en natt.
1 gillning
Köp en vigselring för 120, och matcha hennes insättning.
1 gillning
100k är väl ingenting att tjafsa om, när ni har barn och har det bra.
Visst allt kan hända men man får chansa lite också och hoppas på att ni håller ihop hela livet. Då spelar det ju ingen roll.
Har själv varit i samma situation. Iofs gift med 3 barn.
Köpte hus för några år sedan. Valet va ju antingen kör vi på och jag pyntar in eller pausa livet och forsätta hyra. Har säkert lagt 1milj mer än frun för att vi skall kunna bo och leva som vi gör.
Går det åt helvete så får vi ta det då känner jag.
Jag tycker att för många säger att 100000 inte är mycket pengar. För många är 100000 väldigt mycket pengar.
Jag förstår och håller egentligen med men tycker att det är onödigt att påpeka det.
5 gillningar
Beror ju på sammanhanget. Om det gäller att köpa en liter mjölk på ICA är ju 100.000kr skrattretande mycket, när det gäller att slå ihop sparandet med någon man har två barn tillsammans med… mja.
4 gillningar
OT
Första gången på länge jag hört ICA nämnas i samband med att man kan få mycket för pengar där 
(sorry, kunde inte låta bli)
Sant, man ska såklart inte “nedvärdera” summan. Men det handlar mer om att den bör sättas i relation till ett gemensamt liv man tänkte dela framöver.
Om de slår ihop sparandena så riskerar han dessutom “bara” att bli av med 60 tusen (till personen som han har två barn med), ifall de går isär och delar lika då.
3 gillningar
För mig är 60000 bara men för många är även det jättemycket pengar!
3 gillningar
Lika bra att man tänker ”hushållets inkomst/ekonomi”och inte ditt och mitt. Kassaflödet kommer variera mellan er och nån millimeterrättvisa går sällan att uppnå. Däremot kan man ju låta en summa gå till var och en som lekpengar/gör va du vill. Dock skulle jag rekommendera att diskutera hur man ser på ekonomi/långsiktiga sparmål etc. Om det är en spara och en slösa blir det såklart problem förr eller senare. Inget är rätt eller fel men bra om man kan hitta och kompromissa på ett sätt som känns bra för båda på lång sikt. Väljer man att gifta sig kan man lika gärna tänka att hälften är hennes.
120k över 30 år motsvarar nästan 11kr per dag … Låter inte mycket i ett förhållande.
Om förhållandet håller dvs. Men jag antar att det är målet att det ska göra just det.
Jag precis läst om en sida som hjälper till att räkna på inkomstbortfall vid föräldraledighet och vabbande, den kanske kan vara ett ytterligare stöd i ert tänkande kring den jämställda gemensamma ekonomin: https://charly.se/
1 gillning
Hur fördelar ni er ekonomi idag? Betalar du mer då hon är föräldraledig?
Du studerar vilket kommer att gynna er båda så länge ni håller ihop, därefter bara dig.
Hon är föräldraledig vilket kommer att gynna er båda oavsett hur länge ni håller ihop - då hon har tagit det större lasset.
Ska vi titta på det ur ett mer jämställt perspektiv så förlorar hon på att vara hemma med ert barn. Hon går miste om 15-20 tusen brutto per månad eller något sådant.Man brukar säga att en föräldraledighet tar 10 års anställning att komma i kapp lönemässigt med kollegorna, så hon tappar i inkomst nu men även framöver. Att du överlåter föräldradagar till henne gör bara att hon hamnar ännu mera efter i lön och pension. Fint tänkt, men resultatet är inte det bästa.
Hur länge är det tills barnet kan gå på fritids? Kan ni kanske dela på föräldraledigheten framöver så att hon kan gå tillbaka på deltid och både få vara i ett jobbsammanhang (jag vet själv hur det är att gå hemma med barnhjärna) och bättra på er gemensamma ekonomi - kanske någon dag eller två i veckan (under förutsättning att dina studier tillåter det).
Det låter som att ni kommer att få det himla tufft under det kommande året och att sparpengarna kommer att behövas, så spontant kan jag tycka att båda lägger in det som behövs, men att du lägger in mer. Den av er som tjänar minst kommer att tjäna in till barnårsrätter under barnets första fyra år. Är det så att det är du som tjänar minst nu bör ni skriva över dem på din sambo så att hon får en chans at komma ikapp med pensionen.
11 gillningar
Förutom att det inte är så stor skillnad, sett i det långa loppet, så kan det nog vara en dålig start på ett äktenskap att fastna i pengar. Men jag tänker att det finns en stor risk för en potentiellt riktigt komplicerad situation i det fall du senare skulle använda dina sparpengar till något för bara dig. Skulle inte den situationen leda till en ytterligare diskussion?
Hur kommer det sig att du ens kan fundera på detta efter två barn och all kärlek du beskriver? Vad har du för relation till pengar och egna erfarenheter som gör att du tänker så här? Ge allt till din familj!
Ponera att du skulle sitta med några tusenlappar mer än frugan, hur tänker du att dessa skulle användas rent praktiskt? När du blir trött på vinterslasket kör du en egen vecka i Maldiverna nästa vinter? Frugan och barnen stannar hemma medans du lever loppan? Annars förstår jag inte vad problemet skulle kunna vara. Förklara gärna vilka större inköp du ser framför dig som du skulle vilja göra själv utanför den delade ekonomin.
Alternativt stoppar ni in lika mycket och så ger du överskottet till barnen. Då kommer du imponera på frugan och ungarna.
2 gillningar
Jag skulle aldrig slå ihop sparandet tyvärr och absolut inte som bara sambos. Skulle hon göra det om det var hon som hade mer pengar?
Jag är både gift och har barn och vi har alltid haft separerad ekonomi på hennes initiativ och delat på gemensamma utgifter förutom när hon pluggade då köpte vi hus, bil, renoverade så då betalade jag 600 k och hon ingenting.
Men jag har mitt sparande och hon har sitt. Vi har aldrig bråkat om pengar, hon tjänar idag mer än mig i grundlön och allt förutom gemensamma kostnader 50/50 är hennes pengar.
Mitt intresse är också investeringar medans hennes är att köpa saker så en gemensam budgetförhandling där man slår ihop inkomster/sparande skulle leda till konstanta bråk insåg vi båda.
Ja so if shit hits the fan så finns mina resurser att rädda situationen men på daglig basis med 2 som jobbar lika mycket och delar på jobbet hemma är det 50/50 som gäller. Om vi inte hade äktenskapsförord skulle hon dessutom ha incitament att lämna mig för hon skulle få mer pengar än vad hon någonsin skulle kunna spara ihop själv. Hon har redan nu ekonomiska incitament att göra det då jag varit generös i ägandedelen av huset trots att hon inte lagt in en enda krona, det behöver inte späs på ytterligare. Alla måste se efter sitt eget hus, bara kolla på statistik hur många som separerar.
2 gillningar
Kan hålla med om att 100 000 kr är mycket för en tvåbarns familj som lever på en inkomst.
Det som borde lyftas fram är att det kommer blir bättre, så snart ni är två som arbetar 100% kommer 100’ i skillnad in i potten inte vara märkbart på samma sätt. Enbart du kan såklart veta hur du känner och hur du vill dela upp ekonomin i relationen. Finns inga rätt och fel, även ifall de flesta verkar köra gemensam ekonomi.
Är det dock gemensamt som gäller så bör man ha den inställningen hela vägen.
Intressant fråga av TS då de flesta liknande trådarna behandlar folk som varit ihop kortare perioder och inte har barn.
Jag tror det är lätt att låsa sig i den emotionella delen som berör känslan av orättvisa eller om man kommer från en mindre bemedlad bakgrund och ser sitt egna slit bakom besparingen.
Men som många påpekat så är det rätt rationellt att tänka på:
-
Den är en skitsumma över tid sett till de inkomster du själv listat.
-
Vad är två graviditeter, förlossning med ev. komplikationer som kan inträffa värt? Amningen med ett kolikbarn med efterföljande 9 månader av sömnlöshet. Skulle jag sätta en siffra på allt det som mammorna riskerar att hamna med skulle det vara betydligt högre än 120k.
-
Ni har två barn ihop. Det är mor till dina barn som även vid värsta tänkbara situationen (separation) skulle ta del av dina pengar. Dvs. De skulle antagligen gå till att en person som burit dina barn och som får det bra eller så skulle pengarna direkt komma barnen till nytta. Kvinnor brukar hålla sig från motorcykelköp och hellre prioritera nya tåliga vinterkläder till barnen som ensamstående.
-
Hur sätts detta i relation till det ni kommer tjäna framöve? Lek med tanken att hon eller du gör karriär så det gör avtryck ordentligt för inkomsterna,eller någon vinner på lotto. Gäller samma? Om inte, varför?
Själv hade jag exakt samma situation och direkt vi fick barn lastade man självklart in alla sina tidigare besparingar. Jag har alltid haft dåligt med pengar men utbildat mig/sparat/investerat väl så initialt var man ju frestad att spara lite “lekpengar” till sig själv.
2 gillningar