Jag har absolut haft samma situation med betydligt mer pengar i skillnad. Tycker det är rätt enkelt. Mina pengar är mina. Sambons pengar är sambons. Gäller både historiskt och i framtiden. För att klara vardagen har vi gemensam ekonomi där vi puttar in lika mycket var på ett konto. Vill vi har något bara till oss själva använder vi våra egna pengar. Fullständigt rättvisa och funkar klockrent utan något tjafs alls om pengar eller vart de går. Giftermål skulle aldrig falla mig in för då blir det struligt, orättvist och troligen mer bråk.
4 gillningar
Det enda jag kan komma med är input på hur vi har det i vårat hushåll, vilket tyvärr är på helt andra sidan skalan gällande den frågeställning som du har.
Hushållet har en helt & hållet delad ekonomi, både det som vi hade innan vi träffades men också det vi håller på att bygga upp. Vi är ganska så likasinnade gällande ekonomin. Tror effekten blev ännu större när barnen kom in i bilden, att det är ett VI i det hela.
Gick in i förhållandet med dubbelt så stort sparande som min respektive, har även dubbelt så hög lön i dagsläget. Absolut inget som stör min respektive att vi delar lika på allt (även om vissa här kan tycka att den som tjänar mer ska betala mer).
Behöver vi något så köper vi det, utan att dilla om mina/dina pengar. Tänk att utöver den dagliga stressen med barn, arbete & bara få ihop vardagen behöva tjata om vem som ska swisha vem för kaffen/lunchen etc. etc…herregud…
Har full respekt för upplägget, var & en har sitt sätt som funkar.
1 gillning
Min grundprincip är att var och en äger och bestämmer över sin egen egendom. Sedan kan man förstås under förhållandet köpa och äga saker tillsammans.
Jag skulle bli irriterad om någon “kräver” att sparandet ska slås ihop och en därmed i ett slag bli rikare. Ska man göra det måste det vara helt frivilligt från båda sidor och något som faller sig naturligt utifrån hur man ordnar sin ekonomi tillsammans, ingenting som man behöver övertyga den andra om!
Om man har ett gemensamt sparmål, t.ex. bostad, resa eller bil, kan man absolut gå in med en startsumma baserad på förmåga på ett konto och sedan fylla på i takt med tid och förmåga. Men att ALLT sparande helt plötsligt ska bli gemensamt? Nej…
Det är en säkerhet att ha separata pengar, ett exempel är när det värsta händer och den ena dör. Då blir konton som hör till den avlidna direkt svåra att komma åt innan man gjort en bouppteckning, vilket kan ta några månader.
För att jämna ut skillnader i förmögenhet över tid tror jag mera på att man löpande i vardagen låter den som “ligger efter” spara undan mera av sina egna pengar. Sådana pengar tror jag känns bättre att ha än sådana man bara fått av sin partner. Då får man förstås också välja hur man vill placera det.
Även den som har mer tillgångar har ju faktiskt glädje av att den fattigare blir rikare, hur kul är det t.ex. att gå i pension 5 år före sin partner och gå hemma och vänta på att partnern ska få tid att resa och ha gemensamma intressen?
Mitt förslag är att ta siktet 10 år bort och ordna er vardagsekonomi så att ni båda bidrar efter förmåga och sparar ihop ett frihetskapital. När era gemensamma kostnader är betalda utifrån er fördelning får du välja om du sparar eller spenderar, och din sambo likaså. Om en väljer att köpa märkeskläder, teknikprylar eller weekendresor med vänner ska inte den som inte gör av med lika mycket pengar behöva betala för det, var sig direkt eller indirekt genom att besparingarna är genensamma.
3 gillningar
Håller helt med. Man kan hoppas på det bästa men samtidigt skydda sig mot det värsta. Vad som helst kan hända och när allt skiter sig finns det ingen garanti att hon kommer visa samma generositet mot dig. Dessutom är 50% fel, det är snarare 80%. Så oddsen är emot oss att relationen håller.
För mig väcker det en varningsklocka att hon vill slå ihop allt för att det uppenbarligen gynnar henne. Men å andra sidan känner jag ej henne hur on agerar när hon får tillfälle att vara generös.
2 gillningar
Tycker dessa trådar är intressanta då det väldigt tydligt finns två olika läger.
Detta är självfallet inte en endast en ekonomisk fråga utan även en djupare fråga.
Min åsikt är (och all statistik visar) att en familj som håller ihop är bättre. Föräldrarna blir rikare och lyckligare. Barnen blir mer framgångsrika, utbildar sig mer och har högre livsinkomster. Att ha en separerad ekonomi innebär att man håller en central del utanför sitt gemensamma liv.
Därför förordar jag en gemensam ekonomi om man har bestämt sig att leva livet tillsammans. En familj är en enhet, och det är utifrån familjens bästa som beslut fattas. I det finns det inte plats att prata om dina eller mina pengar.
Detta säger jag trots (eller kanske på grund av) att jag är ett skilsmässobarn.
2 gillningar
Ja, det finns två läger. Romantiker och realister. Jag tillhör som du kanske märkt den senare delen. Som realist vet jag att många förhållanden går åt skogen. Jag vet att det kan bli bråk och ganska rejäla sådana. Jag vet att ens bättre hälft helt plötsligt kan hitta någon annan och kanske utföra med vidriga saker mot en. Romantikerna verkar tro att “min partner är minsann inte sån! Vi kommer aldrig bli ovänner och vi kommer hålla ihop hela livet”. Ändå händer det gång på gång att dessa romantiker blir rejält bedragna och blåsta på både pengar och annat. Jag utgår ifrån att vad som helst kan hända oavsett hur det känns idag och jag skulle absolut inte vilja ge bort halva min förmögenhet till någon som kanske bedrar mig och beter sig som ett svin.
Du nämner att familjen ska hålla ihop och allt ska delas vilket också är en typisk romantisk tanke. Man ska gå upp helt i varandra, släppa sig själv som individ och bli ett. Har sett väldigt mycket exempel på sådana som skaffat partner och helt plötsligt blir personen en annan. En som drar sig undan sina vänner och sitt tidigare liv. Partnern har blivit allt. Sen när förhållandet går åt skogen blir de helt förkrossande eftersom hela deras liv är förstört och då kommer de tillbaka med svansen mellan bena och vill vara ens vän igen.
Nej, jag tror absolut inte man ska slå ihop sig till hundra procent som en enhet. Tvärtom tror jag det är rent skadligt både för dig själv, ditt förhållande och dina barn. Man måste kunna få vara en egen individ också. Man måste få ha egna vänner, egen ekonomi, egna intressen/hobbys och få styra sitt eget liv. Tar man bort sin identitet och sin frihet kommer man inte må bra i längden. Man är inte heller någon vidare förebild för sina barn när man är en förälder som inte har egna viljor, intressen och behov som bejakas. Tycker också det är mer bråk om pengar bland de som har gemensam ekonomi och även risk för ett större slöseri, typ “om min sambo köpte senaste mobilen får våra pengar borde jag också köpa något i samma prisklass”. Finns exempel på många konstiga avarter av detta. En variant är “fan, jag vill ha iPhone xyz999pro men då kommer sambon bli sur om jag köper till mig själv… Så jag löser det med att jag köper en likadan även till henne och ger den som present till henne på födelsedagen!”.
Nej, man behöver både få vara egen individ och en grupp/familj.
6 gillningar
Väldigt många bråkar om pengar. Med separerad ekonomi slipper man det.
Vi skulle aldrig bråka om pengar, varför skulle vi göra det? Hon får göra vad hon vill med sina pengar och jag får göra vad jag vill med mina pengar.
3 gillningar
Jag ser att man i familjer (i regel med barn) ofta måste kompromissa kring vem som får bäst möjlighet att tjäna pengar. Hur fungerar detta för er?
1 gillning
Ska man använda värdeladdade ord så är de kanske pessimister(istället för realister) mer passande att använda.
Flertalet andra(och du) tar upp tanken att om man inte har gemensam ekonomi så finns det inget att bråka om gällande ekonomi.
Jag tror absolut inte på detta. Ekonomiska beslut som tas av 2 olika personer som lever tillsammans kommer alltid att påverka varandra och således kommer konfliktytor alltid att finnas. T.ex var ska ni bo, vem ska vara hemma med barnen, vem ska betala besöket på restaurangen?
Tanken att minimera kontaktytorna för att minimera antalet konflikter är snarare att sticka huvudet i sanden istället för att konstruktivt hitta en väg framåt.
Vilka andra delar tycker du är rimligt att ”lyfta ur” från förhållandet förutom ekonomi?
4 gillningar
Det fungerar bra för oss.
Hon hade inga synpunkter på att jag valde att studera och under studieåren rullade våran ekonomi på som vanligt. Eftersom vi inte hade gemensam ekonomi behövde hon inte anpassa sig efter mina lägre inkomster.
Jag förstår att det kanske inte fungerar för alla.
1 gillning
Vi bestämmer gemensamt hur vi ska bo, för oss är det inte i första hand ett ekonomiskt beslut.
Vi turas om, någorlunda rättvist, vem som betalar de få gånger vi går på restaurang. Mycket roligare att bjuda på, eller bli bjuden på, ett restaurangbesök än att bara betala med den gemensamma kassan.
Fast man kan ju ha gemensam ekonomi även om man har sina egna pengar. Att båda personerna delar alla räkningar sen bökar över pengar till ett matkonto tex.
Jag skulle inte gilla att mina stålar försvann på allt möjligt skräp utan att jag var med på det.
Jag tycker det är helt rimligt att min lön minus alla kostnader och mat är kvar på mitt konto.
Hur gör ni som har gemensamt konto då? Måste ni fråga eller säga till när ni ska köpa en flaska whisky eller nya skor? Känns som de kan bli mer tjafs då. Åt båda hållen.
4 gillningar
Intressant. Har du någon fakta som styrker detta där vi kan läsa mer?
1 gillning
Vi lägger ihop allt på gemensamt konto och sen tar vi varsin lika stor peng som vi gör vad vi vill med. Gällande det gemensamma kontot så litar vi på varandras omdöme. Vi har diskuterat mycket kring värderingar om ekonomi, sparmål så vi känner oss trygga.
Jag tror att det viktigaste för ett par är att man har samsyn oavsett upplägg.
1 gillning
Jag och min fru (ett gemensamt barn) har varsitt pensionsspara på Lysa, med motiveringen om något skit händer så har vi båda ett kapital att röra sig med i händelse av separation. Vi har inte gjort något juridiskt med det, men det är det som är tanken i alla fall.
Pessimist håller jag inte med om. Det är som att påstå att man är pessimist för att man tar på sig bilbälte när man kör bil, har en hemförsäkring, tänker på sin hälsa osv. Det är ju inte direkt något långskott att förhållanden går tar slut och inte heller särskilt ovanligt att det brukar leda till konflikter särskilt när barn är inblandade.
Vi har delvis delad ekonomi och delvis egen. Vi slänger in lika mycket var i en gemensam pott för att täcka driften och allt gemensamt. Resten behåller vi själv och kan exakt vad vi vill med utan att behöva ta hänsyn till någon annan. Det är både smidigt och fritt. Att jag skulle ge min sambo flera hundra tusen av min förmögenhet bara för att vi är ett par känns helt sjukt och något som snarare är hemma på medeltiden då prinsessan får halva kungariket när hon gift sig med sin prins.
3 gillningar
Exakt. Jag vill kunna köpa exakt vad jag vill utan att be om lov eller känna dåligt samvete.
1 gillning
Tycker det är intressant att du argumenterar från denne synvinkel då det är väl utbrett i hela världen att om man gifter sig och separerar så delas allt på, och detta oavsett vad som ingångarna var. Det är grundregeln.
Som att hela världen är fast i stenåldern men att du är den normala i sammanhanget.
2 gillningar
Gör en budget. Behöver ni dina 170k för att klara er? Eller räcker det med mindre? Kanske kommer ni fram till att du behöver föra över t.ex 90k för att ekonomin ska hålla, då gör du såklart det men behåller resten själv.
Vi gör alltid en årsbudget, sen ser vi hur mycket vi behöver föra över till det gemensamma för att klara alla gemensamma utgifter, mat, bil, semester osv. Resten av lönen behåller vi själva och gör vad vi vill med. Att hipp som happ utan en satt budget kasta alla pengar i en hög hade känts helt fel för mig.
1 gillning
Ja, det tror jag absolut att hela världen är. Det är en gammal kvarleva från en svunnen tid som lever kvar överallt i världen. I vissa länder är det ju dessutom så att det på riktigt är viktigt att kvinnor har en man som försörjer dem så där kan jag förstå det. Däremot tycker det är totalt förlegat i ett land som Sverige men det här verkar sitta djupt rotat så det lär ta tid innan det försvunnit helt.