Håller med dig, man kan ha egna pengar trots att man har gemensam ekonomi. På samma sätt att man kan ha gemensamma pengar trots att man har en separat ekonomi.
Att ha gemensam ekonomi innebär (åtminstone för mig) att utgångspunkten är att allt vi tjänar in, och allt vi har är bådas. Det innebär att vi har gemensamt sparande, investerande, rubbet.
Om vi sedan bestämmer att Oliver ska ha X kr per månad som han får lägga på vad han vill, no questions asked, det kan man självklart göra inom ramverket att ha gemensam ekonomi. Dvs man kan ha separata pengar i en gemensam ekonomi.
Nej, jag frågar ej min fru om det är OK att jag köper ett par nya skor.
Jag köper dock inte att det är rimligt som du säger:
”Jag tycker det är helt rimligt att min lön minus alla kostnader och mat är kvar på mitt konto.”
Om jag ska vara lite ”edgy” och eventuellt lite elak så låter det snarare som att du lever i något slags ”friends with benefits”-förhållande (om man endast kollar på det ekonomiska). Det spelar ingen roll om du haft en kompis eller en partner som du lever ihop med, ekonomiskt är det detsamma.
Skämtar du eller? Vadå friends with benefits förhållande? Varför ska man dela helt lika? Om min sambo skulle jobba 100tim extra så ska jag ha hälften menar du? Skärp dig. Det är hennes deg isåfall. Man kan ju ha gemensam ekonomi i form av alla utgifter och käk. Sen ändå ha kvar sina pengar på respektive konto och är det nåt annat så diskuterar man om saken. Vill ena parten köpa massa skräp på dollarstore för sina pengar och den andra inte köpa nåt så är det ju enkelt. Slipper bli tjafs.
Tror att vår diskussion har gått från ämnet som diskuterades inledningsvis i tråden, eventuellt kan vi kanske plocka upp diskussionen i någon annan tråd på forumet som är mer renodlad på ämnet kring gemensam eller separat ekonomi.
Ja, det blir ju jättemärklig relation och incitament. Den ena kan gå ned i deltid och leva på den andra. Man kanske inte heller ser någon poäng med att jobba extra, göra karriär, få upp sin lön osv. Vabba och vara sjukskriven kan man unna sig som en liten semester när man känner för det. Det här tror jag förklarar väldigt mycket varför folk gör som de gör. Jag vet många kvinnor inom vården så kan få helt galet bra betalt om de jobbar extra men de väljer att inte göra det. Anledningen kan ju vara detta med delad ekonomi. De har nån man som tjänar bra och ser ingen poäng med att offra sin fritid för pengar som ändå bara försvinner i en gemensam pott. Man bryr sig helt enkelt mindre om pengarna och har även mindre respekt för den där gemensamma potten. Det här förklarar nog en del av varför kvinnor har lägre löner och lägre pension. De har en äldre man som tjänar mer. Det delar på pengarna och det är helt okej att de som kvinna då lever på sina mäns på pengar och därför finns ingen anledning att kämpa på lite extra. Bättre att gå ned i tid, ta det så lugnt som möjligt på jobbet och låta killen dra in kosingen som man sedan drar nytta av tillsammans med familjens bästa som täckmantel.
Oj vad konstigt att likställa vabb och sjukskrivning med semester. Och att tro att anledningen till deltid är att det är bekvämt, inte att man måste få ihop livspusslet med barn?
Nja, men man kan ju vara lite extra “frikostig” med vab och sjukskrivning om man ändå inte bryr sig om den förlust av pengar som görs. Anledning till deltid tror jag är både att få det mer bekvämt och att få ihop livspusslet. Har själv jobbat deltid och det var sjukt bekvämt och trevligt måste jag säga. Anledningen till att jag inte jobbar deltid idag är endast för att jag ska sparar pengar till mig själv för att kunna sluta jobba helt så fort som bara möjligt. Det målet hade varit omöjligt om jag skulle dela allt med min partner så då hade vi nog slagits om vem som ska få jobba deltid.
Det är nog få människor som inte vill undvika sjukskrivning. Krävs liksom att man är ordentligt sjuk eller skadad för att få till
Man måste faktiskt inte slåss med sin partner om något! Man kan sätta gemensamma mål och samarbeta för att nå dessa. Jag tycker det är skönt att vi kan stötta varandra karriärer så att det gynnar oss båda. På samma sätt att vi försöker jämna ut smällarna man måste ta (hej vabruari). Och att den partner som emellanåt behöver stå tillbaka karriärmässigt till förmån för familjen inte missgynnas.
Jag förstår inte vad du menar. Sjukskrivning är ju bara att stanna hemma och anmäla till jobbet att man är sjuk. Krävs ingen sjukdom alls om man inte vill, eller så är man lite småkrasslig bara och kör en hel vecka sjukskrivning för att man känner för lite semester. Samma sak med vab. Man känner för att vara hemma och “jo men nog är väl lilla melvin lite småsnorig va? joooo!”.
Jag hade aldrig orkat slita hårt på jobbet, göra karriär, jobba extra osv om jag visste att allt slit hamnar i gemensamma kassan. Vet inte vad det är för gemensamma mål vi skulle haft. Det enda målet jag ser med mitt arbete förutom att ha så vi klarar oss är att skrapa ihop så mycket pengar att jag slipper jobba. Om vi tillsammans skulle kämpa för en gemensam fire skulle det innebära att jag mååånga år till innan jag kan sluta jobba och då skulle det inte känts värt en massa extra slit utan då hade jag mer tänkt att dra ned på arbetstiden här och nu snarare än att gå i pension tidigare.
Jag ser att du inte riktigt förstår. Om man sätter i system att bli sjuk då och då på skoj kommer arbetsgivaren följa upp och kan då kräva läkarintyg från dag ett
Vi ser nog lite olika på drivkrafter och definitivt helt olika kring på vad vi vill i livet. Min partner och jag anser att vi “kommer längre” och är gladare genom att samarbeta och tycker inte det är ovärt att slita för att båda ska ha det bra. Var och en blir salig på sin tro
Min fru har inga synpunkter på hur många flaskor whisky jag köper, snarare skulle det vara mängden som kommer förtäras som det skulle kunna finnas synpunkter på.
Nu föredrar jag dock cognac.
Ja, om man inte har några gemensamma mål själv kan jag förstå att det kan vara svårt att sätta sig in hur gemensam ekonomi kan passa vissa.
Nej, ni ska inte dela lika. Ni “ska” använda pengarna tillsammans. Det är ett annat tänk bara.
Alla de här trådarna blir alltid två läger, ett “mitt är mitt” och ett “vårt är vårt”.
Det ena behöver inte vara bättre eller sämre än det andra.
Min personliga åsikt är att allt man kommer in i förhållandet med kan hållas undan det gemensamma, allt som intjänas under förhållandet är gemensamt.
Så mitt svar till ursprungsfrågan vore att pengarna inte borde blandas in i den gemensamma potten.
Om ni slår ihop era pengar och delar lika.
(50 + 170)/2 = 220/2 = 110 tusen var
Skillnaden är 170-110 = 60 tusen
Det är ju inte så att du förlorar 120 tusen.
Du “äger” ju fortfarande hälften om ni delar.
60 tusen är mycket pengar om man skall köpa en TV eller behöver insats till en bil.
Köper man en lägenhet eller ett hus tillsammans är det vad mäklaravgiften går på.
Tror du att din sambo verkar vara den rätta för dig?
Låt inte 60 tusen så fröet till osämja.
Förlåt om jag blir provocerande nu.
Om du vill ha mer “ekonomisk frihet”
så kanske du inte är mogen för en gemensam ekonomi ännu.
Det är kanske därför ni är sambos och inte är gifta…?
Mogen för gemensam ekonomi? Så om man vill ha egna pengar så man kan köpa serietidningar och Star Wars prylar för halva lönen utan att behöva diskutera med frun så är man omogen? I så fall väljer jag omogen varje dag i veckan.
Knappast ts i alla fall då han vet att barn är dyrt. Det kostar runt 1miljon kr per barn tills de fyllt 18, ts och hans sambo har nyligen gemensamt skaffat 2st och de ska nu bråka om 5% av denna kostnaden?
Då medianlönen är typ 33k-34k så lär 60k netto vara 2-3 månadslöner för stor del av befolkningen.
Men visst, vi är många här som har höga löner och kan tycka att det är en liten summa. Men det gäller inte alla, speciellt inte i 20-25 års ålder.
Det är väl snarare moget att ha egen ekonomi som man tar personligt ansvar för istället för att något slags fegt kollektivt ansvar. Det är ju som att gå halvvägs tillbaka till att mamma och pappa ska ha hand om ens pengar.
Det kommer de inte arbetsgivaren att göra så länge det inte går till väldigt stor överdrift. Poängen är att om man inte går miste om så mycket pengar så är det betydligt lättare att ta lite “semester” då och då (obs: nej, inte hela tiden så arbetsgivaren fattar misstankar. Nyckelordet r då och då) i form av vab eller sjukskrivning.
Är inte riktigt i samma läge som ni verkar vara, men har resonerat såhär:
Sambos sedan ca 6 år, gifta sedan ett. Väldigt olika ekonomiska utgångslägen, där jag sparat + ägt bostadsrätt som sedan såldes med vinst, och maken haft svårt att hålla i slantarna och levt från lön till lön. Sedan vi flyttat ihop prioriterar han visserligen annorlunda, men ligger alltså långt efter i sparandet. För att vi ändå skulle kunna leva som vi vill (läs: köpa hus) är det jag som gått in med kontantinsats (och andra utlägg i samband med bostadsköpet) + renoveringskostnader. Har skuldebrev och äktenskapsförord som hanterar detta, men det är naturligtvis inget som påverkar i dagsläget. Skulden blir aktuell att reglera först i samband med eventuell separation.
Har sedan vi flyttade ihop haft delvis gemensam ekonomi, där vi satt av en viss procent per månad av våra respektive inkomster på ett gemensamt konto. Därifrån dras gemensamma utgifter + byggs gemensam buffert, medan vi kunnat hantera resten av inkomsterna som vi velat. Står nu inför att ställa om, då vi väntar vårt första barn. Tänker oss att utöka den delade ekonomin så att alla inkomster går direkt till det gemensamma kontot, men att vi också i fortsättningen ska få varsin, nu lika stor, slant att disponera per månad. Vi har alltså kvar våra respektive sparanden, och med den gemensamma bufferten minskar risken för att vi ska behöva gå in med våra “egna” pengar för att täcka gemensamma utgifter - även om vi naturligtvis alltid är öppna för detta.
Jag är för jämställdhet. Erbjud dig att ta ut hela din del av föräldraledigheten, vill hon hellre ha den själv så visar det att hon värdesätter den högre än det ekonomiska bortfallet.
Vad gäller summan du tar med dig in i förhållandet så anar jag att den till stor del består av CSN pengar, det är DIN skuld att betala tillbaka.
Skämtar du eller? Vadå friends with benefits förhållande? Varför ska man dela helt lika? Om min sambo skulle jobba 100tim extra så ska jag ha hälften menar du? Skärp dig. Det är hennes deg isåfall. Man kan ju ha gemensam ekonomi i form av alla utgifter och käk. Sen ändå ha kvar sina pengar på respektive konto och är det nåt annat så diskuterar man om saken. Vill ena parten köpa massa skräp på dollarstore för sina pengar och den andra inte köpa nåt så är det ju enkelt. Slipper bli tjafs.
