Jag tror du glömde nämna fondrobot bland alla robotar 
! Det är nästan ett måste idag haha.
1 gillning
Kan se avsnittet framför mig, Caroline sitter där ensam. “Hej och välkommna, som ni ser är jag ensam här idag för Jan sålde alla sina sladdar och åkte till bangkok”
13 gillningar
Jag har svårt att förstå lycka och vad det är. Känslan att vara lycklig är en sorts nåd som jag helt plötsligt infinner mig i, den växer fram starkare och starkare för att efter ett tag långsamt avta medans mitt normala tillstånd av två/tre plus växer sig starkare och tar över. Ungefär så fungerar det i dag och det är egentligen inte kopplat till några speciella händelser.
Om jag tänker tillbaka så var nog åren mellan 5-12 år den lyckligaste tiden i mitt liv. Livet var totalt bekymmerslöst samtidigt som livet lekte och man hade fantastiska kompisar som var prestigelösa. Det fanns även en tid mellan MUCK och universitetet, dvs 20-23 år som jag också minns ljust då jag och mina kompisar levde livet som om vi var odödliga och att det inte fanns någon morgondag. Pengar hade man inte gott om men man klarade sig fint ändå.
Hur länge planerade du inför detta?
Minns inte exakt, men det var inte så länge. Det var mer att jag var såpass trött på vardagen och jobbet i kombination med att ekonomin plötsligt (och ganska oförtjänt) fanns där som gjorde att det var nästan omöjligt att låta bli. Det var liksom då eller aldrig.
Håller nog med, barnen och körkortet samt första boendet som gav en frihet
Pengar var användbart men lite sekundärt då, kom in och försvann ut, sparade för konsumtion.
Det är en väldigt bra fråga. Jag är ingen speciellt känslosam person, och känner inte ofta sån där jättestor lycka eller omvänt jättestor sorg. Vet inte varför, det har varit så väldigt länge. Jag känner mig lycklig när jag ser eller tänker på min fru och barn. Sen är jag en ganska nostalgisk person som ofta tänker på 2hur lycklig" jag var när jag bodde ensam och kunde spendera min fritid exakt hur jag ville. Det jag dö glömmer var att jag stundtals kände mig väldigt ensam också. Det är svårt att få livet sådär “lagom perfekt”. Jag hade absolut blivit lite gladare om jag även vi sidan om att hantera jobb och två barn även hade kanske 12 timmar i veckan att spendera exakt som jag ville, utan att behöva känna att “nu blir det jobbigt för min fru” där hemma.
En mycket intressant fråga som jag hade kunnat skriva hur mycket som helst om 
/H
1 gillning
Vilken intressant och tankeväckande tråd.
Jag har under hela mitt liv pendlat mellan lycka och olycka. Nuförtiden jobbar jag hårt med mig själv, accepterar att det som jag vill ha inte är just lycka i den bemärkelsen ordet normalt används, utan trygghet, balans och stabilitet. Och eftersom vi lever i en kapitalism är livet riktigt otryggt utan något kapital. Med kapital lättare. Och friare.
Pengar är en central del i min trygghet och stabilitet. Jag vill kunna stå på egna ben och ta hand om mina nära o kära och ge även dom trygghet. Det är lycka för mig. När jag sitter i naturen och kan ägna mig helt åt den utan att oroa mig för mat eller pengar, då lever jag ett liv i lyx som jag önskar alla skulle få uppleva.
1 gillning
Körkort för 125:a, körkort för tungvikts-MC. Att jag klarade uppkörningen och att känna att jag var fri att resa på egen hand. Pengar var inte av så stor betydelse, att köpa en begagnad hoj var inte dyrt, det dyraste var nog körkortet. Ännu idag är jag lyckligast på resa med hojen. Den är frihet för mig.
2 gillningar
En sak som så många inte vet om mig är att jag körde mot rött på uppkörningen. Första och enda gången. Inspektörens kommentar:
Ja, det gick ju bra fram tills nu…
Sedan missade jag två uppkörningar till, men det är en annan historia… 
6 gillningar
Sedan efter det har du fortsatt köra i rött med dina investeringar. Eller hur Jan? 
3 gillningar
Vill man nå ett mål fortsätter man tills man är framme. Antalet misstag (eller missade uppkörningar) spelar ingen roll.
3 gillningar
Körde mot rött med 24m långtradare på uppkörningen…fick körkorten ändå 
Väldigt speciella omständigheter, småhalkigt, blixtsnabbt från grönt till gult på väg mot rött då fotgängare tryckte på knappen vid ett trafikljus. Tokhetsig ungdom som precis svängt/sladdat ut bakom oss och gasat på och nu låg precis bakom släpet.
Sa helt lugnt till uppkörningsmannen: ”-nu kommer jag antagligen att köra mot gul/rött, har en bil som trycker i ändan och vill inte att han kör in i mig om jag bromsar hårt”
Jag hade alltså precis kunnat stanna men uppkörningsmannen uppfattade och höll med om situationen. Sa att han skulle fundera så jag fick köra vidare. Strax därefter skulle jag svänga in på en trång gata som det då visade sig att de höll på bygga om. (Gick ej se innan man börjat svänga in) Slutade med att det helt enkelt inte gick köra framåt. Skickade då ut uppkörningsmannen att stoppa trafiken så jag då kunde backa ut ekipaget i 90gr vinkel tillbaka ut på huvudleden.
Fanns lite att prata om efter den uppkörningen! Uppkörningsmannen sa att han valde att fria rödljuskörningen eftersom jag förvarnat och med högsta sannolikhet undvek en olycka (som han sa att han förberedde sig på då han insåg vad som var på väg att hända om jag skulle bromsa) Sen sa han att eftersom jag skickade ut honom som utkik/stopp och backade ut ekipaget helt själv så visade jag än en gång omdöme och kunskap att kunna köra lastbil.
Rätt eller fel men jag fick mitt CE kort den dagen i alla fall. Var i alla fall en lycklig dag som jag minns 
6 gillningar
Det var nog en dag i femte klass och “mina” pengar hade ingen betydelse då. Jag hade fått en praktikplats på en närliggande förskola och bondade särskilt väl med en flicka, som jag därefter tillbringade mestadels av dagen tillsammans med. Hon var en gladlynt typ och en riktig glädjespridare.
1 gillning
Jag var nog lyckligast dom ggr jag var kär i någon för mig helt underbar person. Den känslan får man inte ofta och det är en oförglömlig känsla. Går nästan inte att beskriva!
Utöver det så var det min korta tid då jag jobbade på kibbutz i Israel. Också en oförglömlig tid, då jag kände att allt är möjligt och hela världen är min och alla kompisar på kibbutz från olika delar av världen var vänner för livet trots en kort tid tillsammans. Någon som känner igen det?? 
1 gillning