När var du lyckligast i ditt liv och vilken roll spelade pengar då?

Som titeln antyder, när var du lyckligast i ditt liv och vilken roll spelade pengar då? :thinking::slightly_smiling_face:

När jag gifte mig. Vi gifte oss borgligt och hade inte så mycket gäster. Vi prioriterade riktigt god mat och att vara på en plats vi båda tycker om med våra allra närmaste. Det var således det vi la pengarna på, ganska mycket pengar men det var värt varenda öre då det var en oförglömlig dag i våra liv. Vi målsparade till detta i 2 år men ett tydligt fokus mot just den dagen.

2 gillningar

När jag kom in på programmet jag hade pluggat hårt för att komma in på, samt även precis när jag började. Pengar spelade 0 roll. Jag var lycklig för att jag hade nått mitt mål trots att personer i min omgivning sagt att jag inte ens borde försöka. Antal år senare, klarat alla tentor och övriga uppdrag utan några problem alls och nu är jag extremt lycklig över att äntligen ta examen och få jobba resten av mitt liv i världens roligaste yrke. :slight_smile: Där kan man väl säga att det också är skönt att det är ett yrke där lön och anställning inte kommer vara något problem, så på det sättet spelar väl pengar en viss roll då jag annars kanske behövt välja ett annat yrke för att få det att gå runt

3 gillningar

När jag var 30 år sålde jag min lägenhet och det mesta av mina ägodelar. Jag sa upp mig från mitt konsultjobb och betalade av alla skulder, inklusive CSN och köpte en enkelbiljett till Bangkok.

Känslan av total frihet när jag satt på flygplatsen med min kalla öl den tisdagseftermiddagen är en känsla jag aldrig glömmer…

16 gillningar

Shit @Datasport, vad modig och inspirerande. Det är sådant jag ibland önskar att jag hade haft mod att göra. :slightly_smiling_face::man_facepalming:

Det är aldrig försent :grinning:

1 gillning

Det var tiden innan jag hade upptäckt det smarta i att investera på börsen. Det var kanske tur det, för då hade jag kanske inte vågat “slösa bort” pengarna på mig själv.

1 gillning

Allt du vill ha i livet måste du få av andra människor.

Marginalnyttan av mer pengar minskar dramatiskt efter det man tjänar så mycket att man kan försörja sin familj på en Svensson-nivå.

3 gillningar

Barn födelse. Det är bland det största och lyckligaste som man kan uppleva. Pengar är viktiga för att man ska inte slösa de på onödiga saker. Man ska alltid leva efter sina tillgångar med god ekonomisk marginal. :+1: Det finns inget som gör en mer lycklig än när man får barn :grin::+1:

3 gillningar

Milstolparna i lyftningen tänker jag tillbaks på. Personbästa på träningar och tävlingar.

Sån mäktig känsla att slå sig själv. Ryser bara när man tänker tillbaks på det!

Pengar var ingen större faktor. Ja förutom att betala gymkortet för 1200kr per år och lite träningskläder som köptes in vart 5e år.

1 gillning

Det var när jag backpackade runt, levde för dagen, upplevelserna och människorna man träffade längst vägen. Och det kunde jag göra tack vare pengar och ett stort sparkapital jag hade jobbat hårt för att spara ihop. Så pengarna var en förutsättning. Sen var det nog friheten som gjorde mig lycklig inte pengarna för levde snålt längst vägen men hela friheten kom med sparkapitalet så ja… :slightly_smiling_face::slightly_smiling_face:

3 gillningar

Jag vill ju svara att jag är som lyckligast just nu. Men samtidigt: ignorance is bliss. När man var ung och dum så fanns en annan lycka när man knappt brydde sig om morgondagen. Men, det var också stor volatilitet på känslorna – highs and lows.

Med ålder kommer oftast kunskap och när man har barn krävs en annan stabilitet i livet. Det har resulterat i att livet mer ser ut som en global indexfond numer. Inte så spännande tycker en del men det är en klar vinnare i längden :wink:

Så ja, jag är som lyckligast just nu :slight_smile:

8 gillningar

Jag gjorde något liknande året jag fyllde 25. Jag och flera kollegor var missnöjda en situation som uppstått på vår arbetsplats. Budgetarna hade kapats och all obetald övertid hade börjat tas för givet. Ett misslyckat lönesamtal blev till slut droppen och vi försökte komma fram till alternativ. Det var för dyrt och riskabelt att bryta oss loss som eget bolag och skulle vi säga upp oss skulle vi börja konkurrera med varandra på samma nischade marknad.

Inför en julledighet hade vi lite av ett krismöte där vi var 4 st som försökte komma upp med någon slags plan över hur vi skulle agera mot arbetsgivaren. Det blev mest ett demoraliserande möte där vi inte kom fram till någonting. En av mina kollegor berättade om sin mamma som hade rest runt i Morocco på motorcykel som ung. Han sade att man kanske bara borde dra iväg någonstans. Typ Australien som var en bra marknad för oss.

Det sådde definitivt ett frö hos mig. Under julledigheten kunde jag inte tänka på någonting annat. Det var den perfekta lösningen på hela situationen. När jag kom tillbaks tog jag tag i kollegan och frågade hur seriös han varit med Australien. Med tiden kom vi fram till att vi skulle säga upp oss samtidigt och bara dra iväg. I backspegeln ett av de bästa besluten jag någonsin tagit.

Perioden i Australien var fantastisk och banade iväg för en karriär utomlands. Det skulle nämligen ta 15 år och tre länder till före jag arbetade på svensk mark igen. Rent ekonomiskt hade Australienresan inte varit möjligt utan det barnspar som mina föräldrar och farföräldrar satt upp till mig. Så ekonomin och pengar spelade stor roll för att svara på den delen av frågan med.

Det är för övrigt svårt att besvara frågan när man var som lyckligast om man med det ska syfta på en viss period. Det kommer moment här och där i alla perioder skulle jag säga.

6 gillningar

Varför väljer människor att göra såhär, vad vill de uppnå?

1 gillning

Folk som projicerar sig själva, tänker jag. Motståndet kom tyvärr främst från mina föräldrar varpå jag pluggade något annat ett år innan jag valde att köra på ändå, med motiveringen att de tyckte det var orealistiskt att jag skulle klara av studiebördan eller ens komma in. Nåja, de hade fel om min kapacitet och jag hade rätt, och har strålande tentaresultat och handledarbedömningar att bevisa det med :stuck_out_tongue:

13 gillningar

Första dagen på sommarloven… Jag var “ekonomiskt fri” dvs, mat, boende och transportmedel var redan fixat/betalt av mina föräldrar. Pirret i magen av alla möjligheter och att inte veta vad man ska göra, av att veta att man nu var fri från den urtrista skolan som man bara gick till för man var tvungen och nu skulle jag få göra det jag vill! Tyvärr gick sommarloven alltid för snabbt. Nu jobbar jag hårt för att nå det eviga sommarlovet!

4 gillningar

Gött att du valde rätt väg trots all negativ energi :facepunch: Man önskar ju att föräldrarna ska backa upp en när man försöker utvecklas, speciellt om det är till en högre nivå än de själva uppnått (vilket jag tolkar in i ditt inlägg). Målbilden måste ju alltid vara att nästa generation ska bli bättre än den föregående.

2 gillningar

Jag var nog lyckligast i livet när jag pluggade på universitetet. Enormt kul och med en känsla av att allt var möjligt, och varje dag var spännande och utvecklande.

Då var det viktiga att pengarna räckte, det fanns ingen anledning till att gå plus varje månad. Och eftersom alla andra hade ungefär lika mycket pengar så klarade man sig bra på CSN. (Fanns inget behov av att ha mer pengar då än vad jag hade.)

Rent spontant vill jag skilja på:
-Kortsiktigt lyckorus, eufori
-Långsiktigt hållbar lycka, välmående

Kortsiktiga lyckorus är jätteviktiga att uppleva, men de behöver inte vara vägen mot långsiktig lycka. Ofta handlar det om två helt olika fenomen.

Kortsiktig lyckorus, eufori, uppstår nog ofta vid en förändring. En övergång från ett tillstånd till ett annat. Jag kan tänka mig att euforin kan uppstå när några av följande punkter förenas:

  • Stolt över att ha vågat ta ett stort, aktivt beslut. En känsla av att jag äger mitt liv.
  • Lättnad över att lämna nåt “dåligt”
  • Har sett fram emot den här tidpunkten under lång tid. När den väl inträffar frigörs en svallvåg av uppdämda positiva förväntningar.

Exempel på eufori:

  • När jag fick mitt första kvalificerade jobb
  • Första dejterna med min sambo
  • När jag blev pappa
  • Första dagarna på sommarlovet när jag var liten
  • Första resdagen på större semesterresor
  • När jag uppnått vissa uppsatta träningsmässiga mål
  • När jag uppnådde sjusiffrigt belopp på Avanza första gången.
  • Första gången jag befann mig i vildmarken helt utan mobiltäckning och visste att det skulle vara så under två veckor

Långsiktig lycka, välmående, handlar å andra sidan mer om att hitta och följa ens inre värderingar. Att leva sitt eget liv istället för det liv man tror att andra vill att man ska leva. Att hitta balans. Att utvecklas men samtidigt vara nöjd med sin nuvarande situation. Det krävs även tillräckligt med sömn, fysisk aktivitet och att ha bra relationer.

För min del har det alltid varit viktigt att ha hobbies. Vilka hobbies det är har växlat genom åren men det har alltid varit basen i mitt välmående. Att kravlöst få hänge mig åt något. Att utvecklas bara för min skull, utan att resten av världen har nån egentlig nytta av det. Då mår jag som bäst. Jag har aldrig haft några lyxhobbies, men om jag hade haft ansträngd ekonomi skulle jag haft svårt att utöva vissa av dom. Så en stabil ekonomi har ändå underlättat.

4 gillningar

Jag sökte länge efter lycka och mening med tillvaron. Jag upplevde att jag blev betydligt nöjdare med livet när jag slutade söka efter lycka och mening och bara tog dagen som den kommer. Detta blir betydligt lättare att åstadkomma om man har ekonomin tryggad. Det gör att man inte behöver ta hänsyn till den faktorn i de beslut man tar varje dag, till exempel lyfta problem på jobbet, gå ner i arbetstid, köpa saker som är lite dyrare men hälsosammare.

Det ger även möjlighet att köpa diverse hjälpmedel som är dyrare istället för att välja en billigare variant: robot gräsklippare, robot dammsugare, värmepump, ytterkläder, arbetskläder, bil, verktygen som sparar tid/bekvämlighet varje dag. Det gör det också lättare att leva hälsosammare då man kan välja ekologisk mat, bättre kvalitet på maten då man kollar på vad man vill ha istället för priset, kan hyra ut tjänster som ibland kan vara ohälsosamma osv.

För mig är det dock lättare att peka på när jag var mindre lycklig och det var ett tag efter att jag uppnått ekonomiskt oberoende. Känslan var “jaha vad gör jag nu”. Sedan tog det ett tag innan jag började inse fördelarna med det hela och började utnyttja dem i min favör istället för den meningslöshets-känsla som först infann sig.

2 gillningar