Men det beror ju även på att vi har fega politiker helt utan visioner. De beter sig som ”administratörer” snarare än ledare som ibland behöver fatta tuffa beslut. Grundproblemet är väl hur dessa personer tar sig upp i hierarkin från ungdomsförbunden och senare presenteras som alternativ för väljarna.
Folk skulle acceptera mycket om de förstod varför något händer, vilka konkreta planer man har för att lösa problemet samt en vision om framtiden som sträcker sig längre än att samhället ska förfalla lite långsammare än med alternativet på andra sidan. Folk vill inte höra ”vi införde faktiskt ett statligt investeringsstöd som sedan parti x valde att rösta ned i vårbudgeten, så det får ni fråga dem om” när det handlar om bostadsbrist, segregation, skuldsättning, våld i nära relationer etc som alla hör ihop - de vill ha en konkret, genomgripande plan som sattes i verket helst igår.