Lördag kväll så kan ha otur när jag tänker…men:
Det pratas ofta om faran med att Svenskarna är så högt belånade.
Men är det inte en fara att vi är så investerade på börsen?
Jag menar om ekonomin går bra så är det ju strålande för landet att invånarna har stora besparingar.
Men om börsen skulle gå RIKTIGT dåligt några år. . .då är väl risken att INGEN vill röra sitt sparande och konsumtionen av allt som inte är livsnödvändigt dör helt.
Som exempel, jag har allt mitt kapital på börsen. . en stor nedgång o jag fryser alla investeringar helt.
Min mor har ALLT på sparkonto så om börsen går ner berör henne inte ett dugg..
Staten vill ju att vi sparar…men ännu mer att vi konsumerar…
eller tänker jag galet?
Nja, men om börsen går dåligt några år så va väl inte frågan om du har buffert o “klarar dig” utan mer vad händer med landet då?
Jag tänker mer att oavsett hur bra buffert du har så är väl inte så många så pigga att använda sparande till konsumtion i “dåliga tider” . .
så om Svenskarna är väldigt investerade på börsen så kommer större mer “onödiga” köp HELT dö om börsen går som i början av 2000-talet. .gissar jag
Beror väl på om svenskarna använder pengar från börsen? Jag gör bara insättningar. Min konsumtion på kort eller medellång sikt påverkas inte av hur börsen går.
Blir inte det som vanlig lågkonjunktur? Man löser det med sänkt ränta och expansiv finanspolitik.
Fast du tänker att det bara gör att folk sparar mer istället för att konsumera? Ja, jag hörde nyss Damberg prata om det i någon intervju. Att man borde stimulera ekonomin genom mer generösa bidrag, ungefär.
Jag tycker det är en jättebra idé, men man har ju valt att separera riksbanken från partipolitiken för att inte göra valfläsk av penningpolitik. Annars hade alla politiker alltid sänkt räntan och aldrig stramat åt.
Politiker hade kunnat ha en mer expansiv politik, absolut - inte minst i energifrågan som styr tillväxten i princip 1:1. Men där gick de ju åt andra hållet medan det krisade runt 2020.
Hade varit superintressant om omfördelningspolitiken, energipolitiken och arbetsmarknadspolitiken låg helt hos riksbanken. Så kan riksdagen verkligen fokusera på de lite mjukare frågorna.
Då är vi olika. . .även om jag har en buffert utanför börsen så är jag absolut inte lika sugen att konsumera i stora börsnedgångar.
Sist Trump “krånglade” tog jag till o med o la in min buffert på börsen för att “kompensera” nedgången…gick ju bra men en chansning
Du beskriver ju faktiskt rätt väl de senaste 2-3 åren. Men det är väl snarare bolåneräntorna som styr det du beskriver. Inte fondförmögenheter.
Tillgångsfördelningen är väldigt ojämlik i Sverige. Median-nettoförmögenheten var ca 80-90 000 USD år 2024.
Alltså vad svensken i mitten av populationen har kvar om den betalar av alla sina skulder och summerar sina tillgångar. Majoriteten av den förmögenheten sitter i skillnaden mellan bolån och bostadsvärdet. Inte i någon aktie/fondförmögenhet.
Vi är statistiska avvikelser här på forumet. Ytterst få svenskar har sju eller ens sexsiffriga belopp på ett ISK. Har folk tillgångar så är det oftast indirekt via låga bolån, eller på ett trött sparkonto.
Sen är väl frågan vem som konsumerar egentligen. . jag kan ju erkänna att i mitt liv konsumerade jag nog som mest när jag hade 0:- i sparande.
Folk med mycket på börsen kanske inte är dom stora konsumenterna politikerna letar efter (folk skall spara mer men konsumera mer..hur nu det skall funka)
Lämnade förövrigt in bilen för oljebyte igår o när jag hämtade den kollade man ju lite i hallen…inte en bil under 680.000:- o man funderade ju lite vart alla köpa re till dessa bilar finns.
Kanske inte av just pengarna på börsen, men sentimentet påverkar. Om börsen gått ner 40% ett år så känner man sig inte lika rik och kommer skjuta upp de större inköpen, upplever jag själv i alla fall. De flesta är inte robotar, många inköp är en kombination av “behöver” och “känner sig ha råd med”. Tänker på resor, restaurangbesök, renoveringar, elektronik.
De som tjänar lite och bor i hyresrätt lär inte bry sig om lägre räntor etc.
De kan inte låna för att konsumera vilket är bra för dem. De har ingen nytta av rot avdrag heller så det är medelsvensson och de med högre inkomst som kan öka inköpen då.
Höja bidrag för att köpa mer än vad man behöver är ingen lösning på problemet.
Problemet är att banksystemet går tillslut in i väggen när ingen kan belåna sig mer och förflytta människor som inte heller kan låna.
Produktionen behövs inte så folk blir av med arbeten i butiker osv.
Ekonomin nu går inte att lösa genom att handla mer
Påståenden av formen ”Om alla gör X så kommer Y att hända” faller alltid på att alla kommer inte att göra X. Och ju närmare Y vi kommer så kommer folk sluta göra X.
Vi människor är biologiskt inte gjorda för att spara, det kommer alltid finnas ett psykologiskt motstånd som behöver övervinnas.
Om alla sparar i aktier istället för att konsumera så kommer priserna på aktier öka samtidigt som vinsterna (avkastningen) kommer sjunka.
Skulle man kunna dubbla sina pengar på ett år genom att spara i fonder så skulle nog nästan alla vilja spara, men tar det 10 år så är det inte lika intressant längre.
Som Buffet sagt:
The stock market is a device for transferring money from the impatient to the patient.
Om man inte behöver vara tålmodigt längre så kommer det inte finnas någon avkastning att få.
Min take av det här är att folk lever från lön-till-lön. Majoriteten av befolkningen äger bostäder. Så när boräntan gick från 1,18% → 4%. På ett bolån på 3 miljoner, x 0,0118 = 35400*0,7? = 24780 kr i räntekostnad efter ränteavdrag. Vid 4% boränta så blir motsvarande beräkning 84000 kr. Där har du problemet. Om varje hushåll har 84k mindre att röra sig per år så blir det svallvågor på svensk ekonomi.
Då har vi inte ens tagit med amorteringskravet. Inflationen har vi inte blivit kompenserade för i form av ökade löner. Återhämtningen av svensk ekonomi kommer dröja även om boräntan skulle gå ned till 1%. Du har fortfarande lägre köpkraft jämfört med tiden innan inflationsbrasan.
60 procent av Sveriges hushåll har inga bolån alls.
Andelen bolånetagare med en belåningsgrad under 70% var Q3 2023 78%.
Den aggregerade belåningsgraden har legat och pendlat omkring 40 procent sedan millennieskiftet
Min tanke är densamma som din @slipbit att folket i majoritet lever lön-till-lön, men att det har mer att göra med mjuka värden såsom känslan av att pengarna inte räcker till som orsakar en inbromsning, snarare än att orsaken är svenska hushållens belåningsgrad.
Det är definitivt elefanten i rummet som ekonomer stör sig på när de försöker prognostisera. För de utgår alltid ifrån Homo Economicus, inte Homo Sapiens.
Senaste 12 månadernas stagnation trots något ökade reallöner och halverad styrränta visar detta mycket tydligt.
Konsumtionen drivs lika mycket av psykologi och känslor som realekonomi.
Har sett dom siffrorna förut och varje gång jag ser dessa siffror så undrar jag lite över politikers uttalanden att Svenska folket är så hårt belånade…
Om nu 60% inte har låna alls o av dom 40% som HAR lån är bara 22% av lånen över 70% lånegrad.
Hur är vi då HÅRT belånade?
Lägg till det det otroliga summor Svenskarna ligger på i sparande så får jag inte ihop det riktigt.
Till syvende och sist är det ju en subjektiv fråga. Det finns inget objektivt svar på vad hög belåning är eller inte. Men siffrorna stämmer.
Det finns dock en hel del nationalekonomer som motsätter sig den beskrivningen:
Det man skulle kunna argumentera för är väl just att räntorna till stor del är rörliga och ej bundna. Vilket skapar risker oavsett absolut belåningsgrad.
Sen är väl statistik som vanligt rätt svårtolkad. .
Om nån har 5miljoner i lån kan det ju låta mycket…men om samma person sen har +10Miljoner i sparandet känns ju inte lånet lika “illa” längre.
Jag är väl med i statistiken som folk som har lån över 50%..men då jag har mer i sparande än i lån ser jag det väl inte som en fara. . .hade jag haft samma lån o 0:- i sparande hade det varit lite värre
men väl sett likadant ut i statistiken
