Hur mycket borde man spara av sin lön?

I flera av diskussionerna de senaste dagarna har vi gemensamt pratat om hur mycket man sparar och vi har sett exempel på höga sparkvoter. Men om vi tittar på det från andra hållet - hur mycket tycker du att man borde spara?

Hur mycket borde man spara av sin nettolön?
  • 0 - 5 %
  • 6 - 10 %
  • 11 - 15 %
  • 16 - 20 %
  • 21 - 25 %
  • 26 - 30 %
  • Mer än 30 %

0 röster

Det klassiska och tidsbeprövade rådet är ju 10 % av sin nettoinkomst.

  • Tycker vi i forumet att det gäller fortfarande?
  • Eller finns det någon bättre tumregel eller rekommendation?
  • Gäller samma rekommendation för både nya och erfarna sparare?

Så många tankar, så få rätta svar… :thinking::slightly_smiling_face:

Tänker att 10% är något slags minimum. Som en undre gräns för vad man bör se till att sätta undan till sig själv varje månad oavsett inkomst.

Sen kan man ju gärna spara mer beroende på vad ens mål är. Men att spara 30% känns ju lättare om du tjänar 50 000 kr/mån än 20 000 kr/mån t. Ex. Även om allt såklart hänger ihop med levnadsvanor och omkostnader.

3 gillningar

Tycker också 10% är ett ”minimum”. Men har svårt att välja vad jag ska rösta på, för i 6-10% tycker jag 6% är för lite.

Jag har svårt för att sätta en precis siffra på vad man borde spara per månad då det enligt mig är fullständigt subjektivt. Jag skulle snarare besvara frågan med typ “Vad man har råd med” där råd med har innebörden det man har över efter att man spenderat pengar på det man behöver rent biologiskt och levnadsmässigt och det man behöver för själsligt välmående. Sparande går därmed före så kallat onödigt spenderande som inte är av ovanstående slag och hur mycket det då blir är upp till var och ens egna förutsättningar.

3 gillningar

Det är svårt att svara på detta. När jag tjänade 25000 per månad kunde jag inte spara de 35% som jag är nu, men nu när jag kan är jag glad. Jag svarade 11-15% som ett minimum, men enligt min mening är det verkligen “ju mer desto bättre” i samband med ens livsstil.

1 gillning

10% brukar vara en riktlinje man stöter på i sammanhang där råd om sparande diskuteras. Men allt är individuellt och beroende på livets faser. Ser det själv nu när barnen lämnat hemmet - det största lönelyftet i livet! Då blir det enklare att gå från 10% till kanske 30%. Man ska spara till sitt framtida jag men ska heller inte glömma bort här och nu, för ibland finns det inget sen för livet kom emellan. Men om man kan och har möjlighet så tycker jag 10% är en bra början. Sen kan siffran ökas på vad det lider och vad ens mål är förstås.

4 gillningar

Jag tror att det är svårt att sätta någon procent då det, som många varit inne på redan, beror på hur mycket man tjänar och sina omkostnader.

Jag kan ta min mamma när jag var barn som exempel. Hon var ensamstående med tre barn samtidigt som hon arbetade som receptionist. Det var i stort sett omöjligt för henne att spara 1% och jag hjälpte till med hyran genom mina sommarjobb under högstadiet.

Jag själv får ut 45k i månaden, fru som arbetar och två barn. Jag kan utan större problem spara 25-33 procent av lönen.

För mig är den rätta siffran ”allt som inte behövs för att det vardagliga livet att fungera på ett bra och lyckligt sätt”.

4 gillningar

Håller med er andra. Kan också notera att det lätt svänger beroende på vad som händer i omgivningen. Med rådande världsläget har vår totala sparkvot 2020 nära nog fördubblats bara för att det blir mer pengar över när man mest är hemma.

2 gillningar

Tycker som andra i tråden att 10% är något slags minimum. Men beror såklart på var i livet man befinner sig, enklare att spara när man är ett sambopar utan barn än om man har ett gäng ungar och samtidigt är separerad från den andra föräldern, blir liksom natt och dag i förutsättningar.

Sedan tror jag att de flesta (precis som i tråden gällande humankapital) är väldigt dåligt förberedda på något som tyvärr ändå har ganska hög sannolikhet, nämligen att man någon gång under barnens uppväxt kommer separera. Är det något man bör ”preppa” inför så är det detta.

Hej! Intressant fråga. Allt är subjektiv och beror på hur mycket inkomster och utgifter man har. Har som tumregel att utgifter ska vara runt 2/3 av nettolön. Dvs möjligt att kunna spara 1/3 till oförutsedda. Det går inte att minska utgifter till noll men ingen begränsningar till hur mycket man kan tjäna.
Minns Robert Kiyosaki sade i sin bok rich dad poor dad: it is a tragedy to live poor and die poor but it is insanity to live poor and die rich.

Frågan om hur mycket av din lön ska man spara kan omformulera till hur kan vi som community hjälpa utöka möjligheten att tjäna mer och sedan har utrymmen att spara mer. På några dagar har jag läst mycket om hinkar och tycker att det är viktigt men vi får inte glömma första hinken som jag kalla Källhink som ligger till grund till allt. Först vardag utgifter och sedan investeringar.

Jag är tacksam hittills särskilt men idé på Saminvesteringar och gillade idé som någon skrev som förslag för 2021 om möjligt att tjäna mycket mer pengar.

Det ska vara spännande att höra hur vi kan som community utöka möjligheter att tjäna mer i Källhink.

Hej! Jag ser 10 procent av nettolönen som minimum. Jag har tre döttrar och det är vad jag råder dem. Sedan är det olika beroende på vilken fas man är i livet. Det perioder det finns utrymme att spara mer är det ju bra att göra det, det kommer perioder då det är tuffare att spara.

Tror att vi först måste definiera vad sparande är. En del ser amortering som en del i sparandet. En del räknar med husets reparationsfond. En del räknar med täckande av bilens värdeminskning till sparet. Räknas semestersparet med osv…Vad är spar måste vi nog börja med.

1 gillning

Med ytterligare lite eftertanke tycker jag nog att frågan kring en sparkvot att rekommendera är lite feltänkt. Precis som @DavidP pekar på här ovan finns det oerhört mycket kontext att ta hänsyn till i frågan. På samma sätt som när årets avkastning diskuterats i andra trådar. Så frågan är om denna typ av rekommendationer och jämförelser någonsin kan vara relevanta, eller bara ska ses som underhållning? För egen del är det så klart rimligt att följa dessa “nyckelvärden” för att kunna reflektera över vad som skiljer mellan olika år/perioder. Men som en allmän rekommendation är jag mycket tveksam.

Istället tycker jag den allmänna rekommendationen måste vara att räkna fram sina genomsnittliga månadskostnader och sparande och därefter sparmål och dess tidshorisonter, samt buffertbehov för att klara mer oönskade scenarios så som arbetslöshet, långvarig sjukdom, separation och dödsfall. Med detta på bordet blir det ganska lätt att se om ens framräknade månadssparande (och risktagande) är lagom stort eller om man ska överväga förändringar för att uppnå sina mål på kort och lång sikt.
Allt detta tenderar ju också att förändras då och då varför övningen bör göras om årligen.

Mer jobb än några tumregler och kvoter, men det är så förståelsen för den viktiga kontexten skapas tänker jag.

3 gillningar

Usch, svårt!

Beror på så himla mycket. Man vill ju inte heller att folk ska känna det är hopplöst, som jag gjorde i unga år. Det var inte lönt för det var ju så lite kvar efter fasta utgifter som hyra mm. Dumt av mig, men jag tror tyvärr många hamnar i ‘det är inte lönt’ hörnet.

Jag skulle säga så här.

  • Före man börjar jobba - ALLT man kan spara och sätta i en indexfond är guld värt m.h.t ränta på ränta. 10 kr eller 100 kr spelar mindre roll. Börja!
  • När man precis börjat jobba - sikta på 10% av det som är kvar efter helt nödvändiga fasta utgifter. Klarar man 5% är det helt OK. Fasta utgifter = överlevnad dvs. hyra/boende, mat, el, transport till jobbet. Inget fancy fancy eller party party räknas som fast kostnad. Man har oftast så många hål att stoppa pengarna i under denna fasen att det ändå måste kännas bra, att man lyckas.
  • När man är etablerad på arbetsmarknaden säg efter 3-4 år - sikta på 10% av lönen. Det borde man klara. Om man inte klarar det så bör man nog se över ev. onödiga fasta kostnader och sitt fancy fancy party party konto. Det var i denna fasen jag vaknade upp :slight_smile:
  • Därefter beror det helt på vilken inkomst man har och vilka utgifter man måste ha (hus, barn, etc.). Kan man komma upp i 20+% av lönen är det kanon. Om/när man får löneökning, så kan man tex. sätta av 50% av det till sparande och sen göra kul saker för resten för att ha en balans. Viktigt att väga kostnaderna - är de nödvändiga eller gör de mig lyckligare betydligt längre än för stunden.

Generellt sett ju högre sparkvot desto bättre under förutsättning att du är nöjd med ditt liv. Jag tycker inte att man ska se en motsats mellan sparande och ett gott liv. Vissa verkar göra det, men ibland levererar livet bra utfall under perioder. Då ska man inte känna sig begränsad av att ens sparkvot är “för hög”. Tvärt om, ta chansen att spara riktigt mycket. Under perioder har vi sparat mycket mer än 50% av lönen OCH levt riktigt gott. Visst, ett extrem fall men vi såg chansen att rycka i sparandet, och tog den istället för att lyxkonsumera upp det.

3 gillningar

Det man måste tänka på är vilken lön man får, påverkar procenten man klarar också.
Bra mycket enklare att spara 50% av 30 000 kronor jämfört med 50% av 20 000.

Tycker att alla människor ska försöka spara 10 procent av sin inkomst. Detta kan bygga upp en bra buffert. Så mitt svar på undersökningen är 10%.

Jag ser 10% som ett minimum för långtidssparande.

För korttidssparande, där man spara till något specifikt, finns det igentligen ingen övre gräns.

Har man över 30% av lönen som far i ett ospecifikt långtidssparande bör man nog överväga att se över andra delar av sitt liv.

Vad tycker du är en lämplig definition av sparande? :slight_smile:

Jag kan ju spontant tycka:

  • semestersparande / bilsparande etc som ska gå till en konsumtion inte är något sparande. Det är en periodisering.
  • amortering = absolut sparande (om än lågavkastande)
  • investeringar = absolut sparande.

Håller ni andra med?

7 gillningar

Logiskt ja, men jag skulle säga att jag har träffat många som inte håller med. Det finns ju något som kallas för lifestyle-creep.

Jag tänker att det självklara svaret till den här frågan är: “det beror på” och det är lite självklart att ju äldre man blir desto enklare blir det att spara. Problemet är att en sparad krona som 65 åring är ju mindre värd än en sparad krona som 25 åring. Ganska exakt 10 kr mindre värd (vid 8 % avkastning).

Så om vi säger så här, vad borde medelsparkvoten ligga på genom livet? Kanske en bättre formulering? :thinking:

1 gillning

Som jag tänker så är allt sparande uppskjuten konsumtion, även sparande i fonder osv. De allra flesta sparar väl inte bara för sparandets skull? Någon är det väl tänkt att pengarna skall användas till något. Jag tänker att det kanske beror på horisonten. Ett sparande på 10-15 års sikt för att slippa måla om huset själv nästa gång klassar jag som sparande, även om det är tänkt att gå till en konsumtion.
Spara till semester som kommer ske nästa år, nja, mer tveksamt skulle jag säga men kanske ändå inte. Sparande kanske helt enkelt skall definieras som alla pengar av lönen du inte använt upp innan nästa lön landar på kontot?
Inte helt enkelt att komma fram till något men för att kunna svara på den initiala frågeställningen måste vi nog ha några linjer att gå på :slight_smile:

2 gillningar

har inte läst svaren ovan men frågan hur mkt man bör spara är såklart underordnad syftet men såklart även inkomsten. Om målet t ex är FIRE om 10 år så kanske det krävs 25 kr/mån vilket ju kan utgöra väldigt olika procent av ens inkomst beroende på den senares storlek.

själv spar jag ca 70% med FI (i.e. ekonomiskt oberoende) inom 8-9 år som sparmål. hade jag inte det så skulle jag nog spara ca 20 % till pensionen

2 gillningar