Jag har länge sparat, och har satt mig in i investeringar och börsen väldigt mycket på senaste året. Jag tar CSN lån men lyckas ändå lägga undan sisodär 40 % varje månad, och har ett tydligt upplägg med mitt sparande och plan för att kontantinsats inom en 5-7 års period. Jag är en person som tycker det är kul att diskutera ekonomi och strategier för investeringar.
Min flickvän däremot är av andra typen. Hon tycker det är jobbigt och ångestframkallande att diskutera ekonomi. Jag vill gärna hjälpa henne, och i framtiden köper vi ju (förhoppningvis) en lägenhet tillsammans, så det är ju även i mitt intresse att hon investerar på ett smart sätt. Så vitt jag vet för hon bara över till något sparkonto.
Gissar att jag inte är den enda som vill diskutera ekonomi och investeringar när den andra tycker att det är känsligt. Vad tycker ni jag ska göra för att ta upp det, eller är det inte min ensak och borde helt enkelt låta henne ta ansvar för sitt utan min input?
Har tyvärr inte några råd, du sitter i en rävsax …
Om du pratar med henne så kommer hon bli sur på dig för att du tar upp så tråkiga saker. Sen om du får henne att investera och börsen går ner 10-30% så kommer hon att bli arg på dig för att du ur hennes vinkel tvingade henne att investera.
Om du inte pratar med henne så kommer ni kanske få det jobbigt framöver om hon inte fått någon avkastning eller har något vidare sparande öht och ni har helt olika förutsättningar vid bostadsköp.
You are damned if you do and you are damned if you don’t.
Men jag hade nog pratat med min flickvän i en sådan situation …
Jag hade lite samma funderingar med mina barn. Jag och deras mamma separerade för länge sedan och deras sparande fick ligga på räntekonto tills de var myndiga, då jag började med att förutsättningslöst prata om saker som ränta, risk och investeringar på börsen. Förstår man hur samhällsekonomin funkar i stort är det lättare att ta kloka beslut och det landade bra hos båda.
Min övertygelse är att många av de som tycker det är trist och tråkigt känner att de inte bottnar i ämnet. Utan förförståelse är det skitläskigt och jobbigt med privatekonomi, jag kan fatta det. Men snackar man då om vanliga saker som jämkning, skatt och -återbäring, moms och ränta så blir det mer greppbart i ens egen plånbok. Steget till börs och ISK är inte lika lång därefter. Men det krävs viss pedagogisk hantverk längs vägen.
Mitt tips är att absolut inte ha några långa diskussioner utan peta in lite info vid rätt tillfälle. Prata mer mål än pengar.
Använd också andra par och prata med dem hur de gör, det kan hjälpa till att öppna upp diskussionen.
Ni kan också boka in ekonomisk rådgivning på banken så att banken kan få tipsa om hur mycket man behöver spara och hur pengarna bäst förvaltas.
Det man ska akta sig för är att fastna i nyfrälsta långa utläggningar, även om man själv tycker att det är superintressant så dödar det effektivt. Min erfarenhet är att det allra bästa för att få partnern att köpa en idé är om nån annan än man själv kan puffa i rätt riktning.
Haha jo det får bli en långsiktig plan antar jag! Försökt att väva in lite enklare ”jag har precis flyttat över mina pengar till ett sparkonto med bättre ränta”, men då får man ”usch sånt där mig framtidsångest” tillbaka.
Hur gick det för dig med dina barn? Lyckades du få in dem i börsen efter ett tag eller är det fortfarande work in progress?
Ta inte illa upp, men om du går på CSN och sparar 40% av din inkomst är det tämligen extremt. Därmed finns viss risk för en stor diskrepans mellan dig och din flickväns syn på pengar när du av hjälpsamhet tar upp frågan.
Kan det vara så att det du ser som förnuftiga prioriteringar från andra människors perspektiv uppfattas som ett tråkigt och snålt leverne?
Inget illa taget, förstår ditt perspektiv! Analyserar jag mig själv skulle jag nog säga att jag är snål mot mig själv, men inte socialt.
Efter hyra, mat och abbonemang har jag 8500 kr över per månad. Ungefär 5500 sparas (40 % ish av CSN) och 3000 kr spenderar jag på nöjen per månad (alltså alkohol, käka ut mm). Med studentvänliga priser får man ut rätt mycket av det. Jag är mer typen som inte shoppar kläder och liknande, har man en bra garderob måste man inte förnya den varje månad tänker jag
Flickvännen är mer av en shoppare. Och detta är något jag absolut inte vill ändra med henne, hon gör precis vad hon vill med sina pengar. Dock tänker jag mer att få försöka få in henne på hur man kan investera pengarna man själv väljer att spara.
Någon tävling om hur mycket man sparar själv är jag inte sugen på att diskutera i ett förhållande, det slår nog dåligt ganska fort!
Detta är ju riktigt svårt tycker jag.
För mig som speciellt satsar på ekonomisk frihet så har jag alltid tyckt det är lite klurigt med relationer.
Bor just nu särbo med en kvinna som inte alls sköter hand om sin ekonomi och lever för dagen vilket är upp till henne, men skulle tyvärr ej vara redo att offra mina drömmar genom att flytta in med henne och börja dela på kostnader eller liknande vi har allt för olika mål finns säkert par som matchar lika vad gäller ekonomi men vad jag ser runtom mig är att den ena brukar få ge efter den andre lite.
Acceptera att långsiktig ekonomisk planering ”är ett särintresse”, likt en inte okänd person sa om förvaret för längesedan. 99 % av befolkningen vill inte tänka på hur deras ekonomi kommer påverka dem om 20 år. Tyvärr.
Som @AimHigher är inne på, sannolikt blir det fel hur du än gör.
Samma sak med träning och hälsa/dåliga matvanor, att antyda för någon att aktuellt leverne inte kommer innebära några fördelar i framtiden är inte populärt. De har helt enkelt inte det intresset.
Det som återstår är att:
Byt flickvän till en likasinnad.
Acceptera henne för den hon är och ordna med ekonomin själv.
Låter kanske hårt, men att tvinga folk att ändra sitt mindset är sällan bra, kanske kan du börja sälja in de långsiktiga effekterna och få din partner att själv dra slutsatsen att ett annat mindset kan vara bra.
Toppen att du sparar och planerar din ekonomi. Men, du är bara student en gång i livet. Det är inte en tid du kan köpa tillbaks även om du i framtiden är rikast på kyrkogården
Tips är väl att vara lugn och förstående med hennes känslor om ekonomi. De kan ha kommit från något äldre trauma från föräldrarna eller liknande som uttrycker sig som ångest.
Försök i väldigt små steg få henne bekväm med ekonomi och att tro på sin förmåga att kunna hantera den och framtiden.
Tryck inte på henne information när den inte välkommnas utan flika in lite matnyttigt/tankeställare lite då och då i konversationer där det passar. Helst inte i form av siffror utan i mål/drömmar/känslor. Kanske också drömma tillsammans och sätta upp gemensamma mål därefter.
Men som sagt i tidigare inlägg, inte en lätt situation att vara i och det kan lätt bli fel så var försiktig.
“8500 kr över efter hyra, mat och abonemang”, vad har man som student från CSN nuförtiden. Jag trodde man låg runt 11 000kr med studielån? Kanske har jag väldigt fel?
Lite märkligt att man inte bara kan diskutera saker och ting utan att det ska bli dålig stämning.
Ekonomi berör väl de flesta människor, kanske undantaget de som är riktigt rika.
Lär av varann i livet, våga ta intryck av varandras bra sidor, våga ifrågasätt skygglapparna vi själva har och dra nytta av varandra för att växa som personer.
Märkligt att det ska vara så svårt att lyssna och ta intryck av andra människors erfarenheter och klokskap.
Självklart har vi diskuterat hennes ångest, hon är en person som tycker att framtiden och hur saker är ovissa är läskigt. Detta har vi bara diskuterat generellt, och kopplat till studier, jobb och framtid. Jag är mer av en person som ”tar dagen som det kommer och tänker att allt löser sig”, medan hon är mer av en övertänkare som oroar sig över mycket. Finns såklart ups and downs med båda synsätten på livet.
Alltså dock inte diskuterat ångest kopplat till ekonomi och investeringar, vilket är varför jag startade tråden.
Låter som en ganska tuff situation generellt att hon bär runt på sådana känslor. Att leva med en partner innebär, åtminstone för mig, att man diskuterar framtidsvisioner och vägen dit för sitt gemensamma liv. Om en part helt duckar den diskussionen, vad finns då att blicka ut över? Vart är ni på väg? Hur vet ni vilket liv ni håller på att bygga?
Så i mina öron låter det som ett helt annat problem än att få henne intresserad av investeringar. Ni är dock fortfarande unga, det kanske inte är sådan brådska.
Jag hade samma problem med min fru. Hon är ganska ointresserad av ekonomi, gillar att shoppa och hade inte mycket i sparkapital när vi gifte oss. Jag var en sparnörd redan från barndomen (tuff uppväxt, fattigt). Jag hade dessutom bestämt mig för att gå i pension tidigt och var FIRE-smittad. Hade väl aldrig hittat nåt yrke jag gillade jättemycket utan jobbade mest för att “man ska göra det” och för att få in pengar till räkningar. Hur skulle jag få med henne på tåget?
Lösning stavades tidig pension. När jag förklarade för henne att om vi under X år lever “vanligt” men utan överflöd och sparar överskottet (vi hade väl 60" netto tillsammans i löner) kan du gå i pension när du är 43 år gammal (om du vill). Då klarnade det direkt och hon var direkt med på tåget.
Sparande och ekonomi tror jag många tycker är tråkigt, då de inte har några mål (mer än kanske en ny bil, eller dyrare boende eller lyx-semestrar etc. När jag sålde in tanken på frihet, jobba om du vill, gör något du har passion för om du vill, eller vad det nu kan vara, då blev hon helt plötsligt väldigt mycket mer intresserad.
Nu är vi ca 70% på väg mot FIRE och 7 år in i resan har hon inte tröttnat än. Våran plan håller. Hon ser verkligen fram emot friheten som FIRE innebär. För oss handlar det inte om att slippa jobba och sitta och stirra utan att inte känna ett tvång i att jobba. Där klickade det direkt mellan oss. Vi har jobbat arslet av oss de senaste året, så några latmaskar är vi inte, men vi vill inte heller vänta tills vi är gamla innan vi har tid att t.ex. åka iväg 3 månader åt gången till Thailand eller vad det nu kan vara.
Så… sälj in ett mål för sparandet så ska det nog gå lättare. Det är ju en fördel om ni är någorlunda likasinnade, annars blir det svårt.
