Fråga som slog mig. .
Jag har alltid haft ett fast sparande, dvs en fast summa som sparas varje månad. . .o så “lever jag” på det som blir över. .
Men hur många gör tvärt om, man lever som man vill o det som blir över sparas vid månadens slut?
Det sista kanske är vettigare egentligen men känns som det kräver mer disciplin.
Upplever ibland att det fasta sparandet som ligger rätt högt gör att man får “snåla” vissa månader vilket egentligen är rätt löjligt att göra när man sparar 35% av nettolönen…
Nån som sparar vad som blir över o hur har det funkat?
Observera då att sparandet gick ut över livskvalitet om du behöver snåla och inte vill det. Gör en motsatt överföring, från sparandet till vardagsekonomin.
Det kommer en ny chans att sätta sparkvoten efterkommande månad, då du lärt dig mer om balansen sparande VS konsumtion.
Ett automatiserat sparande när lönen kommer in är fortsatt en bra idé. Om det inte lirade klockrent en månad är det okej.
Jag behöver göra som du, sparar till mig själv när mina ersättningar kommer in. 0 chans att det skulle finnas kvar något i slutet på månaden annars.
Har ofta 0 på kontot sista veckan innan nya ersättningen kommer in. Särskilt senaste månaderna, sommartid och ökade priser på basmat och annat ger högre utgifter.
Men med fylld frys, skafferi och kyl så går det oftast lösa utan större uppoffringar.
Jag sparar och investerar samma dag som lönen kommer så att jag alltid har samma summa över, vilken motsvarar genomsnittlig månadskostnad + 2000 kr, vilket är en standardavvikelsen för de utgifter som kan variera (bensin, mat, restaurangbesök etc) (om jag vet att det kommer bli en dyrare månad anpassar jag mig såklart efter det).
Börjar jag närma mig nästa månad och det finns pengar över som jag vet att jag inte kommer kunna bränna, kickar sparivern in så jag brukar då istället drivas åt att konsumera lite mindre, bara för att “slå förväntningarna” i hur mkt jag kan spara. Denna psykologiska trend passar mina mål bra (är i get rich-fasen med mål om FI inom 5 år) så jag väljer att agera på den rätt av
Jag tror att alltför många tänker att de ska leva som de vill och spara det som blir över, vilket för många då betyder att det inte blir något över att spara.
Jag har ett fast, ganska stort (ungefär 40% av nettolönen), sparande som dras automatiskt direkt vid lön. Det är uträknat för att vara lagom så att att summan på lönekontot är 0 dagen innan nästa lön kommer. Enstaka månader tar pengarna slut för tidigt och då för jag över det som behövs från ett sparkonto. Oftast har jag räknat “lite” fel och har några hundra kvar.
Jag har ett fast sparande varje månad och lever på det som blir över men med uttalad ambition att spara ytterligare av det som jag inte använder upp den månaden. På samma vis kan jag även låna av mig själv om det är något som gör att en viss månad blir dyrare. Det kräver såklart disciplin då jag ju vill gå plus totalt men för mig fungerar det utmärkt
Jag har alltid gjort en kombo. Först spara en viss % när lönen kommer. Sen leva på som vanligt. När nästa lön kommer tömmer jag lönekontot på det som “blev kvar” och skyfflar in det också i sparandet.
Har aldrig sparat en specifik summa. Har använt pengarna till det jag tycker är “rimligt” och sparat resten. Har personligen aldrig sett fördelen i att månadsspara.
Men vi är alla olika, och om man i slutet av varje månad inte har något kvar att investera så funkar ju inte denna taktik (om man nu har som mål att investera dvs.).
kanske är en vettig kompromiss, jag har egentligen satt mitt fasta sparande så högt jag bara kan. . .o det är nog egentligen inte så bra
O andra sidan stramar jag åt “behöver inte utgifterna”
Men HAR en insikt att jag blivit VÄL snål. . .typ “en glass skulle vara gott” … .men 65:-, ne det klarar jag mig utan. . .snål.
Eller min 10år gamla dator är seg som sirap…men den klarar sig nog lite till. . .o den snålheten irriterar mig lite då jag nästan ser ALLA konsumtion som “missat sparande” o det skrämmer mig lite. .
Vi har ett fast sparande, som vi nallar från lite för ofta för att det ska funka speciellt bra, vi är inte gifta.
Därför sparar jag också på ett privat konto som “regeringen” inte har tillgång till.
Dit sätter jag dels tjänstepension, men har även ett vanligt sparande där jag kan sätta in t.ex. aktieutdelning från företaget, och då blir det ju klumpsummor beroende på utdelningens storlek.
Behöver vi någon större summa så tas det från mitt konto, och så leder vi om gemensamma sparandet till det kontot tills “skulden” är betald.
Man kan väl säga att min sparkarakatär är bättre än min Sambos.
Ångrar lite att jag inte tog detta steg tidigare i livet, då hade det funnits mer pengar på konto, och kanske lite mer plats i alla rum, skåpar och hyllor i huset.
Helt otroligt hur mycket pengar man kan bränna på tingeltangel, hygienartiklar (Typ alla produkter från en viss populär leverantör), porslin, glas, bestick, kryddor, tupperware, och sånt.
Fika och mat på stan likaså.
Vi har gemensam ekonomi för allt som kommer som lön.
Tjänstepension och aktieutdelning kommer hon inte åt annat än när jag vill.
Hon har också ett privat sparkonto.
Tror det kan vara en god ide att ha privata sparanden om man inte är gift, men vet ju aldrig vad som händer i framtiden.
Det förutsätter förstås att man har en partner.
När jag började jobba efter examen hade jag fast sparande men det stressade mig - tänkte alltid på pengar, att hålla mig inom ramen och gjorde av med allt som budgeten tillät och var ofta utan pengar före ny lön.
Hörde någon amerikansk ekonom tala om att leva utan budget, minns inte detaljerna men att det lät sympatiskt. Jag testade - tog bort i stort sett allt automatiskt sparande och tänkte nu får vi se hur det går - jag hade ju en buffert på några tusen då direkt åt skogen skulle det inte kunna gå.
Första och andra månaden blev det mer pengar över än jag tidigare sparat men jag tänkte att det är som att banta, det går bra i början men rätt som det är så äter (spenderar) man för mycket. Men det var samma sak efter ett år och jag mådde mycket bättre vad gällde pengar - tänkte inte på dem och handlade när jag ville ha något och det var mer sällan än tidigare.
Inser att jag mår bra av att det står pengar på kontot under månaden och att det töms först när det ska komma in nya. Tyvärr kan jag ibland glädjas lite väl mycket om det är en stor summa som åker över. (Jag är nu i den fasen av livet när det inte ska sparas utan spenderas)
Jag tror vi är olika - budget och fast sparande passar vissa men inte andra
Jag gjorde tidigare en kombo - sparade till mig själv först när lönen kom samt förde över allt som fanns på konto till min ISK dagen innan lön. Så varje månad startade jag om. Det gav ett bra tillskott.
Min lön varierar lite och vissa återkommande utgifter kommer kvartalsvis. Så jag har ett automatsparande som funkar även de “sämsta” månaderna, och sen sparar jag undan det som blir över de bra månaderna.
Detta sker ibland i två steg. Jag brukar ungefär halvvägs till nästa lön spara undan det jag tror inte kommer gå åt, och strax innan nästa lön sparar jag undan det som visade sig faktiskt inte gå åt.
Lite manuellt sparande blir det ju, men till det använder jag Lysa för att slippa tänka på hur sparandet ska fördelas.
Jag lever enligt principen att “betala mig själv först”, dvs spara först. Jag sparar idag eftersom jag behöver pengarna sedan. Det kommer garanterat kännas i plånboken idag, så att jag slipper gå hungrig och fattig i framtiden.
Det omvända sättet att resonera, att konsumera först och spara ifall det blir något över, kommer från ett mer privilegerat liv. Det brukar betyda att spararen antingen aldrig har gått igenom några svåra tider, eller förväntar sig att det aldrig kommer inträffa några svåra tider. Antingen för att de har skjutit över ansvaret att försörja till någon i familjen eller till våra framtida politiker som de har högt förtroende för.
Kör sparande först tillsammans med kreditkort. Så får man avväga om man vill skjuta på problemet just nu ligger jag några tusen efter, men vet också att jag ska få tillbaka ränteåterbäring och en bonus om någon månad. Så detta är tillfälligt från semestern.
Har en mindre summa som dras direkt då lönen kommit. Sedan brukar det oftast finnas någon slant kvar på kontot i slutet av månaden, som antingen sparas eller konsumeras, beroende på månad (december blir det sällan något sparat, de flesta andra månader nog).
Jag har alltid helt enkelt satt in de pengar som blir över i slutet av månaden. Funkar bra för mig. Blir en sparkvot som varierar. Vissa månader 67 %, andra månader 0 %. Har alltid tyckt att det känns bökigt att göra det omvända. Mina kostnader är ju inte desamma varje månad. Ska jag åka på semester nästa månad behöver jag betala flyg och boende den här månaden, och då använder jag hela min lön. Stannar jag mest hemma så behöver jag inte i närheten av lika mycket pengar.
Jag har de senaste åren sparat och investerat i slutet av månaden innan lönen men det har blivit väldigt olika stora summor, 5-45% av nettolönen. Det är mycket klumpsummor från gigg utöver min j*vligt låga lön.
Nyligen har jag bytt till jämnare arbete och fastare lön och lagt in ett automatiskt sparande som dras när lönen kommer. För att nå mina sparmål behöver jag ha pengar kvar när nästa lön kommer utöver mina automatiska 25%. Vissa månader är extra dyra och då kan jag inte spara mer än 25% så därför vill jag spara mer de månader som jag kan. Så framöver ligger mitt sparande 25% dras på lönedagen och ytterligare 15% manuellt runt den 20:e.
Rätt intressant ändå att såpass många sparar det som blir över. . .trodde ett fast sparande när lönen kom va “Svensk standard”
Men blir nyfiken på om man sparat det som blir över, ,om det egentligen blir mer pengar än det jag gör idag. .
Man känner ju att “jag har ju sparat så då kan jag göra slut på resten”. . . så har man disciplinen kanske det ÄR bättre att spara det som blir över…hmm
just nu ligger jag några tusen efter, men vet också att jag ska få tillbaka ränteåterbäring och en bonus om någon månad. Så detta är tillfälligt från semestern.