Hej och god morgon på er.
Som ni ser är jag nyregistrerad här på forumet men har varit en flitig läsare och följare under ett par års tid. Målet med mitt sparande har under dessa år varit lite diffust men om jag ska försöka korta ned det så har jag väl tänkt att jag snabbt vill uppnå så pass stort sparande att jag mer eller mindre kan pensionera mig om jag har en dålig dag på jobbet.
Idag är jag 28 år gammal och började närma mig det målet. Jag har sparat i (utdelnings)aktier sedan jag fyllde arton år 2010 men började inte fylla på riktigt aggressivt förrän fem-sex år senare. Med aggressivt menar jag mellan 10-20k i månaden i snitt.
På Avanza har jag alltid varit en försiktig general medan jag har tagit stora risker utanför börsen. Jag kom fram till att det var en smart strategi ganska tidigt efter gymnasiet då jag insåg att för hög risk på börsen kan radera hela min portfölj medan stort risktagande utanför börsen i mitt fall leder till förlorad inkomst en kortare tid.
Så har det sett ut i ganska många år nu och utöver mina månatliga insättningar har jag stötvis kunnat lägga in 100-200k. Jag har tjänat mycket, sparat mycket och spenderat mycket men tack vare perioder helt utan inkomst så har lärt mig leva snålt om det är nödvändigt och min utdelningsportfölj räcker idag något sånär för ett svenssonliv med ett par resor om året och krogkväll på fredagarna.
Nu blir jag långrandig men saker och ting tog en rejäl vändning i höstas då jag blev erbjuden att haka på en affär. Vi har slitit röven av oss sedan dess, dag som natt, men nu är allt klart och jag sitter här med en mild utbrändhet och en baksmälla som heter duga.
Min utdelningsportfölj, min pengabinge och säkerhet och tyvärr också mitt allt, är plötsligt hyfsat obetydlig i sammanhanget. Det är fortfarande pengar förstås men sett till det jag har dragit in nu så bleknar den i jämförelse.
Återigen, jag blir långrandig men jag har bara en enda person på jorden att dela detta med och det är min farsa. Resten av min familj och kompiskrets tror att jag har en bra buffert men inte särskilt mycket fetare än så. Behovet att dela med mig får därför stillas här för den som orkar läsa.
Hur som helst så har jag nu så mycket pengar att jag med en klok förvaltning kommer kunna försörja mig själv och ett par generationer efter mig, förutsatt att min avkomma inte gör som alla andra arvtagare.
Det jag har landat i, och behöver höra era tankar om, är min portföljallokering. Något i stil med nedan har jag tänkt på:
Jag tänkte sätta ihop en typ av permanent portfölj som jag snittar in mig i under ett par års tid. Inga konstigheter utan aktieindex 25 %, guld 25 %, 20 % långränta, 10 % kortränta och 20 % råvaror.
Enkelt och passivt och hit skickar jag 50 % av pengarna.
För resterande 50 % tänkte jag följa en momentumstrategi som i korta drag går ut på att följa trender. Ni har säkert läst om det på flashback där det finns en stor tråd om detta. Syftet är framförallt att ha en högavkastande strategi där man ändå har någon slags plan för en längre, utdragen björnmarknad. Jag vill helt enkelt inte hänga med ner om västvärlden skulle få samma utveckling som Nikkei utan då är jag glad även om jag kommer ut 10, 20 eller 30 % från toppen. Skulle det visa sig att nästa stora sättning inte blir som i Japan, och jag råkar komma in igen en bit efter botten, så är det helt okej. Hellre det än att inte ha en plan för när man kliver in och ut.
Jag tänker att detta upplägget är en bra diversifiering mellan passiv och aktiv förvaltning så att man hedgar sig lite mot brister i strategierna. Och även om jag förhoppningsvis har gott om tid kvar att leva och kan vänta ut sättningar så är fokus på att inte förlora pengar.
Min “lilla” utdelningsportfölj kommer jag behålla men räknar inte riktigt med den då jag nu kommer börja leva på utdelningarna från den tills något nytt händer.
Hoppas att det inte var alltför mycket text och hoppas ni vill komma med era synpunkter.
PS. Sickan var upptaget som användarnamn men Vanheden får duga 
