I den lilla byn i norrbotten där jag växte upp hade många familjer (inkl våran) en extra bil precis för detta, som kallades skogsbil eller jaktbil. Det var oftast en 15+ år gammal kombi som var i bra mekaniskt skick men där estetiken inte spelade någon roll. Med dessa bilar körde vi på vägar/stigar som var nästan obefintliga och jagade, fiskade och plockade bär. Vi körde hem allehanda varor såsom virke, cement, grus och jord, och körde bort allt möjligt skräp. Då och då lastade vi in en grovstyckad halv ren som vi köpt från samebyn. Sedan när söndagen kom åkte vi till kyrkan i Pappas nya Ford Scorpio eller farfars fina Volvo 740. Olika verktyg för olika syften
Edit: Jag ber om ursäkt för OT
Edit 2: kanske inte helt OT ändå. @janbolmeson du skulle kanske behålla Volvon som slit o slängbil och sedan bara ”finköra” med Teslan/Taycan/annan fin bil
Kan du inte säga något om hur det kändes när mekanikern sa att bilen inte skulle gå att laga?
Hur påverkas du Jan av att diskutera din bilsituation med andra? Känner du att du nu vill köpa en fin bil för att bevisa att du kan (bevisa att det ”går bra nu?), eller känner du att du vill bevisa att du är rationell?
Jag går själv och funderar på billig eller fin bil och konstaterar att det finns något som bränner till här, därav nyfikenheten. Bilen blir på något sätt en symbol för vem man är, inte bara en pryl bland andra. Ingen vill köra runt i en töntig bil, för ingen vill vara en töntig person. Känner du samma sak? Om ja - Varför är detta så kopplat till just bilen?
Om vi kan hjälpas åt att knäcka den kopplingen så kan vi spara enormt mycket pengar. Det borde inte bara töntigt att välja förnuftigt, eller?
Men hur gör du då när du ska på fin tillställning med familjen och du har på din snygga vita kostym och frun sin ljusa vackra klänning, barnen snyggt matchade där bak i sjömanstema med marinblått och kritvitt, och du får veta i sista sekunden att du behöver få med ett helt gäng fina vita linnedukar därbak? Problemet är bara att precis innan körde du jord och betong som dammade runt i hela bilen och du har inte hunnit städa.
Måste ju vara att man tror sig uppleva någon slags social kostnad genom att köra en skruttig bil? Men i själva verket har det ingen betydelse för dem omkring dig som betyder något.
Känner många som kör/väljer en viss bil utifrån egen njutning/tillfredsställelse och helst INTE vill att andra ens ska veta/bry sig att de har en sådan i garaget.
Känner också många som sorgligt nog tvekar eller avstår helt från en bil de vill ha och har råd med pga omgivningens syn/reaktion på just den modellen/märket.
Tycker du Jan ska köpa/välja den bil du/ni vill ha för er egen skull vad än logiken/skälet än må vara. Oavsett om det är en nylagad praktisk V70 eller ny Taycan som känns intressant/kul oavsett ev omgivningen oförståelse eller koppling till jämn födelsedag i september.
Jag känner lite olika saker lite beroende på dagsform. Sedan upplever jag mig ha tillräckligt med självinsikt för att kunna se vilka känslor det är ute som går med mig.
Ja, det handlar om att visa ”det går bra nu” till viss del. Att kunna ge lite fingret till dem som tvivlat eller har åsikter.
Ja, det handlar delvis att unna sig det jag tror jag vill ha (mycket teknik och bra kvalitet)
Ja, det handlar om förväntningar utifrån. Upplevda som inte ens behöver vara reella. ”En sådan som jag borde…”
Ja, jag har upplevt social kostnad i ett par sammanhang att komma med min bil. Särkilt i sammanhang som ändå är relativt viktiga för mig. Framförallt i samband med affärskontakter där bil är status.
Ja, jag upplever att jag borde ha en elbil med tanke på att jag har råd och klimatet.
Ja, det handlar om att kunna göra en rationell bedömning om alternativkostnad, pengar om jag investerat istället och matchning mot de reella krav vi egentligen har (där V70 fungerar utmärkt).
Till syvende och sist handlar det om att bestämma sig vilken av känslorna man vill ”lyssna” på och vilka nya känslor det kommer ge upphov till (lycka, ånger etc)
Men då är det väl i slutändan en ekonomisk kostnad? Det är ju en helt annan femma, handlar ju om pragmatism, även om jag tvivlar på att det haft så stor inverkan… men då kanske det är mer ekonomiskt att låna/hyra en fräsch kärra vid dessa tillfällen när affärskontakten nödvändigtvis kommer se bilen?
Om du däremot börjar dejta igen eller något och personen bryr sig om vilken bil du dyker upp i… spring åt andra hållet.
Jag har skrollat igenom tråden och det är mycket emotionellt igång nu.
Jag tänker enkelt:
Ni har 2 barn, och förmodligen kommer ni inte ta taxi tur och retur (eller först lämna och sen hämta, alltså 4 resor) för att lämna/hämta barn på aktiviteter. Så glöm det alternativet. Vidare förlorar du tid på att hålla på med bilpool och hyrbil. Jag har kört så i några år och vi sparade mycket pengar, men förlorade i flexibilitet och frihet. Hålla på med bilstolar etc för en liten runda och stressa tillbaka för att lämna i tid
Du gillar teknik och har det gott ställt. Ni har väl beroende på hur man ser vunnit spelet. Krångla inte till det! Ta en modern och fin elbil på leasing och det blir ingen gigantisk månadskostnad, och sparandet lever vidare, och du kan ha en fin bil i sociala sammanhang etc.
Snygg lista! Jag känner verkligen igen mig i denna, vilket jag skäms lite över. Det är starkt att du vågar dela med dej av detta!
I denna tråd har vi pratat mycket om vad som är rationellt/irrationellt.
Är det rationella verkligen att ignorera och kväva dessa känslor? Eller är det bättre att ta känslorna på allvar? Man kanske till och med kan siffersätta dom?
Typ,
Bil som täcker behov (ej begär): 100 tkr
Tillval:
Visa folk att man har pengar: 200 tkr
Borde ha en elbil: 50 tkr
Vad folk tycker och tänker: 50 tkr
Osv…
Totalkostnad: x tkr
Pratar vi total cost of ownership borde vi kanske också räkna med kostnaden att kompromissa med våra känslor och ambitioner?
Om man gör den kalkylen kanske Porschen bär sig?
Jag har också haft mycket skam kring det. Försöker dock tänka som Brene Brown säger i sin TED-föreläsning om skam (kan även rekommendera denna) att skam är “bara” en naturlig känsla kring att sticka ut för mycket från gruppen. Det vill säga att skam är en känsla som håller ihop en grupp, något som var livsviktigt förut. Således behöver man inte värdera skam så mycket, utan jag försöker tänka:
“Hmm, vad spännande nu kände jag känslan [skam|girighet|lycka] eller nu vill min hjärna [ha rätt|visa fingret|etc].”
Ibland lyckas jag, ibland inte. Typ, vi behöver inte alltid lyssna på allt vår hjärna tänker.
Sedan försöker jag även njuta lite av processen. Förr hade jag nog varit mer krampaktigt kring det. Nu kan jag ändå leka lite med det. Nu blir det utflykt på tisdag till Porsche Center och provköning med @carolinebolmeson och vår dotter.
Jag har lärt mig mycket av er i tråden och här i forumet och kan förhoppningsvis även bjuda på mig själv lite. Det är liksom inte så blodigt - oavsett om vi behåller en reparerad V70 från 2009 eller om vi köper en Taycan eller något därmellan.
Det som jag tycker är klurigast är att värdera de framtida känslorna. Det vill säga det som någon (@Guldfeber ?) som den hedonistiska anpassning. Det är ingen tvekan om att jag kan tänka mig en Porsche här och nu. Men det är ungefär som man tycker att en stuga vid en sjö där ingen annan finns är mysig.
Men sedan kommer vardagen där det är myggor, svårt komma ut till stugan och långt till närmaste lanthandel. Det vill säga det är kul med Porschen de första två veckorna, sedan kommer man vara rädd för att någon stjäler fälgarna (tydligt vanligt på Lidingö enligt mina kompisar) eller att Elsa freakar ut och ska klättra över baksätet i geggiga skor eller man ska till tippen med trädgårdsavfallet.
Så lite en upplevelse att få känna sig själv och alla ens känslor. Inte minst de “mindre nice” känslorna där jag vill “sätta andra på plats” genom att ha en finare bil. Även de är ju kul att från tid till annan utforska. Sedan kan jag förhoppningsvis ta mig över dem och inte behöva agera på dem.
Sade de verkligen att förgasaren var ett problem skulle jag nog rekommendera att byta mekaniker.
@janbolmeson har du funderat på att skaffa en rolig extrabil istället? Då kan du ha en förnuftig familjebil och ändå ha lite kul. Kör själv en MX-5/Miata som kostade 85k (och kan nog säljas för 95-100 idag) som sommarbil. Behöver inte kosta skjortan.
Är du människa kommer den hedoniska anpassningen slå till, tråkigt men sant.
Dock finns det ett fordon man i min mening aldrig tröttnar på/tappar glädjen av… en schyst MC Så om du inte redan har en sådan kanske det vore något att komplettera V70:n med? Då får du både ett praktiskt och ett roligt fordon.
Tveksam till om det nuförtiden ger så bra intryck att komma med en dyr bil. Många klimatmedvetna ser ju att du prioriterar bil framför mer miljövänliga transportmedel (ja elbil är mindre dåligt än bensin men fortfarande uselt jämfört med cykel). Nästan vem som helst kan hyra/leasa en dyr bil idag så kopplingen till att man har mycket pengar är inte självklar. Men som tråden visar finns ett stort gäng som applåderar den som köper en dyr bil som sticker ut.
Behövs inget fancy.
Vad folk anser om själva bilen i sig struntar jag i, även om den blivit ett samtalsämne ibland.
Så om du inte redan har en sådan kanske det vore något att komplettera V70:n med? Då får du både ett praktiskt och ett roligt fordon.