(Hoppas det är OK att väcka denna gamla tråd som jag missat tidigare )
Vill bara flika in att det här med att testa deltid ett tag är fullt möjligt. Jag har under lång tid varvat att jobba 80%, ibland 60% och något år då och då emellan kört 100%. Cheferna som låtit mig köra deltid har inte haft något problem med att jag byter lite så, däremot har HR-avdelningen ibland uttryckt önskan om att slippa ändra mina löneuppgifter ännu en gång och rapportera in min nya lön till tjänstepensionsbolaget
Om du går ner i deltid för att prova, fråga om ev möjlighet att gå upp till heltid igen framöver, och fråga hur länge du minst behöver ligga på deltid innan du ev går upp till heltid igen. Ger man bort sin rätt till heltid så kan man inte kräva heltid igen, men min arbetsgivare har haft mycket behov av folk, så där har det varit lätt att få varva upp igen då och då. Jag har försökt låta det gå åtm 1-2 år innan jag justerar nivå igen.
Vid något tillfälle när vi ville prova deltid körde jag tjänstledigt en dag i veckan för att vi skulle se hur det kändes för alla inblandade, sedan skrev vi om till riktig deltid efter ett tag när alla var nöjda.
För en dag i veckan rekommenderar jag ledig onsdag, så får du två-dagars veckor För två dagar ledigt i veckan tycker jag jobba mån+ons+fre är bäst, så får man varannan-dags-jobb!
Man ska väll inte sluta jobba för sakens skull.
Att ha mycket pengar är en frihet, inte så mycket mer.
När man är död spelar pengar ingen roll, oavsett om man är dollarmiljonär eller fattigpensionär. Det viktiga är att luska ut vad man vill spendera sin tid på.
Med mycket pengar är det enklare att välja var man ska spendera tiden. Men oavsett så är det första steget är att ta reda på vad man vill spendera sin tid på. Det är enkelt sagt men ibland svårt att göra.
Prata med en psykolog, de har bra verktyg för att hjälpa en hitta saker man tycker är meningsfulla.
Sen om det slutar med att du helt vill gå upp i att coacha barnens fotbollslag, resa land och rike runt, hjälpa startups, läsa på universitet igen, eller helt enkelt fortsätta det jobb du gör, så är det ju detsamma.
En bra övning är att göra tre mindmaps:
en mindmap över saker man tyckte gav mening och var kul förr i tiden
en mindmap över saker man tycker ger mening och är kul idag
en mindmap över saker man tror att man skulle tycka om att göra i framtiden.
När man gjort det har men bra uppslag på saker att spendera sin tid på.
Det där kunde ha varit jag, även om våra siffror inte är lika fina:
Hus värt 4,4 mille, lån på 2
4 mille i aktier, 200000 på sparkontot
2 st barn 2 och 8 år.
Min fru tjänar 30" innan skatt, jobbar 80%.
Tjänar 47" innan skatt, jobbar också inom IT och har i princip maxat min lön som anställd. Har valt bort att starta eget då jag i ärlighetens namn inte brinner för det jag gör längre, efter 25 år inom IT-branschen. Jag har länge gått och funderat på vad f-n jag håller på med, lägger pengar på hög och jobbar på med ett jobb jag inte trivs med. I och med småbarn försvann de få hobbies jag hade innan.
Vad kom jag fram till? Det var ingen enkel väg, och det skulle krävas en liten “mini-gå-in-i-väggen” för att jag till slut skulle vakna.
Gå ner i arbetstid till 80%, ledig fredag, lära sig att skita i vad folk har för åsikter om detta.
Lägga tid på att fundera vad det är som gör mig glad och lycklig. En av dessa är just egen tid. Det är inget jag skäms över, jag har alltid varit dålig på att prioritera mig själv över andra. Detta tog väl sin spets efter att barn #2 föddes och den lilla egentid som då fanns försvann helt och hållet.
Lägga mer tid på motion. Dålig motivation och dåligt självförtroende går hand i hand med dålig kondis. Nu springer jag på löpband 3x30 min i veckan och tycker att jag har blivit lite gladare, och framför allt piggare.
Undvika att fastna i normer och andras tyckande. Vårat samhälle är uppbyggt av att man ska göra en massa saker hit och dit för att det är normen, man ska ha födelsedagskalas, springa på en massa barnkalas, alla vill träffas hela tiden etc. Vi lade ner en massa tid på att “inventera” våran umgängeskrets, för att hitta vilka personer vi verkligen kände att vi ville umgås i och vilka vi kunde strunta i. 3 familjer försvann från listan, då vi kände att vi mest träffade dem för att “det hade blivit så”. Visst, barnen kan leka med varandra ändå, men vi kommer att dra ner på bjudningarna. Vi försöker även prata med vår dotter och se om det går att dra ner på antalet barnkalas, denna sommaren fick vi 8 olika inbjudningar, och hon valde bort 3 st helt enkelt för att hon inte umgicks med dessa tjejer. I den åldern bjuder de ofta hela klassen.
Jag är betydligt gladare nu jämfört med vad jag var för ett år sedan, mest pga att vi har hjälpts åt att “städa” bland alla energitjuvar. Det funkade helt enkelt inte att ösa på som innan vi skaffade barn med bjudningar, renoveringar och annat. Det finns säkert de som orkar detta, samt hålla igång en karriär jag tillhör inte en av dessa.
På längre sikt kommer jag att jobba mig bort ifrån IT-branschen, vi får se när vi har ekonomin till detta. Jag kommer även att försöka förlänga semestrarna varje år till 7 veckor (och även här lära mig att skita i vad man tycker om det på jobbet). När barn #2 börjar skolan kommer jag dessutom att prioritera lite egentid och återuppta sådant som jag pysslade med innan i livet. Sen har vi även en liten dröm om att flytta bort från den villamatta vi bor i och hitta ett ställe längre ut på landet.
Min ambition har alltid varit att ha ett positivt kassaflöde i min/vår privatekonomi varje år, om inget extraordinärt inträffar. Var pengarna kommer ifrån spelar inte så stor roll. Gillar jag mitt jobb och jag tror att jag kan behålla det kan kassaflödet komma från lön. Vill jag jobba mindre kan det komma från placeringar. Fattas pengar är jag slösaktig eller bor för dyrt och får anpassa mig.
Om kassaflödet är positivt bygger man successiv upp sina marginaler. En vacker dag når man “the sweet spot” och upptäcker att man sitter med ett självspelande piano.
)
För två dagar ledigt i veckan tycker jag jobba mån+ons+fre är bäst, så får man varannan-dags-jobb!