Jag och min fru har sparat tillsammans sedan typ 10 år kanske. (Vi är i 45+ års åldern) Vi har nu ett investerat kapital på 2,5 miljoner fördelat på ca 50% globalfonder och resten aktier med bra spridning och i bolag vi tror på. Jag har alltid tjänat mer men vi har alltid sett vår ekonomi som gemensam - ett teamwork med familj osv. Jobbar i ett stort bolag och har alltid fått nya möjligheter efter hand, alltid ledande positioner. Nu har jag en roll sedan drygt ett halvår tillbaka med mycket ansvar osv och visste att det på sikt skulle finnas möjlighet till ersättningar på en annan nivå än jag tidigare haft. Det inträffade tidigare än vad vi trodde vilket ju är ett gott betyg och känns tryggt i min nya roll. Lite siffror då. Min fru tjänar ca 49000 före skatt min inkomst är 120000 i månaden i grundlön. Har också länge haft bonusmöjlighet ovanpå detta men tog med sista klivet och godkännandet i rollen ett rejält kliv upp. Bonusmöjligheten med kortsiktiga bonusen (betalas ut 1 ggr per år beroende på vissa nyckeltal för företaget) är nu 60% av årslönen. Har nu också en långsiktig bonusdel som består av aktietilldelning med ytterligare max 60% av årslönen. Den långsiktiga bonusen avsätts årligen och är inlåst i 3 år innan den betalas ut och kan gå upp och ner beroende på utvecklingen av aktien. Så totala bonusmöjligheten är 120% av årslönen men i 2 delar. (Snitt utfallet sista åtta åren är 42%+42% av max 60+60)Nu är min fråga lite hur man ska tänka kopplat till dessa förutsättningar då det börjar bli rätt mycket pengar. Fortsätta med månadssparande som tidigare? Unna sig mer och använda/se bonusdelarna som sparandet? Tänka något annat än ISK/KF för utländska aktier eller fortsätta som tidigare? Övriga förutsättningar: Flyttade till nytt boende förra året, köpt för 7,1 msek med lån på 4,5 msek. 3 ungar varav en inte bor hemma längre de andra 2 är tonåringar och bor kvar hemma. 2 elbilar, en tjänstebil och en privatleasing - total kostnad för dessa 9000 per månad. Vi amorterar 4000 i månaden och sparar ca 15000 per månad. Har ett fritidshus utan belåning och snålar inte i vardagen (städhjälp varje vecka tex). Barnen har lite extra månadspeng osv. Kanske mest vill ha bekräftelse på att det bara är att fortsätta som tidigare men finns idéer på annat så ge dom gärna! Vi har för stunden inget fritidsintresse som kostar pengar men kanske nångång framåt vill köpa en husbil eller båt på kusten eller nåt sånt. Tack!
Att räkna med bonus är inte så bra långsiktigt. Man vet ju inte och mycket kan man inte påverka själv då det ofta byggs på externa beroenden.
Min inställning är att ha ett bekvämt liv med möjligheter till guldkant. Resten sparas.
Om jag nyttjat hela/större delen av löneutrymmet till konsumtion så skulle min livsstils inflation äta upp värde på mitt sparade kaptial över tid och reslutatet skulle minska min flexibilitet och frihet ur ett ekonomiskt perspektiv.
@Jojja Nej, räkna med bonus har jag aldrig gjort och kommer inte göra men sannorlikheten är stor att det kommer bli ganska mycket pengar även framåt i bonusdelen. Håller med dig om att spendera hela löneutrymmet skulle verkligen inte kännas bra men att lägga pengarna på det som underlättar vardagen med guldkanten du nämner.
50% enskilda aktier är rätt aggressivt. Är det ett intresse att följa bolag/trender? Isf kan man förstås fortsätta med det men ur ett rent långsiktigt avkastningsmaximerande perspektiv hade jag haft mycket större - om inte hela - allokeringen till indexfonder.
Givet siffrorna du presenterar bör ni kunna - om ni vill - öka månadssparandet rejält. Vi har en liknande ekonomi och har 35% sparkvot ungefär. Du skriver att ni ej snålar i vardagen, gott så! Men 15k per månad känns lågt utifrån era kombinerade lönenivåer. Det finns dock ingen anledning att överspara om man inte har något mål med sitt sparande. Ekonomisk frihet lär ni ha ändå, jag kan bara anta att du/ni har bra tjänstepensioner också, t ex. Fundera över vad målet med sparandet är alltså, och om det t ex är FIRE vid 55, då kanske det är läge att öka månadssparandet?
3 ungar - hur tänker du/ni kring hjälp för dessa att komma in på bostadsmarknaden? Här kan ju en rejäl kapitalallokering hamna beroende på svar.
Om du vill ha bekräftelse - återigen grattis till en solid ekonomi! Det är bara att köra på.
Om du vill ha andra tips, vänligen återkom med lite mer info om vad era mål är.
Låter som att du trivs med jobbet i de ledande positionerna och att ni har en stabil ekonomisk bas samt unnar er på rimlig nivå.
Det enda jag skulle se som en risk är händelsekedjan “nya förutsättningar → radikalt uppgraderad livsstil → förutsättningarna ändras igen till det sämre → problem uppstår då uppgraderingarna är svåra att reversera snabbt”.
Exempelscenario:
Du räknar med grundlön + en del bonus, kommer fram till att ni har råd med drömstrandvillan, dras med i budgivningen lite högre än tänkt. Flyttar in i villan, familjen vänjer sig vid ny livsstil, barnen får ny umgängeskrets med barn till välbärgade. Förutsättningarna för företaget förändras av oväntade omvärldsfaktorer, börjar gå dåligt, uppsägningar krävs. Bonusen blir noll. Du märker att din ledarskapsstil som funkade kanon i ett annat klimat inte går hem på samma sätt nu, varken hos dina över- eller underordnade. Du känner dig otillräcklig och stressad, försöker hålla ställningarna in i det sista och döljer hur du mår för familjen. Detta leder bara till att du hamnar djupare i ett hål av höga kostnader och förväntningar. Till sist kraschar du med ett brak in i väggen, blir sjukskriven, inkomsterna faller drastiskt och du har inte ork att lösa situationen som uppstått.
Så, om ni ändå har en vardag ni trivs med skulle jag säga: fortsätt i princip som tidigare. Det mest sannolika scenariot är att ni om några år har en massa pengar över. Men ni behöver inte ha bråttom att veta vad de ska gå till redan nu, om det inte finns otillfredsställda behov som pockar på.
Hej, min fru kommer nog gå ner i tid senare i år men att gå i pension helt tidigt tror jag inte vi är så intresserade av. Sen kanske vi inte kommer lönearbeta men att inte göra något skulle vi inte trivas med. Men gå i pension några år tidigare absolut, min tjänstepension är ju också ganska bra (nästan 5 msek än så länge). Vi vill ju också så klart skapa något som barnen kan ha nytta av senare i livet.
Tack för input! Ja att ha ett värsta scenario är alltid bra. Sen är jag inte så orolig just för ledarskapsstil, jag har lett i både motgångar och medgångar och lyckats bra med det. Vi har också givetvis livförsäkringar ett par stycken, inkomstförsäkring osv om det värsta skulle hända. Risken du nämner kommer vi inte hamna i, vi har alltid tagit sunda ekonomiska beslut och vill ha goda marginaler.
Tack för din input! Ska säga också att en stor del av aktieinnehavet är i investmentbolag och sedan enskilda innehav i ganska trygga placeringar även om det är direktägande. Ja vi skulle nog kunna spara mer och kommer nog att bli så när vi nu kommit ikapp med flytt osv. Vi stöttar också den utflugna “ungen” så klart så det går ju lite pengar till sådant också. Min fru kommer nog gå ner lite i tid senare i år men att göra en FIRE är inget vi direkt drivs av. Vi skulle nog klättra på väggarna av att inte ha något att göra. Sen kanske vi hittar något annat att pyssla med senare i livet men det får vi se. Ja tjänstepensionen för mig är så klart bra och kommer snabbt öka framåt (ca 5 msek i enbart tjänstepension i dagsläget) Min fru arbetar i det offentliga så där är det inte lika fördelaktigt så klart. Sålänge vi har hundarna kvar så kommer vi nog inte resa så mycket men det blir det nog mer av längre fram i livet när vi inte är så bundna till dom. Du skriver liknande situation, hur resonerar ni? Vad har ni för mål framåt? Det är just den delen som blivit lite suddig för oss med målbilden så söker väl lite. Bekräftelse söker jag inte utan mer lite tankar och input för att navigera framåt.
Tack för förtydligande! Jag inser att tonåringar och hundar också kostar en hel del så våra situationer är ej helt jämförbara även om vi har liknande lönenivåer att utgå ifrån (har dock ej bonus, vilket ju verkar vara en riktigt riktigt fin extrasumma du åtnjuter).
Vi är lite yngre också ska sägas. Hur som helst. Våra mål är nog att försöka få upp en hög kapitalsumma, säg typ 10 miljoner, kring 50 kanske. Detta för att kunna gå ner i tid om man så önskar, iaf ge en större frihet helt enkelt.
Någon klok sa en gång: A plan is useless, but planning is essential. Jag tror för egen del att vårt liv kommer innebära mer kostnader framöver, funderar också på fritidshus, fler barn etc, så eventuellt blir kapitalmålet framskjutet därav.
Men iaf vill jag, nu när jag vet mer om er sits, säga att det ser riktigt bra ut! Bara att köra på
Jag är likadan. När jag ser framför mig pension (eller engelskans “retire” kanske är ett bättre ord. Att dra sig tillbaka), så är det att avsluta min stressiga, högavlönade karriär och istället jobba med lugnare projekt som sliter lite mindre på psyke och kropp. Att helt sluta vara produktiv gör jag när jag dör
Ja tonåringar är inte gratis ska sägas.. men om några år (inom 4-5 kanske) är dom nog utflugna allihopa hundarna drar inte så mycket, foder och försäkring men är ger oss obligatoriska dagliga promenader men känner mig lite fastlåst ibland dock. Resonerar liknande, att bygga en förmögenhet som ger frihet att göra det vi vill senare och trygghet för barnen givetvis. Grattis själv till bra utgångsläge!
Jag kan se fram emot att vara helt ledig men börjar snabbt när jag är ledig börja hitta nya projekt och saker som nog är så kul att ha! Skulle vilja kunna ta det lite mer lugnt utan att känna att man måste vara nyttig också kan ju sägas. Men är väl den drivkraften som delvis tagit mig dit jag är också
Jag har varit i samma situation (framtida aktiekompensation) och mitt råd är att verkligen inte tänka tankar som att “sannolikheten är hög”, “det kommer att bli mycket pengar”, etc. Du ska hela tiden tänka “den där bonusen är fiktiva pengar som inte finns” ända fram till den dag då de ligger på ditt bankkonto. Gör definitivt inte av med mer pengar än du skulle ha gjort om du visste att det inte skulle bli nån bonus.
Det finns liksom inte några uppsidor med att mentalt ta ut bonusen i förskott. Gör man det och det inte blir nånting så blir det besvikelse. Som bäst blir det mentalt plus minus noll om du får det du har tänkt dig. Om du istället tänker att du har fått motsvarande en lotteribiljett som löneförmån kan det bara bli en positiv överraskning.
I vårt fall blev det, med facit i hand 13 år senare, faktiskt den där aktiekompensationen som sparkade oss rakt in i FIRE, men vi har definitivt hela tiden jobbat mentalt med att påminna oss att de där siffrorna inte betyder ett skvatt innan det omsatts i likvida tillgångar. Det finns gott om historier där aktiekompensation (i ickenoterade bolag) som på papperet varit värt tiotals miljoner blivit värdelöst över en natt pga försäljningar och likvideringspreferenser.
Håller helt med, kortsiktiga bonusen på max 60% betalas ut i pengar en gång varje år. Den långsiktiga sätts in med motsvarande belopp i aktier en gång per år som man kan följa värdeutvecklingen på, utskiftas sen 3 år senare. Bolaget är ett stort large cap bolag som funnit med länge så är rätt trygg med framtida utveckling och avkastning men tänker mig att det får bli just en bonus som man tar ställning till när den väl kommer skiftas ut om några år. Är ju en fin förmån som precis som för dig, kan göra stor skillnad i framtiden.
Jag har samma nivå och upplägg som du ich har haft så i några år nu, men alltid med en mental exit-strategi. Jag har sett för många ‘oersättliga’ chefer och ‘nya stjärnskott’ ryka vid nästa omorganisation.
Verklighetschecken blir ofta hård… dessa individer jagar gamla fantasilöner i ett par år innan de tvingas inse att de är anonyma utanför sin specifika koncern och får börja om på 50k i månaden. Det är hårt och ofta går de genom en djup kris här där jobbet blivit hur de identifierar sig. Jag vill vara OK med en lön på 60k, och inte behöva 120k+. Jag bryr mig inte om hur jag uppfattas, och förknippar mig inte med min ledande befsttning rent personligen. Det hjälper.
För att inte hamna där mina vänner hamnat, så har jag utnyttjat mina höginkomstår till att aggressivt amortera lån och bygga en investeringsportfölj. Jag har medvetet hållit nere min ‘lifestyle creep’ och säkrat min vardag så att jag äger min tid, oavsett vad ledningsgrupp och styrelse hittar på härnäst. Om man i samband med kicken även behöver flytta familjen så blir det extra stökigt.
Det jag däremot gjort är att allokera större summor till mina egna stock picks än indexfonder, givet bra cash flow.
Sådär tänker jag också, gör det jag gör för att det är roligt och utvecklande och det har alltid varit att det dras i mig till rollerna jag haft och har så känner mig ändå rätt trygg med chefer och organisationen i stort men man vet aldrig så därför är plan B alltid bra att ha.
även om vi har liknande lönenivåer att utgå ifrån (har dock ej bonus, vilket ju verkar vara en riktigt riktigt fin extrasumma du åtnjuter).
