Har en lös fundering som jag varit på väg att langa in i andra trådar om t.ex. uttagsstrategi, kombination av tillgångar (räntemix, bond tent, allväder), sparhorisont m.m. men vill inte gå OT så jag skapar en egen tråd. Som sagt löst formulerad, och osäker på rubrik (öppen för förslag), men kör ett utkast:
Vi har tumregeln kring sparhorisont och fördelningen aktier/räntor, och resonemang om långsiktig förväntad utveckling för aktier kontra volatilitet. Men hur kan man tänka med nysparande kontra storleken på portföljen? Jag tänker att en stor del av tanken med långsiktighet och specifikt “just keep buying” i tillväxtfasen hänger på att man köper billigt i perioder av svagare utveckling. I uttagsfasen blir det helt annorlunda, och bevara värde är någonstans på vägen. Men hur ska man väga in nysparandets relativa storlek? Det har resonerats kring den avtagande marginalnyttan av nysparande när kapitalet växer (“dina pengar tjänar mer pengar än du gör” etc). Men vad om just förhållandet till marknadsutvecklingen? Visst, nysparandet köper fortfarande billigt i en nedgång, men å andra sidan tappar det redan ackumulerade kapitalet. Fördelen av de billiga köpen äts allt mer upp av tappet i portföljen. Så det verkar rimligt att väga in kvoten nysparande/totalt sparat kapital tillsammans med sparhorisonten när man balanserar portföljen?
Time in the market beats timing the market och dollar cost averaging.
den första gäller för det redan investerade kapitalet. Det kan inte gälla för framtida nysparande då du inte har dessa pengar ännu. För dessa gäller istället DCA alltså bara fortsätta köp via typ månadssparande.
Jag hänger inte riktigt med på vad du menar i slutet med rebalansering av portföljen och hur det skulle påverkas, har du lust att utveckla?
Säg att man har en plan att byta sparande mot uttag om x år. Tumregeln om aktier/räntor säger då (förenklat, man får om man tänkt sig ta ut över tid snarare än vid ett tillfälle väga in uttagstiden för att få någon slags genomsnittlig sparhorisont) att vid år x-10 börjar man börjar ombalansera successivt till räntor med 10 procentenheter per år. Men jag tänker att här spelar nysparandet roll. Litet nysparande relativt portföljstorlek så är det smartare att trappa av tidigare (eller mer aggressivt?) än om nysparandet är stort. Eftersom man har mer att förlora på nedgångar i det stora kapitalet än man har att vinna på att man köper billigt i nedgång med det lilla nysparandet.
Edit: Jag använder räntor/aktier och tumregeln om 10%/10 år som enkelt exempel, men resonemanget är tänkt mer generellt som att modellen risk vs sparhorisont kanske borde skruvas på med faktorn nyparande/kapital.
Edit 2: Jag kanske lurar mig själv här och att det egentligen är “dag noll” vid varje insättning och att det reducerar till att tänka vad sparhorisonten för kaptital+insättning är då.