Dina tillgångar behöver ju ingen känna till.
Du tjänar 30kkr mer än din omgivning, vilket bara blir 16kkr mer efter skatt, det är så klart en del.
Jag brukar ibland säga att jag har högre lån än jag har och dyra kostnader för boendet när sådant kommer upp.
Du jobbar ju extra, kan ju vara för att betala av en gammal skuld. Går ju att kolla upp till viss del, men de fattar inte de flesta. En vit lögn är inte så farlig ibland.
Många mår inte bra av att andra har det bra, men kan inte heller göra något åt sin egna situation, högre intäkter blir bara högre kostnader också.
Att folk är avundsjuka är ett bra kvitto på att det har gått bra för dig. Njut av det.
Mitt tips är att se över bekantskapskretsen. Välj vänner som är vän med dig oavsett din framgång och ekonomiska läge.
Min erfarenhet är att vänner som påverkar sitt förhållande till andra människor baserat på deras tillgångar inte är riktiga vänner.
Att de dessutom kommer med gliringar anspelande på din ekonomi är som att säga - jag är inte nöjd med mig själv. Det är deras problem och inte ditt.
Jag har vänner åt båda hållen, och vi är vänner för att vi har gemensamma intressen och respekterar varandras ekonomiska läge. En vän skall kunna gratulera dig och vara glad att det går bra för dig, utan att förvänta sig att denne skall få någon del i detta.
Precis som det går att bli objektifierad till sin skönhet och ungdom, så går det att bli objektifierad till sin produktivitet, kompetens och inkomstpotential.
Avundsjuka klär inte någon och skapar dessutom dålig stämning, som du själv sade.
Vi har numera valt bort umgänge med de som inte kan glädjas åt vår framgång. Alla människor är inte tänkta att finnas med en hela livet, vissa finns där och ger energi medan andra bara ska vara med en viss tid.
Det är svårt att umgås med de som man inte kan vara öppen med om det som hör till ens liv, och där man måste tänka på vad man berättar hela tiden. Det har egentligen inget med inkomst och förmögenhet att göra.
Som idag träffade vi några vänner där vi kunde prata om livet och döden, dela våra husdjurs knasiga hyss men även båtar och lyxresor.
En annan (fd) vän undviker jag numera, hen hör av sig oftast för att antingen skryta om något dyrt hen har skaffat, eller hur hen har ”hämnats” någon oförätt.
Båda dessa familjer har gott ställt ekonomiskt, men har olika värderingar kring det.
Tråkigt läge, kollegorna är svårare (förutom att nämna att du har mer än ett jobb) men “vännerna” du beskriver kan du gott byta ut. Det beteendet de uppvisar är inget en vän skulle få för sig.
Har själv enbart märkt av liknande beteende hos en släkting för egen del, men alla vänner stöttar och är positiva trots att lönediffarna liknar de du beskriver.
Då har ju dina vänner löner som dom rimligen borde klara sig ganska bra på.
Men missköter man sin ekonomi så går det ju såklart att känna sig “fattig” även med en skaplig lön.
Tråkigt att dom är avundsjuka, inte så lätt för dig att göra något åt.
Har flera familjemedlemmar som konstant vill låna pengar på grund av situationer man själv försatt sig i. Gliringar från släktingar som är oförmögna att hantera sin privatekonomi och som inte heller gör något för att det ska bli bättre. Om någon av dessa personerna säger till mig att de hade gjort annorlunda om det hade så mycket pengar som mig så förstår de inte att mina beteende har fört mig dit jag är.
Känslorna som uppstår inom dig är dock dina att smälta och hantera. Gliringar och kritik måste inte leda till jobbiga känslor utan det är säkert någonting inom dig som väcks. Jag har haft jättesvårt att säga nej till att låna ut pengar, jag har slutat förklara varför jag säger nej när jag gör det. Men det känns fortfarande jobbigt.
När man stiger i ekonomisk hierarki så börjar folk se på dig annorlunda även om du inte har förändrats. Tyvärr
Din lön är mellan dig och arbetsgivaren. Vill dina kollegor tjäna mer får de vända sig till arbetsgivaren. Jag jobbar i lågavlönade yrke, men har relativt hög lön jämfört med snittet på arbetsplatserna jag varit på. Jag har också bättre vana att spara än de flesta så jag har medel till normala saker.
Jag håller hög standard på jobbet och visar mångsidiga styrkor och argumenterar därför alltid för lönen. Många kollegor på senaste arbetsplatserna skippar både lönesamtal och medarbetarsamtal.
Jag håller med om att vissa av dem borde få bättre lön, men de visar inte direkt självbevarelsedrift. Att glira kollegor hjälper inte. Snarare tvärtom visar det på negativa beteende och dålig attityd.
Avundsjuka är lite lustigt. .
Jag har nog gått från, “attans vilken fin bil han har det skulle jag också vilja ha”
till “vilken korkad investering den där dyra bilen han har är, fattar han ens att han tappar 15000:-/mån i värde”
Så sådant jag förr va avundsjuk på ser jag idag som en korkad investering jag sluppit undan
Just det där med avundsjuka på lön är svårt…kan nu erkänna att jag har “fyra lägen”
hens jobb skulle jag aldrig i livet vilja ha oavsett lön. (Vd, chefer)
hen tjänar ju bra som attan men har ingen aning om vad hen gör eller har aldrig ens sett hen jobba
Hen snackar mycket om hur bra hen är. . men hen ÄR inte speciellt bra på sitt jobb.
Hen jobbar som attan men tjänar ändå mindre än sina slöa kollegor.
En sak som många inte pratar om är att du faktiskt inte har någon skyldighet att bjuda andra eller låna ut pengar. Det är helt okej att sätta gränser. Om du ofta känner att det är svårt att säga nej, kanske det kan vara hjälpsamt att prata med en psykolog om det, inte för att det är “fel” på dig, utan för att du verkar ha en fin egenskap (generositet) som ibland kanske går över dina egna gränser. Det finns också riktigt bra material på YouTube om att bli lite mer “disagreeable”, alltså att våga stå upp för sig själv när det behövs, något som många snälla människor kan behöva träna på.
Att vara väldigt “agreeable”, som du kanske är, är inte fel i sig, men det kan ibland göra att andra utnyttjar en, medvetet eller omedvetet. Att kunna säga nej är en styrka, och det är något man kan träna på.
Själv brukar jag, när någon frågar om jag ska bjuda eller låna ut pengar, be att få se deras kontoutdrag, till exempel hela 2024 nu när vi är inne i 2025. Inte för att vara elak, utan för att kunna se ifall de verkligen behöver hjälp eller bränner pengar på saker de inte behöver. Ingen har hittills velat visa det, för innerst inne vet de att de lagt pengar på saker de inte behöver, och ofta skäms de för det.
Du har all rätt att behålla dina pengar och tänka på din egen trygghet. Och ärligt talat, det kanske är dags att låta andra ta ansvar för sina val, även om det innebär att de får känna lite skam. Det är inte din uppgift att rädda alla, även om man ofta vill det, pratar från egen erfarenhet.
Skriver det här då jag känner igen mig och också blivit utnyttjad i många år men aldrig blir det mer, aldrig igen. Det handlar inte om att bli snål utan att bjuda när man känner för det, inte när man känner sig tvingad.
Jag skulle nog ha blivit förbannad - utan att för den skull vara otrevlig. Jag tror jag skulle besvarat gliringar med att jag valt att ha dubbla jobb och sliter hårt för pengarna, och därför också noga värderar vad jag vill lägga dem på. Sen skulle jag anpassa mig efter kompisar och göra/äta efter deras ekonomi, alternativt betala mer de gånger jag verkligen ville.
Vissa saker är utanför, andra är under vår kontroll:
Under vår kontroll
Vår uppfattning, vilja, agerande, motvilja och avsky.
Utom vår kontroll
Vår kropp, våra ägor, vårt rykte, ämbete och uppdrag
Allt under vår kontroll är fritt och obehindrat, medan allt utom vår kontroll är svagt, underdånigt, slavliknande och utsatt för hinder.
Om du tror att det slavlika är fritt, och att vad som inte är ditt är ditt kommer du hindras, sörja, vara i uppror och skylla på både människor och gudar.
Men om du tror att vad som är ditt är ditt och vad som inte är ditt som det verkligen är; inte ditt, så kommer ingen kunna påverka dig. Ingen kommer hindra dig och du kommer inte skylla på någon, se något fel i andra eller ha några fiender. Ingen kommer skada dig.
De som var i min bekantskapskrets som gav mig gliringar är inte längre i min bekantskapskrets.
Personligen skulle jag aldrig uppskatta en vänskap som bygger på att man ger ens vänner mutor men alla är vi olika .
Nu för tiden är det främst grannar som kommenterar efter att jag varit med i tidningarnas lönelistor och då brukar jag ignorerar dom. Det brukar gå över efter nån vecka när nyhetens behag har lagt sig.
