Hur hanterar man det sociala trycket av FIRE

Idag på Jobbet drog min chef ett litet halv roligt skämt på min bekostnad om att man skulle skapa en relief fund för att man skulle hjälpa mig att köpa lite nya glasögon, nya kläder och fixa bilen. Jag skrattade bort det och höll mig från att ryta tillbaka att jag har mer pengar än hela vårat företag har i likviditet men det sa jag givetvis inte. Det är inte första gången folk påpekar att jag verkar snål, En kollega frågade om jag lever på krediter då jag alltid verkar ha slut pengar i slutet av månaden vilket är motsatsen av sanningen.

Min fråga till er är hur ni som sparar hårt som attan till eran pension, klarar av det sociala trycket. Eller har ni avslöjat till dom runt omkring er vad ni håller på med? Jag vet inte varför jag bryr mig men idag kände jag faktiskt att det träffade rakt i hjärtat.

Jag har ca 2 år kvar tills FI och har inte bestämt när jag är redo för RE.

14 gillningar

Ja, vad ska man säga :joy: Bra du kunde hålla tyst. Det hade nog inte jag fixat.

Jag hade hållit på bomben ett tag till och sedan berättat typ max ett år före.

Då kommer det garanterat att bli annat ljud i skällan. Då blir det istället det klassiska svenska A:et, Avundsjukan

Kommer säkert att yttra sig på olika sätt tex ifrågasätta om det verkligen stämmer, om du skaffat pengarna ärligt, om du ärvt, att det är etiskt fel mm. Just därför tycker jag det är bra om du drar på det lite :slight_smile:

Det är bara att skita i vad andra säger. Det är ditt liv som du styr över. Så länge du har det bra så är det bara att köra på :grinning::+1:

12 gillningar

Du verkar ha riktigt knepiga kollegor som uttrycker sig på det sättet. Så jag kan inte relatera men det kanske är för att jag har överdrivet sympatiska kollegor!

I min umgängeskrets på fritiden är vi i princip helt öppna med våra inkomster så på den fronten finns det inget att göra sig lustig över. Man inser att vi gör olika prioriteringar.

5 gillningar

Jag har 3 månaders uppsägningstid när jag säger upp mig själv.
Så mycket längre framförhållning bjuder jag inte på.

11 gillningar

Dryg stämning på den arbetsplatsen. Jag beklagar. Men idioter är inte värda att möta med annat än tystnad.

Jag har en vettigare arbetsplats och har väl planterat så sakteliga att folk börjat fatta att jag placerar, har koll på regelverk, juridik etc. Så på den vägen har de själva räknat ut varför jag kör en gammal Volvo.

Men sedan beror det på vad man visar utåt också. Ingen kan väl anklaga mig för att gå i gamla paltor etc, glasögon har jag inte heller. Gör man ett bra jobb, är en trevlig kollega och är hel och ren ska de hålla käften. Låt dem äta förtreten senare istället.

3 gillningar

Ena dagen tänker jag så, andra dagar att jag inte vill sätta kollegor i klistret. Blir det FIRE för min del så flaggar jag nog med ett halvår tillgodo åtminstone. Jag jobbar i en ganska speciell bransch så det blir lätt andra som får dra ett orimligt lass om jag lämnar med för kort varsel.

2 gillningar

Ja, det är ett dilemma, men i praktiken samma situation som när man byter arbetsgivare.

Sorgligt att du har en chef som gör sig rolig på andras bekostnad.
Knyt handen i fickan och fokusera på dagen du inte längre är beroende av dennes lönesamtal.

2 gillningar

Det är ju först och främst olyckligt att du arbetar med en chef och kollegor som är helt socialt inkompetenta. Kanske börja i den änden och sök dig till en mer professionell miljö där folk inte kommenterar andras utseende.

I övrigt gäller väl samma princip som för vilken vision som helst: snacka inte så jäkla mycket om den. Eller ännu hellre, säg inte ett ord till folk runtomkring att du helst av allt gör något annat, nästan vadsomhelst utom att jobba med dem i framtiden. Kör ditt race och sluta visa utåt att du “är snål”…
Kanske värt att investera någon tusenlapp i nya kläder dock om det nu hindrar dig från att fokusera helhjärtat på dina mål.

4 gillningar

Det låter som ett ganska kärvänligt skämt. Tacka för erbjudandet.
Skämt åsido, det låter mer som att det också finns en undran, nyfikenhet, vad det är som gör att du lever som du gör. Du kan ju berätta, som en kollegial handling. Att någon gillar att investera är väl inget konstigt, så det kanske inte blir så explosivt som du tror. Och det behöver ju inte framföras som att man kan krossa företaget finansiellt, för det låter aningen aggresivt.
Hoppas du får det bra på jobbet.
För att svara på hur man hanterar det…när jag jobbade var det inte så stor skillnad på den som hade mycket pengar eller litet i hur man spenderade. Att spara till fire eller till ett hus eller en resa är ju hugget som stucket ur den aspekten. Du kan ju alltid säga att du har ett sparmål och modifiera litet i vad det innebär. Någon gång när någon vann flera miljoner på triss bjöd den personen på en tårta på fikan när det blev känt. Det var en trevlig gest och för någon hundralapp så blev det en bra stämning och alla kunde glädjas. (…Om du nu skulle bli megarik på slutet och vill visa något.)
Det finns riktigt hemska jobbsituationer, utifrån det du skriver låter det inte så.
Angående att berätta…Jag berättade för mina föräldrar ganska nyligen, och en vän gissade det för någon månad sedan.

8 gillningar

Tänker att vi alla utstår socialt tryck på olika sätt, vi hittar tillhörighet bland likasinnade men alla “sticker ut” på något sätt, och det uppmärksammas alltid på något sätt. Sen är det såklart trist att dina kollegor inte verkar känna in skillnaden på friendly banter och sårande kommentarer.

Men kollegan som frågade om du lever på krediter kanske var uppriktigt nyfiken? Om du tjänar hyfsat bra skulle jag nog också bli frågande till varför det inte speglas i ditt beteende, återigen, inte för att jag lägger någon värdering i det, men för att det avviker från “normen” och inte är helt självklart vad det beror på.

Klart du inte behöver berätta att du siktar på FIRE och att du planerar på att dra om 2 år, men du kan ju ändå berätta att du inte lägger så stort värde i materiella saker och att du har ett intresse i att investera. Människor är ofta förstående och vänligt nyfikna, men de behöver också något att gå på.

Men som sagt, vi alla får socialt tryck för något. Du får fundera på vad det kan bero på att kommentarerna skar djupare den här gången. För att du hade förväntat dig bättre från kollegorna? Ja, de kanske behöver veta mer om dina värderingar för att förstå dig. Eller för att du vill tillhöra gruppen lite mer? Då kanske det är värt en shoppingtur för att göra det. För att det får dig att tvivla på om du är på rätt spår? Då får du klura på varför du tvivlar osv osv osv.

Mitt sociala tryck kommer från att jag är kvinna och inte vill skaffa barn…oj oj oj…inte alltid kul och det har tagit några vändor för mig att lista ut hur jag ska navigera det. Tycker generellt inte att “skit i alla”-strategin är ett vinnande koncept. Vi lever inte för andra människor, men vi ingår i många system med många människor, och livet blir oändligt mycket lättare när man inte går runt och tycker att alla är dumma i huvudet.

Du kommer aldrig kunna styra vad andra människor frågar eller säger, så fundera på hur du på ett ödmjukt men tryggt och självsäkert sätt kan navigera den frågan där du sticker ut.

29 gillningar

Surt med en sådan chef…

Jag brukar som tur är inte drabbas så mkt av dylika kommenterar, dels för att jag jobbar på distans och dels för att mina vänner konsumerar lika lite som jag (om än med andra incitament, t ex miljön och ett allmänt motstånd mot konsumptionssamhället. Men jag har några standardsvar jag brukar köra med som oftast ger tystnad eller i de bättre fallen väcker nyfikenhet

“För mig är framtida frihet att göra vad jag vill en starkare drivkraft än konsumtion som för mig inte ger mervärde”

“Världen går under så det finns i min värld inget utrymme för onödig konsumtion .” (lite radikalt men det blir i a f tyst efter)

“du känner mig, jag är en tävlingsmänniska. Jag har helt gått i detta att leva på så lite pengar som möjligt! det har blivit en tävling, helt galet, men jag tänker att jag gör både naturen och den frihetstörstande delen av mig en tjänst dessutom”

6 gillningar

Här kan jag hålla med trådstartaren, bästa är att hålla igen.
Jag har aldrig jobbat efter fire, däremot brukar jag ta timeout längre tider under livet, som vid 23,29,vid 34 tog jag längre tid timeout i ett år sju månader, sedan vid 37, ca 1 år vid 40, 3månader, vid 46 tog jag två år, Nu 50 år tar ca 8 månader innan jag startar jobba i maj, under dessa tider brukar jag resa se världen, träna och gör vad jag vill.
Frågor som dyker upp är hur kan du leva på detta sätt?
Tiderna som vart lite längre än två år så har även skatteverket ring och fråga: Vad lever du på? där jag råka snäsa till, du om någon borde se vad jag lever på, varav skatteverket slängde på luren.
Vänner har slutat fråga, dom har bara accepterat dom vet när jag kör företag så jobbar jag, men jobbar aldrig övertid, prova vara anställd nu sista två åren, sa upp mig, inser att anställning är inget för mig.
Fördelar jag har är låga omkostnader, boende betalt, bil osv, har alltid betalt kontant, andra gången SKV ringde fråga vad jag lever av var när jag köpte bil utomlands, dessa belopp dök upp i deklaration att jag fört 450 tusen ur landet.
Folk reagerar när man inte följer den vanliga “livsvägen” kör E4 an rakt fram tur retur jobb o hem , väljer man att svänga av, ta lite krokiga småvägar så vet man aldrig vart man slutar upp, en sak tar en till en annan, vilket gjort mitt liv som det är. (kan ge ett exempel, jag byggde mitt andra hus vid 34, gick ut till försäljning samma år, folk, haha du har inte råd, jag nej jag har köpt ett annat hus som kommunen sålde till mig, huset var låst till företagare, och såldes inte via mäklare/hemnet, slumpen fick mig att se den, köp mer än 50% under marknadsvärde) som sagt bara ett av många exempel på vart dessa små vägar kan leda en till. men man ska aldrig berätta, har alltid kört enskild firma, där många kan fråga rakt ut varför? man kan inte se dina resultat, Jag: nej det är menat så, med andra ord det jag gör ingår inte i jantelagen, bästa bemötandet berätta inte något.

De få gånger jag har berättat så har en vän i princip sagt upp bekantskapen, andra har fryst ute en, vissa du tänker bara på pengar, med tanke på min lediga tid så är jag den som minst tänker på pengar, hamna nära en högutbildad dam på ett bröllop, hon skröt vitt o brett om hennes dubbla Dr titlar, jag berätta om mig själv, hon kontra snabbt, där jag kommer ifrån räknas utbildning och inte vad man uppnått. För att vid en mycket senare tillställning snacka jag med en kille, han hade reflektera på vad hans chef hade för klocka på armen, var en mycket snygg sådan, han snacka sedan om sin dröm klocka, jag tog upp armen visa jag har en sådan, han titta inte ens, han bara gick, fast vi snackat hela kvällen och hade hur roligt som helst, jag hade inte nämnt något annat vem jag var. med andra ord berätta aldrig vad du uppnått.

8 gillningar

Gäsp skulle jag vilja säga på de ovan som tar de så hårt :slight_smile:

Finns inget tryck om du inte har de själv, mina jobbkompisar brukade skratta åt att jag skulle vara hemmapappa när sambon jobbar, men de är väl bara kul att bjuda på?

Lev ditt liv, inte andras och kör hårt de är klart värt det :slight_smile:

5 gillningar

Ett pedagogiskt långfinger till vissa av dina kollegor vore ju om du framöver gick ner till att jobba 20% och säger ”trevlig helg” måndagar kl 17.00.

Eventuella schyssta personer skulle då stötta och kanske själva låta sig inspireras.

4 gillningar

När man läser det där så framstår det som väldigt otrevligt och oskönt. (Men det kanske är antalet kommentarer snarare än jargongen i sig som börjar bli krävande?)

Ryggmärgsreaktion är därför att rekommendera samma passivt-aggressiva approach som de flesta andra i tråden:
”Håll det för dig själv, och släpp bomben när det närmar sig!!! Skratta bäst den som skrattar sist!! Hahahaha!!!
:smiling_imp::smiling_imp::smiling_imp:
Men det är ju egentligen ganska trist. Och dessutom förutsägbart.

Ta istället ett djupt andetag, slappna av i mellangärdet och säg:
” För att vara ärlig så har jag ganska ambitiösa sparmål, jag hoppas att om ca 3 år kunna välja om jag vill fortsätta jobba eller sluta helt”

Beroende på jargongen så kan det säkerligen bli väldigt dissigt till en början. Kanske lite avundsjuka. Men det borde också skapa en nyfikenhet hos dina kollegor.
Hur har du gjort? Varför? Har du tips?

Vad jag försöker säga är helt enkelt att du faktiskt undanhållit en ganska så häftig och inspirerande sida av dig själv från dina kollegor.
Med massa information, insikter och know how, för att inte tala om ambition.

Kanske väntar en bättre relation med både kollegor och chef?

(Om de bara är trista och tråkiga så kommer du ändå uppnå ditt mål. Antagligen inom kortare tidshorisont än angivet som kommer ta dem med överraskning. Och du behöver inte hymla.)

5 gillningar

Lite lökigt inlägg, men helt ärligt så hade jag varit lite sur om en kollega inte delat med sig av alla dessa sidor hos sig själv när man tillbringar mer än 8 timmar om dagen tillsammans!!!
:joy:

3 gillningar

Hej,

Tänk på att lönesamtal kan påverkas av hur chefen uppfattar din ekonomi, särskilt om det är en liten arbetsplats med oproffsig chef. Hålla tyst kan vara ekonomiskt smart.

Å andra sidan kan det vara ekonomiskt smart att passa in och kanske tom signalera sociala ambitioner genom att klä sig bättre än andra. Jag trivs bäst i t-shirt och hoodie, men bär dyra skjortor och kavaj på jobbet, eftersom jag bedömer att det ökar chansen att bli befordrad. Jag ser inte det som att jag fallit för det sociala trycket, utan som en del av spelet för att nå mina livsmål. Jobbkläder är en investering för mig, inte konsumtion.

Mvh
F

9 gillningar

Människan är ett socialt djur, “vi” svarar hellre medvetet fel på en fråga än avviker från gruppens konsensus. Konsensus på pengafronten är att det går bra nu, att konsumtion är billigt och att en ny bil är en bra investering… FI:s och andra lågkonsumtionspersoner sticker ut rejält från massan.
Nu är jag precis i början av resan (och har väl dessutom missat RE helt), men tänker att en jobbuniform kan vara en bra investering för ens egen sinnesfrid, en kapselgarderob man går igenom på en arbetsvecka håller ett bra tag, två år eller så, om man är snäll mot den.

2 gillningar

Ett annat bra tips om man jobbar inom industrin är att motivera mot sin chef att jag också vill ha möjlighet att använda arbetskläder pga ….

De extra 5 min som det tar att byta om på jobbet är lätt värt problemen med att välja rätt klädmärke.