Kan du tänka dej berätta för chefen att skämtet inte landade så bra? Men utan att förklara att du faktiskt har pengar osv.
Tänker att om han säger samma till nån som faktiskt har ekonomiska bekymmer - spelmissbruk eller liknande - så skulle det slå ännu hårdare.
Så du som egentligen är stenrik kanske har modet andra saknar att vänligt säga ifrån, och därigenom få till en förändring?
Bara att tacka och ta emot 
Gå in till chefen fråga när du kan få pengarna till bilen och glasögon mm.
Förmodligen blir han tyst, skulle dom mot förmodan skaka fram pengar, sätt in dom på dina fonder.
En i styrelsen på mitt jobb skulle vara rolig och skoja om att jag gick i strumplästen.
-Vi borde betala mer så du har råd att köpa skor!
Jag fann mig blixtsnabbt och svarade glatt:
Ja, det tycker jag verkligen!
Även om det blev något av ett ovälkommet plumpt skämt för dig så kan det ju finnas en välvilja nånstans och en nyfikenhet på dina val att vara sparsam.
Det är ju ganska långt ifrån normen att konsumera minimalt och spara maximalt och då antar jag att folk helt enkelt undrar om hur det kommer sig att du väljer nåt annat. Risken finns ju också att de känner att deras val ifrågasätts av ditt agerande.
För att fortsätta på biltemat. Själv kan jag tänka om vissa personer (som har råd) att behöver de verkligen åka i den gamla bilen med de slitna däcken, hade de inte kunnat välja något mer driftsäkert eller åtminstone köpa nya däck.
Hoppas att situationen på jobbet vänder till det bättre. Med tanke på hur du känner nu när du skrev inlägget kanske det ändå kunde vara en idé att ventilera det med någon väl vald kollega?
Även om jag gillar inlägget så får jag en känsla av att du nog skulle må bra av att vara mindre kritisk till människor omkring dig och därmed sannolikt även kritisk mot dig själv. Ett av dom största tecknen på framgång i min värld är att inte behöva bry sig om vad människor anser om dig. Låter som att du ändå har ett starkt hävdelsebehov, nog därför du hamnar i sådana här situationer. Food for thought.
Nä och det var nog tur. 
Tror att dina kollegor kan räkna ut att du har pengar sparade eftersom de väl åtminstone har ett hum om din lön, och att det snarare är just snålheten/sparsamheten som provocerar/gör dem nyfikna - hade de på riktigt trott att du varit fattig (typ pga löneutmätning eller spelberoende eller något) hade det ju varit ett riktigt hemskt skämt. Med reservation för att jag inte känner dem så klart, spekulerar.
Men ja, det kan ju bli ett oerhört socialt tryck kring konsumtion, som skiljer sig åt beroende på vilka kretsar man umgås i. Under studietiden kan det ju vara ganska accepterat att vara snål, om man umgås med politiskt rödgröna är det inget konstigt att vara kritisk mot konsumtion osv.
Personligen har jag/kan jag absolut ses som snål av min omgivning, men tror bilden mildras i och med att min låga konsumtion av varor till stor del även beror på klimat/etik (och att detta inte är något konstigt i mina kretsar), att jag inte (längre) snålar med alla utgifter, och till viss del bryr jag mig också lite mindre om småutgifter idag än tidigare i och med ökad inkomst. Någon del av mig kan också omfamna den kufigheten, och istället väga upp genom att odla andra positiva kvaliteter, men det bygger ju på att eventuella skämt och kommentarer från omgivningen inte är alltför råa och att jag vet att de som fäller dem har en positiv grundinställning till mig.
Men som andra varit inne på kan jag också tänka att folk kan dra sådana skämt därför att de är nyfikna snarare än elaka. Men det är svårt att ställa sådana frågor utan att det blir alltför privat, så därför kan jag tänka mig att jag själv också skulle maskera det som ett skämt.
Jag har inte berättat för någon att jag haft FIRE som mål, och idag har jag väl inte riktigt det lika klart för mig själv heller, till stor del för att jag varit osäker på hur det kan påverka ens karriär.
Hävdelsebehov har jag tagit upp på en annan tråd, tror det handla om uppsagd av HR, där jag berätta om min mor, hon jobba för FIRE till 100% och kan inte sluta även efter pension, men hon nämnde sin ekonomi för chefen, där hennes inkomst via kommunpolitiker även ingick, visa sig hon tjäna mycket mer än chefen (hon jobba på migrationsverket ekonom) Hon blev uppsagd, hela stämningen förstördes bland anställda, hon har tur, som jag nämnt med min bakgrund finns företagare, bla säljer stora märkeskläder, hon går med dessa, men sanningen hon har bara betalt inköpspris för dessa.
Utåt sett ser det ut som hon spenderar pengar, men så är inte fallet. samma för mig.
Självklart väcker detta uppmärksamhet, en person som är en vanlig arbetare, kan inte ha alla fördelar, dom som jobbar mot fire lever fattigt reser inte på samma sätt dyra hotell/resmål osv.
Bara att berätta vad man gör får inte siffror att gå ihop, hur har du kunnat köpa huset?bilar?resor?kläder? accessoarer? som klockan bra bit över 100 tusen.
Hur ska jag förklara mig själv? jag väljer vissa delar, utesluter en massa, ändå får dom inte ihop det, bilen var 2013 eller någonstans där, tror du inte expressen går ut med “de äger länets flådigaste bilar”, dom enda som räknades in var dom som betalt kontant, frågor som men Ferrarin som går i stan? expressen svara den är inte kontant betald och räknas inte med. folk gratta en för att man var med med sitt namn bland stadens societet(folk som har miljoner o åter miljoner stod sida vid sida med mig)
Hamnar i skilsmässa, har advokat, han börjar fråga mig om företagande, vad är det jag missar? jag, kanske revision förklara jag!
Hursomhelst så förtjänar jag inte o bli sedd på dessa nivåer, vissa år har jag tre skattehandläggare på mig, dom går igenom allt, och dom tar sin goda tid på sig, skit jobbigt tid)
Fördelar man får dessa kunder, man har ingen respekt fast dom är stans största privata fastighetsägare, man kan snacka med dom, har ingen avund, man kan hoppa in i deras nya elbil, kostar det dubbla vad min nya X3 kostar, pilla på knappar, snacka vanligt, ha liknande intressen, där dom ger en full insyn både privat och vem dom är, som ex, han ringer en söndag, kom förbi stugan,(visa sig vara 400 kvm) man visa intresse, dom ger full husesyn, där dom även vissa vad dom gjort, som en en fantastisk vinkällare, inte lejt någon utan gjort den själv, yes nice! man har alla pengar i världen till att leja, han gör den själv! en med en helikopter, självklart vill man se den, visa sig vara en Marh helikopter samma som i tv-serien M,A,R,H han ägde och flög omkring med, men man kan leva in med dom, dela deras hobby, glädje, dom vill berätta men kan inte göra det till alla, jag kan bemöta och ställa frågor visa intresse, varav dom anlitar en fast man inte är billigast.
Många gånger miljon jobb, där jag tar på mig uppdraget, startar från noll som vanligt, och folk förstår inte varför jag får dessa uppdrag, dom kan ha jobbat åt kunden i flera år, jag som bara är där ibland, tar stor jobben.
Tillägg jag är specialiserad , tar inte på mig tim jobb, jobbar bara efter offert , dvs fast pris, men har alla verktyg och sätt för att klara av det jag gör, lämna exakta tider samt böter om jag inte är klar i tid, mina kolleger är för breda och har inte samma verktyg, samt inte samma resultat och tider. varav jag får dessa uppdrag , kund vet vad det kostar och vad dom får, en kollega som jobba efter timma kan sluta veckor efter, kanske får leja in för att nå specialverktygen och slutar på samma nota. bara det att jag är klar långt före, tar sällan på mig extra jobb som är utanför mitt område.
allmänt känt att jag gillar aktier och har sparat pengar
hur mycket är det få som vet.
Skämt om kläder snålhet mm tar jag med en gäspning
Nu har jag ju en fru som handlar kläder till mig så slipper skämten
Jag har aldrig varit öppen med hur mycket jag sparat ihop eller tjänat på investeringar. Har bara jobbat i kultursektorn där deltid och låg lön är vanligt, så är inte i närheten av FIRE, men efter att ha investerat i flera år lever jag nu delvis på avkastningen.
Älskar att prata om ekonomisk frihet med andra, men man får pejla lite innan man börjar prata aktiefonder i fikarummet bland färggranna sjalar och handledsvärmare. Försökte hjälpa en dam som jämrade sig över att pensionen skulle bli så låg att börja pensionsspara/investera, men hon drog vänsterkortet direkt och vägrade lyssna (“jag håller inte på med aktier och sånt, jag är ju vänster”). Jag har själv ingen tydlig politisk färg och tycker att man ska ta ansvar för sin ekonomi oavsett hur man röstar.
Ang. snålhet så försöker jag att snåla mer när ingen ser och har järnkoll på mina utgifter varje månad så att jag märker om det börjar läcka nånstans.
Samhället vi lever i är byggd på konsumtion och det är även i människans natur att tillhöra ”flocken”. När jag reagerar på något i omgivningen brukar jag fundera på varför jag gör det. När man väl har kommit fram till det kommer ”provokationerna” att försvinna av sig självt. (Det vill säga du accepterar att alla har sin syn på saker, och det definierar inte vem du är).
Om allt går vägen har vi sex år kvar till FI, och vi har bestämt redan nu att hålla det för oss själva. Detta eftersom det är avvikande att vara FI och inte i någon kultur är det bra för en människa att vara ”outsider”. Om någon frågar så kommer vi säga att vi är utan arbete 
(vilket iofs skulle vara sant), då kommer ytterligare frågor nog automatiskt att utebli…
Det är bara bra om alla tror att man är fattig, då kommer ingen att komma och be om lån och allmosor iallafall 
.
Roligt det där med dyra klockan, en kollega till min partner såg att han hade en Rolex och kommenterade att ”ha ha det finns fina kopior från Shenzen”. Min partner blev mest förvånad och sade inget om det.
Förlöjligande är en form av härskarteknik,och du gör bäst genom att ställa öppna frågor tillbaka, tex -Hur menade du nu ?. De kommer då att behöva förklara sig och "skämtet " kommer att tappa effekt 
Istället för FI tycker jag att Fuck off kapital är bättre i detta sammanhanget 
Ett annat socialt tryck som jag tycker är ganska jobbigt, det är det här med att dela notan när man är ute på krogen.
Jag är inte snål, men jag tänker nästan alltid på vad som är prisvärt för mig. Jag beställer det jag är sugen på men tar hänsyn till vad som är prisvärt. Jag beställer sällan den dyraste rätten, just för att jag inte tycker den är prisvärd och de mindre dyra är minst lika goda. Jag tar ofta endast ett glas vin då jag gillar vin till maten men är inte så sugen på att bälja i mig flera glas, blir full med dålig sömn som resultat.
Jag vet inte om det är för folk vet att jag har pengar eller om det är någon grej, men väldigt ofta säger någon “Vi delar på notan” när den väl kommer in. Här tycker jag det är skitsvårt att säga till utan jag har alltid bara sett glad ut och betalt min del. Jag vill verkligen inte verka snål, men inne i mig tycker jag inte det känns ok 
Hur känner ni? Har ni varit med om liknande? Hur har ni hanterat det?
Jag tycker absolut inte att det är okej att någon bara säger “vi delar notan”. Det måste man självklart komma överens om, helst innan man beställer något.
På många ställen kan man gå till en “kassa” och betala så om man inte vill dela notan kan man gå dit innan notan kommer in och betala “sin del”. När notan sedan kommer kan man bara strunta i den eftersom man redan har betalat. Man kan också be att få betala direkt när maten kommer in. Tycker man att man behöver en ursäkt kan man säga att man kanske måste iväg snabbt och att man vill kunna gå direkt om man måste utan att vänta på notan senare.
I min umgängeskrets tror jag aldrig det hänt att man inte delat på notan, alternativt turats om att betala. Om ett par eller någon person haft uppenbart mindre dyra saker brukar vi ofta jämka till det på ett ungefär.
Går jag ut och käkar är det oftast med flickvän och/eller kidsen. Då löser det sig själv. En nära vän, som jag träffar mer sällan, och jag betalar varannan gång när vi är ute och käkar lunch. Andra jag kan ta öl med, då blir det varannan runda. Men alla här är helt med på det upplägget och summorna kan max slå på ett par tior. Snackar vi finmiddag och dyrviner… då stannar jag hellre hemma eftersom jag, likt @Mony, inte tycker det är värt det.
Impopulär åsikt, men tycker helt ärligt att man bör fundera på rimligheten i sitt sparintresse om kollegor, chefer m.fl tycker man ser så sunkig ut på jobbet att man blir hånad. Likaså om man kategoriskt tackar nej till luncher, utekvällar med vänner/partners osv för att kunna spara varenda icke-essentiell krona. Alternativt sitter och räknar kronor och ören när notan ska splittas. Trots att man tjänar bra.
Man kan spara ordentligt och ändå se proper ut med hela och rena kläder på jobbet.
Har aldrig varit noga med kronor och ören när jag är ute med vänner, senast betalade jag t o m mer än min del (de hade räknat fel) och de kom på det när jag hade betalat och erbjöd att swisha mig. Men jag sa att ”det ordnar sig”.
Jag kan snåla när det gäller mig själv, men aldrig med vänner. De värdesätter jag mer än pengar alla gånger. Skulle någon utnyttja det så får det tas upp med berörd person.
Om man nu absolut vill vara noga med att betala enbart sin del så kan man ju säga att man har en budget att förhålla sig till för att man sparar till något viktigt. Det tror jag de flesta skulle respektera.
Jag saxar in från Mark Spitznagels artikel på Universa: https://www.universa.net/UniversaResearch_SafeHaven_AmorFati.pdf
"In investment choices, like life choices, don’t pursue the average path, which sets you up to cry “unlucky” if you happen to get a bad one. Think every path, long term and geometrically, with all the gains and losses compounded from whatever path we actually get—rain, shine, drought, typhoon.
There’s only one question to ask when you make any investment decision. If I had to live with this forever, would I be capable of amor fati?
If your answer is no, then you need to rethink your choices."
Mark Spitznagel, Universal Investments, hedgefond förvaltare.
Jag vet inte hur du läste min text för att uppfatta att jag kategoriskt tackar nej till utekvällar med mina vänner, för det gör jag absolut inte. Jag kan inte erinra mig att jag tackat nej någonsin faktiskt.
Tråden handlar om det sociala trycket och hur man hanterar det och här ville jag dela med mig ärligt av något som jag tycker är jobbigt med de känslor jag känner inuti mig.
Min önskan var att kanske någon har liknande känslor och kan ge tips på hur de har hanterat det.