Heej på er!
Livet har börjat gå bättre. Jag har jobbat inom kundtjänst, där jag dessutom fått oväntat mycket beröm från kunderna, och är nu inne på ett teknikerjobb där jag jobbar sida vid sida med ingenjörer.
Mitt i allt har livet dock bjudit på lite kärleksproblem.
Jag träffade en tjej. Hon var civilingenjör, egenföretagare och delade mina värderingar kring livet och min syn på folk. Samtidigt fanns det vissa olikheter som gjorde det extra spännande. Att hon är en bit äldre än jag är en av dem. Vi var lagom lika och lagom olika, jag föll pladask.
Jag började planera lägenhetsköp och bilköp och såg Svenssondrömmen äntligen ta form i huvudet. Jag fick även energi för första gången att börja träna på allvar.
En dag i juni förklarade jag för henne att jag gillade henne och hade känslor. Jag förklarade att oavsett vad som sker eller inte så vill jag att det ska kännas rätt, bra och tryggt, och att hon absolut inte skulle känna någon press. Jag ville åtminstone skicka med henne att hon var en fantastisk person och att hon inte behövde vara orolig för att hon skickat ut felaktiga signaler.
Känslorna var inte besvarade, men hon tog det hela ändå med lättnad och vi är fortsatt vänner.
Vi två har dock inte haft så mycket tid tillsammans på sistone pga att iallafall jag jobbat mycket. De senaste gångerna vi setts har hon även haft mycket att göra och bråttom iväg. Hon har sagt att hon jättegärna hade suttit och snackat, men måste rusa. När jag säger hejdå och ha det bra svarar hon alltid “detsamma, vi syns”. Jag tycker det är fint av henne och att hon verkligen menar det. Jag älskar att vara med henne även som kompis, hennes energi känns som hon menar det hon säger och inte säger tex “vi syns” bara för att vara snäll.
Men det är också där det blir svårt. Det känns som att hon är en magnet och jag en metallbit, och ju närmare vi kommer desto starkare blir kraften. Jag vet vad vi är, och jag respekterar det fullt ut, men känslorna försvinner inte så lätt.
Dessutom finns det en annan person i vår närhet som vi träffar på samma naturliga mötesplats som henne. Vi tre ses där vare sig vi vill eller inte. Jag tycker mig känna en viss “energi” från hans sida gentemot henne, och jag tror att jag känner svartsjuka. De har också dragit igång ett projekt tillsammans. De två känner varandra så bra och han får så mycket uppmärksamhet av henne. Och jag har märkt att hennes uppmärksamhet är något jag söker väldigt mycket just nu. När någon annan får uppmärksamhet från henne istället för mig är det extremt smärtsamt, men speciellt min kompis av nån anledning.
Det är så enormt stressande och plågsamt att tampas med dessa tankar och känslor. Jag mår python. Det känns som en klump i magen och som att kroppen går på högvarv. Hur hanterar man allt?
Hon var min första riktiga kärlek och jag är oerfaren, så jag vet inte riktigt hur man hanterar något sådant här. Men det är när det är som allra tuffast som man växer allra mest! 
