Mental bokföring av livet

Mental bokföring kan vara att jag hellre förlorar 50 000 kr på 10 ISK konton än 500 000 kr på ett. Summan är lika stor men den ena känns mindre. Iaf för mig. :slight_smile:

Kan man göra mental bokföring av händelser i ens liv?

Jag har kommit fram till att det inte är någon skillnad minnesmässigt (Iaf för mig) på minnet av en dröm som i något du drömt på natten och minnet av något som hänt tidigare i ditt liv.

Om jag vaknar av en mardröm, så känner jag: “Åh vad skönt, det var bara en mardröm.” Sen bara fragmenteras den bort. faller bort som sandkorn mellan dina fingrar.

Tänk om man kunde bokföra mentalt traumatiska händelser i ens liv som en mardröm.

Jag har hemska minnen av x ,y och z (Sätt in valfritt hemskt minne.)

Fast tänk om den fasansfulla relationen bara var en dröm? Det hemska mobbarminnet från skoltiden? Den gången jag blev så fruktansvärt nobbad. Den gången jag var så olyckligt kär så jag höll på att försmäkta?

Tänk om alla dom hemska minnena var mardrömmar?

Jag kan ju skilja på dröm och verklighet när jag väl vaknat. Man kan ju sekunder efter man vaknat vara kvar i drömmen sen upptäcker man efter några sekunder. “Oj, det var ju bara som jag drömde, vad håller jag på med?”

(En gång i lumpen när jag satt eldpost satte sig en lumparolare upp i sömnen och sa “Givakt!” gjorde honnör sen sa han “manöver” och la sig ner med en duns. Och det var ju väldigt präglat av den verkligheten.)

Att tänka på detta vis hjälper iaf mig med sorgliga minnen, för om jag bokför exempelvis min plågoande i grundskolan som bara en mardröm så är det så mycket lättare att hantera.

Och även om det hände IRL är det ju fortfarande bara ett minne, jag behöver inte fast det fast och färskt och i liv till varje pris.

Om det hände en gång i ditt liv varför ska man definieras av det?

Jag tänker att ens tidigare minnen i livet är som en flipp-bok, ett block man bläddrar snabbt så blir det som en tecknad serie.

Denna flipp-bok kan ju också bestå av ord, minnen eller bilder. Saken är att sidorna framgent som inte hunnit flippats fram i ditt synfält är ju tomma tills du fyller dom med något fint och bra? :slight_smile:

Kanske ska jag vara tacksam för dessa hemska minnen som har knuffat mig i den riktning jag är på väg mot idag? Utan dessa hemska minnen (mardrömmar) hade jag kanske aldrig gjort det jag gör i dag som gagnar mig. :slight_smile:

Jag fattar att man inte kan tänka bort hemska olyckor där man förlorat sina ben som “Det var bara en mardröm.” men hemska minnen du har som bara lämnat emotionella och minnesspår?

Är det någon som förstår vad ja menar? Tänker alla såhär redan och jag är sjukt sen på bollen? :rofl:

1 gillning

Förstår din tanke och det är ett bra tips jag ska försöka ta till mig! :+1:

1 gillning

Jag tänker inget på det som varit. Det är ju historia och inget jag behöver förhålla mig till idag, i nuet. Oavsett vad som format mig till vem jag är idag så gör det ju varken till eller från IDAG.

Jag funderade en del när jag var i 20-års åldern, men det var då. :slight_smile:

1 gillning

Jag är produkten av allt som hänt hittills i mitt liv. Det är inget som jag kan göra något åt, inget som jag kan ändra och därför inget som jag behöver fundera på så mycket på.

Jag har en grov lös plan för framtiden men lever annars mest i nuet. Det blir ofta inte som man tror så jag har lärt mig att lösa saker efter hand. Den personliga läggningen lägger grunden för hur man hanterar sitt liv. Jag blir allt mer övertygad om att de första levnadsåren, kanske upp till 10 år, är de som präglar en mest.

1 gillning

För att ge lite tankespjärn så tänker jag så här - tänk om det här inte är sant? Jag påstår nämligen att det är i princip tvärtom.

Lite oombedd coaching... Klicka för att läsa mer…

Jag påstår snarare att vi är en produkt av vår bild av framtiden. Men eftersom de flesta inte tränar på att skapa en ordentlig bild av framtiden så skjuter vi in en mängd saker från vår historia och egna begränsningar.

Vår känsla och upplevelse av dagen idag kan lika gärna hämtas från framtiden. Därmed kan jag således även bli en produkt av det som jag vill ska ske framgent. För att ta några triviala exempel:

  • Hur känner de flesta en fredag eftermiddag?
  • Hur känner de flesta just nu när semstern håller på ta slut / eller en söndag kväll?
  • Hur känns det när man har en bokad semester som man ser fram emot?

Vi “hämtar” energi från framtiden som vi för till idag. Det vill säga mitt beteende, min känsla och min tanke är formad av något som ännu inte har hänt.

Visst kan man argumentera för att jag är här på grund av det som har hänt (t.ex. jag är utbildad lärare och därför är jag lärare) men man kan lika gärna argumentera för att du är lärare för att det är det som du ser dig själv vara i framtiden.

Det är lite filosofiskt men ett ganska spännande kaninhål… :thinking:

7 gillningar

Den andra oombedda coaching i den här tråden är ju att “livet är tomt och menings-löst”. Det vill säga att saker som händer har ingen objektiv mening, utan det är vi själva som lägger en mening i allt som händer (och inte händer) i vårt liv. På engelska brukar man skoja att vi är “meaning-making-machines”. Således är alla händelser helt och hållet “menings-lösa” och det är upp till mig att tillskriva dem en egen mening.

Det coola är att vi alla kan välja vilken mening vi vill själva. Men ofta formar vi oss efter vår omvärld och många “meningar” som kanske hade gagnat oss blir inte tillgängliga eftersom det blir “rätt” att tänka att någon var dum mot mig, att jag blev ledsen eller liknande.

Många av de bästa kurserna i personlig utveckling har spenderat dagar på det här. För att det är lätt att hålla med teoretiskt ända tills man kommer till just den där händelsen i sitt eget liv där det inte är så, utan det är faktiskt “sant” att det är på ett visst sätt.

I princip kan man ta vilket relationsproblem - med en f.d. vän, kollega, en partner, och så vidare och om man objektivt kan skilja på vad som hände och meningen man tillskrev det, då har man sjukt mycket vunnet i livet. Lite enligt principen:

För att få frid och frihet i livet, ge upp rätten att ha rätt

Det vill säga tillskriv händelser den mening som gagnar dig i ditt liv och som gör ditt liv rikare. :slightly_smiling_face: Den kurs som “landade” det här mest för mig att man kan välja mening till olika saker i livet är Landmark Forum som går i London från tid till annan.

Är ovan sant som jag skrev? Nej, det är också bara en mening som jag har tillskrivit livet. Min tes är att livet blir roligare med den här attityden och tesen.

6 gillningar

Förstår precis vad du menar :grinning:

Jag tänker så här - det som har hänt, det har hänt, och det är inget jag kan göra något åt. Det är en del av mig och har format mig men det är jag som är chef för min framtid. Det kan jag göra något åt!

Nu har det också har hänt mig lite väl många tragiska saker, känns det som, från barnsben till idag. Eller är det bara så livet ser ut :thinking:

Mina deviser är ”det som inte dödar, det härdar” samt att ”det är farligt att leva, men alternativet är så mycket värre” :slight_smile:

På något sätt kanske tragik gör en lite starkare och lite modigare. Att inte gräva ner sig i vardagsproblem utan ta saker lite mer med en klackspark och att hugga på de chanser som livet ger :slight_smile:

2 gillningar

Hur får du ihop det där? Hur skulle jag kunna vara något annat? Hur skulle jag kunna vara produkten av det som inte hänt i mitt liv? Jag har en känsla av att vi talar förbi varandra på något sätt.

2 gillningar

Det är det som är tankespjärnet. :wink:

Jag fattar exakt vad du menar och jag ger ett annat perspektiv att utforska. Jag utvecklar det lite under citatet med exempel. :slightly_smiling_face::+1:

2 gillningar

Det där låter som en teoretisk skrivbordsprodukt. Jag tror inte att det är så enkelt i verkliga livet. Din förmåga att hantera detta hänger till stor del på vad dina första 10 år i livet gav dig. Man kan göra en del som vuxen men det är svårt och kanske inte hållbart på sikt.

Säg till den som är deprimerad att tänka positivt så löser det sig. Nja, jag är inte övertygad. Lobotomi, ja kanske …

Tror inte det är lönt fortsätta diskussionen. Får bara vara överens om att vi inte är överens. :wink:

Kan det vara så att detta är en personlighetsfråga? Jag känner verkligen igen mig i iden om att hämta bilder om framtiden, både praktiskt och identitetsmässigt, för att hitta mening i nuet. Jag skulle gå så långt att jag är beroende av den sortens pull för att komma nån vart, men jag är nog en extrem helikopterperson som inte kan undvika att se och sätta saker i sammanhang.

2 gillningar

Nej, jag tror inte det. Det är bara att jag lyfter något som är osynligt för de flesta och gör det synligt så att man kan välja om man vill göra det aktivt eller inte.

Om man någon gång har känt en känsla för att man ser fram emot / inte ser fram emot något så har man förmågan. Jag har ännu inte träffat någon som inte “kan ta ut en känsla i förskott”. T.ex. att det känns bra idag för att jag ska på en semester om X dagar eller att det känns kass idag för att något ska hända om Y dagar.

Problemet är att det ofta sker som en reaktion och man har inte lärt sig att använda det för att “lura” sig själv framåt. Om man vill hårdra det - som min coach gav mig en brutal coaching vid ett tillfälle - är ju att det är sjukt bekvämt att säga “Jag är X idag på grund av att Y hände vid tillfälle Z och därför kan jag inte göra / ha / uppleva Å”. Det är en perfekt ursäkt att använda - som alla köper in på, men som inte ger en det livet man vill ha…

Exempel på ursäkter jag har kört: “Jag kommer aldrig bli lika framgångsrik som mina kompisar som har företag de har ärvt”, “Jag kommer inte kunna göra X för jag har fel utbildning”, “jag kan inte göra x för att mina föräldrar var y”, “jag kan inte vara x för jag har sjukdomen / har varit med om z” och så vidare.

Återigen - jag har respekt för att alla inte köper det här synsättet, då det är både kontroversiellt och kräver - eller tog mig i alla fall - många års träning av personlig utveckling. Det är fortfarande något som jag jobbar på hela tiden för det dyker upp nya områden i livet där jag är oansvarig.

Det är så enkelt att provocera fram som att svara på frågan “Varför har du inte X i ditt liv?”. Allt som kommer som svar på den frågan förutom “Jag har valt att inte göra / ha / prioritera det” är ju ursäkter. :wink:

Som en coach sa till mig vid ett tillfälle:

Du kan antingen ha resultat eller ursäkter / förklaringar i ditt liv, vad vill DU helst ha?

Ouch… Jag var arg i flera dagar. :joy:

9 gillningar

Håller helt och hållet med dig.
Vi har en utbredd offermentalitet i det här landet.
Om något går en emot, måste det vara någon annans fel. Aldrig “shit happens”.
Om man använder sitt medvetna tänkande på det sättet du nämner minskar risken att se sig som ett offer.
Ha en trevlig kväll!

1 gillning

Jag menar att tidigare händelser i mitt liv har präglat mig på ett eller annat sätt. Där jag står idag är första dagen i resten av mitt liv. Istället för att älta varför jag är den jag är bör jag istället fokusera på vad jag vill framåt.

Alla beslut som jag fattat, rationellt i stunden, är mina egna. Jag kan inte skylla på någon annan. Det är bra nog. Jag får intrycket att ni läser mig som att jag känner mig som ett offer för mitt förflutna när det i verkligheten är precis tvärtom.

Tänker på Petter Stordalens pappa som när sonen klagade över att han inte sålda lika många och fina jordgubbar som någon annan sa att “– Du får sälja de jordgubbar du har, för det är de enda jordgubbar du kan sälja.” Det är ju ett rätt bra tänk. Du har dina egna förutsättningar, gör det bästa av dem. Med den inställningen kan man komma långt.

Man kan säga att det händelsen i Petter Stordalens liv har präglat honom.

3 gillningar

Man får ändå ge människor att det är inte så lätt att tänka tredimensionellt kring hur det kommer att vara att leva med helt andra kunskaper och beteenden. :wink:

Men man kan använda sig av forskningen kring beteendeförändringar som stöd. En vanlig slutsats är att det inte är särskilt vettigt att bygga förändringar enbart på vilja. En modell är att man behöver motivation + möjlighet + trigger. Möjlighet är det som diskuteras mest, hur kan man designa sin miljö för att sänka tröskeln för det nya beteendet. Trigger handlar om att skapa något som utlöser beteendet, tex sätta ett larm när man ska ut och springa så att dagen inte bara går. Det går också att plocka bort triggers som utlöser negativa beteenden som man vill sluta med.

Kanske ett stickspår i tråden men för den som känner att det är tufft att göra förändringar finns det gott om forskning och tips.

2 gillningar

Håller helt med. Jag tänker att det handlar mycket om att lura mig själv till sådant som är bra för mig. Typ, jag behöver inte tro på allt min hjärna tänker. :flushed::joy:

2 gillningar

Risken med detta är att man strävar efter att leva någon annans liv, inte sitt eget. Kulturell bias, om du vill. Hur stort det eventuella problemet skulle vara har jag ingen åsikt om.

1 gillning

Det är precis tvärtom. Precis tvärtom. :slightly_smiling_face:

1 gillning

Tänk att begränsningarna i kunskap som finns i allas hjärnor hindrar oss att se möjligheter och vägar framåt. Jag läste nånstans en bra metafor: att vi alla uppfattar tillvaron ungefär som när man kör i mörker, man ser och känner bara till en begränsad del. Om man litar för mycket på det man ser och inte vågar ha tilltro till sin förmåga att växa och hantera nya och okända scenarion blir man begränsad. Därav är det bra att inte lyssna för mycket på sina tankar om vad som är görbart utan hellre, emellanåt i alla fall, bara kliva på i en ny riktning.

2 gillningar