Kan du bara släppa allt som varit likt du slänger en soppåse eller tar av dig en tung ryggsäck? Det imponerar på mig. 
@Maximus
Ja faktiskt…
Jag säger inte att det är enkelt, men jag har insett att grunna på, tänka tillbaka eller att våndas över sådant som redan hänt, dvs du kan inte göra det ogjort, bara gör dig ledsen och kanske får dig att ifrågasäta din egen person.
Livet är för kort för att vara ledsen eller deppig över sådant som redan varit.
Konkret så bara slutar jag att tänka på det, som ett medvetet val och så tänker jag på något annat.
Jag vägrar att tänka att mina första 15-20 år ska ha bestämt hur jag ska må och känna mig i resten av mitt liv.
Det är en ny dag vaje dag, nya möjligheter till att bli lycklig varje dag och varje sekund.
Jag vägrar också att tänka att min roll som förälder, mina misstag och mina fel trots goda intentioner - ska ha skadat mina barn för livet.
Den tanken orkar jag inte med.
Jag släpper den och tänker på hur mysig min nästa resa utomlands ska bli, allt som vi som familj ska uppleva på den och hur härligt det ska bli! 
3 gillningar
Nä, men de åren har format dig till den du är idag. Annars måste du ju tro att det enbart är arv och inte alls miljö som format dig. Det kan du väl ändå inte tro?
Vad du gör med resten av sitt liv är en annan sak men din förmåga och vilja till förändring hänger ju också på ditt bagage i form av arv och miljö.
Absolut är det det som format mig, alla händelser. Men den “ramen” är svagare och svagare i sin konstruktion och jag svävar ut ifrån den mer och mer.
Men jag grottar inte ner mig som många gör och tänker tillbaka hur jobbigt allt var, men kanske var mobbad, kanske inte hade nån pappa eller kanske har sorger av annan karaktär.
Har man de tankarna latent i sig fortfarande så påverkar de dig och fortsätter forma dig på ett negativt sätt.
Många älskar att skylla på något för att de inte “lyckats” i livet.
Medans jag menar att du är ansvarig för hela ditt liv och för hur det blir.
Men för att återkoppla till tråden.
Jag är en produkt av de händelser som jag upplevt i livet men jag låter inte dem påverka mig idag. Jag ÄR inte samma person som jag var som 20-åring, det bagaget har jag släppt.
Ja, den “ramen” blir ju mer utspädd efterhand som du blir äldre och utsätter sig för allt fler händelser. Men jag tror nog att händelser tidigt i livet sitter hårdare fast. “Ränderna går aldrig ur” är sprunget ur någonting.
Jag håller med. Men vi är alla olika rustade för att ta det ansvaret. Det är kanske lättare för dig än för din granne.
@nhb
Ja absolut, alla är vi olika. Och visst har vi olika förutsättingar, både fysiska och psykiska.
Men jag tror att det går att bortse från de psykiska.
Jag tror mer på att här och nu, i stunden, i den miljön du nu befinner dig i - avgör och visar vem du är.
Jag säger inte att det är enkelt men jag har verkligen släppt allt tråkigt och börjat, mentalt, om på noll.
1 gillning