Jag har ett jobb jag trivs med och börjar närma mig någon sorts teoretisk fire-nivå. Mina utgifter är lägre än inkomsterna och sparkvoten ligger nog runt 30% som ett genomsnitt över året. Jag trivs med livet och känner att jag unnar mig allt jag vill ha. Jag känner mig helt enkelt förnöjd med min konsumtionsnivå.
Motivationen att nyspara är kanske inte längre så hög nu när jag börjar närma mig målet. Men om jag skulle ökar utgiftsnivån flyttas ju i samma stund gränsvärdet för fire relativt snabbt. Det tycker jag känns trist nu när jag nästan är i mål.
Har ni några tips på “tillfälliga utgifter” som man kan backa tillbaka utan att lida av en upplevd tillbakagång i livsstilsinflation? Är det ens möjligt eller något av en paradox?
Om det är en faktiskt dra pluggen-FIRE som är stundande. Ge dig ett bra utgångsläge så länge du har lön som kassaflöde. Fix med hemmet, uppdatera teknikprylar/hobbyprylar/garderob, se över bil om det finns en eller två. Det går ju alltid att dra på en kul resa annars om sådant intresserar dig.
Jo, men jag gläds nog mest över möjligheten. Jobbet är kanon och jag har inga planer på att sluta i närtid.
Kul resa som i fler eller dyrare än vad jag redan gör skulle jag väl i och för sig hävda att det utgör en del av en livsstilsinflation.
Men att ge sig själv ett bra utgångsläge skulle kunna vara en idé på uppslag. Tycker egentligen inte om att amortera istället för att investera, men bostadslånet utgör ju annars ett oändligt hål att fylla.
Kan inte komma på något bra exempel tyvärr men jag har åtminstone erfarenhet av att gå från en årslön på 2,5 miljoner till 650 000kr under några år. Jag tyckte inte det var så farligt utan man anpassar sig snabbt. Fick börja kolla priser i mataffären igen och åka economy men i det stora hela var livet precis lika bra som vanligt.
Man anpassar sig snabbt efter omständigheterna. Har du råd att spendera lite nu på sånt du tycker om så go for it.
Jag har inga bra förslag på lämpliga utgifter som samtidigt inte påverkar dina FIRE-planer men det du beskriver är enligt mig lite av det fundamentala problemet med att leva FIRE. Om du fortsätter att arbeta och därmed är kreditvärdig och ev kan öka din lön så uppstår ju möjligheter till utgifter som du kanske aldrig skulle kunna hantera i din FIRE.
Hade jag kunnat göra en större investering, hade jag kollat efter en annan bil med dieselvärmare. Det hade höjt min livskvalitet, utan att påverkat vardagsutgifterna då jag redan har bil.
Så är det förstås, men på något sätt så vill jag försöka värna om känslan att vara förnöjd med det liv jag har och lever. Självklart skulle jag kunna försöka nå längre, men det kommer ju med risken att man aldrig blir riktigt nöjd.
Jag tycker helt enkelt det är en svår balansgång.
Antagligen är det bäst att bara spara på och inte tänka. Tids nog kommer något hända i livet som gör att de extra insamlade pengarna kommer väl till pass. Barn, sjukdom, börsras, obestånd i BRF, förmögenhetsskatt…
Gör det inte det finns det alltid kaviar och champagne!
Definitivt. Som tur är så är ju människan väldigt anpassningsbar och skulle man behöva sänka utgifterna så vänjer man sig nog vid det efter ett tag också. Det beror vel helt på vilket tankesätt man har, det gäller ju att “visualisera negativt” dvs mycket bättre att tänka “vilken jävla tur att jag iallafall fortfarande har råd med X” istället för “men gud vad det här är kasst jämfört med när jag hade råd med Y”.
Det som inte finns kvar är tiden, dock. Så jag tycker det definitivt är värt att tänka igenom om man ska fortsätta och lägga tiden på att jobba (åtminstone heltid) om man redan har så man klarar sig livet ut.
Hur anpassningsbar man är beror kanske på hur förutsättningen ser ut. Att min familj inser att vi inte kan leva över våra tillgångar och löner är rätt enkelt att övertyga. Men om jag säger upp mig och går i FIRE så skulle inte resterande 4 i familjen känna att nu anpassar vi oss bara utifrån det här.
Livsstilsinflation är väl bara en fara om man omedvetet höjer nivån, särskilt om man gör det på alla sina inköp från mat till strumpor. Det låter lite överdrivet att vara rädd för det om man gör en enstaka investering tex i en extra fin resa. I så fall kan man ju koppla det dyra till någon form av firande (tex att man fyller jämnt) för att markera för sig själv att detta var once in a lifetime och inte det nya normala. Men jag har lite svårt att se att det skulle behövas så länge man medvetet hanterar sin ekonomi.
Du kan ju annars börja samla saker, typ en dinosaurietand, en liten meteorit, gamla böcker från 1400-talet och gamla tavlor? Kanske inte lika tråkigt som aktier/investeringar men ändå något som behåller sitt värde eller kanske ökar det. Samt att det nog skulle sätta guldkant på tillvaron.
