Oroliga tider - Öka amortering eller hur ska man tänka?

Med dina tankegångar kommer du troligen göra den vurpa som majoriteten av alla nybörjare/oerfarna gör.

Man köper och lånar i uppgången, och säljer och betalar av lån i nedgången

Du ska köpa billigt och sälja dyrt. Fortsätt precis som du gör idag, om än försök öka dina inkomster och fortsätt investera.

4 gillningar

Du skriver ju inget om din ekonomiska situation i övrigt, så svårt att svara på. Men tror du verkligen att vi kommer ha låg avkastning på börsen framgent på några års sikt med tanke på de stora nedgångarna som redan varit, samt högre ränta än inflation? Det kommer fortfarande vara väldigt låg ränta, vågar nästan lova negativ realränta, även vid 2% styrränta.

Så om dina löpande inkomster gör att du klarar dig på dem är det bara att köra på som vanligt.

1 gillning

Jag skulle säga att det beror mest på hög ränta du tål. Klarar du 8-10% galant så är det ju inget problem. Klarar du däremot bara 4-5% så är det nog läge att sänka risken genom att betala av en del av lånet.

Risken är annars att räntan går upp så mycket att du får problem att betala räntan på lönen, samtidigt som börsen rasat ännu mer och du får inte ut så mycket om du säljer av för att amortera i det läget.

Lite blandade tongångar :slightly_smiling_face:

Villan är värderad till 3,5 miljoner, vi har 2,3 i lån och har en god ekonomi i övrigt. Amorteringen ligger idag på knappt 2000 kr/mån.

2 småbarn i hushållet, vi sparar ca 15-20.000 kr i månaden och har en del undansparat för sämre tider.

Min uppfattning är att det de senaste åren, pga extremt låg ränta och samtidigt en högre inflation, varit väldigt fördelaktigt att amortera så lite som möjligt och samtidigt investera pengarna. Det har varit min strategi.

I dagsläget är jag dock väldigt kluven hur jag ska agera. Räntan riskerar ju att bli väldigt hög (med dagens mått mätt) då vore det ju rimligt att betala av lånen.

Samtidigt är ju inflationen tokhög, högre än räntan och urholkar ju på så vis fortfarande lånen.

Däremot är börsen orolig och löneläget har ju inte börjat följa inflationen ännu.

Så - Jag är väldigt kluven kring hur man bör agera…

Jag tycker inte att man bör förvänta sig att lånen urholkas av inflationen. Om inflationen leder till löneökningar och löneökningarna används för att amortera så minskar förstås lånen; inflation utan löneökningar gör däremot bara att det blir dyrare.

Jag skulle säga att öka amorteringen om du vill att lånen ska minska.

3 gillningar

Jag skriver som jag gjorde i en annan tråd om ungefär samma sak:

2 gillningar

Även om jag inte gillar lån, så ser ju detta lugnt ut. Ni klarar 8-9% ränta bara genom att använda sparandet under de åren, utan att ens jämka räntan, utan att sänkt er övriga levnadsstandard.

Sen är det nog så att det finns ett matematiskt svar och ett emotionellt svar.

Det matematiska är att ni ser ut att klara det galant. Och visst är det så att historiskt sett har lån urholkats i värde i perioder med hög inflation. Det innebär ju inte att det varit bekvämt. Så länge man klarar räntorna på lånen så är det dock lugnt men historik är inte samma som framtid. Så alltid en viss risk att tro det blir likadant framöver.

Det emotionella svaret är att om man känner sig orolig och inte riktigt kan sova gott om natten pga lån och att ha amorteringspengarna på börsen så ska man nog betala av en del på lånet när det läggs om.

1 gillning

Går det ens att amortera extra när man har bundet? Kostar inte det extra?

1 gillning

När man sparar så här mycket så har jag lite svårt att förstå att man känner sig orolig för att räntan inte förblir historiskt låg. Och med tanke på ett lån på 2,3 miljoner så borde det inte bli något bekymmer för er. Ta det lugnt och njut av livet.

En tanke kring allt, är det verkligen värt att jobba hårt för att spara så mycket när ni har småbarn hemma? Ni har inte tänkt tanken att gå ner i arbetstid nu när barnen är små? Pengar kan man alltid tjäna när barnen blir större och ändå hellre umgås med kompisar…

5 gillningar

alltså, jag är rätt ny här. men hur kan folk gå från att spara 15-20k till att bli oroliga för att inte klara sig? 80% av sveriges befolkning skulle bo på gatan innan en sådan person skulle behöva va orolig.

12 gillningar

Sparandet är en del av vår budget (20’) som vi satt och är ju både långsiktigt för pension och för konsumtion i form av husbuffert, husspar, semester, annat kortsiktigt. För mig känns det självklart att ändå fundera ”bli orolig” kring hur vi ska strukturera om vid räntehöjningar. Vi har rörlig ränta och idag fick vi nya som innebär en ökning på 0,3% till 1,85%. Det påverkar inte egentligen eftersom vi redan ”betalar” lite mer ränta till oss själva, men nu vill vi ju höja det taket.

Men det är ju vår familjs ramar. Den budget vi satt gör ju också ex att vi aldrig skulle ta ett konsumtionslån eller leasa en bil eftersom vi bedömer att vi inte har ”råd” även om det kanske swr ut så.

Det stämmer så länge man har ett arbete. Mitt största bekymmer är arbetslöshet. Som ensamstående har jag bara en inkomst, så om jag blir av med jobbet är det a-kassa som gäller så då försöker jag hålla mina utgifter och leva inom “a-kassa nivå”. Visst har jag ett stor sparkapital så det ska mycket till för att jag ska behöva bo på gatan men samtidigt kan allt skita sig ganska fort. Så tänker jag.

5 gillningar

En liten sido-rant, som ingen bett om! :slight_smile:

En tanke kring allt, är det verkligen värt att jobba hårt för att spara så mycket när ni har småbarn hemma? Ni har inte tänkt tanken att gå ner i arbetstid nu när barnen är små? Pengar kan man alltid tjäna när barnen blir större och ändå hellre umgås med kompisar…

För mig är detta provocerande! Inte för att det är fel, utan för att det säkert är rätt. En bekant sa just så hyfsat nyligen. Jag har själv tre barn som jag älskar över allt annat i livet. Men arbete/studier är livlinan, livselixiret, syret! Bara tanken på att spendera mer tid med barnen, med deras tjat och bråk, och, gud bevare mig, leka mer med barnen ger mig andnöd. Det är en paradox som är omöjlig för många; “hur kan man älska sina barn och ändå inte vilja spendera mer tid med dom?”. Men jag menar att det inte nödvändigtvis finns en korrelation mellan tid spenderad med barnen och nivå av kärlek för dem.

Slut på rant. :slight_smile:

11 gillningar

Jag har säkert gjort ett misstag, men jag tog ut mina besparingar för att amortera stora sjok när min bindningstid går ut i mars. Satte in pengarna i sparkonto. Rätt bra ekonomi i det stora hela och fortsätter pumpa in pengar i fonder (ca 6000 varje månad) ändå. Jag tog steget för att det skulle kännas konstigt att betala 8000 i ränta kontra 3000 som det skulle kunna bli nu. Men som sagt, jag är medveten om att det mycket väl skulle kunna vara, eller till och med är, ett misstag. Trösten är att jag fortsätter köpa fonder för lika mycket nu när det är lite sämre tider.

Har 1,7 i lån. Planerar att betala av 700k (det är inte alla mina besparingar om någon undrar).

Om man är orolig bör man kanske ta hjälp av en rådgivare? Småspararguiden eller vad de heter tar väl någon tusenlapp i timmen?

1 gillning

Finns väl ingen anledning att amortera mer när det ör bundet till låg ränta. Kan lika bra spara pengarna och använda vid omläggningen tänker jag.

Tolkade det som om den aggressiva amorteringen började när bindningstiden har gått ut.

Det går att amortera lån med med bunden ränta utan att det kostar något.

Det kostar inte något om räntorna gått upp från bindningstillfället. Då tjänar banken på att låna ut dina amorterade pengar till någon annan till högre ränta.

Däremot om räntorna gått ner så behöver du betala ränteskillnad.

Verkligen många intressanta svar!

Att koppla vårt sparande kopplat till tiden vi spenderar med våra barn ser jag inte som relevant men om du vill veta - Vi har precis klivit ur några år med långa föräldraledigheter och njuter av att komma igång med arbetslivet igen. Därtill ska det bli superskönt med 7 veckors gemensam semester

Som svar till er andra - För världsläget känner jag oro, jag tänker på företag och familjer som jag tror kommer få de tufft närmsta åren, men för mig och familjen gör jag det inte. Vi klarar oss!

Anledningen att jag ställer frågan är att jag är intresserad av min privatekonomi och hur man bör tänka, rent strategiskt, i dessa tider.

Troligtvis är det väl att försöka spara till så hög avkastning som möjligt (sparkonto just nu?) och därefter amortera av så mycket som känns bekvämt när bindningstiden går ut. Givetvis beroende på hur allt ser ut om 18 månader.

Så min fråga är helt enkelt strategisk/matematisk - Vilket sätt är bäst, sett ur ett ekonomiskt perspektiv och med de parametrar vi känner till i dagsläget.

2 gillningar

Raderat inlägg

Börja amortera men inte nödvändigtvis aggressivt till att börja med.
Visst inflationen är superhög men den ska ju ned, det är därför räntorna höjs.

Riksbanken verkar vara helt bestämd att ta inflationen tillbaka ned till 2% även om räntan fastnar på 4-5%. Då äter inte inflationen upp några lån utan den med låg skuld vinner loppet.

1 gillning