jag har en tankenöt som jag räknat på ett tag och kanske är det fler som har liknande situationer.
Är det värt att avstå en del av (eventuell) framtida avkastning för att sänka amorteringstakten och därmed ha lite mer pengar över i månaden?
Vår situation;
Amorteringsunderlag ; 5 500 000
Bolån ; 4 100 000
Amorteringstakt; 2%
Ränta tills mars 2024 ; 1,19%
Hypotetisk ränta från april 2024; 3,5 - 4% (ren gissning såklart)
Månadsspar; 8000
Finns det en brytpunkt när det är ”mer förmånligt/bättre” att extra-amortera ner till 69,99% och amortera 1%?
Extra-amorteringen ”finansieras” av vår långsiktiga LYSA-portfölj (100% aktier).
Uttaget från LYSA innebär (förmodligen) förlorad avkastning (10+ år horisont) och är det värt att göra det innan eller i samband med att räntan förnyas till en troligtvis betydligt högre %?
I dagsläget behövs inte pengarna från lägre amortering i vardagsekonomin men får vi en ränta på 4% och 2% amortering så har det en reell effekt på vardagen.
Ja, när räntan är 9.99% och den kommer under 7% efter avdrag.
7% = snittavkastning på börsen över tid, så allt under 7% ränta efter ränteavdrag är en vinstaffär på börsen om man kollar statistiskt historiskt.
Direkt när räntan sjunker under 10% igen bör man låna tillbaks allt man amorterat och stoppa pengarna på börsen.
Sen finns det ju fler aspekter i det här, människor har ju tyvärr känslor också
Min personliga gräns när jag ens skulle börja fundera på att amortera istället för att investera är när räntan före avdrag kommer upp till runt 7-8%, alternativt när jag når gränsen för 30% ränteavdrag vid 100.000 räntekostnader per år, där det sjunker till 21% avdrag.
Men, har man råd att klara av räntor på 5-6% utan att det tynger ekonomin märkbart i övrigt bör man såklart ha kvar pengarna på börsen.
Om man börjar känna att det blir tight i ekonomin på månadsbasis så bör man såklart amortera ner en slant för att sova bättre om natten! (Om man börjar gå netto back varje månad, det är en sjukt tråkig sits, även om det är “mer rätt” att behålla lånen).
Hej,
vi har liknande siffror som er men med skillnaden att våra bundna räntor gått ut. Nu kostar lånet ca 20 000/månad (innan ränteavdrag). Rätt tungt. Snart går det troligen upp ytterligare. Nästan hälften är amortering.
Utöver det gör vi extraamorteringar när vi kan. På kort sikt kommer inte extraamorteringarna ge sänkta kostnader och ev hade de gett mer avkastning på ett ISK.
Men på lång sikt minskar det vår månadskostnad för lånet och ger oss minskad oro för räntehöjningar. Vi har inte sålt av fonder (har inga stora summor ändå) men minskat vårt månadssparande för att kunna öka amorteringen.
Hej,
bra svar, logiskt. Precis som du säger så spelar känslor en roll i et hela också. Man är ju bortskämd med den relativt låga kostnaden som bostaden haft och den totala kostnadsbilden i hushållet reflekterar säkert det hos många.
Blir ingen stor extra-amortering, får justera paå andra håll för att bibehålla en schysst månadsbesparing istället.
Hej,
den är tung. Inte förrän man börjar räkna på olika räntesatser förstår man vilken effekt i rena pengar en höjning på 3,4,5,6 procent faktiskt har.
Jag har med handen på hjärtat inte ens reflekterat över att det skulle kunna sticka iväg med 8000 i månaden när räntorna förfaller.
Vi kommer att justera övrig kostnadsbild den tid vi har kvar nu tills förfallodagen samt spara så mycket som möjligt för att just slippa oro. Har man lite flyt och bra disiplin så ska det nog gå bra.
Om börsen för all framtid gör 7 % i avkastning, hur fungerar det med samhällsekonomin i stort?
Är det månne så att du interpolerar ett historiskt värde utan att på något sätt reflektera över rimlighet?
Vad säger att historisk avkastning ska motsvara framtida avkastning, om befolkningstillväxt och allmän utveckling avtar?
Vad är det som 2020 och framåt ska ge samma tillväxt som den industriella revolutionen gav oss? Vad är det som ska ge samma hävstång som kolet gav lite av och som oljan exploderade?
Vilken energikälla ska ge oss fortsatt billig energi och utveckling?
Historiskt sett har det varit bra att vara lågt belånad. I “boom-tider” ger lånen hävstång och extra avkastning. Men så fort det krisar är det den belånade som får problem. Oavsett om det är på romarrikets tid eller på 1800-talet. Långsiktigt är vinnarna de som lyckas balansera. Inte se som maximerar åt endera hållet.
Även om man sätter känslor åt sidan. Vad är bäst, garanterad intjäning på 5% eller 7% till hög risk ? Det beror på din tidshorisont och hur mycket risk du behöver ta för att nå dina mål.
Även med “nerves of steel” , varför ska man ta en massa risk om man inte behöver den extra potentialen till avkastning? Det är bättre att öka sannolikheten för att nå ditt mål istället. Alternativt, om du redan nått ditt mål, sitter du troligtvis med mer pengar än du vill ha på börsen ändå.
Däremot om man behöver ta den extra risken för att nå målet så kan man nog motivera att låna upp till näsan och hoppas på det bästa.
7% genomsnittlig avkastning till hög risk vs 7% garanterad besparing till negativ risk (du sänker din risknivå genom att amortera). Här är alt. 2 bäst.
Aktier kräver enligt mig minst 4-5% överavkastning för att vara värt risken.
Jag anser att man bör amortera i relativt hög grad om man har bolån över ca 4%.
Ni får lätt över 2.25% i ränta på obundet bankkonto med insättningsgaranti.
Så ni kan till 0 risk behålla pengarna och tjäna mer undertiden ni har så låg ränta, och faktiskt garanterat tjäna pengar på det.
7% till hög risk, förutsatt att räntan kommer gå ner någon gång dom närmsta 20 åren.
Det är betydligt bättre att betala räntan än att amortera pga ränta-på-ränta effekten som händer dom första åren. Även om räntan går till 10% i ett års tid så är det bättre att fortsätta ha pengarna på börsen istället för att amortera.
Om du gör en extraamortering idag på 1000kr som sparar dig 50kr per år i ränteutgifter i 20 år om vi har en snittränta på 5%, så tappar du teoretiskt 3000kr avkastning på börsen räknat på en snittavkastning på 7%. Även om vi har en snittränta på 10% så är det fortfarande bättre att ha investerat pengarna från början sett till en 20 års horisont.
Det har jag inte gjort. Var har jag skrivit hur lång tid detta gäller för?
Jag tycker inte det handlar om matematik vs känslor om det är matematiskt bra eller inte handlar om vad man försöker uppnå med sina investeringar, hur mycket risk man behöver ta för att nå det man vill. Dvs det går bara att svara på om man kollar på helheten tycker jag.
För mycket risk är dåligt.
För lite är också dåligt.
, varför ska man ta en massa risk om man inte behöver den extra potentialen till avkastning? Det är bättre att öka sannolikheten för att nå ditt mål istället. Alternativt, om du redan nått ditt mål, sitter du troligtvis med mer pengar än du vill ha på börsen ändå.