Har nyligen fått huset värderat och hamnat på en belåningsgrad på 47%. Nu går jag i tankarna på att belåna huset till 50% och placera dem lånade pengar i Lysa eller i en portfölj på Avanza på 10-12 år.
Jag läste artikeln om amortering vs investering
men skulle gärna vilja ha lite feedback på just dessa förutsättningar med denna belåningsgraden.
Är jag naiv, klok, djärv eller fullständigt galen i mitt tänk?
Jag hade inte gjort det (och gör det inte heller). Börsen och bopriserna har gått som tåget i en lågräntemarknad länge nu. Visst är 10 år en lång tid, men pallar du vänta in goda år om det skulle komma tre minusår vid starten för ditt sparande och låneräntan skulle börja stiga?
Tack för välkomnandet! Jag har inga problem med att det svänger eller när det dippar men det har förstås inte varit med lånade pengar utan månadssparade. Det är mer om man skulle hamna i en situation där man skulle behöva sälja för att man behöver pengarna för att betala tillbaka lånen eller liknande.
Inser ju att du kanske pratar om att låna de 3% som är kvar för att nå 50% belåning. Är det dessa du menar så bortse från vad jag skrev. Jag menade om det rörde betydligt högre belopp.
Det är ju stor skillnad på 3% eller 50% till. Det är ju också skillnad om huset är värt en miljon eller tio.
Om du verkligen investerar pengarna i LYSA och låter dem vara i många år har du oddsen på din sida att tjäna på detta. Men man måste ha ballsen för att låna till sin portfölj.
Jag har utifrån min situation bestämt mig för att inte blanda ihop lån och investeringar…rätt eller fel går nog inte säga överlag utan beror nog på individ till individ.
Men jag känner att jag helst bara lånar till boende och utbildning.
Jag tycker inte ev avkastning motiverar risken att låna 3% ytterligare på huset på grund av den högt värderade börsen å det onaturliga pengatryckandet…
Om du lånet upp ytterligare 3% när (inte om!) börsen kraschar så är det en helt annan grej, men då är risken att du inte har utrymme till det pga huspriser har sjunkit.
Jag tycker den optimala belåningsgraden är ca 45% så man slipper amorteringskrav men ändå har utrymme att låna mer pengar vid en opportunity of a life time
Det går fort i hockey å jag tror inte fed, WEF eller någon annan elitorganisation tvekar en sekund att höja räntorna (och därmed försvåra livet för merparten av medel- och underklassen) så småningom och då gäller det att ha tänkt igenom det scenariet så man inte blir tagen på sängen…
Av ren nyfikenhet, var drar du den gränsen? Om man ska följa det resonemanget, så betyder väl det egentligen att man ska vara helt skuldfri innan man investerar?
Själv har jag en stor del av studielånet kvar. Min belåningsgrad på bolånet är ca 45% (amorterar fortfarande) och jag har en uppskjuten vinstskatt att betala till Skatteverket nån gång i framtiden.
Detta hindrar mig givetvis inte från att investera löpande. Därmed investerar jag ju faktiskt för lånade pengar.
Anser mig ändå vara den försiktiga typen. Jag kunde valt att sluta amortera vid 50% och istället lagt dom pengarna på fonder, men jag tycker det känns bra att ligga med marginal under 50% belåningsgrad. Har inte några som helst tankar på att låna upp till 50%, trots att mycket talar för att det vore lönsamt på lång sikt.
Nja…tror vi missförstår varandra lite.
Jag lånar till studier och boende men inte till min portfölj. En hävstång av betydelse i portföljen sover jag inte gott med. Dvs om räntan eller nåt annat påverkar min ekonomiska situation så vill jag inte ge portföljen en turboväxel neråt. Med det sagt så amorterar jag men investerar också.
Därav lån till bostad och studier är ok. Skulle jag ha 50% kvar på mitt bolån hade jag nog inte amorterat mer men inte belånat på nytt. Utan t ex min amortering på 3000:- hade avslutats och ökar på mitt investerande med 3000:- istället. En risk som JAG klarar. Men du kanske är av en annan kaliber. Därav tror jag även det är lite individuellt hur man gör.
Hmm, jag tänker som så, att när folk börjat belåna sin bostad för att handla aktier, då är något galet. Jag är väl av den åsikten att bostaden främst ska användas för bostaden, och inte som idag på segelbåtar, bilar, resor och allt annat. Det är lätt att tappa greppet när saker och ting går bra, men man glömmer lätt att det under långa perioder inte kan gå så bra, arbetslöshet, lågkonjunktur och så vidare.
Jag håller med dig som huvudsaklig tes, dock viss skillnad på att lägga pengarna i en fondrobot på 10 år med 93 % sannolikhet att få ut mer pengar än man satte in än att köpa segelbåt, bil eller resa.
Belåningsgrad är bara en av parametrarna, jag tycker man måste också kolla på kassaflödet. Med det menar jag, lite oberoende vad man har för belåningsgrad så ska man kunna betala räntan. Det hjälper inte med en 45% belåningsgrad om man ändå inte kommer klara av en räntehöjning.
Sedan tycker jag personligen att man aldrig ska ha pengar på börsen som man inte kan förlora. Och jag förstår om jag är en av de få som har så svart/vitt syn på det
Med det sagt så är din övriga ekonomi som avgör om du ska belåna dig mer för att kasta in det på börsen. Och det kan visa sig vara att du kan belåna dig högre än 50% för att lägga in för din ekonomi i stort “tillåter” det. Men man måste vara medveten om riskerna.
Det beror på helheten skulle jag säga. Om 90% av din totala förmögenhet är låst i bostaden så tycker jag det rent riskmässigt men även möjlighetsmässigt är smart att öka sin exponering mot lån (inflationsskydd) och börsen. Om börsen rusar i 10 år och fastighter kraschar så blir det tråkigt att ha alla pengarna i sin bostad även om det känns “rätt” att ha en låg belåningsgrad.
Personligen så skulle jag nog själv inte gå under 50% belåningsgrad på bostaden förrän jag närmar mig pensionen.
Har inget låneutrymme då jag inte äger hus/lgh. Däremot har jag stor cashbuffer som tyvärr inte hann trycka in allt innan vi var tillbaka på samma nivå. Med skam den som ger sig. Sjunker börsen dubbelsiffrigt kommer jag att snabba på insättningarna.
Skulle kunna låna på depon men det känns för riskfyllt om det faller för mycket. Hus tvångssäljs inte automatiskt medan depon gör det.