Hej. Då Jan Bolmeson säger åt mig att skapa en tråd får jag väl göra det… vad är en optimal belåning förutsatt att man är skuldfri och med ett icke-belånat boende? Och hur gör man om man väl landar i att man ska investera med belåning?
Jag kan nämna att frågan kommit upp då jag frågat i en tråd om jag borde justera min långsiktiga investeringsstrategi eftersom jag är skuldfri, inte har något bostadslån och inte äger något som kommer att öka i värde över tid. Min enda tillgång är egentligen det jag investerar på börsen. Kan också lägga till att jag investerar långsiktigt, med en tidshorisont på 20-25 år, och att jag kan sätta undan ca 8 000 kr i månaden till investeringar. Investerar i princip bara i indexfonder med låga avgifter.
Frågan är stor för mig, då det är mitt sparande i indexfonder som ska “rädda” mitt pensionärsliv och se till att jag kan hjälpa mina barn med en bra start i livet.
En av de första frågorna man behöver ställa sig är var man ska låna.
Såväl Avanza som Nordnet och Degiro har ganska bra värdepapperslån, men med en stor nackdel: Lånevillkoren kan ändras med någon månads varsel. Man får därför ta hänsyn till detta och vara lite extra försiktig när man bedömer riskerna och inte bara tänka på hur mycket börsen skulle kunna tänkas gå ner i olika scenarion.
Den som belånar sin bostad har det i någon mening lättare. Så länge lånet löper på och man sköter sina amorteringar och betalar ränta sitter man någorlunda tryggt, men om man överskrider marginalerna på sin värdepappersbelåning kan man råka ut för tvångsförsäljning – vilket när det väl händer lär ske i ett ogynnsamt läge.
Om du lånar 1 miljon och stoppar in hela summan direkt så tjänar du 2,8 miljoner (7% avkastning, 20 år). Jag förstår inte hur du får det till 240000 kr?
Jag undrar också lite hur andra gör? Jag har ca 900 000 i mitt sparande (90 procent indexfonder och 10 procent sparkonto) och kan låna 50 000 med nollränta, 126 000 till en procents ränta och en bit över 200 000 till två procents ränta. Så fort man hamnar över det, eller om börsen går ned så att belåningsvärdet minskar, så blir räntan nästan sex procent (på hela beloppet). Funderade på att låna 150 000 till två procents ränta, så jag har lite marginaler vid ett kursfall… hur hade ni resonerat?
Hur mycket man lånar och hur mycket risk man tar är såklart mycket personligt. Jag har full förståelse för dem som inte alls vill låna och jag respekterar deras syn på saker. Det vore trevligt om de också försöker förstå varför en investeringsstrategi med belåning kan kännas helt okej för andra.
Nackdelarna jämfört med ett bolån är klara:
ett investerat kapital som grunden till belåningen är inte lika säkert som t.ex. en bostad.
villkoren, räntorna och belåningsgrader är inte fasta och kan ensidigt ändras när långivaren känner för det.
tvångsförsäljning av kapital kommer att ske och är mycket lättare gjort än att vräka någon.
Som svar till din fråga tycker jag att det är enklare att räkna i procent än belopp.
Jag gör så här.
Med mitt innehav har jag en max belåningsgrad av 80%. Självklart är det alldeles för mycket. Lånar man så pass mycket då börjar man direkt med tvångsförsäljning.
Jag håller mig till första räntenivån. Av två anledningar: 1) jag vill som sagt hålla mig långt långt borta från tvångsförsäljning 2) det känns inte okej att betala mer än 1% ränta. 1% ränta betyder att jag max kan låna upp till 25% av mitt kapital.
För att inte hamna på nästa räntenivå vill jag också hålla mig rejält därifrån. Nu har jag valt att låna 65% av beloppet som jag skulle kunna få låna under “mina egna villkor”. Jag förstår att 65% är helt arbiträr men det gör att jag hamnar på en belåningsgrad av typ 16% (0,25*0,65)
16% belåning betyder att jag klarar av en börsfall av 80% innan jag hamnar i tvångsförsäljning. Tappar börsen så mycket som 80% då har världsekonomin och alla som lever större problem kan man lätt säga.
Jag tänker långsiktigt och som vi pratade om i en annan tråd är jag redan skuldfri och äger ingen bostad. Det betyder också att det är glest om alternativ för mig att få hävstång på mina investeringar. Med 7% genomsnittlig avkastning över 20 år kan jag förvänta mig 6% över det beloppet som jag lånar.
Med mina egna regler kring belåning känner jag mig trygg och kommer jag få en betydligt högre avkastning. Risken är mer än värd det för mig.
Med samma resonemang är Avanzas 0% superlån också en no-brainer…
När jag ska sluta arbeta (jag och min man) så säljer vi det hus vi har och kan gott och väl köpa en lägenhet kontant med dessa pengar, vi har amorterat er en hel del.
Men vi kommer att ta lån på en väsentlig del av vad lägenheten kostar för att vi hoppas på att vi kan få mer avkastning om pengarna finns på börsen vs i en lägenhet.
En lika stor anledning är att hyran oftast blir väsentligt lägre på en ägd lägenehet och detta gynnar ju våra framtida kostnader.
Tack för att du ifrågasatte! Jag hade helt snedläst. Det ackumulerade sparandet var 240 000. Men då blev det ju plötsligt en helt annan grej att låna 1m…
Nu har jag fått superlånet beviljat och investerat 35 000 med nollränta… men det innebär att jag i praktiken fått hävstång på lite mer än 5 procent av min portfölj. Hävstång? Hävpinne? Hävtandpetare, snarare. Men visst, med i snitt 7 procents avkastning på 35 000 extra på börsen ger ca 2 500 om året, och det är väl bra för något som tar i princip noll tid att göra. Men det är väl kanske inte vad jag menade då jag skapade tråden om optimal belåning då man är skuldfri…
Rent spontant känns det som jag borde belåna mig mycket mer än så här. Egentligen så borde väl allt som innebär att jag betalar maximalt två procents ränta vara bra? Jag har ju en del reserver som kan läggas in också, ifall börsen går ned, så jag funderar på att låna typ 200 000 kronor. Över tid så borde ju i snitt 200 000 kr extra på börsen till en kostnad av två procents ränta vara en no brainer… eller tänker jag fel här?
Det förstår jag men det behöver ju inte bli så i framtiden och då har man inte de marginalerna. Men jag är försiktig, räknar snarare pessimistiskt än optimistiskt. Konsekvensen blir att jag nästan alltid blir positivt överraskad. Jag föredrar det.
Ingen vet ju riktigt vad börsen kommer att ge i snitt under de kommande 20 åren, men cirka 7 procent är väl den bästa gissningen som finns. Och det är utifrån just det, att sju procent är den bästa gissningen som finns, som jag agerar.
Å andra sidan, ett av mina favoritcitat, för mig som jobbar med prognoser, är “Prediction is very difficult, especially if it´s about the future” (Niels Bohr, nobelpristagare)
Du tänker rätt tycker jag. Om vi nu bortser från diskussionen om att man ska känna sig skuldfri eller inte.
Jag tagit samma beslut om belåning och lånar en bit mer än ett 0%-gratis lån men jag har inte gått så långt som du funderar på. Det har allt att göra med risktolerans.
Du nämnde tidigare ett belopp och i förhållande med 200.000 kr skulle det betyda att du tål en max nedgång av typ 70% innan “the skit hits the fan”. Om det skulle bli tvångsförsäljning är man nämligen riktigt riktigt illa ute. Då har marknaden kraschat så mycket att du helst skulle vilja investera och då är det precis fel tid att istället måste betala av lånet med sitt kapital. Det hela blir då bara en stor och mycket otrevlig förlustaffär.
Jag ser belåning som en strategi som antingen passar en eller inte. Precis som när man väljer en fördelning på aktier/räntor, ta ställning till homebias eller vill ha guld i sin portfölj. Så länge man fattar vad det innebär och man är beredd att ta risken är det inget fel med det.
Tidigare skrev jag att jag hellre tänker i procent/hävstång än belopp. Egentligen fungerar det precis som med ombalansering. Man väljer en risknivå och justerar lånet efter det.
Dina 200.000 sek representerar t.ex. 25% av din portfölj. Om marknaden växer blir lånet mindre jämfört med resten av dina investeringar. Skulle man då vänta i 20 år då är 200.000 inte en så stor del längre. Ibland bör man därför korrigera beloppet. Det kommer förmodligen bli så att det finns utrymme att låna lite mera varje gång du investerar eller kapitalet har ökat i värde.
Tvärtom kan (och kommer) det också bli så att man måste börja avbetala lånet när marknaden går ner. Detta gör man då istället för att investera. Låter du bli avbetala i ett sådant läge så ökar du egentligen din belåningsgrad. Kan vara en bra strategi men det handlar i så fall om marknadstajming. Det finns en hel del som faktiskt väljer att öka sin belåning markant efter en stor nedgång.
“Nu har börsen gått ner 40%. Hur stor är chansen att det går ner ännu 30%? I med pengarna!”
Och sedan finns det också risk att man börjar ta mer och mer risk med belåning när tiden går… det gått bra med 25% belåning, nu kör jag 40% istället… nej, jag ökar till 50%… i så fall glömmer man lite bort att detta är en hävstång som ser roligt ut när börsen går upp men kommer göra ont när den går ner.
Uträkningen baseras på ett globalt aktieindex (beräknat i US-dollar), som i snitt ökat med 6,3 % per år de senaste 15 åren t.o.m. 20-05-31, inklusive tillväxtmarknadsländer och utdelningar efter avdrag för schablonskatt.
Om man dessutom räknar bort inflation på 2% blir det skrala 4,3% kvar, så det gäller att inte ha för höga förväntningar på att bli rik snabbt när man globalindexkramar sig
Jag följer tråden nyfiket då min utgångspunkt inte är olik din. Låt dig inte drabbas av FOMO bara.
Jag tycker god nattsömn etc smäller högre och de senaste årens börsresa har inte varit kattskit ens med indexfonder. Möjligheten att belåna bostaden finns ju om man vill, men jag gillar inte tanken i nuvarande politiskt och ekonomiskt världsläge. Därför har jag också valt att avstå hävstången och belåna mina tillgångar. Dumt? Kanske.
Finns det chans att pytsa in mer sparande per månad så gör ju detta susen och det snabbt. Annars tycker jag du ska kolla med banken vad de säger om att belåna boendet. Riksbanken tror ju på låga räntor ett tag framöver iaf.
Aldrig dumt. Det är ett medvetet val som passar dig och din ekonomi bäst. Det är viktigt att man förstår vad belåning innebär sedan kan man antingen välja att belåna sin portfölj eller håller sig därifrån. Både alternativ är lika “smart”.
och det kanske man ska vara, men det verkar finnas ekonomiska strategier som är bättre.
