Då borde det väl handla om 200k om inte min matte är helt fel (4M av 8M borde vara 50% belåningsgrad, men du kanske avrundade lite?).
Jag vet inte exakt vilka avgifter banken tar ut för att ta ut nytt bolån, någon form av uppläggningsavgift gissar jag på att de tar. Antar även att du inte behöver ta ut nytt pantbrev?
Jag tror det är smart rent ekonomiskt att hålla sig till 50% belåning, men man kan fundera på om man kanske ska vänta lite längre om det bara handlar om ett lån på så lite som 200k beroende på hur mycket extra kostnader som tillkommer, hur tveksamma banken kommer vara att låna ut framöver osv.
Bor du i en kåk för 13 mille? Det verkar ju inte gå någon nöd på sig, så kör om du vill. Men jag tänker att det finns väl en källa till att du/ni endast ha 47% belåningsgrad. Eventuellt överskott från detta investeras väl? En sättning på 20% innebär i ditt/ert fast 2,5 miljoner. Så nej, jag skulle skippa det faktiskt.
tillägg: Nu ser jag att ni redan rett ut matematiken. Men jag är skeptisk, @Henrik79 är ju inne på det spåret också. 20% ner på 8 mille är 1,6 miljoner. Vill du/ni verkligen riskera detta?
Nja, 8 miljoner. Blev en tankevurpa vid beräkningen innan.
Vi har amorterat minsta möjliga och innan det senaste värderingen haft en belåningsgrad på 80-85% till en värdering på 4,5 miljon. För någon vecka sedan värderade vi om huset och landade på 8 miljoner så 47% är nytt och inte aktivt valt.
Okej, jag är med. Poängen är väl egentligen nedkokad till att handla om huruvida ni vill belåna huset till 200k ytterligare för att pytsa in på en finansmarknad som varit het länge.
Uppsida: X% per år, där X är väldigt oklart.
Nedsida: -X% per år, där X också är väldigt oklart. Utöver detta tillkommer ränteläge, sättningar i marknaden och liknande.
Så, hur stor tror ni uppsidan är? 10% på ett år? Då kanske det är lönt. 10% på tre år? Kanske inte lika meningsfullt. -10%? En förlustaffär.
Jag landar ändå i att 200k ska ha en väldigt bra utveckling framöver för att det ska kännas riktigt meningsfullt att spela det spelet. Men det handlar ju då också om vad ni har för rörelsekapital i vardagen. Är 20k vinst (-räntor och inflation samt risk) värt det för er? Sparar ni lika mycket i månaden redan så känns det inte så. Sparar ni så mycket på ett år så förstår jag er mycket bättre.
Ja, exemplet var kanske lite tillspetsat, och jag tror vi är överens i sak. Däremot tycker jag spontant det är fel att spekulera på börsen med ej realiserat kapital (lån på en fastighet vars värde kan både öka och minska) för att i sin tur investera i ett tillgångsslag som aktier ( som även det kan öka och minska i värde).
Sen är det inget fel i att ha en hävstång, men ta då ett lån på värdepappren direkt via t.ex. Avanza eller vad man nu har. Då får du dessutom en bra screening kring vilka värdepapper som har ett vettigt belåningsvärde, och anses kreditvärdiga från bankens sida.
Som ni har pratat ofta om i podden är det farligt med FOMO, och det kan få folk att göra lustiga saker. Att belåna på huset för att handla aktier med hävstång, när det dessutom känns som om det mesta är ganska dyrt och övervärderat, det hade jag inte rekommenderat.
Spelar det någon roll om man lånar på huset eller tar ett värdepapperlån om skuldsättningen blir detsamma? Det lån som har lägst ränta borde väl vara bäst totalekonomiskt?
Men är det här inte bara mental bokföring? Så länge du har ett lån på bostaden och samtidigt har pengar på börsen så spekulerar du med ej realiserat kapital. Bestäm dig för en rimlig belåningsgrad på bostaden och låna upp och investera eller amortera ner resterande.
Edit:
För att förtydliga, för jag tycker detta är så extremt viktigt. Istället för att hänga upp sig på belåningsgraden på bostaden, kika på helheten.
Exempel:
Bostad värd 2 000 000 kr, bolån på 1 000 000 kr. (50% belåningsgrad)
Aktier värda 500 000 kr
Då har man 2 500 000 kr i tillgångar (20% aktier, 80% bostad) och 1 000 000 kr i skulder. “Belåningsgrad” i hela ekonomin: 40%.
Sen kan man rätt enkelt optimera sin totala ekonomi:
Välj rätt belåningsgrad på helheten. 10% kanske är för högt när man är pensionär, 50% kanske är för lågt när man är väldigt ung.
Se till att tillgångarna är så diversiferade som möjligt (80% bostad är rätt obalanserat)
Se till att räntorna på lånen är så låga som möjligt. Mamma/pappa > bolån > värdepapperslån > blancolån.
Det är bl a den heta marknaden som gnager. Visst talar det för en övervärderad marknad men kan vi egentligen inte veta än. Dem 200 kkr skulle vi egentligen kunna låta vara på börsen i 30 år om det skulle behövas. Det som skulle kunna ändra på det är ifall vi skulle behöva sälja huset för mindre än hälften av vad det är värderat till idag. En annan aspekt för att dra ner risken är att vi skulle kunna komplettera med ett månadssparande. Nu har vi inget krav på oss att amortera vilket sänker månadskostnaderna med 5500 kr.
Banken kan säga upp ett värdepapperslån med någon månads varsel och det går ej heller att binda räntan på värdepapperslån.
Så länge du betalar överenskommen ränta och amorterar enligt överenskommelse på bostadslånet är du någorlunda trygg med det lånet även om bostadspriserna rasar.
Med ett värdepapperslån kan du råka ut för tvångsförsäljning om börsen rasar och du inte längre har tillräckligt belåningsutrymme. Det kan dessutom bli en form av negativ hävstång då banken skriver ner det procentuella belåningsvärdet på ett värdepapper samtidigt som det rasar i värde.
Nej egentligen inte, det är dina totala skulder som spelar roll. Några detaljer finns om du ligger på marginalen som börsspastikern ovan skriver, men det beror ju på om du lånar mycket i förhållande till portföljens värde.
Behov i olika skeden i livet är ju snarare val (hus, bil, resor, märkeskläder till barn, matval etc. etc.), med dyra val kommer man alltid “behöva” mer än man har, och när man blir äldre har man inte vad man behöver, pga ens val tidigare i livet
Finns det någon mer bakgrund till citatet, eller något jag missar?
Jag tänker att tex låna för att tjäna mer pengar, som egentligen inte behövs är dumt. Jag har sett det tex med företagare som sålt sina bolag, har all pengar de någonsin kan behöva och så ska de fortfarande fortsätta ta risk, i ett nytt företag, på börsen eller liknande.
Då brukar jag påpeka att lägga undan pengar för att vara FI resten av livet som lägst. Ingen mening att ha några tusen/miljoner extra när man dör.
Logiskt är det ju såklart bra att lägga undan så att man har sitt på det torra. Men vill man satsa på något nytt är det kanske svårt att låta en del pengar ligga när man kan satsa MER. Kanske lite kopplat till personlighetstypen som tog risken och lyckades tjäna pengarna till en början.
Men jag tänker ofta så om entreprenörer/framgångriks skådespelare idrottare etc. som tjänat mycket pengar någon gång men sen gjort någon satsning som slog fel och nu är utblottade trots att de en gång hade tillräckligt för att kunna leva på hela livet om de velat.
Här jävlas ju också den mentala bokföringen. Man amorterar sitt huslån ner till 50% som här på forumet anses som en lagom nivå. Sedan börjar månadsspara motsvarande summa i en indexfond. Då känns det bara smart och sunt. Spara och investera klokt.
Men om man råkar amortera ner sig under 50% och sedan kommer på att det inte var så man vill ha det och backar tillbaka, dvs lånar tillbaka pengarna, då känner man plötsligt att man är en galen risktagare som lånar på huset och köper aktier.
Har själv varit där men nu har jag kommit över det.
Det är faktiskt att belåningsgraden minskar pga ökad värdering på huset. Värderingen gått från 4,5 till 8 miljoner och belåningsgraden från 85% till 47%. Så visst är jag medveten om att det kan vara ett luftslott. Samtidigt har vi skaplig buffert på plats och bra löner.
Lånet jag tog har på månadsbasis flyttats in på ISK och placerats i fonder med 10000kr i månaden. Utöver sparar jag 4000kr till samma ISK. Nu har jag ca 100000kr kvar på räntekonto som ska flyttas in på ISK men sitter och funderar på om jag ska fortsätta med 10000kr i månaden eller höja summan för att sätta mer pengar i arbete? Har ju redan spridit insättningarna under lång tid. Tänker på ”time in the market” osv. Hur hade ni gjort som läget ser ut idag?
