Vad är bäst? Amortera, spara, investera eller t.o.m. låna?

Tänk om det inte är sant att alla lån är dåliga...

Amortera eller investera är en fråga som många av oss förr eller senare ställs inför. Svaret är dock inte helt självklart, särskilt eftersom vi har många förutfattade meningar. Alla har vi lärt oss att lån är dåligt, den som är satt i skuld är inte fri och så vidare. Men, tänk om det inte är sant? Tänk om det i vissa fall faktiskt kan vara som så att det är mer lönsamt och smart att inte amortera. Tänk om det till och med kan vara så att man har för lite lån? Att man kanske till och med kan låna för att investera? Dagens artikel resonerar kring amortering, bra och dåliga lån och inte minst sparande och investerande. Svaret är nämligen inte helt självklart.

Precis som så ofta på bloggen är svaret till frågan eller resonemanget varken svart eller vitt, utan snarare en gråskala. Särskilt beroende på vilket perspektiv man tittar på. Om vi utgår från målet för många av oss är att leva en tillvaro utan en ekonomisk stress, då är det smartaste nästan alltid att amortera och betala av sina skulder. Står valet mellan att konsumera och amortera, då är nästan alltid svaret också att hellre amortera. Tittar man däremot från ett matematiskt perspektiv så finns det ganska goda argument för att inte överamortera eller till och med för att låna pengar och investera dessa.

I grunden handlar beslutet ”amortera eller spara” om svaret till de tre frågorna:

  1. Vilket alternativ ger matematiskt bäst avkastning på pengarna?
  2. Vad är risken och osäkerheten i antagandet i fråga 1?
  3. Kommer jag känslomässigt kunna hantera osäkerheten?

I den här artikeln, som är en sammanslagning av tidigare artiklar, kommer vi att resonera kring och ge exempel på alla tre frågorna. På sätt och vis handlar det även om att lyfta upp något som de flesta av oss har gjort omedvetet till att istället överväga möjligheten att göra det medvetet.

Att t.ex. ta pengar på ett ställe där de är billiga och sätta dem på ett ställe där man får mer betalt för dem och behålla mellanskillnaden är inget konstigt. Det är ju det som bankerna lever på (och det verkar gå ganska bra för dem). Vi sätter in pengar billigt, de lånar ut dem för en högre ränta och behåller skillnaden till sig själva. Om de kan göra så, varför skulle inte vi kunna leka bank och göra samma sak?

Slutligen vill jag påminna om att bara för att något är ekonomiskt möjligt eller optimalt, så betyder det inte nödvändigtvis att det måste genomföras. Det kan ju vara så att kostnaden i t.ex. stress eller annan känsla blir för stor. Däremot tycker jag att man bör unna sig att utvärdera och räkna på möjligheten innan man avfärdar det och går på ”lån är dåligt”-spåret. Det här är en komplett omskrivning och komplettering av en artikel som jag skrev redan 2014.

Lycka till och tack för den här veckan,
Jan och Caroline

PS. Jag vill tipsa om möjligheten att ställa frågor till kommande gäster. Vi har tre-fyra spännande intervjuer inplanerade med allt från fondförvaltare, till en f.d. VD i mäklarbranschen till en läsare Jimmy som är FIRE-entuasiast. DS.

Lyssna på artikeln som ett poddavsnitt

Precis som vanligt så kan du lyssna på hela den här artikeln som ett poddavsnitt via din poddspelare. Avsnittet finns där poddar finns t.ex. iTunes, Acast, Spotify eller SoundCloud. Du kan även titta på den tillhörande videon via Youtube.

Amortera eller spara? De viktigaste punkterna…

Nedan följer en sammanfattning av de viktigaste punkterna i artikeln.

Beslutet om att amortera, spara, investera eller låna kommer ner till tre frågor
Eftersom det inte finns något rätt svar förutom ”det beror på” behöver man ta hänsyn till de tre frågorna: 1) Vilket alternativ ger bäst avkastning på pengarna? 2) Vad är risken och osäkerheten i avkastningsantagandena och 3) Kommer jag känslomässigt att kunna hantera osäkerheten?
Matematiskt handlar det om att räkna ut mellanskillnaden och alternativkostnaden
Den första beräkningen att göra är att räkna mellanskillnaden. Om du har 100 kr, så kan du antingen amortera dem på ett lån på t.ex. 2 procent och på det sättet spara 2 kronor om året. Alternativet är att investera dem till t.ex. 5 procent om året, vilket skulle ge dig 5 kronor. Använder du dessa 5 kronor för att betala de 2 kronor som räntan kostar, då har du en mellanskillnad eller netto på 3 kronor per hundralapp. 
Om du amorterar istället då är din alternativkostnad 3 kronor per hundralapp. Det är inte pengar som du har förlorat, men det är pengar som du skulle kunnat ha om du investerat istället. 
Historiska och teoretiska utfall stödjer att investera
I artikeln jämför jag både teoretiska och historiska utfall och båda pekar på att det finns matematiska argument för att investera. Över en tidsperiod på 10 år, ger en 60 procent aktier- och 40 procent räntor-portfölj en förväntad avkastning på ca 5 procent. Sannolikheten för en positiv avkastning är över 90 procent. 
Använder vi en sådan portfölj att investera i istället för amortera borde det över tid ge oss ett räntenetto på ca 3 procent. Tittar vi historiskt mellan 1985 och jämför rörliga bolåneräntor med faktiskt utfall på en sådan 60/40-portfölj visar den att det i majoriteten av alla perioder har gett ett positivt utfall. 
Tänk om att vinstmaximera inte är det viktigaste
Jag anser att de flestas ekonomiska mål borde vara att minska den ekonomiska stressen. Min upplevelse är att de flesta har en ekonomisk stress för att de antingen 1) har skulder eller känner en ekonomisk osäkerhet för hur de ska klara sig eller 2) har en felaktig riskprofil i sitt sparande som kan vara antingen för hög eller för låg. 
Att då introducera att man ska investera istället för att amortera, eller än värre att låna för att investera gör inte nödvändigtvis livet bättre eller minskar den ekonomiska stressen. Bara för att något är matematiskt eller ekonomiskt möjligt eller rationellt betyder det inte att man nödvändigtvis måste göra det. 
Det är lika mycket en känslofråga som det är en logisk fråga
Om man är okej med att investera istället för att amortera men inte okej med att låna för att investera, då gör man en logisk kullerbytta. Vi trillar nämligen ofta dit och agerar irrationellt, särskilt i området pengar. Det är ofta ett bra tillfälle att stanna upp och fråga sig – är det riktigt sant? 
Skilj på bra och dåliga lån
Jag är en varm förespråkare för att hålla minnesregler och definitioner enkla. När det gäller lån bör man skilja på bra och dåliga lån. Den enklaste definitionen enligt mig är att ”bra lån gör dig rikare” och ”dåliga lån gör dig fattigare”. Dåliga lån bör man amortera så fort som möjligt och bra lån kan man behålla eller till och med öka. Det har således inget att göra med varken typ av lån, ränta, villkor, belopp eller något annat. Det handlar om en relativ enkel beräkning – tjänar du eller förlorar du pengar?
Genom att låna för att investera skapar du en hävstång
Genom att använda och investera lånade pengar skapar du en hävstång på dina pengar och din avkastning. Sjunde AP-fonden använder motsvarande 25 procent belåning för att höja en 10 procentig avkastning till 12.5 procent. Riksbanken har skrivit om det i sina PM och många av de som du känner – kanske även du själv – har använt det omedvetet när du köpt din egen bostad. Dock är det viktigt att komma ihåg att hävstången fungerar åt båda hållen, en 10 procentig förlust blir 12.5 procent med samma hävstång. 

Mycket av det som vi vet är kanske inte helt sant…

Jag har fler än en gång fascinerats av hur mycket vi har lärt oss om pengar och lån på en omedveten nivå av t.ex. våra föräldrar och omgivning. En väldigt enkel övning är att avsluta följande meningar tyst för dig själv. Tänk inte, utan bara ta det första som dyker upp.

  • Pengar är…
  • Rika människor är…
  • Fattiga människor är…
  • Lån är…
  • Att ha för lite pengar får mig att känna mig …
  • Att ha lån får mig att känna mig …
  • Jag skulle haft mer pengar om bra …
  • Det mest orättvisa med pengar är…

Genom ovanstående övning kan man ibland få ledtrådar kring vad man tänker egentligen och huruvida det är stödjande eller ens sant eller inte. När jag har gjort övningen har det kommit upp allt från att ”lån är dåligt”, ”att ha lån får mig att känna mig ofri” till ”rika människor är giriga” och än värre saker. Det handlar inte så mycket om att döma som bara att uppmärksamma att vi har en mängd förutfattade meningar och fördomar. Först när vi blir medvetna om dem kan vi välja att göra något åt dem.

Just kring lån finns det mycket sanningar och fördomar. Såsom:

  • Lån är dåligt
  • Den som är satt i skuld är inte fri
  • De ogudaktiga lånar och betalar inte
  • Den kvarn kan inte drivas med lånat vatten
  • Lånad häst må man snart stiga av
  • En sjuk man kan sova lugnt, men inte en skuldsatt man
  • Det är tungt att betala för bröd som är uppätet
  • och så vidare.

Många av dessa har väl säkert en poäng, men de missar att att det är en gråskala och inte svart-vitt. Tänk om vi skulle börja ställa oss frågan:

  • Tänk om alla lån inte är dåliga?
  • Tänk om det till och med skulle finnas ett bra lån?
  • Om det fanns ett bra lån hur skulle det då se ut?

Just de sista två frågorna har jag funderat rätt mycket på under de senaste åren. När man väl börjar titta från det perspektivet öppnar sig faktiskt en hel del nya dörrar.

Vad skiljer ett bra lån från ett dåligt lån?

När jag håller workshopar och föreläsningar brukar de spontana gissningarna vara att det handlar om räntan, typen av lån, beloppet eller villkoret för lånen. Jag skulle säga både ja och nej. Problemet med att hänga upp definitionen av ett bra eller dåligt lån på dessa faktorerna gör det knökigt. Då ska man komma ihåg en mängd typer av lån, gränser för belopp eller räntor eller än värre villkor. För att det ska vara användbart behöver det vara enklare.

Första gången jag förstod att alla lån inte behövde vara dåliga var när jag läste Torsten Janssons bok ”I halvtid” för mer än 10 år sedan. Det handlar om entreprenören Torsten Jansson och hans resa från mammas källare till att leda klädföretaget New Wave. I samband med boken läste jag att han hade flera hundra miljoner i lån. Parallellt hade Lyxfällan börjat gå och där såg man människor som bokstavligen satt i skiten på grund av lån på några hundra tusen. Jag vill minnas att jag ställde mig frågan – varför behöver inte Torsten Jansson vara med? Han hade ju mer lån än alla deltagare tillsammans.

Det var då jag fick hjälp att se att det just handlade om en skillnad på bra och dåliga lån. Det handlade inte om – som jag trodde – att de inte hade uppfunnit Lyxfällan Total Extreme Makeover. Han hade stora lån, men han hade lån som gjorde honom rikare och inte fattigare. För lånen hade han köpt tillgångar som var större än skulderna. Avkastningen från tillgångarna betalade räntorna och därmed var det inga problem. Kanske till och med var lånen en förutsättning för framgången.

Tack vare hjälp från andra personer började jag nysta i det här och landade i de enkla definitionerna:

  • Ett bra lån tjänar du pengar på och gör dig rikare
  • Ett dåligt lån kostar dig pengar och gör dig fattigare

Ett räkneexempel på ett bra lån

Låt oss ta ett räkneexempel för att illustrera det.

  • Vi lånar 100 kr till 2 procent ränta
  • Det betyder att vi varje år ska betala 2 kr i ränta för den lånade hundralappen
  • Vi placerar hundralappen till 5 procent ränta som ger oss 5 kr per år
  • Vi använder de 5 kr för att betala räntan på 2 kr och har kvar 3 kr

Utifrån resonemanget ovan;

  • Hur många sådana hundralappar vill vi låna?

Svaret borde självklar bli – så många som möjligt! För varje lånad hundralapp gör vi en vinst om 3 kronor. Vän av ordning kan argumentera för att vi borde betala skatt. Det är korrekt och man kan ta hänsyn till olika skattesatser, eventuellt ränteavdrag, inflation, risk och så vidare. Min poäng i ovanstående exempel är mest att visa på ett resonemang och slå hål på myten att alla lån är dåliga. För matematiken ovan visar på en vinst på varje hundralapp.

Egentligen är det inget konstigt. I grunden är det här en banks affärsidé. Vi sätter in pengar på banken – vilket egentligen är en ”inlåning” – och för det får vi, generöst räknat, 50 öre per hundralapp (=0.5 %). Sedan tar banken de pengarna och lånar ut dem för 2 procent, vilket innebär att de tjänar 2 kronor på hundralappen. Av dessa 2 kronor betalar de oss 0.50 kronor och behåller 1.50 kronor till sig själva. Dessa 1.50 kronor kallas för bankernas räntenetto.

Om bankerna kan ha det här som affärsidé och uppenbarligen tjäna mängder av pengar på det – varför skulle inte vi kunna göra samma sak?

Intressant citat från Riksbankens PM om amortera eller investera

För ett par år sedan, närmare bestämt 27 januari 2014 släppte Riksbanken en promemoria om hushållens skuldsättning. På sidan 3 i den här rapporten stod en väldigt intressant sak:

Resultaten visar att det för i stort sett alla hushåll sannolikt är optimalt att belåna sin bostad maximalt (upp till bolånetaket) för att sedan investera den resterande delen av förmögenheten i aktiefonder eller i långa räntefonder

Riksbanken, 140127, PM om hushållens skuldsättning, sid 3.

Hela rapporten är intressant för den som vill fördjupa sig i frågan ”Vad är bäst? Amortera eller investera”. Man kan ju även säga att hade man följt deras råd de senaste fem åren så skulle det varit helt korrekt givet den utveckling vi har haft. En spännande fråga i sammanhanget är – har du fått det här rådet från din bank? Eller är det något som du har pratat om i din umgängeskrets? Jag har blivit idiotförklarad mer än en gång när jag lyft det här ämnet…

Men resonemanget är i sig inget konstigt. Det är bara väldigt ovant för de flesta av oss. Även pensionsmyndigheten och sjunde AP-fonden (som är den absolut bästa PPM-fonden enligt mig) använder samma resonemang. Så här skriver de på sin hemsida:

Sjunde AP-fonden använder sig av så kallade derivat för att höja risknivån i aktieandelen. Risknivån i AP7 Såfa är för sparare upp till 55 år i nuläget 1,24 gånger högre än i en vanlig global aktiefond. [..] Om värdet i en globalfond går ner eller upp med 10 procent går värdet i AP7 Såfa upp eller ner med 12,5 procent. Syftet med den höga risknivån är att det ger dig möjlighet till bra värdeutveckling under många år.

Pensionsmyndigheten, ”AP7 SÅFA och statens sparalternativ för premiepensionen

Översatt till svenska så innebär det att de belånar ditt PPM-sparande för din räkning med motsvarande 25 %. Om marknaden går upp med 10 procent, så går ditt värde upp 12.5 procent. Det vill säga 25 procent bättre. Självklart gäller det även i nedgång. Då kan man fråga sig varför gör de det? Varför tar de en högre risk med våra pengar?

Procenten gör en enormt stor skillnad…

Svaret är enkelt. I tidigare artiklar framförallt ”Kom igång med ditt sparande” har jag beskrivit hur snabbt pengar förökar sig. Utgår vi från en historisk avkastning för aktier på 8 % och 10 år, då kommer pengarna dubblas. På 20 år kommer de att femdubblas och på 30 år kommer de att tiodubblas. Om vi däremot kan ha 25 % högre avkastning, 10 % per år istället för 8 % per år, då ser resultaten ut som följer. På 10 år blir multipeln 2.6 (istället för 2.2), på 20 år blir den 6,7 (istället för 4,7) och på 30 år blir den 17,4 (istället för 10.1).

I absoluta tal blir det enormt mycket. På 100 000 kr i pensionskapital innebär det en skillnad på 470 000 kr eller 670 000 på 20 år. På 30 år blir skillnaden 1 010 000 kr eller 1 740 000 kr. Det är en väldigt stor skillnad. Vän av ordning invänder kanske – men risken då? Men på dessa långa tidsperioder är risken extremt liten – redan på 10 år har vi en sannolikhet över 90 % för ett positivt resultat och på 25 år har vi sannolikheter på 99 % för ett positivt utfall. Se t.ex. artiklarna om nybörjarportföljen eller globala barnportföljen för mer detaljerat resonemang och hur jag kommit fram till sannolikheterna.

Att låna för att höja avkastningen är alltså något som, kanske inte direkt rekommenderas, men är i alla fall inte okänt för varken riksbanken eller pensionsmyndigheten.

Är det bra att låna för att investera?

Låt oss ta ytterligare ett exempel:

Är det en bra idé att ta 20 000 kr av dina sparade pengar, låna 80 000 kr och köpa aktier?

När jag ställt den här frågan på mina föreläsningar säger de flesta nej. Vilket självklart är klokt. Jag skulle aldrig rekommendera någon att ta 20 000 kr, låna 80 000 kr och sedan köpa aktier för det. Det skulle räcka med en nedgång på 20 % för att helt radera ut det egna kapitalet. Något som inte är helt ovanligt på börsen. Jag brukar till och med säga att börsen ska ner med 50 % två gånger under en 15 års period.

Låt oss ta nästa exempel:

Är det en bra idé att ta 200 000 kr av dina sparade pengar, låna 800 000 kr och köpa en bostadsrätt eller villa?

När jag på föreläsningarna ställer den här frågan, svarar de flesta att de gjort det. Inte bara har de gjort det, många gånger påpekar de dessutom att 1 000 000 kr inte räcker för en villa där de bor. Med tanke på att genomsnittsvillan i Sverige kostar 3 200 000 kr, innebär det att många idag minst tar 480 000 kr av sina sparade pengar, lånar 2 700 000 kr och köper villan. I Stockholm är det inte ovanligt att man behöver dubbla det beloppet en gång till.

Då tänker jag att den intressanta frågan blir:

Varför är det OK att låna mängder av pengar för att köpa ett boende, men inte okej för att låna mängder av pengar för att spara och investera?

När jag diskuterar det med deltagare på workshopen så brukar vi sluta i att anledningen är att det senare är vanligt. Alla gör det. Det är inget konstigt. Att däremot gå och fråga om att låna för att investera, det är konstigt. Det är det ju ingen som gör. En vanlig kommentar är dessutom att ”huset är säkrare”, ”huset är på riktigt, inte som en aktie” eller något i den stilen.

Bostadspriser i ett längre perspektiv

Jag ska inte hamna i ett långt sidospår om den svenska bostadsbubblan (som jag har haft fel om sedan 2008) men låt oss titta på de svenska bostadspriserna i ett längre perspektiv:

Svenska bostadspriserna i ett längre perspektiv. Källa: Swedbank, april 2019
Svenska bostadspriserna i ett längre perspektiv. Källa: Swedbank, april 2019

Grafen tog jag från ett frukostmöte med Swedbank för någon vecka sedan. Grafen visar de reala huspriserna, det vill säga korrigerade för inflation, mellan 1875 och 2018. Utifrån grafen skulle jag inte säga att det är någon naturlag att bostadspriser ska gå upp. Det är bara de senaste 30 åren vi har sett en enorm uppgång beroende på bl.a. avskaffande/minskning av fastighetskatten, extremt låga räntor, ränteavdrag, bostadsbrist, jobbskatteavdrag och så vidare.

Nu ska jag inte spekulera vart priserna ska ta vägen, men vi kan ju i alla tydligt konstatera att historiskt har vi haft långa perioder av prisnedgångar på bostäder. Att då sätta alla sina pengar i en tillgång som har haft en ökning på 450 procent de senaste 30 åren låter i mina öron inte särskilt mycket som en lågrisk-grej. Jag har full respekt för att man upplever bostaden som mer konkret än en indexfond, men överväg att de är lika verkliga. I en indexfond har du ju dessutom spridit risken till flera tusen riktigt bolag runt om i hela världen. Jag köper således inte riktigt det resonemanget.

En parentes för tydlighetens skull. Jag avråder inte från att köpa eller äga sitt eget boende. Tvärtom. Det jag däremot påstår, ibland med en dåres envishet, är att inte se sitt boende som en investering utan som en konsumtion. Dessutom bör man se det som en konsumtion på 7 till 10 års sikt eller mer. Det som händer nämligen i en bostadsbubbla är till skillnad mot vad folk tror, inte att man behöver lämna hus och hem. Tvärtom blir man snarare inlåst i det boende man har för stunden. Därför rekommenderar jag att på korta tidshorisonter eller inför skiften i livet (flytta ihop, få barn etc) snarare hyra, till och med i andra hand, än köpa. Det ger minst finansiell risk och störst flexibilitet.

Lån har gjort de flesta svenskar till miljonärer

Ett annat kontroversiellt påstående som jag vågar gör är att det är just lånen som har gjort många svenskar till miljonärer. Lån är till och med motorn och den riktiga anledningen till mångas lyckade bostadskarriärer. Låt oss ta ytterligare ett räkneexempel.

  • Vi köper ett boende kontant för 1 000 000 kr.
  • Boendet ökar i värde med 10 %
  • Det nya värdet är således 1 100 000 kr
  • Hur mycket har vi tjänat? 100 000 kr eller 10 % (= 100 000 / 1 000 000 )

Inget konstigt i resonemanget ovan. Ökar värdet med 10 procent på en miljon, då har vi tjänat 100 000 kr. Problemet är ju att det är väldigt få som köper ett boende kontant idag. Tvärtom ser det ju ofta ut som följer istället:

  • Vi köper samma boende för 1 000 000 kr
  • Vi betalar en kontantinsats på 150 000 kr
  • Vi lånar resterande 850 000 kr
  • Boendet ökar i värde med 10 %
  • Det nya värdet är således 1 100 000 kr
  • Hur mycket har vi tjänat? 100 000 kr eller 67 % (=100 000 / 150 000 )

Det här är intressant. Istället för att få en avkastning på 10 procent har vi fått en avkastning som är mer än 6 gånger så stor. Den som de senaste 30 åren har ägt ett boende har sett en värdeökning på ca 9 % om året på sin bostad. Har man betalat sitt boende kontant har det inneburit en avkastning på 9 % om året. Har man däremot haft lån, då har man haft en hävstång och tjänat över 50 procent om året!

De flesta har använt lån och hävstång omedvetet

Det är ju ingen konst att bli miljonär om man har 100 000 kr och får 50 % avkastning om året på den i flera år. Då är man ju miljonär på sex år. Det är ju därför jag blir så fascinerad när (oftast äldre) människor tycker att man är dum som säger att man ska låna för att investera. Det är ju något som de aldrig hade gjort. Men om man sedan frågar dem om de har ägt ett hus som de lånat pengar på som har gjort dem rika, då har de självklart gjort det. I de värsta fallen när jag blivit mansplainad, då har det dessutom varit skicklighet. Jag är tveksam.

Ett sidospår – när äldre ger råd, särskilt om bostäder – ta det med en nypa salt. Problemet med pengar är nämligen att när man bara tittar på ett resultat är det oftast svårt att urskilja vad som är tur och vad som är skicklighet. Många vill gärna tro att det handlar om det senare då det tar emot att säga att man bara hade tur. Särskilt kring bostäder hade vi i Sverige i många år på 70-, 80- och 90-talet förutsättningar som var som gjorda för att tjäna pengar på sina bostäder.

De äldre påminner gärna om ”På min tid hade vi räntor på 15 procent på bostäder, ni den unga generationen har det bra med räntor på 1 procent”. Ja, det stämmer att räntorna var högre och till och med två-siffriga. Men! Samtidigt hade man fullt ränteavdrag, en hög inflation och höga lönehöjningar. Jag minns att jag har sett att på 70-talet hade man vid ett tillfälle löneökningar på nästan 20 procent per år.

Tittar man objektivt på det så är det mycket tuffare nu än det har varit någonsin tidigare. Främst på grund av en havererad bostadspolitik. Men det är en annan historia. Poängen här är i alla fall:

De flesta av oss har använt lån som hävstång för att tjäna pengar. Vi har många gånger bara gjort det omedvetet för att det är ”normalt” och för att alla andra gör det.

Genom den här artikeln vill jag ge oss en möjlighet att titta på det nyktert och eventuellt använda det medvetet. Gör man det medvetet minskar man dessutom behovet av tur för att få ett positivt utfall.

Vad är bäst säkerhet / ger lägst ränta? Aktielån eller bolån?

När jag testar resonemang så vill jag gärna att de ska fungera eller stödjas i fler områden än ett. En sådan fråga att ställa sig är vad andra långivare uppfattar som bäst säkerhet. Givet att en hög ränta hänger ihop med hög osäkerhet och en hög risk, vad tror du ger upphov till högst ränta?

  1. Ett bolån med bostaden som säkerhet, eller
  2. Ett investeringslån med aktier/fonder som säkerhet?

På workshoparna röstar nästan alltid en majoritet på bostaden. Det vill säga att bolån är det som ger lägst ränta. Låt oss resonera tillsammans. Givet att jag inte kan betala, hur lång tid tar det för banken att ta över min bostad och sälja den? Flera veckor. Om jag inte kan betala mina bolån till banken, kan de sälja bara en del av bostaden? Nej, det är svårt att bara sälja vardagsrummet. Dessutom är det en ganska stor negativ PR-grej att ta en barnfamiljs hus, vräka dem och sälja det. Man kan riktigt se rubrikerna i kvällstidningarna framför sig.

Låt oss istället resonera kring ett investeringslån som jag har köpt indexfonder för. Hur lång tid tar det för banken att sälja en indexfond? Max ett par dagar. Kan de sälja bara ett antal andelar av totalen? Absolut. Blir det dålig PR när jag går till media och ber dem tycka synd om mig för att banken tvångssålde mina aktier? Högst tveksamt. Rent logiskt är alltså indexfonder (eller aktier) en bättre säkerhet än ett hus utifrån bankens perspektiv.

Om jag har rätt i resonemanget ovan, då borde det återspeglas i bankernas föreslagna räntor för lån med olika säkerheter. Låt oss titta efter:

Mycket riktigt stämmer det. Swedbank erbjuder räntor på lån med en bostad som säkerhet från ca 2 procent per år. Nordnet (annonslänk) erbjuder lån med värdepapper som säkerhet från 0.99 %. Avanza (annonslänk) erbjuder oss till och med lån UTAN ränta på lån med värdepapper som säkerhet. Självklart tillkommer begränsningar och villkor såsom att man ska ha en god riskspridning, inte alla äggen i samma korg och att det ska vara säkra värdepapper. Men det är inget konstigt. Tvärtom.

Tänk om det där med att låna för att investera inte är så konstigt som vi initialt har trott?

Jag förstår att det kan kännas konstigt, till och med väldigt konstigt, eftersom det här är inget som vi har tänkt på i vanliga fall. Men så är det varje gång man tänker något nytt och annorlunda. Det passar helt enkelt inte in i de redan uppkörda vägarna vi har i huvudet. I sådana situationer är det bara viktigt att ha lite empati med sig själv och fortsätta vara nyfiken. Det viktigaste att förstå hittills är:

  • Bra lån gör dig rikare
  • Dåliga lån gör dig fattigare

Svårare än så behöver det inte vara än så länge.

Vad är bäst gällande kreditkortslån? Amortera eller investera?

Låt oss titta på ett exempel. Föreställ dig att du har 10 000 kr. Vad är bäst?

  1. Amortera på ett kreditkort med 15 procent och 10 000 kr i skuld, eller
  2. Investera 10 000 kr i värdepapper till 8 procent och behålla skulden på kreditkortet?

Det självklara valet borde falla på alternativ A). Genom att amortera på kreditkortet med en ränta på 15 % slipper man följande år betala 1 500 kr i ränta. Lite slarvigt kan man säga att det motsvarar en avkastning på 15 % per år. Det är betydligt bättre än att investera i värdepapper till 8 procent som ”bara” ger 800 kr. Även om avkastningen i B) vore 15 procent skulle A) ändå vara bättre eftersom en amortering är riskfri.

Utifrån de tidigare resonemangen och ovan kan vi formulera en första tumregel.

Amortera på alla lån som har en högre ränta än vanlig bolåneränta (idag ca 1.5 procent).

Det betyder i princip att alla lån såsom t.ex. kreditkortslån, konsumtionslån, bil- och båtlån och samlingslån bör amorteras. De enda två lånetyperna man kan överväga att inte amortera på är bostadslån och investeringslån. Det resonemanget bygger naturligtvis på att att räntorna för dessa två lån är i storleksordningen 1.0 – 2.0 procent.

Vad är bäst gällande CSN-lån? Amortera eller investera?

Låt oss titta på ett annat exempel. Föreställ dig att du har ett studielån på 100 000 kr och 100 000 kr som du ska ta ett beslut kring. Vad är bäst?

  1. Amortera hela CSN-lånet med en ränta på 0.16 %, eller
  2. Skippa amorteringen och investera pengarna till 6 % avkastning och betala ränta för CSN-lånet?

I det här fallet skulle jag dela upp resonemanget enligt de tre tidigare frågorna. Utifrån ett rent matematiskt perspektiv är det bästa att investera pengarna. Då får du 6 000 kr, innan skatt, som du kan använda för att betala räntan på 160 kr och behålla mellanskillnaden till dig själv. Nästa fråga handlar om risken för att uppnå avkastningen. Även om vi inte skulle uppnå en avkastning om 6 % så finns det alternativ som ger mer än 0,16 % i ränta utan någon risk – t.ex. sparkonto där du låser pengarna på 12 månader. Slutligen handlar det om man känslomässigt klarar av risken. Svaret på den frågan borde vara ja för de flesta.

Därmed kan vi dra slutsatsen att t.ex. CSN-lånet är ett lån idagsläget som man inte borde amortera. Man kan till och med vända på resonemanget. Om man har möjlighet att ta mer CSN-lån än man gör i dagsläget, då borde man göra det och investera det. Det finns i dagsläget, mig veterligen, inget lån som är så förmånligt som CSN-lånet. Jag har dock full respekt för att vissa kan hävda att det inte är syftet med CSN-lån.

Vad är bäst gällande bolån? Amortera eller investera?

I det här tredje exemplet tänkte jag resonera kring den vanligaste möjligheten för de flesta av oss – bostadslån. Dessa är lite kluriga då villkor kan se väldigt olika ut. Men låt oss göra följande antaganden:

  • Priset på en genomsnittsvilla i Sverige är ca 3 200 000 kr.
  • En belåningsgrad på 80 % vilket motsvarar 2 560 000 kr
  • En bolåneränta på 1.6 procent
  • Värdet på villan är konstant 3 200 000 kr

Gällande amorteringen gör vi följande antagande:

  1. Amortering på 2 % per år i 50 år
  2. Amortering enligt amorteringskravet på 2 % per år ner till 70 %, 1 % per år ner till 50 % och därefter ingen amortering.

Jag har i ovanstående antagande utgått från att lånet är under skuldkvottaket på 450 %, vilket inte ger den extra procenten i amortering. Ritar man upp lånet och det egna kapitalet (=nettoförmögenheten) i en graf ser det ut som följer.

Jämförelse av belåningsgraden och eget kapital vid en rak amortering om 2 procent per år
Jämförelse av belåningsgraden och eget kapital vid en rak amortering om 2 procent per år

Den streckade linjen är amorteringen från 2 560 000 kr ner till 0 på 50 år. Den heldragna linjen är det egna kapitalet, det vill säga värdet på huset minus skulderna. Utifrån antagandet att värdet är konstant kan vi se hur det egna kapitalet ökar linjärt i förhållande till hur lånet amorteras. Föga förvånande är det egna kapitalet 3 200 000 kr vid periodens slut eftersom lånet är helt och hållet avbetalt.

Tittar vi istället på alternativ B) så ser grafen ut som följer:

Jämförelse av belåningsgraden och eget kapital om man följer amorteringskravet och investerar till 6 procent per år istället.
Jämförelse av belåningsgraden och eget kapital om man följer amorteringskravet och investerar till 6 procent per år istället.

Den streckade linjen visar skillnaden när vi följer amorteringskravet. De första ca åtta åren är graferna identiska eftersom man amorterar 2 procent om året. Därefter slutar vi amortera den sista procenten och investerar den istället. Det innebär att lånekurvan lutar mindre samtidigt som eget kapitalkurvan börjar öka snabbare. När man når 50 % belåning slutar man amortera helt och hållet och investerar de 2 procenten. Det innebär att vi ser att den streckade linjen blir konstant och eget kapital-kurvan blir mer exponentiell och sticker i väg. Tittar vi på värdet slutvärdet efter 50 år har man eget kapital på ca ca 5 000 000 kr. Det vill säga 1 800 000 kr mer än i exempel A. Då har vi även tagit hänsyn till det kvarvarande lånet på 1 600 000 kr.

Jämförelse av att investera eller amortera bolånet

Nedanstående graf visar båda alternativen sida vid sida.

Jämförelse av att bara amortera eller både amortera och investera
Jämförelse av att bara amortera eller både amortera och investera

Jag gjorde även simuleringen med några olika avkastningsantaganden för att se hur mycket bättre det var att amortera och investera än bara att amortera:

  • Vid en avkastning om 4 % tjänar man ca 500 000 kr mer på att investera
  • Vid en avkastning om 6 % tjänar man ca 1 800 000 kr mer på att investera
  • Vid en avkastning om 8 % tjänar man ca 4 200 000 kr mer på att investera

Beloppen ovan är det som man brukar kalla för en alternativkostnad för en amortering. En alternativ kostnad är de pengar man skulle kunna få, men man inte får om man amorterar. Jag brukar tänka på det som att det är pengar som jag lämnar på bordet. Notera att beloppen bygger på ett antal antaganden och att t.ex. hänsyn till skatt, inflation, värdeökning på bostaden och liknande inte har tagits. Poängen med exemplet är snarare att visa på möjligheten och ge ett förslag på hur man kan tänka och resonera.

Jag vill samtidigt också passa på att tipsa om att både Nordnet (annonslänk) och Avanza (annonslänk) erbjuder extremt förmånliga bolån till en låg ränta om man har en belåningsgrad under 50 % och ett stort kapital sparat. Se skärmdumpar från deras hemsidor nedan. Sättet att tänka är således inget ovanligt.

Tänk på att de räknar in både pensioner, privat sparande, hushållets sparande och eventuellt företagssparande när det sätter beloppsgränserna. Jag och Caroline gör redan idag alternativ B) och har som mål att flytta våra bolån till dessa banker så fort vi uppfyller villkoren med 50 % belåning.

Vilken avkastning kan man räkna med?

En vanlig fråga som brukar dyka upp är – var hittar jag avkastning på 4, 6 eller 8 procent om året i genomsnitt. Jag rekommenderar att läsa artikeln:

där jag går genom olika tillgångsslag och portföljer. Jag brukar tänka att idagsläget ger bankkonto ca 1 procent om året, räntefonder ca 2-3 procent, en ränte/aktier-portfölj ca 4-6 procent och en ren aktieportfölj ca 7-8 procent per år.

Tittar man över en 10 års period för en portfölj med 60 procent aktier och 40 procent räntor kan man räkna med en avkastning på ca 5 procent. Sannolikheten för en positiv avkastning i en sådan portfölj över en 10 års period är över 90 procent – oavsett om man gör det själv eller använder en fondrobot. Motsvarande för en portfölj med 90 procent aktier och 10 procent räntor är en avkastning på ca 7 procent per år och en sannolikhet också över 90 procent över en 10 års period.

Dock gäller precis som tidigare att man har uthålligheten och förmågan att klara av nedgångar på uppemot -50 procent över en ett till treårsperiod. För avkastningen är inte jämn på det sättet att det varje år blir 5-7 procent, utan avkastningen är mycket mer extrem. Däremot är årsmedelavkastningen över längre perioder ganska jämn.

Utfallet av en 60/40-portfölj och 3-månaders rörlig ränta (1985-2018)

Jag har roat mig med att titta på utfallet av en svensk nybörjarportfölj med 60 procent aktier (Stockholmsbörsen, SIXRX) och 40 procent räntefonder (3-månaders statsskuldväxlar) och svenska rörlig bolåneränta mellan 1985 och 2018. Bolåneräntan har nämligen kraftigt varierat de senaste 30 åren, något som de flesta som var med på 80-/90-talet kan intyga.

Jämförelse av nybörjarportföljen (60 % aktier i form av SIXRX och 40 % räntor i form av 3MSSVX) och rörlig 3 månaders bolåneränta mellan 1985 och 2018.
Jämförelse av nybörjarportföljen (60 % aktier i form av SIXRX och 40 % räntor i form av 3MSSVX) och rörlig 3 månaders bolåneränta mellan 1985 och 2018.

Den röda linjen i grafen ovan visar den rörliga bolåneräntan och staplarna visar avkastningen som motsvarande nybörjarportfölj skulle ha gett. Du tolkar staplarna genom att t.ex. om du satte in 100 kr i portföljen 1 januari 1999 och tog ut dem 31 december 1999 så hade du ca 140 kr, det vill säga 40 procents uppgång. På samma sätt innebär en negativ stapel att en hundralapp i januari har förlorat motsvarande värde till och med december.

Drar man ifrån räntan från staplarna, det vill säga att vi tittar på vad nettot är så ser grafen ut som följer.

Nettot mellan en nybörjarportfölj och den svenska rörliga bolåneräntan 1985-2018.
Nettot mellan en nybörjarportfölj och den svenska rörliga bolåneräntan 1985-2018.

Grafen visar alltså svaret på frågan: ”Vilken nettoavkastning skulle jag ha på mina pengar om jag betalade av räntan med min avkastning?” Som vi kan se i grafen så har jag först och främst gått plus i 22 av 34 år, det vill säga 65 procent av fallen. Mediannettot är 6,0 % och genomsnittsavkastningen är 4,8 %. Tittar vi på det bästa året så gick man nästan 40 procent plus. Utifrån risken och det negativa perspektivet så gick 12 av 34 år back, den största förlusten ett enskilt år var ca -30 procent, men i genomsnitt låg den på mellan -10 och -20 procent.

Utfallet om man har en längre sparhorisont

Jag tjatar alltid om att man inte kan och bör spara i aktier på korta tidshorisonter. Låt oss därför istället räkna om det och utgå från att vi sparar i 5 respektive 10 år. Då ser graferna ut som följer istället:

Precis som väntat är en längre sparhorisont positiv. Avkastningen blir jämnare och antalet positiva år kryper upp ju längre tidsperioden är. Tittar vi på median och genomsnittsavkastningen hamnar de runt 3,3 procent. Det vill säga att man tjänar i genomsnitt 3,3 % i netto på att investera istället för amortera. Då med hänsyn tagen till bolåneräntan. Med fem års sparhorisont har vi ca 70 % utfall och på 10 års sparhorisont har vi över 90 % positiva utfall.

Jag gjorde även samma beräkningar för en portfölj med 90 procent aktier och 10 procent räntor. Resultatet i jämförelse med 60 procent aktier och 40 procent räntor såg ut som följer:

Jämförelse av den rörliga bolåneräntan och två olika portföljer över olika sparhorisonter mellan 1985 och 2018.
60/40 vs 90/10 1 år 5 år 10 år
Median 6,0 % / 11,5 % 3,3 % / 5,5 % 3,6 % / 5,5 %
Genomsnitt 4,8 % / 9,3 % 3,3 % / 5,6 % 3,3 % / 5,3 %
Max 39,3 % / 65,8 % 15,6 % / 26,7 % 6,2 % / 11,3 %
Min -28,7 %/ -45,0 % -6,3 % / -9,8 % -0,9 % / -2,58 %
Positiva utfall 65 % / 65 % 70 % / 63 % 92 % / 92 %

Föga förvånande var median och genomsnittsavkastningen ca 2 procent högre, de bästa perioderna var bättre och de sämsta perioderna var mycket värre. Det som förvånade mig lite var att sannolikheten för en positiv avkastning faktiskt blev sämre på 5 års sikt samtidigt som de var oförändrade på både 1 år och 10 år.

Som vanligt kommer det till syvende och sist ner till huruvida man känslomässigt klarar en nedgång på -45 procent ett enskilt år utan att freaka ut, sälja av och därmed göra det sämsta man kan. I goda tider som nu är alla övertygade om att de inte kommer att få panik och vara helt rationella. Har man väl varit med om en nedgång så vet man att man inte alltid är så rationell som man tror. Det är en av anledningarna till att jag hellre utgår från en nybörjarportfölj med lägre avkastning men högre sannolikhet att man klarar av. En halvbra plan som man följer är bättre än en superplan som man inte följer.

Resonemanget gäller ju även omvänt – låna på huset för att investera

I alla exempel och resonemang har jag hittills utgått från att alternativet är att amortera eller investera. Men resonemanget är ju lika giltigt för frågan:

Är det lönsamt att låna på huset för att investera?

Det är bara andra sidan av samma mynt. Genom att belåna huset och investera – det som riksbanken tog upp sin rapport – uppnår du samma fördelar. Jag har dock full förståelse och respekt för att det är en fråga som känns – ologiskt nog – helt annorlunda. Det är en sak att stå där med 1 000 kr och välja mellan att investera och amortera och en helt annan sak att gå till banken och låna 1 000 kr för att investera dem. Även det faktiskt är samma sak.

Om det dock känns annorlunda, då kan det vara en ledtråd till att man känslomässigt inte riktigt har landat resonemanget. Mitt råd i sådana situationer – om man ändå vill göra det – är att testa med små steg. Man behöver ju inte gå all-in och belåna maximalt, man kanske kan testa med ett mindre belopp. Dessutom behöver man ha koll på att man inte åker på amorteringskravet om man inte har haft det sedan innan.

If I knew where I was going to live for the next 5 years or 10 years, I’d buy a home and I’d finance it with a 30 year mortgage. It’s a terrific deal… If I had a way of buying a couple hundred thousand single-family homes… I would load up on them. And I would take mortgages out on them at very low rates…

Warren Buffett, en världens bästa investerare

Om du är i situationen att det faktiskt är möjligt att låna på huset för att investera och det känns konstigt, tänk på hur många andra gör. Sannolikt är det väldigt få som köper sitt boende idag på den belåningsgraden som du har. Det finns till och med människor som lånar på huset för att köpa bil eller åka på semester. Det är ju på många sätt en ren kapitalförstöring eftersom sannolikheten att du ska tjäna pengar på det är extremt liten. Men om du lånar och investerar så har du över en 10 års period sannolikheter på över 90 procent på att du kommer vara rikare än när du tar ut lånet. Men som sagt – man ska må bra också.

Skäl för att investera hellre än att amortera

Jag tycker således att man kan argumentera ganska väl för att det från ett matematiskt perspektiv finns anledning att överväga att investera istället för att amortera. Särskilt om vi tittar på lite längre tidsperioder. Det förutsätter dock att man har ett visst utrymme i sin ekonomi – enligt t.ex. fyra-hinkar-principen – och att man känslomässigt klarar av det. Som jag har skrivit om så många gånger tidigare: sannolikheten är att väldigt hög för att du kommer att förlora mer pengar på dåliga beslut än vad marknaden kommer att kosta dig i form av t.ex. nedgångar.

Tänk på att majoriteten av alla sparare överskattar sin risktolerans. Den genomsnittlige 40-åringen idag har inte upplevt IT-bubblan och den genomsnittlige 30-åringen har inte ens upplevt finanskrisen 2008. Utgå därför från att du kommer att freaka-ut. Men bara för det behöver man inte undvika resonemangen, men man behöver kanske inte gå all-in och belåna hela huset. Man kan lära sig krypa innan man börjar springa.

Det finns idag även många fler skäl för att inte amortera mer än man behöver. För det första är räntan extremt låg och väldigt lite talar faktiskt för att den skulle höjas i närtid. Vi har än så länge ett väldigt generöst ränteavdrag om 30 procent, vilket innebär att vi får 30 procent rabatt på all ränta på lånade pengar. Något som jag tycker är fascinerande – varför rabatt på att låna pengar och inte rabatt på t.ex. ekologiska grönsaker?

En annan lite annorlunda anledning till att inte amortera för mycket är en som min mentor Claes-Erik alltid brukade säga:

Banken ger dig mer än gärna paraply när det är sol ute, men så fort det börjar regna kommer de vilja ha tillbaka det.

Det vill säga att det är inte säkert att du kommer att få låna när du behöver låna som mest. Det är en stor anledning att jag brukar avråda företagare att amortera mer än de behöver. Pengar har ett stort möjlighetsvärde och ger valfrihet. Det kan till och med motivera att ha pengar på ett bankkonto med låg ränta.

Ytterligare en anledning är att idag är bolåneräntan lägre än inflationen. Det betyder att om inflationen är på 2 procent och bolåneräntan är på 1.5 procent, så innebär det att du har en ”gratisamortering” på 0.5 % om året tack vara inflationen. Inflationen minskar nämligen värdet på pengar och minskar därmed värdet på ditt lån. Det är väldigt ovanligt eftersom normalt vill de som lånar ut pengar ha en kompensation för inflationen. Att då inte ha några lån idagsläget innebär att du går miste om den här effekten.

Slutligen kan man även argumentera för att det är en bättre riskspridning att ha pengar i fler tillgångslag än bara sitt boende. Det sista argumentet är lite överkurs, men det är att ha ett lån i den egna valutan är ett sätt att skydda sig mot politikerna och inflationen. För om politikerna missköter sig och inflationen ökar, då urholkas värdet på dina pengar men även i det här fallet på ditt lån. Har du inget lån råkar du bara ut för urholkningen av värdet på dina pengar men får inget för det.

Känslomässiga skäl för att hellre amortera än investera

Till skillnad från många andra tror jag inte på att målet med sparande eller pengar alltid är att maximera avkastningen och bli så rik som möjligt. Tvärtom tror jag att det i många fall handlar om att kunna leva ett liv utan ekonomisk stress. Av erfarenhet har jag sett att det framförallt är två saker som orsaker en ekonomisk känslomässig stress hos människor.

  • Skulder och en ekonomisk osäkerhet om man kommer att klara sig
  • Felaktig risk (både för låg och för hög) i sitt sparande

För många kan det innebära att man ökar den ekonomiska stressen – helt i onödan. Forskning visar på att man mår bättre av att amortera och vara skuldfri. Varför ska man då maximera avkastningen om det kommer att få en att må sämre? Fondförvaltaren Eric Strand, som varit med i ett par avsnitt, ställde häromveckan en väldigt bra fråga till mig:

Om man dör och lämnar ett par miljoner efter sig, då kan man fundera på vad man gjorde i livet…

Eric Strand

Tänk om det finns viktigare saker i livet. Det enda jag egentligen är ute efter är att man ska kunna fatta ett väl avvägt beslut. Om beslutet sedan är det ena eller det andra, det spelar faktiskt mindre roll. Fattar man beslutet om att investera istället för amortera så behöver man autentiskt fråga sig själv om man kommer att kunna sova gott om natten, om man är säker på att man inte kommer att freaka ut och att man har förutsättningarna för att övervintra en nedgång som kan pågå i 12 – 36 månader.

En sista spaning och slutord

Jag vill verkligen rekommendera övningen med att vända på perspektivet:

Om du kan tänka dig att investera istället för amortera. Skulle du kunna tänka dig att belåna huset för att investera pengar?

Om inte, då hoppas jag att du också ser den logiska kullerbyttan som inte är helt ovanlig. Jag säger inte att man ska agera på ett visst sätt om man råkar ut för den, men det är ett intressant samtal att ha tillsammans med någon. Hur kommer det sig att det ena är okej men inte det andra.

Min andra spaning är att jag, som sagt, upplever att många överskattar sin självdisciplin och sin risktolerans. Jag har träffat människor som har slutat amortera för att det skulle investera, men sedan har pengarna gått till olika sorters konsumtion. Där står jag fast vid min åsikt. Om valet står mellan att amortera och konsumera, då är rätt beslut nästan alltid att amortera.

Jag brukar skoja om att man inte alltid behöver lita på allt man känner eller ens hjärta/hjärna berätta för en. Tricket är snarare att försöka hitta sin balans mellan det intellektuella/rationella och det känslomässiga/intuitiva. Vinstmaximering och det matematiskt rätta är långt ifrån alltid rätt. Tvärtom skulle jag för mig själv hellre vikta upp det känslomässiga, för till syvende och sist så är det ju våra känslor som avgör vår livskvalitet. Inte pengarna på kontot.

Lycka till med ditt beslut!
Jan och Caroline

Prenumerera på vårt nyhetsbrev (gratis)

Vi vill gärna tipsa om att prenumerera på vårt kostnadsfria nyhetsbrev. Det kommer ca en gång i månaden och innehåller de senaste artiklarna på bloggen och lite övriga tips. Det är super om du inte är inne på bloggen varje dag eller vecka. Att vi idag har över 50 000 prenumeranter är något vi är stolta över:

Genom att prenumerera accepterar du villkoren för nyhetsbrevet. Du kan avsluta när du vill.

Stöd oss gärna via Patreon

Om du tyckte den här artikeln var bra och hade glädje av den, då får du gärna sponsra eller stödja oss via Patreon. Till våra Patreon-medlemmar ger vi även olika sorters mervärde, nu senast t.ex. tips om en investeringsmöjlighet vi inte har skrivit om på bloggen. Dessutom är samtalen vi har där betydligt bättre än i andra sociala medier. Läs gärna mer:

Det är även våra Patreon-medlemmar som bidrar till att göra det möjligt att skriva dessa längre artiklar där vi kan prata färdigt om ett ämne. Ett stort tack till dig som redan stödjer oss.

Relaterade artiklar

Om du gillade den här artikeln då kommer du även ha glädje av följande artiklar:

Hur gör/tänker du om att amortera/investera?

En av de saker jag älskar mest med bloggen är kvaliteten på diskussionerna i kommentarerna. Jag lär mig många gånger minst lika mycket som många av er läsare. Därav är jag nyfiken på vad du tänker:

  • Hur gör eller tänker du kring att amortera, spara, investera eller låna?

Tack än en gång för att du bidrar till att vi kan bli rika tillsammans!
Jan Bolmeson

Kommentar, fråga eller fundering? Skriv gärna!

Fyll i dina uppgifter för att kommentera. E-postadressen publiceras ej. Du som skriver ansvarar själv för innehållet i din kommentar.

Gravatar ikon för användaren

112 kommentarer finns till denna artikel
Kommentarerna nedan förhandsgranskas inte och varje skribent ansvarar för sitt eget innehåll.

  1. Hej,
    Jag och min fru har investerat i ca 3år nu och vi har 70% av pengarna i aktiva fonder (Fonddelning 8%Kina, 7,5% Östeuropa, 24% Småbolag, 32,5% Teknik och 28% Miljö) och resterande 30% i aktier ? nu i Corona tiderna har vi tagit ett lån på huset (som är obelånat) på 20% av värdet. Vi överväger att ta mer, men dem pengarna ska gå raka vägen till fonderna? Så fonderna kommer ta mer plats en aktierna. Tack för detta avsnitt fick oss att tänka till och mer rationellt? OBS vi tog lånet innan vi såg detta avsnitt och era andra avsnitt om belåning, men detta avsnitt hjälpte oss med att vi kände att vi tänkte rätt??

    Tobias

    Gravatar för användaren
    Tobias Davidsson
  2. ”låna på huset för att investera”

    Vill bara se om jag förstår argumentet: Innebär detta att man i princip hela tiden vill ligga på max belåningsgrad? T.ex. när man amorterat ner lånet till 70% lånar man upp till 85% igen och investerar dessa pengar? Med andra ord man försöker så ofta som möjligt att ligga på max belåningsgrad (85%) och därmed också 2% amorteringskrav.

    Gravatar för användaren
    Lucas Henriksson
  3. Om man investerar istället för att amortera och marknaden börjar gå mot nedgång. Sämre avkastning på aktiefonder och boräntorna går uppåt.

    Hur ska man agera då? När ska man agera? Ska man växla investeringen som sker månadsvis till att amortera? Ska man ta investerat kapital och betala av lånet med?

    Hur ska man tänka?

    Tack!

    Gravatar för användaren
    kogi04
    1. Ja, detta undrar jag också. När jag först köpte egen lägenhet, så hade detta förfaringssätt varit helt galet. Jag undrar om någon hade rekommenderat det. Vad händer när räntan stiger till 10-15 procent? Jag vet att många säger att ”det gör den aldrig” eller ”bostadspriserna sjunker aldrig” men det är ju precis vad som har hänt genom historien.

      Jag har ingen bostad att låna på, men kan ta superlånet på Avanza. Och då undrar jag ju precis samma sak. Vad gör jag när börsen gör en riktig krasch, backar länge, eller går riktigt trögt riktigt länge, samtidigt som räntan stiger rejält? Är man för sen, så förlorar man på det hela, och det är oftast inte förrän det är för sent som man fattar att ”det gick visst rejält illa”.

      Man bör nog ha flera decennier lång horisont känns det som. Detta känns väldigt spekulerande. I alla fall för mig som har varit med om 12 % eller mer i bolåneränta och sedan sett hur fullständigt aktie- och långalna alla har blivit sedan dess.

      Gravatar för användaren
      Anna
  4. Jag vill börja med att säga tack för allt ni gör och delar med er av för att hjälpa människor att nå sina drömmar eller sova gott om natten. Jag visste ingenting om investeringar, ännu mindre vågade jag ens tänka på ordet investering. Det var för rika människor. Jag kommer från en barndom med ensamstående mamma med låg inkomst. Allt handlade för mig om att ha buffert när jag blev vuxen. Att ha lite pengar sparade…mer trodde jag inte var möjligt. Men sakta har jag följt er, varit på en workshop med er och börjat växa i självfötroende gällande att våga investera. Göra något annat än bara ha en buffert (inget illa menat med att ”bara” ha en buffert, det är naturligtvis väldigt bra). Nu ska jag och maken sälja bostad, köpa eller hyra en mindre bostad och investera vinsten så pengarna börjar jobba för oss. Vi har också Awanza. Vi har följt era råd. Våra drömmar har kommit närmare. Ni är numera våra gurus. Jag hoppas kunna bidra med djupare diskussioner alltefter jag lär mig mer.

    Tack!

    Vänligen

    Ulrika

    Gravatar för användaren
    Ulrika
  5. Jag har faktiskt utan att jag riktigt reflekterat på det på det här sättet som ni tar upp i videon, gjort pris så här med mina lån. De gångerna jag tänkt på det alls har jag tänkt att just CSN-lånet inte är något jag tänker betala tillbaka snabbare än nödvändigt just på grund av att jag utan bekymmer klarar av att investera mig till en bättre avkastning. Mitt bostadslån å andra sidan är något jag inte funderat kring på samma sätt men faktiskt gjort på exakt samma vis inser jag nu. Jag vet att tanken slagit mig att det är garanterad avkastning även om det bara är 2%. Det är ändå en bra räntefond men som jag kanske inte kan ta ut kapitalet ur hur som helst. Jag tog lånet något enstaka år innan amorteringskravet infördes så jag har en belåning på 75% och har som längst kommit till den tanken att jag skulle vilja amortera. Men det har aldrig resulterat i att jag börjat utan pengarna har slussats in på mitt ISK istället.
    Men, det roliga med att se er video om detta i denna videon är att jag inser att om ni ställt frågan till mig igår hade jag sagt att jag inte skulle belåna min bostad för att investera om ens alls.

    Nu tror jag att jag kommit till insikt med att försöka gå någon gyllene medelväg mellan siffrorna och känslorna. Belåna mig ”lagom” är nog en bra idé. Om det av någon anledning skulle skita sig med investeringen så vill jag kunna känna att smällen är hanterbar med min lön på några års sikt. Lite som att vissa brukar säga att man inte ska sätta pengar på börsen som man inte är beredd att kunna förlora. Så ska jag nog inte sätta lånade pengar på börsen heller som jag inte är beredd att förlora. Men som ni sa, tiden är ens vän i detta fallet.

    Gravatar för användaren
    Robert
  6. När jag köpte ett medlemskap i en bostadsrättsförening för 1.500.000 2012, lånade jag 1.000.000. Mitt mål då var att jag ville bli skuldfri inom 6 år, halvvägs genom resan blev jag intresserad av aktier och började handla med mindre summor för att lära mig. Är nu skuldfri och har över 220.000 sparat som jag har börjat investera. Har genom mitt låga risktagande förlorat mycket pengar under tiden jag valt att amorterat istället för att investerat i en global indexfond. Fördelen som jag ser det är att jag nu inte behöver oroa mig för en svensk bostadskrasch eller en global aktiemarknadskrasch, utan ifall de uppstår har det istället blivit en möjlighet.

    Gravatar för användaren
    Fredrik Johansson
  7. Hej Jan, tack för många bra avsnitt. Den senaste tidens avsnitt om belåning, amortering och investeringar har gjort att jag övervägt en kombination av dessa. I dagsläget äger jag en bostadsrätt och investerar inget då jag vill amortera lägenheten till 70% belåning. Det kräver ca 175000. Jag sparar i dagsläget 20000 utöver amorteringskravet i månaden. Jag undrar vad du tycker om att istället investera allt i en rika tillsammans portfölj på nordnet och sedan belåna den och amortera med lånet på lägenheten för att komma ner till 70% belåning. Då kringgår jag amorteringskravet till en lägre ränta än den jag har samtidigt som jag kommer igång med en väldiversifierad portf ölj. Jag är 28 år om det har någon betydelse.

    Gravatar för användaren
    Jonas
  8. Det här avsnittet gillade jag. Extra intressant att höra om investera kontra amortera.

    Gravatar för användaren
    Johan

Fråga, få svar, hjälpa andra, diskutera och träffa likasinnade i vårt forum. Besök