Går i tankarna över att eventuellt ta lån (cirka 25%) på min just nu obelånade bostad. Tanken är att placera lånet långsiktigt i indexfonder alt Lysa 100/0 portfölj. Månadssparar idag cirka 50% av min inkomst vilket gör att jag har utrymme för kostnaderna ett lån skulle medföra.
Mina funderingar:
• Vad ska räntan ligga på för att ni ska anse dealen vara ”värd” att göra?
• Lånet skulle utgöra cirka 40% av min aktieportfölj, tycker ni lånet är av rimlig storlek?
• Hade ni fortsatt månadsspara o investerat allt eftersom istället för att låna?
Förstår att det är mycket att ta hänsyn till, men hade varit kul att höra era tankar!
Om man kollar historiskt så är det absolut en affär att ha sin bostad belånad och sedan investerar sina pengar på börsen istället.
Självklart medföljer detta en risk i att du måste vara disciplinerad och verkligen investera pengarna och inte använda till något annat, men det förstår du nog!
Så länge du får mer avkastning - kostnader för investeringen än din ränta - ränteavdrag så är det ett bra val.
Historiskt så har börsen avkastat ca 8% och du behöver då en väldigt hög ränta på ditt lån för att det inte ska vara värt att belåna bostaden och investera pengarna.
Resultaten visar att det för i stort sett alla hushåll sannolikt är optimalt att belåna sin bostad maximalt (upp till bolånetaket) för att sedan investera den resterande delen av förmögenheten i aktiefonder eller i långa räntefonder
Egentligen är det ju bara vanligt sunt förnuft. Men det är återigen konflikten mellan det känslomässiga och det rationella - samt i det här fallet att det är ett kontroversiell ståndpunkt utanför finansvärlden.
Nackdelen är om man lånar på huset och börsen går igenom ett förlorat årtionde. Har man disciplinen att härda ut, utan att bli full av ångest och bitterhet? Vet man med sig att man överlever det, så borde man låna.
Det är ju inte ovanligt att en period med hög avkastning följs av en period med låg.
Om jag hade månadssparat 50% rakt in i en portfölj, så hade jag nog nöjt mig med det. Hade jag haft en helt obelånad bostad hade det varit ett jäkligt skönt skydd mot sämre tider. Även om jag kanske får en högre avkastning än vad lånet kostar så…
Det behöver inte vara fel att låna på bostaden för att investera, många lånar ju för att köpa bil med mera. Men bara för att alla andra gör vissa saker, betyder inte att det är det smartaste för mig.
Ett tankespjärn som Jan brukar kalla det :
Känner du dig bekväm med tanken på att dina lånade investerade pengar skulle försvinna i en nedgång, samtidigt som du kanske hamnar i situationen att du blir av med jobbet?
I och med att vi inte vet vart världen tar vägen om 10 år eller 2 år ens, så försöker jag själv att tänka mig in i sådana situationer. Kan man tänka sig in i det, så får man också en bättre känsla för ens egen risktolerans.
är vinstmaximering alltid rätt mål att sträva efter?
Jag fattar att inte alla har samma ekonomiska möjligheter som jag eller vi på forumet, men jag tvivlar på att livet skulle förändras drastiskt för många av oss med 1, 2 eller 3 Mkr extra på kontot.
Det vill säga bara för att det är möjligt så betyder det inte att det rätt sak att göra. Nu i år belånade jag och Caroline huset för att göra en större investering då oddsen var rätt, men vi funderar allvarligt på att amortera hela beloppet om det faller väl ut. Även om avkastningen på vår amortering i dagsläget blir typ 0.9 procent.
Intressant fråga!
För mig är vinstmaximering i mitt skede av livet en hög prio för att skapa mig utrymme senare i livet när det är dags för mig att byta yrke (troligtvis till ett ekonomiskt sämre yrke). Så tanken är att jag ska hitta ett sätt att vinstmaximera till så låg risk som möjligt (inte ensam om det kanske ). Att ta lån för investering känns som rätt steg sett till den målbilden.
Du pratar om att oddsen var rätt för er Jan och Johan B här ovan pratar om att vänta tills börsen fallit 20% innan man eventuellt ska gå in. Är det inte just detta man ska låta bli, att spekulera över den närmsta framtiden. Av vad jag läst mig till här i dina tidigare artiklar är att ju tidigare man kan gå in desto större sannolikhet till en god avkastning. Jag är fullt medveten om att börsen gått starkt en längre tid men vad säger att det inte kommer fortsätta kommande år?
Jo, så är det. Jag håller på och förfinar mina tankar, men så här tänker jag i grova drag. Marknaden är effektiv till stor del. Det vill säga att det lönar sig inte att spekulera, marknadstajma eller liknande. Dock finns det tillfällen då den inte är effektiv av olika anledningar. Det kan vara t.ex. regulatoriska skäl som att lagstiftningen inte tillåter allmän spridning av en investering vilket skapar en felprissättning då inte hela marknaden har tillgång till informationen eller investeringen (vårt fall).
Då gäller det att kunna utnyttja dessa tillfällen. Här upplever jag ibland en konflikt mellan två teser. Å ena sidan - pratar jag och forskningen om att diversifiera - att inte lägga alla äggen i samma korg. Å andra sidan är det sällan de riktigt bra affärerna görs genom att diversifiering utan de kommer från koncentrerade spekulationer.
Lite som Charlie Munger, Warren Buffetts parhäst lär ha sagt:
Students at B-schools are taught that the whole secret is diversification. It’s just the opposite. The goal of investment is to find situations where it is safe not to diversify. If you only put 20% into the opportunity of a life-time, you are not rational.
Eller vår Per Börjesson
Diversifiering bevarar värde. Fokus skapar värde.
Så min belånade spekulation handlar inte om börsen utan en lekhinksgrej där jag upplevde att oddsen var för bra för att inte tacka ja till. Sedan var det efter noggrant övervägande om vi skulle klara risken. Där har man ju nytta av både fyra-hinkar-principen och de tre aspekterna på risk:
Vad är sannolikheten för att det skiter sig?
Vad är den genomsnittliga konsekvensen av att det skiter sig?
Vad är tail-risk konsekvensen om det exploderar på riktigt?
Ibland faller svaren ut på ett sådant sätt att det dumma vore att inte investera så pass mycket att det faktiskt gör en ekonomisk skillnad. Sedan får ju tiden utvisa huruvida man hade rätt eller inte. Det är ju det som är spännande med att investera.
Med ovan sagt, är man ung och har ett bra humankapital och ett gott kassaflöde, ja, då är det matematiskt korrekta svaret många gånger att använda hävstång. Det gjorde ju sjunde AP-fonden i många år. Anledningen till att det sällan ses ute som en rekommendation är att många redan är belånade via sin bostad. Problemet med belåning av bostad är att ju att man har lagt allt i ett tillgångslag och dessutom i en enda tillgångar. I valet mellan en belånad aktieportfölj till säga 20-30 % och en belånad bostadsrätt till 850 % så är ju det rimliga i aktieportföljen. Men det är ju en kontroversiell syn ute i samhället…
). Att ta lån för investering känns som rätt steg sett till den målbilden.
