Jag bröt ut det här till en egen tråd då ämnet är högst intressant. Det här är nämligen något som jag tänker att de flesta - inkl. undertecknad - gör fel på. Det vill säga ett klassiskt exempel av göra fel sak på rätt sätt.
Resonemanget går så här:
Vi har i princip ingen avkastning på räntor
Vi har i princip ingen avkastning på bankkonton
Många av oss har bolån med räntor över förväntad avkastning på bankkonto/räntefonder
Det matematiskt / rationella (=rätt sak) i en sådan situation vore att vid t.ex. 100 000 kr att fördela som idag ligger i en 60/40-fördelning på en fondrobot eller en nybörjarportfölj att istället:
Sätta 60 000 kr i 100 % aktier
Ta ut de 40 000 kr och amortera dem (istället för räntefonder)
Jag ser egentligen bara två argument som talar emot:
Känslomässiga att inte få panik vid nedgång
Att det finns en poäng i att ha pengar lånade från banken (då det kan vara svårt att få ut pengar vid senare tillfälle.
Var inne på nåt liknande för nåt år sen. Nackdel: “räntedelen” är bunden/illikvid när man amorterar istället. Funkar kanske för 90/10, men i mitt fall handlade det om 60/40 och då kändes det viktigare att pengarna fanns lättillgängliga.
Vad ska ni med alla likvider till, ombalansering? Kan ni inte bara behålla hälften och “låtsas” att ni har 40% likvider trots att 20% användes till amortering och ligger i bostaden? Om ni mot förmodan skulle behöva hela summan för att komma tillbaka till 60% aktier vid en större krasch löser man det på något vis… dessutom kanske det i ett sådant scenario kan vara psykiskt fördelaktigt att ha amorterat ner bostadslånet något.
Inte för ombalansering utan för att kunna plocka ut pengarna om jag blir av med jobbet en längre tid tex. Lite som en försäkring. Sen är de pengarna också till för att jag inte ska frestas att nalla på min 90/10-portfölj. Det är inte det mest ekonomiska kanske, men förhoppningen är att om några år har sparandet i 90/10 sprungit iväg och delen som är kvar i 60/40 är liten i jämförelse.
Men räcker inte 20% av portföljen till den försäkringen då? Du når ju förhoppningsvis ditt mål snabbare (sett till totalekonomin) genom att slippa betala massa räntor i onödan.
Så småningom kanske. Nu vill jag ha en viss summa “säkrad” för att känna mig trygg. Jag är rätt feg och har inte investerat så länge. Det känns som att jag har bättre koll på pengarna på det här sättet, men jag kan ha fel.
För närvarande går det faktiskt att få högre ränta på ett sparkonto än ränta för bostadslån (beroende på omständigheter som lånenivå), dock kräver det att man binder sparandet på 2-3 år, så då faller poängen med att ha likvida medel.
En hyfsad buffert bör man nog ha, kanske ända upp till en årslön (lex Wibble) för både oplanerade utgifter, saker man kommer på man vill spendera på (resor, dyrare saker) och ifall inkomsten minskar. Denna buffert är inte procentuell mot ens sparande/investeringar. Jag har svårt att se varför man både ska betala ränta på ett lån och ha ränte placeringar i en investerings-strategi. Det skulle vara om man tror att man inte får låna längre fram (t.ex. går i pension) och kan behöva pengarna.
Sen kanske man inte får låna mer heller om börsen går ner och man vill investera extra. Men att investera extra när börsen gått ner är väl ett sorts spekulation och försök till marknadstajming? Om man fortsätter spara varje månad kommer man ändå investera både när marknaden är låg och hög.