Jag provtänker:
När jag själv tog bostadslån för ca 20 år sedan fanns det inte lika många banker som lånade ut lika mycket pengar och framförallt inte till större saker som bostäder. Idag finns det fler aktörer och min högst amatörmässiga tolkning av påslag och rabatter på listräntorna resulterar i att allt detta borde leda till att lånekunderna (som grupp) får mer rabatt nu än för t ex 20 år sedan. Detta torde då i förlängningen leda till mer pengar att spendera och därmed påskyndad inflation som i sin tur påtvingar fler och/eller snabbare räntehöjningar.
Jag förordar inte mindre konkurrens på marknaden eller mindre ränteprutande, men vad tror ni, kan det ligga nå’t i detta och att riksbanken m fl borde agera snabbare och/eller mer kraftfullt 2022 än vad de skulle gjort för några decennier sedan? Allt för att få bukt på inflationen alltså…
Bankerna har ju höjt listräntorna de sista åren något enormt. Detta innebär att det finns större utrymme att pruta, vilket de flesta gör. Om listräntan har höjts kanske 0,5 procent extra de sista åren blir möjligheten att pruta också 0,5 procent. Då blir det i många fall ett nollsummespel.
Bankernas marginal på bolån var vid utgången av 2021 så hög som 1,43 procent! I min värld är allt över 1 procent väldigt bra betalt. Om nischbankerna lyckats hålla bankernas marginaler ner någon kvarts procent, skall vi bara vara tacksamma. Deras påverkan uppåt på huspriserna har inte varit allt för stor.
Aha, för att de är stabilare kunder då eller? Annars känns ju ett större lån som en större intäkt rent generellt. Men oavsett vilket måste ju större rabatter sänka effekten Riksbanken vill åt, även om de självklart är fullt kapabla att räkna in detta i kalkylen.
Sjunker bostadspriserna 20 procent så sitter hellre banken med 60 procents belåningsgrad än 85. Jag kan försäkra dig om att du har betydligt lättare att pruta om du har en låg belåningsgrad.
Det är oftast förstagångsköpare som har de höga belåningsgraderna och dessa därför saknar intresse för de nya aktörererna. Min bedömning är därför att de bara påverkat bostadspriserna marginellt.
Visst lägre räntor påverkar priserna uppåt. För den sakens skull kan vi inte låta bankerna tjäna ruggigt mycket pengar. Att räntorna varit ohälsosamt låga beror inte på bankerna utan på Riksbanken.
Absolut är det så. Jag menar inte att lägga skuld på nå’n annan, utan snarare att RB borde räkna in den större konkurrensen på bolånemarknaden (kanske ännu mer efter alla år med löjligt låg ränta) och därför pusha på minst ett “steg” till vid kommande höjning.
Det är ju inte så att man drömmer om att skatta mer för sitt ISK-innehav, men får det ner inflationen och sansar marknaden så är det åtminstone värt det för mig.
Kom ihåg en nationalekonom som sa för några år sedan att Sverige får svårt att låna pengar för att vi har så låg statsskuld. Lät ju märkligt tyckte jag men så sa han.
Verka sålunda råda lite delade meningar om saken inom ekonomvärlden.
Podden kapitalet, avsnitt 160, pratade om varför det var bra att ha en del i statsskuld. I korta drag är det bra att ha en fungerande handel med statsobligationer ifall staten snabbt behöver mer pengar.
Låg belåningsgrad och ett lånebelopp över 2 miljoner som verkar vara önskvärt hos bankerna.
När lånen går under 2m så blir rabatten sämre enligt min erfarenhet.
Finns någon ytterligare artikel.
Lite svårt för mig som lekman att fatta hur man resonerar. Har ju alltid trott att det är lättare att låna pengar om man inte har så mycket lån.
Ja, det handlar väl bara om att bankerna vill tjäna pengar. De tjänar ju mindre i ränteintäkter på ett litet lån och “erbjuder” då en högre ränta på det lilla lånet för att kompensera.
Precis så var det när min mor för en tid sedan, innan räntorna drog iväg, la om sitt “lilla” bostadslån.
Trots att hon har varit kund i denna bank i hela sitt liv, inte har några andra lån, bra pension efter att ha arbetat som företagsekonom och nu endast har ett huslån på knappt 150 000 kr på ett friliggande hus på landet med sjötomt, fiskevatten och närmare 40 000 m2 mark.
