Jag tänkte inte att det skulle handla om någon specifik kultur ursprungligen. Det vore spännande att höra om erfarenheter av alla dessa kulturer pengamässigt. Jag är säker på att en svensk-asiatisk relation ställs inför helt andra pengadilemman än en svensk-amerikansk relation.
Intressant! Det här var jag aldrig tänkt på, men det kanske förklarar saken i alla fall delvis när det kommer till just boendet som stabil tillgång inom vissa kulturer.
Edit: För att spinna vidare på samma resonemang så har också jag upplevt från min frus släktingar att det istället är mark som prioriteras som tillgång i Asiatiska länder. Kanske är det som du säger, ett boende kan försvinna eller förstöras, men marken är kvar!
1 gillning
Tack för trådstarten.
Först vill jag bara lyfta att de mer emotionella delarna/avsnitten av podden har varit väldigt betydelsefulla för mig och min fru. Det har öppnat upp dörren för reflektion och samtal. Som någon här skrev så är det precis som i relationer med två från samma kultur en massa saker man har med sig in utan att tänka på det.
Min fru med bakgrund i ett fattigt asiatiskt har gjort en beteenderesa. I början hade familjen full insyn, sen var det en period där hon skulle stå på egna ben och idag har vi i stort delad ekonomi då hon studerar och jag har inkomst. Mycket beror också på olyckor längs vägen där vägen framåt krävt öppna kort. Pengarna till hemlandet har en känslomässig koppling så de kvarstår under en period.
I familjens ögon är det oförsvarbart att vi inte äger vår bostad. Att spara i fonder existerar inte som koncept, så att vi har våra besparingar där är det ingen som förstår sig på. Men min fru har lärt sig förstå det (återigen tack till podden).
Att jag cyklar till jobbet istället för att köra en stor bensinbil ska vi inte ens prata om…(vilken skamfläck).
4 gillningar
Trist att det är så viktigt med konsumtion för status? Jag kan förstå varför det kan se annorlunda ut i ett fattigt land, men som svensk känns det ytligt och tomt.
4 gillningar
Ja, ingen av oss har ju en granne med en Porsche el Ferrari 
3 gillningar
I Thailand skulle jag vilja hävda att det vanligaste är att spara i fysiskt guld, 23 karat, som handlas i enheten Baht. Samma namn som valutan. Det finns små butiker i varje gathörn och det finns alla möjliga storlekar till salu, så det är en sparform som passar de flesta.
Jag ser inte riktigt vad det har med saken att göra. Men generellt är det nog svårt att säga att beteenden är fullständigt frånvarande I en kultur och närvarande i en annan. Tänker man istället I termer av grader än svart-vitt så blir det nog mer rätt.
Men nej, att använda pengar är väl något av det lättaste i världen så jag har aldrig riktigt hållit med om att det ska ge status. Ändå köper jag prylar, men sällan för att skryta. Försöker någon skryta med pengar/prylar blir jag inte imponerad, motsattsen faktiskt.
1 gillning
Hej,
Guld är förvånandsvärt populärt. Man verkar inte lita på att bath skall hålla sitt värde och man vill inte ha allt på banken.
Det är dock ingen dålig tanke att ha guld istället för pengar på ett sparkonto med låg ränta. Med en så pass omfattande handel med guld som finns i thailand så är det dessutom inte svårt att växla det till pengar.
1 gillning
Bilens roll som statusmarkör och manligt attribut är väldigt stark på många håll. Konsumtion i generell mening är en sak men bilen är ofta en helt egen kategori. Många verkar se det ungefär som att kollektivtrafik är för fattiga och att bilen är det som styr vilken samhällsklass man tillhör. Att träffa en man är bra, att träffa en man med bil är alldeles oerhört mycket bättre,
5 gillningar
Och som sagt, i länder där det finns en annan sorts fattigdom, i länder som USA där vad jag förstår bussarna kanske inte är helt trygga att åka, så förstår jag värdet av att äga en bil jämfört med hur det är i ett land som Sverige därndet värsta som kan hända mig på bussen är att wn övre medelålders man spelar Mr Bean videos med mobilhögtalaren på.
4 gillningar
Vi behöver inte ens lämna Europa för att hamna i fängelse om man inte tar hand om sina föräldrar …
4 gillningar
Har man dessutom en fin bil, så är det en bonus, det har jag iaf. hört från f.d. flickvän. Så nog inte så konstigt att många unga män satsar enorma pengar på bilar.
1 gillning
ständig fråga “vad är kultur”.
Minns när jag “låg i Lund” och studerade interkulturell kommunikation 10p sommarkurs och vi under en workshop hade folk som argumenterade för att
1 Kultur är “allt”
2 Kommunikatin är “allt”
då var jag tvungen att säga: “OK så et vi studerar nu är Inter-allt-allt, det är ju en intressant definition av ämnet. Kanske blir något brett???”
1 gillning
Bra.
Jag tycker inte vi skall överdriva det här med " ta seden dit man kommer". Det är lite off topic och politik men vi måste kunna skilja på att skrika och kräva att Sverige skall förändras till som det är i land X och på att inte vilja anpassa sig till varenda tramsig kulurgrej och bli medelsvensson i alla dimensioner. En Thai ska inte behver blir 100% svensks ens efter 30 år i Sverige, lika lite som en Svensk i Frankrike ska behöva blir 100% Frasse.
Och: baserat på det jag sett om byggnorm på thailändsk landbyggt så tror jag inte heller ett lån 100 år är aktuellt 
(samtidigt som länder i utveckling kan ha en grym prisökning på marken i sig)
4 gillningar
Håller helt med.
Precis. Visst finns det kulturella skillnader, men det är i snitt och det finns väldigt stora spann inom grupperna också. Så jag vet inte om det nödvändigtvis är så himla mycket större problem för interkulturella par än för intrakulturella. I båda fallen är det viktigt att prata fram en ekonomisk samsyn.
Det klart att det kan vara en väldig skillnad, typ en svensk och nån från en by i Papua Nya Guinea som knappt haft kontakt med omvärlden, men då gäller det nog mycket mer än bara ekonomiska faktorer…
2 gillningar
Jag tror du underskattar den här frågan rätt ordentligt. Frågan handlar inte specifikt om Thailand eller utpräglat fattiga länder. Skillnaderna i hur man ser på ekonomiska frågor är stor. Det kan inte jämföras med förhållanden inom Sverige om vi nu inte pratar om någon med starkt dysfunktionell uppväxt som inte vet något alls.
1 gillning
Ja jag har då aldrig haft ett förhållande i Sverige där vi diskuterat vår inställning till pengar så jag kanske överskattar skillnaderna… 
Men jag är rätt säker på att det är rätt stora skillnader internt också. Jämför du nån som är uppväxt på Djursholm med nån från ett arbetarhem i Mellansel så tror jag du finner att deras kulturella inställning till pengar inte är så lika. Huruvida de är större än mellan svensken från Djursholm och nån från ett överklasshem i Thailand, eller iallafall inom I-länderna, vet jag inte, men jag tror inte det är helt orimligt.
2 gillningar
Stockholmare?
Kan rekommendera att börja med det. 
Skulle tippa på att svensken är rätt ovanlig internationellt I synen på pengar, särskilt gällande medelklass och nedåt.