Jag vet att detta har diskuterats flera gånger tidigare men skulle gärna vilja ha er åsikt i min situation. (läst igenom de trådar som finns på detta liknande ämne).
Vi bor i en förort i sthlm och väntar tillökning i familjen och vi behöver titta på en större lägenhet. Jag har alltid gått med tankarna att kontantinsats+vinst i vår första lägenhet får vara det som bestämmer hur dyrt vi kan köpa nästa lägenhet utan att gå in med nåt extra. Vi har ca 50 % belåning på nuvarande, köper vi en större i liknande område vi nu bor i så kan vi gå in med ca 30 % så vi hamnar på 1 % amortering. Vi hamnar då också på ett lån som jag tycker är smärtgränsen och ändå ok (kanske lite för andra, men har respekt för lån). Allt gott så och det är så jag har tänkt innan och att ha kvar mina pengar på börsen som nu börjar växa lite mer och jag ser snöbollen börjar ta fart litegrann…
…men…så har jag börjat tänka på att: om vi lägger in allt vi äger och har (förutom en buffert på 200 tkr tillsammans kanske) så kan vi köpa en väldigt fin lägenhet i stan med promenadavstånd till jobbet. Vi kommer inte heller ha mer belåning än ovanstående situation och kunna lägga oss på 50 % belåning så vi slipper amortering. Jag vill nämligen inte göra ovanstående alternativ i innerstan med högre belåning för då börjar vi komma över gränsen för ytterligare amortering sett till våra årsinkomster.
Jag har alltid varit så säker på min sak, men att det här med familj och vänta barn har börjat få mig på andra tankar…och det stör mig lite
Jag är fullt medveten om att det är ett personligt val och det är bara jag som kan bestämma, men hur hade ni tänkt, fördelar nackdelar med båda alternativ, hjälp mig tänka lite så att säga.
Tror du kanske gör dig en björntjänst genom att bara titta på den ekonomiska aspekten gällande värdeutveckling av bostad. Speciellt i ett läge med tillökning i familjen.
För mig skulle frågan vara lite bredare än den rent ekonomiska aspekten.
Så det skulle vara mitt förslag, bortse lite från den rent ekonomiska aspekten. Menar här såklart inte hur mycket ni skall belåna er etc., utan tycker det låter lite som att du/ni sneglar på frågeställningen mer från perspektivet värdeutveckling bostad kontra börsen.
Fokusera istället på vad som kan komma vara viktigt för dig & familjen för att få ihop en god & funktionell vardag med barn i bilden.
Låter som du låser fast dig vid regler som inte riktigt verkar speciellt logiska ekonomiskt.
Hur mycket ni gått med vinst tidigare spelar egentligen ingen roll för värdet ni får ut av kommande bostad. Ändra storleken på insats är bara hur ni finansierar det.
Inte heller spelar det nån roll (om ni klarar kassaflödet) om ni hamnar över/under gränsen för extra amortering. Amortering är tvångssparande och inte en kostnad.
Hur vill ni bo och vad är det värt ekonomiskt är nog där ni borde börja?
Du får gärna utveckla hur du menar ologiskt.
Vid båda exemplen ovan så hamnar vi på ungefär på att 20-24 tkr kommer gå ut från våra löner varje månad vilket jag tycker är ungefär max det vi vill betala sett till våra löner. Förstår också att kontantinsats bara är sätt att finaisera det, men kan vara skönt att skjuta över allt som blir över från tidigare lägenhet till nya så att man hamnar på en lagom belåning för en själv och att man har pengar både i bostad och på börsen.
Absolut, det är det vi funderar på. Är det värt att lägga alla sina pengar där vi helst vill bo, eller är det för hög risk för oss kontra att bo kvar i annat område där vi har mer jämnt fördelat våra pengar både i bostad och på börsen.
Gör man ett någorlunda rimligt val av objekt så är en lägenhet i innerstan i Sthlm en väldigt stabil och trygg investering. Förmodligen en av de mest stabila bostadsinvesteringarna man kan göra i Sverige. Det finns alltid ett stort intresse för dem vilket gör att man med lånens hjälp får bra utväxling på pengarna.
Absolut, du har helt rätt.
Vi har väl ungefär 4 mkr som EK om vi säljer allt vi har. Frågan vi behöver fundera på då är om det värt att gå in med större delen av det där vi helst vill bo, eller om det är bättre att vara mer jämnt fördelad på bostadsmarknaden och på börsen framöver.
Hur mycket pengar som kommer från er förra bostad som insats påverkar inte kostnaden för er nuvarande. Samma gäller då nuvarande → framtida.
Du får separera kassaflöde/resultaträkning och balansräkning. Kostnaden styrs av både kapitalkostnad (som ni även har indirekt på ert egna kapital a.k.a. insatsen) och andra kostnader.
Amortering är inte kostnad utan ett sparande och utgift.
Ni kan gå in med både mer eller mindre insats i nästa boende, vilket som är bäst ekonomiskt beror på andra saker än ert tidigare boendes vinst.
Amortering är inte en kostnad. Så därför spelar dessa gränser ingen roll ekonomiskt så länge ni klarar kassaflödet.
Hur mycket som går från era löner är bara kassaflödet. Det är inte den faktiska kostnaden.
Amortering är inte en kostnad och ni har en alternativkostnad på ert egna kapital (insatsen).
Därför det är ologiskt att låsa fast sig vid amorteringsgränser och vad era tidigare boenden resulterat i vinst.
Absolut nightowl, jag är mer på att en amortering inte är en kostnad, jag tänker mer kring att vara investerad mest i bostadsmarknaden vs jämnt fördelad där och på börsen samt kassaflöde ut varje månad. Min sambo har inte lika hög lön längre så undviker gärna för högt kassaflöde varje månad.
Men som sagt, helt med på att amortering inte är kostnad och kontantinsats är en form av finansiering och om man man klarar kassaflödet med lägenheten så är börsen generellt sätt starkare placeringsställe då avkastningen är bättre där än räntan på bolånet osv…
Min fundering är inte kring amortering, kostnad, utan snarare ur risktänk. Jag vet flera som lagt allt dom äger och har för att få drömboendet…vilket kanske är bra, jag har bara varningssignaler klämta i mitt huvud att gå in med allt på en sorts investering.
Jamen det är ju därför det är helt ologiskt att ens bry sig om de reglerna du satt upp. Risken blir inte rätt med hänsyn till dem.
Du måste se till kostnaden (den “sanna” kostnaden) och vilken risk den innebär. Sen är frågan vad det är värt för er? Vad är målet ekonomiskt och var vill ni bo?
Ok, detta ger mig ingenting nightowl faktiskt med den attityden och de svaren du ger mig. Jag jobbar med redovisning, kassaflöden, jag har varit intresserad av börsen och placeringar i 20 års tid. Jag förstår det du skriver. Jag vill bara höra era fördelar och nackdelar kring att vara jämnt fördelat kring bostadsmarknaden och börsen kontra gå in med allt man äger och har i sitt drömboende.
jag vet att det är mitt eget personliga val osv om man ska vara jämnt fördelad på börs och bostad, och att man måste ta beslut själv och räkna på det, men detta är ändå ett diskussionsforum tänkte jag så ville höra era åsikter och fördelar och nackdelar kring detta…men vi kan lägga ner hela diskussionen. Ber om ursäkt om ni tycker det är en dålig och dum fråga.
Så nån moderator kan ta bort tråden…börjar bli rejält trött på detta forum faktiskt vilka tomtar det är som skriver.
Det är ju inget som säger att det här upplägget låser er för evigt. Om fem år kan bostaden plus era löner stigit så att ni kan höja lånen och placera en del av pengarna på börsen i stället.
Däremot kan man fundera i termer av växande familj och tid när man maxat vad man har råd med. Hur länge får man plats med en familj i tex en trea? Om vi säger att ni behöver större inom 7 år, hur ser möjligheterna ut då? Behöver ni flytta till billigare område då?
Detta är ingen lätt fråga, eftersom det handlar om hur mycket risk man vill ta i livet jämfört med vad man kan få för den risken i form av t.ex. bättre boende. Jag har i alla fall inte lyckats hitta ett bra sätt att avgöra var jag vill ligga på riskskalan totalt sett ekonomiskt.
Enda logiska jag kommer på är att göra lite simuleringar med olika räntor, olika utveckling på börsen och bostadsmarknaden de närmaste 10-20 åren och sen väga magkänslan av respektive utfall mot magkänslan av att ha ett finare boende.
hehe ok
Ja, jag tycker man fortfarande ska tänka lite i form av ekonomi och matematik och inte bara gå på känslor när man ska köpa bostad…erkänner, för jag vill mitt bästa för min familj på lång sikt. Därför ville jag höra era fördelar och nackdelar kring om det är för stor risk ekonomiskt att gå in med allt man äger, sälja av alla fonder för att satsa på drömboendet, eller om man ska vara mer jämnt investerad på börsen och bostadsmarknaden.
Om jag bara skulle gå på känsla skulle jag köpa en 4:a för 10 mkr i innerstan om familjen kan växa i. Visst vi klarar kassaflödet nu, men är det värt det frågar jag mig vid kommande räntehöjningar kanske osv men den stressen man då kanske kommer uppleva samt att man har inget investerat på börsen överhuvudtaget utan allt i bostaden.
Hur skulle en del i ett hus i en liten del av Stockholm, vilket är en liten del av EU vilket är en liten del av världen vara mindre risk än alla bolag i hela världen?
