Hej behöver lite hjälp med hur jag ska tänka kring bostadsköp och investerade pengar.
Började på noll kapital när jag var utexaminerad 2016 och bodde första tiden inneboende för liten hyra. Har sedan hållit en hög sparkvot (55–70%) och fick ihop till handpenning(ca 250 000 kr) efter 2 år till första ettan utanför tullarna i Stockholm. Eftersom sparhorisonten var under 2 år investerade jag aldrig pengarna utan var på bankkontot.
Trivdes aldrig i första lägenheten som var extremt trångbodd och satte då upp nytt sparmål, 600.000kr vilket jag lyckades nå för ett halvår sedan och köpte då en mini-3a som jag nu bor och trivs i. Igen var sparhorisonten inte mycket mer än 2 år och pengarna lämnade aldrig bankkontot.
Nästa steg vore förhoppningsvis att köpa ett hus att skaffa familj i vilket i Stockholm verkar svårt men görbart med tid. Då räknar jag med att behöva minst 1.000.000kr i kontantinsats själv + ca 500 000 kr från framtida partner. Nu ligger sparhorisonten på ca 3 år fr.o.m. nu. (Jag räknar in min 3% amortering i sparandet, men inte ev. bostadsuppgång. Om bostadsvärdet går ner vilket är fullt möjligt kommer jag behöva justera kalkylen).
Frågan är tvådelad:
Borde jag ha tänkt annorlunda tidigare?
Självklart hade jag förmodligen varit i en bättre sits ekonomiskt nu om jag hade investerat vartenda krona men rådde råd från omgivningen att 2 år var för kort framtid för att kunna investera pengarna.
Samt att jag behövde ett rimligt boende för att inte gå på knäna under tiden.
Bör jag tänka annorlunda fr.o.m. nu och investera pengarna?
Kalkylen går ihop om jag håller mitt nuvarande spartempo i 3 års tid. (Enbart för att jag är lyckligt lottad att kunna höja min lön avsevärt sen examinering, hade varit en mer deprimerande kalkyl annars).
Tack för svar. Behövde lite pepp i spartänket. Har periodvis känts extremt övermäktigt att spara ihop 1.000.000kr och mycket självifrågasättande då man missat senaste decenniets börsuppgångar.
Ser fram emot en framtid när man med gott samvete och längre sparhorisont kan börja bygga upp en portfölj.
Helt rimligt att ha pengarna på sparkonto som behövs för kontantinsats. Vi kan inte förutspå framtiden och med det i bakhuvudet så är det helt rätt beslut att spara på sparkonto istället för börsen, oavsett hur börsen kommer att gå de närmsta åren.
Du har helt rätt att det är ett stort antagande, räknar ej 100% med det.
Jag har väl lite blivit uppäten av tanken på framtiden och hur den ska se ut så hade haft svårt bli tillsammans med någon som inte iaf delvis delar visionen. Antar att det är en bi-produkt av dagens samhälle och min egna erfarenheter av att börja med bokstavligen 0 kr på kontot
Någon slags vision är väl trevligt men jag hade inte blivit avskräckt direkt av någon som inte månadsparar aggressivt eller har ett stort kapital att börja med. Många har inga pengar investerade, många bor dyrt och har inte marginalen att spara, osv. Med det sagt många som har drömmen om att bo i ett hus och liknande men inte riktigt tagit stegen att investera, minska utgifter där man kan osv.
Men det är ju bara en liten parentes i din frågeställning egentligen välj inte partner efter investeringsstrategi
Dock är det helt galet vad många års planerande som krävs för en helt vanlig Svensson vision, som min, om man inte kommer från pengar. Är inte överflöd jag är ute efter utan egentligen ett vanligt hus och en trivsam närvaro. Jag är fullt medveten om att man kan flytta ut på landet/andra delar av Sverige men aldrig något som tilltalat mig.
Förstår dig, tycker själv det känns rätt hopplöst. Svårt att som 2st låna mer än 4-5M utan riktigt bra löner eller acceptera 3 % amortering och för det får man inte mycket till hus i Stockholm. Nej för oss blir det att sikta på 70 % belåning och då ska man skaka fram totalt minst 3M… Usch
välj inte partner efter investeringsstrategi 